torsdag 29 maj 2014

Grönlandshundar

Bloggen har nu uppnått 160 000 sidvisningar. Det firas genom att jag visar ett antal bilder på grönlandshundar. En sightseeing i Kangerlussuaq avslutades med ett besök på en kennel. Och visst är grönlandshundarna gulliga.




























 Så var det valparna... Nu är gullighetsgränsen för vad som är tillåtet i bloggen farligt nära att överskrida gränsen.





 










fredag 23 maj 2014

Sicko fyller tre år i dag

För på dagen tre år sedan fylldes sju beaglevalpar i Gunnarsjö på gränsen mellan Halland och Västergötland. Det var fyra tikar och tre hanar. Tikarna fick snabbt nya ägare men ingen ville ha hanhundarna. Så uppfödaren hade stort besvär att bli av med dem och satte in operation övertalning bland sina tidigare kunder så att de skulle köpa en hund till.

Bland dem som utsattes för sådant övertalning var min far. Hans uppgift blev sedan att övertala mig. Han hade ju redan en beagle, Pajo som var 5 år och för övrigt morbror till valparna. Jag gjorde en kompromiss: vi åker och tittar på valparna och så bestämmer vi oss sedan. Det tog väl 30 sekunder sedan vi bestämt oss. Det vill säga att en av valparna hade bestämt sig för oss.

Så blev då min far ägare till Sicko, son till Elvis och Pila.  Något av ödets skickelse måste det ha varit för bara ett par dagar sedan Sicko kom till sitt nya hem blev Pajo överkörd av tåget när han var ute och jagade.

I dag fyller alltså Sicko tre år och det skall firas med ett rejält ben i kväll. Men det firas också här i bloggen med några bilder från lunchpromenaden.

 Fast det var varmt i dag så det var skönt att sträcka ut sig i gröngräset. 

Men man kan ju inte ligga här hela dagen.  


Lyckligtvis finns det en bäck utmed promenadvägen. Har kan man blöta tassarna.  
 
Man kan också dricka av vattnet. 

Och när vi är nästan hemma behöver man lite extra vila. Det går bra att lägga sig ned på asfalten också. 

onsdag 21 maj 2014

Sveriges bästa busschaufför?

Jag träffade en kompis och kollega i Kinna  idag. Efter lunch på Herr Ober - Schnitzel bitte i Kinnas gamla stationshus och som jag skrev om i ett tidigare blogginlägg skulle jag ta bussen hem.

Glöm inte att besöka Herr Ober om ni har vägarna förbi Kinna. Bättre schnitzlar finns knappast i det här landet. Och för 79 kronor får man en rejäl schnitzel med massor av pommes frites (inte den där vanliga med potäter knävlade i flôt utan gjord på färskpotatis) samt kaffe.

Men så kom jag på idén att jag inte skulle åka snabbaste vägen utan gamla vägen via Rydal och Svaneholm. Så jag väntade en kvart extra på den bussen och under tiden hann jag fotografera sandtåget till glasbruket i Limmared när det gick förbi. Sanden kommer från hamnen i Varberg och används vid glastillverkningen. Men snart kan man inte se det här tåget längre, åtminstone inte här. Sanden skall nämligen från någon gång i sommar lastas i hamnen i Halmstad och kommer då att gå via Smålandsstenar och Värnamo i stället för via Kinna och Borås.

Tåget kördes - så vitt jag hann uppfatta - av en gammal kollega från SJ-tiden fast det inte är SJ som kör. SJ kör för övrigt inte några godståg längre. Så det blev tut och vink och bild.

Så kom då bussen och det var något som inte var riktigt som det brukar vara. Den kvinnliga föraren hälsade mig välkommen på ett sätt så att jag förstod att hon verkligen menade det. Sedan förklarade hon pedagogiskt hur jag skulle kombinera mitt kort, som dels har kontoladdning (gäller i Marks kommun) och dels periodladdning (gäller i Borås stad), så att jag inte skulle behöva betala för mycket.
- Du skall trycka T här och sedan visar du kortet framför biljettmaskinen när du stiger av. På nästa buss behöver du bara visa kortet för maskinen.

Sedan åkte vi ett par hållplatser och där stod en förskolegrupp och väntade på att få stiga på. Det är ju sådant som annars brukar framkalla en djup suck hos bussföraren men inte denna. Hon vinkade glatt till barnen och öppnade dörren med ett "Hej alla barnen". Det tog lite tid innan alla hunnit sätta sig och få på sig bältena men bussföraren väntade tålmodigt. I Rydal skulle de av igen och även nu tog det lång tid. Men ingen irritation utan bara ett vänligt "Hej då alla barnen".

Strax efter vi åkt förbi Seglora kyrka (ja, inte den på Skansen utan den som byggdes som ersättning för denna i just Seglora) gick en man bredvid vägen och släpade på en moped. Vår bussförare stannade och frågade om han behövde hjälp med någonting. Det gjorde han visserligen inte men bara omtanken gjorde mig rörd. Ungefär som det jag läste häromdagen om en annan bussförare, André Grandin, som utanför Vara såg en flicka som satt vid vägkanten och grät. Han stannade bussen och gick ut och tröstade henne.

