onsdag 29 augusti 2012

Stures väg till skolan på 1930-talet

Min far Sture Sävenfjord, född 1930, har skrivit en lite berättelse till Sävsjöviks vägförening om Sävsjöviksvägen, som också var hans skolväg. Jag tycker att berättelsen är så trevlig att jag gärna vill delge er den här på bloggen.

Han är uppvuxen i Sävsjövik och gick i skola i Seglora. Det innebar sex kilometer att gå till skolan och lika långt att gå hem. På den tiden fanns inga skolskjutsar så det blev att gå till fots. En ljuspunkt var dock att de på den tiden bara gick i skolan varannan dag.



 Lite historia om Sävsjöviksvägen

När jag 1937 började i småskolan i Seglora fanns det en smal landsväg från Fritslavägen till Tranhult. Det var två grindar man fick öppna. Den ena kallades Svarta ledet. Det låg stora stenblock ända intill vägkanten. När Viskan svämmade över fick man hoppa på stenarna för att komma över.

Utefter vägen fanns en vattensamling som kallades Krekaflogen. Där brukade vi åka kana på vintern. Vägen slingrade sig fram över Tranhults ägor fram till husen. Där stod på våren Runes morfar och högg ved och han ville gärna att man stannade och pratade en stund. Han ville veta om ”det hänt något österut och västerut” som han sa.

Från Tranhult gick det en smal körväg på bergen fram till järnvägens hållplats vid Sävsjövik. På vintern gick det att köra med hästfordon nedanför bergen i mossen.

En gång körde en lastbil med en liten buss på flaket den smala körvägen till hållplatsen. Bussen drogs sedan uppför backen med taljor mot NTO:s sommarhem. Den ställdes upp på berget ovanför den röda stugan. En som hette Halmberg ägde den och använde den som sommarstuga.

Bussen övertogs sedan av Gustav Johansson. Han skrotade bussen och byggde en stuga av en nedlagd kiosk på platsen. Nästa ägare till stugan blev Olle och Majbritt Läth, som varit ordförande och revisor i vägföreningen. Stugan byggdes ut och målades blå, vilket den är än i dag.

Efter denna lilla utflykt åter till vägen. 1943 kom markägare och sommarstugeägare överens om att vägen skulle rätas och breddas. Inga grindar skulle få finnas. Vägen delades upp på anbud: ett för vintervägen och ett för sträckan från de så kallade dalsbergen fram till hållplatsen.

Till den senare sträckan inkom två anbud: ett på 18 000 kronor och ett 5 000. Den som lämnat lägsta anbudet fick jobbet. Det var Pettersson från Topperyd i Kinnarumma. Han kallades allmänt för ”Kanada-Pelle” eftersom han hade varit däröver. Han och hans söner gick den fem kilometer långa vägen till vägbygget varje dag. Ofta bar de ett spett eller en spade.

Vintervägen broades med massaved och ris. Stenar sprängdes bort. Vägen fick en sträckning förbi Tranhult.

1960 byggdes fortsättningen av vägen till Bogryd genom dåvarande Seglora kommuns försorg. Efter ett tag försvann en bit av vägen i mossen vid Bissmarks torp. Djupet från fast mark uppmättes till nio meter.





Jag har tagit några bilder som illustrerar berättelsen. Eftersom kameran som kan fotografera bakåt i tiden ännu inte är uppfunnen så blir det nytagna bilder.

Sture föddes i det här huset i Fina dalen i Sävjsövik. Fast på den tiden sade man Finnedalen - om man inte sade Sanden. Huset står kvar än i dag men det är helt renoverat av den nye ägaren. 

Hans skolväg började med att han fick gå på en smal stig utmed Sävsjön med berg på ena sidan. Stigen är lite mer igenvuxen i dag men den är lika smal. 

Sedan fick han korsa Viskadalsbanan och det gällde att se upp för tåg. 

Där låg också förr hållplatsen Sävsjövik - eller anhalten som man sade - på den plats som syns på fotot. Ett antal tåg mellan Borås och Varberg stannade här och förutom några få fastboende och sommarstugeägare var det badgäster och besökande till NTO:s sommarhem som använde tåget. I Sävsjövik fanns på den tiden en fin badstrand och en solig söndagskväll kunde det vara ett par hundra som skulle åka hem till Borås med tåget.

Här kan vi se den gamla vägen som gick uppe på berget. 

