söndag 30 mars 2014

Nu har jag blivit gammal

Jag fyllde år för några dagar sedan. Närmare bestämt 70 år. Så nu har jag blivit äldre än jag trodde att jag skulle bli när jag var yngre.

Någon större skillnad är det väl egentligen inte. Jag har börjat kolla dödsannonserna i Borås Tidning på morgonen och är jag inte med där så lagar jag frukost. Och gungstolen jag tänkt köpa till min pension är ännu inte inköpt.

Det värsta med att fylla 70 är att alla de tilläggspensioner som vräktes över mig när jag fyllde 65 bara gällde i fem år och sålunda nu har upphört eller kraftigt reducerats. Så det blir lite mindre pengar på kontot varje månad nu framöver. Å andra sidan har väl mina utgifter också minskat för man är ju inte ute så mycket nuförtiden. Så det får väl gå...

Födelsedagen firades i stillsamhet med bara mina närmaste vänner. För övrigt hade jag lyckats hemlighålla dagen ganska väl och det var precis som jag ville ha det.

Jag bjöd på smörgåstårta och frukttårta från Gullkragens Konditori, Borås bästa. Fantastiskt goda, båda två. Och rejält tilltagna.





Jag köpte en present till mig själv. Någon gång har jag tänkt att jag skall lyxa till riktigt och köpa en riktigt dyr whisky. Vad kan passa bättre att göra det nu när min ekonomi kommer att försämras. Det blev alltså en 25 år gammal Laphroaig från 1989. 1 802 kronor på Bolaget. Var det värt det? Jag vet inte, men visst är den god. Och rökig. Jag gjorde misstaget att ställa mig med glaset under brandlarmet och då löstes detta ut. 


Är det för övrigt inte konstigt att om jag köper mjölk i affären som är tio dagar gammal så får jag den mycket billigare än mjölken som är två dagar gammal. Borde det inte vara likadant med whisky?

onsdag 26 mars 2014

En gammal bro som försvinner

I 80 år har den stått där, den vackra bågbron över Viskan på väg 1610 vid Rydboholm. Men på måndag, den 30 mars, kommer den att stängas och rivas. En ny bro kommer på plats i stället. En gång gick Varbergsvägen här, men den flyttades en bit österut för 28 år sedan. Strax söder om bron är det en skymd kurva och här har många backspeglar på tyngre fordon skattat åt förgängelsen vid möte. Min mamma brukade berätta om en bussförare som alltid tog den kurvan på fel sida av vägen och strax innan sa han till passagerarna:
- Nu får vi se om det kommer någon i kurvan i dag.
Lyckligtvis gjorde det aldrig det...

Samtidigt passar man också på att spränga så man får plats med en cykelbana utmed den smala och småkurviga vägen till Viskafors utmed Viskan, Stockaströmmen kallad och ett av Sveriges vackraste landsvägsavsnitt. Det blir avstängt i över ett år mellan Rydboholm och Viskafors och under tiden hänvisas bilisterna till andra vägar. Det finns också en mindre väg som kan användas lokalt Rydboholm-Viskafors av personbilar men inte av bussar eller lastbilar.

Bussarna kommer alltså att störas rejält och Västtrafik har fått lägga om linje 155, som är den som berörs mest. En ny linje - 156 - mellan Borås och Rydboholm införs och den vänder strax innan bron. Linje 155 kommer därför att få gå riksväg 41 mellan Borås och Viskafors och väl där gör den en rejäl slinga runt samhället innan den så småningom återgår till ordinarie linjesträckning. Det lär bli tio minuters mer bussresande för den som åker hela linjen. Jag tror inte alla uppskattar det lika mycket som jag kommer att göra... Men så behöver jag ju inte åka den varje dag.


 





tisdag 11 mars 2014

Nils Horner - i minne

Jag minns dem från mina tonår. Gustaf Svensson i Genève, Göran Byttner i Bonn, Arne Thorén i New York, Alf Martin i London och den bäste av dem: Hans Granqvist i Hongkong. Sveriges Radios utrikeskorrespondenter som lärde mig mycket om andra länder och deras kultur. Trevligt att lyssna till dem var det också.

Även på senare år är det många utrikeskorrespondenter i radion som man lärt sig att uppskatta. Kjell Albin Abrahamsson i Warszawa, Lars Palmquist i Sydamerika, Bengt Terner i Harare... Men bäst av dem alla: Nils Horner.

Nu på förmiddagen nåddes jag av beskedet i radions nyheter att Nils Horner är död. Han blev nedskjuten på en gata i Afghanistans huvudstad Kabul i morse. 

Nils Horner var född i Borås och son till min teckningslärare. Men jag har aldrig träffat honom personligen utan han förblev en vän i etern. Jag saknar honom mycket. Och radions nyhetsuppläsare hade svårt att hålla rösten stadig när han meddelade den hemska nyheten.

Det finns säkert någon som kan efterträda Nils Horner. Men finns det någon som kan göra det lika bra? Mannen som offrade det mesta för att vara en bra journalist och som enligt Borås Tidning aldrig var rädd men försiktig.

fredag 7 mars 2014

På den ungerska pustan 1992

Under vår ungerska resa besökte vi förstås också den stora pustan (på ungerska puzstan), det stäppliknande området på det ungerska slättlandet. Byn vi besökte heter Bugac.