Egentligen borde jag vara lite stressad för jag skulle byta buss vid Svanehov. Men det var ingen fara. Att vänlighet och omtanke inte kostar några pengar visste jag men tydligen kostar de ingen tid heller. Vi var vid Svanehov i rätt tid för bussbytet. För övrigt ett mycket förbryllande bussbyte. Här byter man till en exakt likadan buss som körs av samma företag, Veolia. Jag förstår ju att bussförarna vill hem men det borde ju då räcka med att de byter buss med varann. Jag har påpekat detta för Västtrafik, men det var bara fem år sedan och de har väl inte hunnit titta på det än.

Vid det här laget hade jag känt igen bussföraren. Det har stått mycket om henne i Borås Tidning och jag har hört många som åker mellan Kinna och Borås prata om henne. Vid lucia kör hon iförd en luciakrona, vid jul har hon smycket sin buss och haft tomteluva på sig och vid Halloween var hon iförd häxutstyrsel.

Mariette Olsson heter hon, denna tjej som Gud - eller åtminstone Västtrafik och Veolia - har skickat oss för att med enkla medel förgylla vår vardag. Jag gick fram och tackade för resan och berömde hennes vänlighet mot barnen och mopedisten. Jag hade tänkt berömma körsättet också men det fanns inte tid till. Vi hade nämligen mycket annat att prata om och jag berättade om min blogg och att jag kommer att skriva om resan där.


Jag läste också att Mariette är nominerad i Hemmets Journals stora tävling om vem som är Sveriges bästa busschaufför. Den 21 augusti presenteras de fem nominerade som gått vidare och då kan man också rösta på dem. Jag vet förstås inte om Mariette blir med bland de fem men allt annat vore underligt. Så min röst kan hon i alla fall räkna med. Rösta på henne ni också.


Edit 2014-05-22 kl 09.10
Det visade sig inte vara min f d kollega som körde sandtåget som jag fotograferade i Kinna. Föraren är dock läsare av denna blogg och kände därför igen mig. Världen är inte så stor...

torsdag 15 maj 2014

Picknick ovanför velden (Sydafrika)

I oktober 2006 blev längtan ut i världen så stor för mig att jag bokade en resa till Entabeni-reservatet norr om Johannesburg. Det var några fina dagar med safaris och utflykter. Att sitta i en öppen bil medan en buffel går förbi på tio meters avstånd är något speciellt. Men i bilen är man säker så länge man inte reser sig upp eller sticker ut en arm.

Det blir kanske fler bilder från denna resa här på bloggen och jag tar dem inte i tidsordning. En dag skulle vi ha picknick och därför hade korgar gjorts i ordning och man hade placerat dem högt uppe på ett berg cirka 1 500 meter över havsytan. Medan vi njöt av antilopköttet i korgen hade vi alltså en fantastisk utsikt över velden. Vet du inte vad velden är så vet förstås Wikipedia.








tisdag 13 maj 2014

Tunga Rallyt Väst 2014: Vid målet

Tidigare referat från Tunga Rallyt Väst finns här:

Om lastbilarna

Om bussarna

Vid målområdet utanför Volvos museum, som passade på att fira museets dag, hade en del såväl nytt som gammalt ställts ut.

Det här hänt en del när det gäller utvecklingen av polisbilar utöver lackeringen. Till vänster en Volvo XC70 av årets modell och till höger en Volvo Amazon från 1970. Den senare lackeringen kallas ibland "Svarta Maja" men det är inte helt korrekt. Det namnet tillkom på den tiden polisbilarna brukade vara helsvarta.

Amazonen får mig av någon anledning att tänka på Svenne Rubins, som jag själv såg framträda i Kalmar 1993 vid Svenska Lokaltrafikföreningens kongress just när de var som mest populära med sin låt "Långa bollar på Bengt".

Vidare visades en brandbil med en ordentlig skylift. Må denna räcker för att släcka en brand vid det nya 20 våningar höga huset Nejlikan i Borås.

En Volvo lastbil från 1928. Alltså byggd två år efter det Volvo bildades. Fast det var mycket när att bilarna kom att heta Larson i stället efter den ena av grundarna: Gustaf Larson. Den andre var Assar Gabrielsson.

Ordnar hur det varit att åka omkring i en Larson. Fast kan man åka i en Ford, en Peugeot eller en Chevrolet så... (alla dessa har namn efter grundaren).

 En Volvo PV Special från 1933. PV står helt enkelt för "personvagn". Bilen blev avregistrerad men registrerades igen 1978 och har haft samma ägare sedan dess, en privatperson i Kållered. Han är tre år yngre än bilen, så jag antar att den vanligaste frågan han får är om han har haft bilen sedan den var ny.

 
Till sist två helt nya lastbilar. Motorstarka saker. Överst en Volvo FH4 på 550 hästkrafter och ett rejäl trailer. Underst en Volvo FH16 på 750 (!!) hästkrafter. Skulle varit kul att se denna accelerera i detta skick utan trailer.


Därmed avslutas rapporteringen från årets Tunga Rallyt Väst, det tjugoförsta i ordningen. Nästa år får vi hoppas att de också tillåter bussar som är inredda som husbussar men med bevarad exteriör. Många gamla busspärlor får med nuvarande regler inte vara med. Som denna, en gång tillhörig TGOJ och sedan Länsbussarna i Örebro.

Eller den här. 


Vill du ha större bilder så klicka på dem med mushjulet.