Skogen har vuxit sig tät så det går knappt ana den gamla vägen. Men dagens väg går nere i dalen.

Den vägen är  rak men smal.

Tranhult, där Runes morfar gärna ville prata medan han högg ved.

Sedan gick Sture förbi Seglora kyrka. Den nya alltså. Den gamla hamnade på Skansen i Stockholm.

Därefter fick han gå på denna gamla stenbro över Viskan innan han var framme vid skolan. 

De första åren gick han i det här huset som var småskola på den tiden. I dag är det privatbostad.

Sedan fick han flytta till folkskolan strax bredvid.

Stugan som i dag finns på den plats där bussen från början stod. Grunden till denna stuga är alltså en kiosk, men den har byggts till ordentligt sedan dess.

Mossen vid Bissmarks torp, där den nya vägen mellan Sävsjövik och Bogryd sjönk nio meter.





tisdag 28 augusti 2012

Maskinskyddarträff i Trädet


I söndags var det den årliga Maskinskyddarträffen i Trädet, anordnad av Kölaby hembygdsförening. Vi hade bestämt att vi skulle åka dit i vår gamla SJ-buss från 1945 och så blev det fast det såg rätt illa ut på morgonen när regnet vräkte ned. Brolle, som skulle köra bussen, ringde mig vid 7-tiden och frågade om vi skulle åka i det här vädret och vi bestämde oss för att göra det. 
- Det finns ju regnkläder, sa jag. 
- Det finns ju tak på bussen, sa Brolle. 
Men en haltvimme senare slutade regnet och till och med solen visade sig. Så med åtta man i bussen begav vi oss i väg i riktning Ulricehamn. Det vackra vädret höll i sig tills vi kom fram till Trädet, ett litet samhälle mellan Ulricehamn och Falköping. Ortsnamnet är bestämd form av ordet träde och inte av ordet träd så det skall alltså uttalas "Trädet" med långt ä.  

En rejäl regnskur kom dock en timme senare men sedan klarnade det upp på nytt. Så man kunde gå där i leran och stifta bekantskap med maskiner i alla de former vid hembygdsgården Kronogården. Många olika former av maskiner hade kommit, från grävmaskiner via traktorer till lastbilar.

Vår buss har kommit fram och parkerats mellan två äldre lastbilar.

Ytterligare en gammal SJ-buss dök upp, nämligen denna från Swebus Veteranclub i Uddevalla. Den här bussen är från 1948 och den första som byggdes i lättmetall hos J Höglunds Karosserifabrik i Säffle. Fabriken finns kvar än i dag men ägs nu av Volvo.

En långtradare från 1933 av fabrikat Tidaholm. På den tiden räckte 100 hästkrafter för en långtradare. Denna finns normalt på Tidaholms museum.

Denna Scania från 1973 får representera de lite nyare veteranlastbilarna.

Traktorer fanns det många med av olika fabrikat. Givetvis saknades inte Grålle, alltså Ferguson som den egentligen heter. Den här är från 1947.

Zetor från 1950, tillverkad i Tjeckoslovakien. Fabriken finns kvar fortfarande även om landet nu heter Tjeckien.

De amerikanska John Deere-traktorerna kan man få i den färg man vill så länge man vill ha den i grön. Den här är från 1970.

En Fordson Major från 1946 i mycket gott skick. Man kan inte låta bli att imponeras över den omsorg som ägarna lägger ned på sina gamla maskiner.

Även vanliga personbilar är ju maskiner och har de uppnått veteranstatus fick de ställas upp på hedersplats. Det fanns stora och det fanns små. Ett exempel på de senare är denna Heinkel Kabine från 1956. 

 Andra kom i större fordon som t ex i en Buick La Sabre från 1959.

Och varför inte komma i ett gammalt militärfordon som en Volvo L3314, mer känd som "Valpen"?

Volvo Amazon combi och bredvid den skymtar dess föregångare Volvo PV445 Duett. Veteranbilar kan också vara i bruksskick.

 Som sagt: många traktorer var det. Och här är ändå bara en liten del av dem.

Så lite andra maskiner av olika slag. Ni får själva försöka identifiera dem. 

Ett gammal sågverk visades upp och fick göra nytta.

 Vid "Grusgropa" alldeles intill väg 26 visades olika typer av grävmaskiner upp.

 En Åkerman grävmaskin lastar ett traktorsläp.