Någon kanske tror att detta är remmalagen på Visingsö. Men det är alltså de skjutsar vi får åka med ut till en riduppvisning.

 

På vägen åker vi förbi en herde. Fåren är typiska för pustan och heter rackafår.


Det är en bit att åka så vi tar en liten rast. Hästen får också sätta sig ned och vila. Visst ser det både gulligt och konstigt ut när en häst sitter som en hund.


Några av hästarna får också tillfälle att bada.


Vi fortsätter. Mannen med den stora mustaschen i grön skjorta är vår utmärkte reseledare, Imre Vargas. Han tog hand om Europa Tourings gäster i Ungern hela säsongen. Sista dagen åkte han med till Berlin där han vände och tog hand om nästa grupp som skulle till Ungern.  Någon gång ställdes resan in på grund av för få anmälningar och då fick han möjlighet att åka hem till Malmö.


Att vara ko på den ungerska pustan verkar vara en behaglig tillvaro.


Så var det riduppvisning.  En ryttare klarar fyra hästar. Om han står upp vill säga.


Men det går ju också att få upp bra fart med hästen om man sitter och är ensam.


Eller kanske man skall ha fyra hästar i alla fall.


Nu inleds en show. Häng med! 



När man rider och fienden dyker upp på pustan gäller det att snabbt kasta sig på marken. Hästen börjar.

 
 

Och när hästen ligger på marken kommer ryttaren efter.

 

Men den här gången var det ingen fiende utan bara några turister. Så de kan vila ut tillsammans, häst och ryttare. 


Så det viktigaste av allt. Att samla in pengar som tack för uppvisningen. Ryttarnas ersättning lär ha varit vad de fick in vid denna insamling. De lär ha varit bland dem som tjänade mest i Ungern... 


 Så blev det allmänhetens fria ridning. 


Och känner man sig ensam i sadeln så kan man få sällskap.


Den som tycker att hästarna är för stora och snabba kan ju prova med att rida på en sådan här i stället.


Större bild? Klicka på mushjulet.

onsdag 5 mars 2014

Budapest 1992: Pionjärjärnvägen

År 1992 var jag i Budapest och besökte bland annat pionjärjärnvägen uppe på Budas kullar. Sådana anläggningar fanns på sin tid i många öststater och lever i viss mån kvar än i dag om än under något annat namn. 1992 hade muren fallit men det bästa från kommunisttiden (det var inte så mycket) behöll man. Bland annat denna järnväg i Budapest, som finns kvar än i dag men nu kallas Children's Railway, alltså Barnjärnvägen.

Idén är att barn i åldern 10-14 år skall få prova på livet vid järnvägen i lite större skala. Den säkerhetsrelaterade verksamheten som att köra tågen, vara tågklarerare eller tågbefälhavare sköts av vuxna. Men annan verksamhet som att sälja och klippa biljetter sköts av barn, som tar sin uppgift på stort allvar och också försetts med snygga uniformer.

För att komma till utgångsstationen vid Szécenyihegy får man först åka kuggstångsbana från Moszkva Tér.  En kuggstångsbana är som en vanlig järnväg men brantare och det finns därför en kuggstång mitt i banan som hjälper tågen att komma upp. Samt bromsar dem när de är på väg ner.


När man kommit fram till Szécenyihegy (kunde man inte gett det ett lättare namn? sättarens anm) är det inte långt att gå till pionjärjärnvägen från kuggstångsbanans station (bilden). 

Att man kommit rätt ser man på detta lok som nu har pensionerats. 

Snart kommer jag fram till själva järnvägen, där loket just håller på att kopplas till.

Och det bildas ett tåg med lok och två vagnar.

Så är det då dags för avgång på den lummiga banan. Spårvidden är bara 760 mm, alltså drygt en millimeter smalare än på de svenska smalspårsbanorna som var 891 mm. 

Utmed vägen vid Janoshegy har vi fin utsikt över dalgångarna. Långt nere där någonstans flyter Donau fram.

Vid Szépjuhásné blir det tågmöte. Order utväxlas och eftersom det är säkerhetsrelataret arbete utförs det av vuxna.

Det är bara 12 kilometer till ändstationen vid Hyvösvölgy men det går sakta och tar nästan en timme. Här kopplas loket ifrån och ställer sig i andra änden för att återvända till Sz.... Äsch, ni kommer väl ihåg vad den hette.

Hyvösvölgy är banans huvudstation och här finns ett gammalt ånglok utställt.

Slutligen några bilder på de barn som tjänstgjorde vid järnvägen vid mitt besök. Observera de perfekta honnörerna på några av bilderna.






Vill man inte åka med pionjärjärnvägen tillbaka kan man i stället som jag gjorde välja spårvagnen till centrala Budapest. Det går lite fortare.



Mer om Children's Railway (på engelska) med öppettider och tidtabeller. Den trafikeras hela året men under september - april körs den inte på måndagar. Väl värd ett besök.

Större bilder? Klicka på mushjulet vettja.



måndag 3 mars 2014

Nu över 150 000 sidvisningar


Sicko viftar på svansen för alla er som hjälpt till att bloggen denna dag, den 3 mars 2014, i kväll uppnådde 150 000 sidvisningar enligt statistiken. Som påpekats förut så fattas dock minst 15 000 visningar i den statistiken så det är egentligen ännu bättre.

Tack skall ni ha alla och häng med så att vi når 200 000 också!