Nytt år - nya bloggar

Jag vet inte om det blev 2011. Eller är vi fortfarande kvar i 2010? Såg man Tolvslaget från Skansen på TV och hörde Jan Malmsjö läsa Nyårsklockorna (i en något egen tolkning) för att sedan försöka räkna ut det gamla året så blev man lite osäker på den saken. Det påminde om de misslyckanden som år från år drabbar nyårsfirandet i Grönköping, där borgmästare Sjökvists tal har en förmåga att alltid misslyckas.

Nu har tydligen Malmsjö för vana att komma till Skansen strax innan han skall läsa sin dikt. Därför hann man knappt tala om för honom att det var nytt i år. Så Malmsjö hann i stort sett bara bli förbannad och kanske inte riktigt tänka igenom hur han skulle lägga upp det. Det var bättre på Anders de Wahls tid. Då hämtades han på krogen i god tid och sedan fick man på olika sätt försöka honom att förstå att han var på Skansen för att läsa Nyårsklockorna. Till sist var det dags att knuffa ut honom halvt medvetslös på scen och han läste dikten perfekt, färdig exakt lagom till tolvslaget. Varefter han kördes tillbaka till krogen igen.

Nåväl, radions P1 kan man i alla fall alltid lita på och när Sveriges domkyrkor ringer in det nya året vill man inte missa och inte heller det vackra tal som hallåmannen Christoffer Murray håller varje år. I stort sett samma år från år och med mycket man känner igen från den tid Sven Jerring var hallåman på nyårsafton men mycket stämningsfullt. Jag googlade på Murray och fann att han varit detta sedan 1979. Han slog alltså Weise med ett år nu i förrgår. Fast han har väl cirka tjugo år kvar innan han slår Jerrings rekord.

Vad mer att berätta? Jo, kylan har gett med sig något och minsann gick inte termometern över på plusstrecket ett kort tag på nyårsafton. All snö har nu fallit ned från träden men ligger kvar på marken. Och det har varit extremt halt. Dock har vi nu här i bostadsområdet ett nytt företag som sköter förvaltningen och det gör de förbaskat bra. Klockan 06.30 i går väcktes jag av att de var ute och sandade gångvägarna. Och då menar jag sandade. Inte duttade ett par gruskorn. Tack, Landvetter Apartment, det här gör ni bra.

Själv har jag haft en lugn jul och nyår. Den lilla tågtrafik som jag övervakar har i stort sett gått bra. Sämre har det gått för andra. T ex SJ, som råkade ut för en svårförklarad olycka i Malmö i går. Ett X 2000-tåg på väg ned till plattformen kunde inte stanna utan körde in i en stoppbock av betong (!) och vagnarna såg ut som det brukar göra i Kalle Anka när ett tåg kört på något. Lyckligtvis blev personskadorna mycket begränsade. Föraren fördes till sjukhus men han var "närmast oskadad". Ingen annan skadades. Det kunde naturligtvis ha gått mycket värre. Nu är det inte så troligt att något så här kunnat drabba ett tåg med resande men vi kan ju i alla fall tänka "om".

DSBFirst har börjat köra Västtågen och det har inte varit en helt igenom lyckosam start. Men det beror mest på snö och kyla. Frånsett förseningar och inställelser relaterade till detta och åtföljande fordonsskador har de klarat uppdraget bra. Men naturligtvis har folk en förmåga att bara märka försämringarna. En biljett Borås-Göteborg kostar nu 3 kronor mer än förut. Det är i och för sig inte DSBFirst som bestämt detta utan Västtrafik. Det vill säga att den kostar 3 kronor mer i dag om man köper en kontantbiljett på tåget jämfört med vad det tidigare kostade om man köpte den innan man gick på tåget. Köpte den på tåget förut kostade den 97 kronor mer! Det vill också säga att om man börjar resan med att åka buss i Borås och slutar den med att åka spårvagn i Göteborg kan man åka på samma biljett. Det kunde man inte förut utan då blev det 50 spänn extra. Sedan kan man också åka på sitt kontoladdade kort. Då blir resan 6 kronor billigare än förut. Men vad tror ni media uppmärksammat av allt detta? Jo, den där prishöjningen på 3 kronor förstås.

Borås Tidning har också gått ut med att det blivit dyrare att pendla mellan Borås och Göteborg. Det kostar 15 000 kronor mer om året. Ja, det kan det göra. Nämligen om man åker på SJ:s årskort och vill fortsätta att åka på SJ:s årskort. Det kanske är fem pendlare på sträckan som gjort det. För alla andra är priserna oförändrade.

Natten till nyårsafton innebrändes sannolikt skådespelaren Per Oscarsson. Jag stötte på honom ibland under mina år på restaurangvagnarna. Lite blyg och försagd och verkade på något sätt bortkommen. Men alltid lika vänlig och han hade alltid ett vänligt ord över för oss tjänande andar. Det var inte många kändisar som hade. Men Per Oscarsson spelade därvid i samma division som Lill-Babs, Thore Skogman, Jokkmokks-Jokke, Fred Åkerström och Stefen Demert (jodå!). I Åkerströms fall kan det berott på att han själv en gång varit en sådan tjänande ande. Han brukade hösten 1968 ta över kafévagnarna efter mig och inte visste jag då att "F Åkerström" var samme som trubaduren. Fred Åkerström slog igenom några år tidigare men blev sedan märkligt bortglömd under några år. Per Oscarsson tillhör de personer som jag sörjer som om de vore en anhörig fast jag inte kan påstå att jag kände honom.

Ber att få passa på att önska alla läsare ett gott nytt 2011!