En rejält gammal grävmaskin tillverkad av North West visar att den hänger med fortfarande.

Eftersom det var en bra bit att gå mellan Kronogården och Grusgropa ordnades transporter däremellan.

Det enda på träffen som inte var maskiner. Två hästar som drog en vagn för passagerare.

Men de flesta valde att åka efter traktor.

Så gjorde jag även om det var på egen risk. Taktorföraren körde dock lugnt och det var inte för att spara tid som jag valde att åka i stället för att gå.

Så en bild från Kronogården där det var full fart med servering, korvgrillning och diverse "knallar" på plats.

Ett mycket trevligt arrangemang som lockade ett par tusen personer trots vädret. Det är väl värt ett besök. Det arrangeras varje år sista söndagen i augusti.


För större bild: klicka på en av dem och starta bildspelet. Där kan du sedan högerklicka på valfri bild och sedan på "Visa bild" och du får en bild som fyller upp hela skärmen.


Detta är inlägg 500 på bloggen, som jag startade i juli 2008. Så det är dags att fira - nu igen!

måndag 27 augusti 2012

Borås Militärmusikfestival 2012

Det borde nog ha hetat Borås Tattoo men det blev Borås Militärmusikfestival. Det är fjärde gången en sådan anordnas i Borås men i år var det första gången man höll till utomhus och med fritt inträde, något som tilltalar boråsare. Tidigare har man varit på Åhaga konferenscenter, som en gång i tiden var lokverkstad.

Att ordna något sådant här utomhus i Borås är rätt djärvt och såväl yr.no som SMHI hade förutsagt kraftigt regn. Dock blev det inget av detta under dagen utan i stället syntes en gul skiva uppe på himmelen. En gammal man med gott minne berättade att det var solen.

Vid Stora torget klockan 13.00 var det parad och konsert. Det lät trevligt, tyckte jag, så jag begav mig dit och vi var många som kommit på samme tanke. Jag var nog med mina 68 år bland de yngsta. Det  verkar som om det bara är äldre som gillar militärmusik. Nåväl, vi som gick dit blev inte besvikna.

 Det började med att Hemvärnets Musikkår i Borås marscherade in naturligtvis under det de spelade.



Sedan ställde de upp sig i givakt på Stora torget.

 Därnäst kom Hemvärnets Musikkår Skaraborg.

 Och marscherade fram för att ställa upp sig till höger om Borås-kåren.



Slutligen kom Hemvärnets Musikkår Eslöv.


 Det blev ordning på torget igen, nu med tre musikkårer i bredd.


Så kom The Murray Pipes & Drums, ett band från Göteborg, in på torget medan de blåste i sina säckpipor. Det är svårt att spela säckpipa. Det är ofta svårt att lyssna på det också men så var det inte nu. 

Sedan man stannat och organiserat sig så spelades förstås "Scotland the brave". Det numret hade nog inte publiken gillat om det inte varit med. Kolla den kvinnliga trummisens snurrande med trumpinnarna. Jo, hon har en i höger hand också men hon svänger den så snabbt att kameran inte hann med.

Så var konserten slut och skottarna i sina kiltar marscherar ut. 

Även hemvärnskårerna marscherar ut, i omvänd ordning mot när de kom in. Längst bort ser vi alltså den i Eslöv lämna torget. 

Och så är det dags för Skaraborg. 

Slutligen lämnar Borås arenan. Paraden och lunchkonserten är över. 

Lite senare ses och hörs Hemvärnets Musikkår Eslöv promenera Stora Brogatan, även kallad Ströget, fram under det att de tutar i sina lurar. 



Där Stora Brogatan slutar ligger Knalletorget och här hölls en konsert. 

Vid Hötorget var det också konsert men med en mindre sättning. Enligt programmet är detta en sextett vid namn "I beredskap" men jag kan räkna till sju musikanter så det blir väl en septett. Ja, en av dem ser man bara mössan på men han fanns där.Musikerna ingår också i Hemvärnets Musikkår Göteborg.

På kvällen var det konsert i Stadsparken med gästspel också av Hemvärnets Musikkår Göteborg och operasångerskan Carolina Sandgren. Sedan blev det dans till musik från Borås-kåren och kvällen avslutades med ytterligare en konsert och ett fyrverkeri. Tyvärr hade vädret då blivit lite mindre inbjudande.

Arrangemanget torde återkomma. Missa det inte då. Det är faktiskt värt en extra resa till Borås.