Rapport om Sicko

Beaglevalpen Sicko har nu varit hos oss i drygt en och en halv månad och har under den tiden utvecklats till en pigg och kavat hundherre, som  gärna hälsar på de andra hundarna i området när vi är ute på promenad. Hans intresse blir inte alltid besvarat och då händer det att han skäller av besvikelse men annars skäller han aldrig på andra hundar. Han har också lite svårt att förstå att alla människor vi möter inte vill hälsa på honom. Så har han slutat att vara rädd för bilar, motorcyklar och grävmaskiner. De håller nämligen på att gräva upp gatan där vi bor för att göra den smalare. Ja, du läste rätt: fyra körfält skall bli två och så skall det bli en bred och fin GC-bana också. GC står för gång och cykel.

Det är en trevlig beagleherre fast livlig. Jag vet inte hur många leksaker han har ätit upp hittills och de flesta av dem är i trasor. Ibland leker han så livligt med dem att han faller ihop helt utmattad och sover och struntar i att det är dags för promenad. Han har också lyckats bli rumsren. Vidare älskar han att åka bil. Numera har han fått en större bur som står bak i bilen. Det är en fördel med kombibilar att man kan ha hundbur där. Där ligger han helt lugnt och gnager på ett ben.

Några bilder på Sicko när han springer nere vid stugan. De togs förra söndagen. 

Inte konstigt att han behöver pusta ut sedan.

Avslutar det här inlägget med en höstbild tagen från Borås Resecentrum mot Krokshallsberget. Visst är det vackert så här års.

Bilderna blir större om du klickar på dem.