När vintern slog tillbaka

I dag på morgonen slog vintern tillbaka här i Västsverige till överraskning för många: SMHI, bilister och inte minst Trafikverket. Det blev nederbörd i form av regn, snö och hagel och så frös detta på och vägarna blev som riktigt bra skridskoisar. Inte blev det bättre av att det kom flera kraftiga snöbyar och att så gott som alla bilister redan bytt till sommardäck.

Media friskar i med att från den 16 april får man inte ha vinterdäck på bilen. Det man inte får är att ha på dubbdäck om det inte är vinterväglag. I dag var det vinterväglag och således fick man ha på dubbdäck men jag tror inte det är många som byter till dubbdäck innan de ger sig ut så här på morgonen. Skall man sedan följa lagboken skall man sätta på sommardäcken igen innan man åker hem från jobbet för då var det inte vinterväglag. För att sedan sätta på dubbdäcken på nytt eftersom det varnats för halka även i  morgon bitti.

Jag tror inte att någon gör så. Jag gjorde det i alla fall inte men det berodde på två saker: mina dubbdäck har tagit in på däckhotell och jag skulle visserligen till Göteborg i dag men jag skulle ta bussen.

Jag brukar alltid räkna med viss marginal och mötet skulle börja i Göteborg på Stampgatan 34 (Trafikverkets lokaler) klockan 09.00. Så jag ställde klockan på 06.15 och räknade med att åka bussen från Resecentrum 07.40. Då hade jag rimligen 20 minuters marginal. Men när jag såg vädret lade jag på ett kol på morgonen och lokalbussarna fungerade förträffligt så jag hann med bussen 07.20 i stället. Denna avgick i rätt tid  men sedan blev det inte mycket med detta.

Redan när vi kom upp på motorvägen var det tjockt. (Jag har maskerat registreringsnumren av hänsyn till den personliga integriteten.)

Det lugnade dock snart ner sig för att återigen tjockna till vid Viaredsmotet. Där hade det också börjat snöa.

Sedan gick det bra till strax efter Grandalsbacken där två bilar hade kört i diket. Dels en personbil och dels en lastbil med släp.

 

Alla bilder  är tagna från bussen. Jag hade turen att få en plats längst fram på övervåningen men det kan inte undvikas att vissa bilder blivit lite suddiga. Dessutom blev det imma på bussens rutor. 

Nu löpte det på bra igen och jag trodde att vi inte skulle behöva bli mer än en kvart sena till Göteborg. Då hade jag inte räknat med backen efter Landvetter, där ännu en bil hade hälsat på i diket.

Detta ledde till att det tjocknade till rejält.

Till råga på eländet skulle räddningstjänsten fram med hjälp av blåljus men bilförarna hjälpte till med att skapa en lucka.

Några taxibilar som hade bråttom gjorde en ful grej och körde om till höger i vägrenen. Jag har maskat det som gör att det går att identifiera bilarna och det är något som dessa taxiförare egentligen inte har förtjänat. När alla bilister sköter sig bra så är det typiskt att just vissa taxiförare skall utmärka sig. Det kan dessutom vara halt därute på vägrenen.

Snart dyker dock upp en privatpolis i svart Volvo och lägger sig med ena hjulet ute i vägrenen så inga taxibilar kommer förbi. Förvånansvärt nog så gör taxiförarna ingen sak av detta utan lägger sig lugnt bakom Volvon.

Men kan man inte tränga sig förbi åt höger kanske man kan försöka med att göra det åt vänster.

Ännu en privatpolis hindrar taxibilarna. Denna gång i en vit Volvo.

Filbyten är annars att gissel. Det stoppar bara upp trafiken och ingen vinner på det. Här börjar det blir rätt vilt med sådana byten.

Anledningen visade sig vara att tre filer går ihop till två men varför inte utnyttja hela utrymmet till dess och sedan att bilarna väver sig samman.

Så äntligen Delsjömotet. Nu har vi egen fil, även kallad bussfil och det går undan. Men det gör det för biltrafiken också. 

Klockan 08.53 kunde jag stiga av bussen vid Scandinavium och byta till spårvagn för sista biten till Stampgatan. Där skulle vi ha varit 08.07. 46 minuter sena alltså. Det är nog den största försening jag varit med om för en buss i linjetrafik de senaste femton åren. Men bussföraren gjorde sitt bästa och jag tackade honom för god körning när jag steg av. Och jag menade det!

Mötet med Trafikverket gällde inte alls den bristande beredskapen inför detta oväntade bakslag på vintern utan något helt annat och det hade med järnväg att göra.  Cirka fem minuter sen blev jag men jag möttes av förståelse från den som ansvarade för mötet. Han hade nämligen själv åkt från Borås med en buss som gick en halvtimme tidigare men han var där bara tio minuter före mig.

Hem tog jag för säkerhets skull tåget. Det ankom Borås punktligt.

Har tjejer på 17 bast bäst byst?

När jag läste Gits Olssons kåserier i dag, se förra bloggen, så hittade jag följande från en annan utmärkt kåsör, Cello, angående en utredning om tjejers byst. Så skriver man när man vill uttrycka sig fint. Annars skriver man  bröst. Eller ännu värre...

Jag citerar: 

Enligt en sakkunnigutredning har tjejer på 17 bast bäst byst. Att dessa visade bysten i full frihet i somras, menar Cello beror på att vi inte har sömmerskor nog i baddräktsindustrin. Han tycker att vi ska täcka bristen på sömmerskor för att på så vis täcka brösten på simmerskor. Förr hade även de täckaste behov av att pryda sej, men i dag har inte ens de prydaste behov av att täcka sej. Snart faller även nederdelen av baddräkterna och alla kvinnor görs till en visa i landet, denna visa nämligen:"Strö lite trosor på den väg vi vandra. . ."

Detta skrevs 1964. Det var den tiden då jag åter började intressera mig för kvinnors bröst. Tidigare var det i samband med att jag ammades. Men inte har jag något minne att tjejerna började bada topless så tidigt.  Däremot minns jag när en kompis lyckades lura med mig ut till en badplats i mitten av 1980-talet att det hade blivit mycket vanligt. Det var mycket att titta på med mitt enda fungerande öga.

Fast egentligen är det ju inte så märkligt det här med topless. Jag har själv badat topless i hela mitt liv. 

Titta vad kul jag hittade!

Tänk vad mycket trevligt man kan finna av en ren slump. Det finns några bloggar jag följer, bland annat min gode vän Bernt J:s blogg, som han kallar "Sveriges gladaste man". I dag skriver han om en fotograf Ebbe Höglund, som hade en mycket vacker hustru.
Sveriges gladaste man
Hon var en av de första utvikningsmodellerna i FiB-Aktuellt (kommer ni ihåg den tidningen?)  skriver Bernt och lägger till att det var Christer Flodqvist som fotograferade henne och inte Siewert Öholm. Då började jag fundera. Öholm var väl pingstvän och extraknäckte väl knappast som flickfotograf. Men visst fanns det en sådan som hette Siwert? Jag googlade och hittade att han i själva verket hette Siwer Ohlsson.


Så gick mina tankar till andra som hette Olsson och hade ovanliga förnamn. Journalisten och kåsören Gits Olsson till exempel. Jag googlade således på honom också och fann att hans förnamn inte var så konstigt: han hette egentligen Stig och vände således bara namnet baklänges. En god idé så i fortsättningen skriver jag den här bloggen under pseudonymen Naffats.

Då såg jag också att massor av hans kåserier inte minst från tidningen Se finns utlagda på nätet och jag har nu haft en trevlig timme med att läsa några av dem. Men det finns mängder kvar på den här länken!

Mycket nöje!

Hemsideskrångel

Varje dag brukar jag lägga ut sex av mina 20 år gamla bussbilder på Svenska Omnibusföreningens forum Bussnack. Det har varit uppskattat. Bilderna har jag laddat upp på en enkel hemsida, som jag haft i flera år hos en firma i södra Sverige. 

Men i onsdags visade det sig att alla bilderna var försvunna. Det rörde sig om minst 10 000 bilder som var försvunna från nätet. Visst har jag alla kvar på mina hårddiskar så de var inte förlorade för evigheters evigheter men det skulle ju vara årslångt jobb att få ut dem på nätet igen. När jag loggade in på min hemsida visade det sig att den var överflyttad till något som hette Namecheap och där kunde man läsa att den inte fanns aktiv längre. Jag försökte kontakta firman via deras hemsida och fann att firman skulle läggas ned vid årsskiftet och att de beklagade att alla tydligen inte fått meddelande om detta. Det angavs dock inte vilket årsskifte: 2011-2012 eller 2012-2013. Jag har inte kollat så ofta där så det kan mycket väl vara det förstnämnda.

Ett mejl till  firmans support kom i retur som obeställbart. Det visade sig dock att ägaren, som drev firman från sin bostad, fanns i telefonkatalogen (på Eniro menar jag förstås numera) så jag ringde upp honom men inget svar (förutom en gång då hans sambo svarade). Men så sent i torsdags kväll dök alla bilderna upp igen så på något vidunderligt sätt fixade det sig. Fråga mig inte hur.

Dock var ju detta anledning till att skaffa sig en ny webbleverantör och jag kontaktade därför en av Sveriges största, Surftown. Det gick snabbt att få en ny hemsida och de koder jag behövde för att kunna administrera den. Jag började genast med att lägga in några bilder, men när jag skulle öppna sidan för att se dem visade det sig att sidan inte syntes. Det var bara ett meddelande att den kommer att synas när DNS-servern uppdaterats vilket kunde ta upp till två dagar.

De två dagarna gick - nästan - och jag skickade mejl till supporten och fick veta att sidan visst var aktiverad och så var det lite fikonspråk om hur jag skulle aktivera den men jag fick inga svar som jag begrep. Dock gjorde jag på ett lite annat sätt och till sist fick jag i gång den igen. Då hade supporten tröttnat och rekommenderade mig att gå en kurs i hemsidesbyggeri. Det var väl i och för sig en befogad rekommendation och jag fick en ursäkt för det sedan. Men att det skall vara så svårt? Förvisso, jag är ingen expert på dataprogrammering eller att administrera hemsidor men har nog ändå lite större vana än de flesta.

I går visade det sig att en kompis helt på eget initiativ hade tagit en backup på min gamla hemsida så nu är den i alla fall inte helt borta. Bilderna finns räddade på nätet. Det är sådant man har mer begåvade vänner till.

Nåväl, nu finns det i alla fall något som påminner om en hemsida på http://savenfjord.se/. Hoppas bara att det kommer att fungera.

I dag ringde Grön Tele igen

Grön Tele ger tydligen inte upp. Nu var jag dock inte hemma men såg i displayen att det kommit ett telefonsamtal från 016-404 06 73. Ett nummer som de brukar använda. Så de ger sig tydligen inte. Kollar inte i Nix-registret heller.

Läs mer om Grön Tele här.

Jag ser att 29 läsare har hittat till min blogg tack vare en länk i Allt om trädgård. Anledningen: jo det var någon där som skrivit om just Grön Tele och länkat till mig. Jag hälsar dessa nya läsare välkomna! Att jag skulle få läsare tack vare en trädgårdstidning var inget jag trott.

När man retat upp sig tillräckligt länge...

Klassisk är artikeln om biffstek i supplementet till Nordisk Familjebok 1922. Här kan man tänka sig att skribenten först skrev en tämligen lam artikel i grundupplagan och sedan retade sig allt mer över dessa misshandlade biffstekar han serverats  år efter år och tänkte: "Vänta bara till supplementet. Då skall jag ge igen."

I dag använder vi inte Nordisk Familjebok så mycket och inte heller andra tryckta lexikon utan vi går in på nätet och använder Wikipedia. Jag behövde i dag kolla en uppgift om Gamla Uppsala Buss AB, som kör tätortstrafiken i Uppsala, och har sitt namn från Gamla Uppsala, som ligger ett par kilometer från Uppsala centrum och inget har att göra med att bussbolaget skulle vara gammalt. Vilket det i och för sig är. Wikipedia skriver i början av 1900-talet - och okej om man anser andra halvan av 1920-talet vara i början av 1900-talet.

Jag slog alltså upp Gamla Uppsala Buss och fann att den gamla lusten att hämnas lever kvar. Man kan tänka sig en resenär som år efter år åkt buss i Uppsala och råkat ut för försenade bussar, i dennes tycke alltför höga priser (som för övrigt inte bussbolaget bestämmer), skramliga bussar och otrevliga förare och nu tar sin hämnd genom att skriva på Wikipedia. Läs under Kritik!

Gammal, skramlig, dyr att åka med, otrevlig förare? Ja, enligt Wikipedia men Wikipedia har inte nödvändigtvis rätt. (Bilden är några år gammal och föraren som skymtar har absolut inget att göra med Wikipedia-artikeln. Han vinkade vänligt åt fotografen.)

Felläsning bakom felaktigt besked om Västtågen

Jag fick just mejl från en bekant med god insyn i Västtrafik och han berättade att inom kort går Västtrafik ut med nyheten att det var ett missförstånd att SJ AB skulle överta trafiken av Västtågen efter DSB Väst, som kastat in handduken och tyckte det var värt nästan en kvarts miljon att slippa från eländet.

Ett anbud från SJ AB hade nämligen råkat hamna under offerten från ett annat tågbolag så olyckligt att det såg ut som om denna kom från SJ AB. I själva verket kom den alltså det vinnande anbudet från ett annat tågbolag. Min sagesman visste dock inte säkert vilket men trodde att det var NSB.

Övertagandet skall dessutom göras redan i dag den 1 april och kommer att genomföras successivt under dagens lopp.

Blir det i själva verket NSB som kommer fram ur buskarna och börjar köra Västtågen efter DSB Väst. 

Observera att detta var ett aprilskämt.