Sedan bussen reparerats och gjorts i ordning kom den aldrig i trafik mer. Avsikten lär ha varit att bevara den som museibuss men det fanns inte pengar till detta. Nu medförde ödet dock att den ändå blev museibuss men detta tack vare driftiga anställda vid SJ Buss, sedermera Swebus, i Borås. Bussen skickades nämligen till Dalsjöfors utanför Borås och ställdes upp i det garage som SJ Buss hade där. År 1980 skulle garaget röjas ur och min far, som var trafikmästare vid SJ Buss i Borås, fick i uppdrag att åka dit och fixa detta. Till sin stora förvåning fann han då bussen och hans chef, Lennart Broqvist, ställde upp så att bussen fick uppställningsplats i det nya garaget som höll på att byggas i Borås. Han föreslog också att en kamratklubb skulle bildas och så blev det: Klubb Gamla 45an. SJ Buss stod för bränsle och reservdelar men allt arbete utfördes ideellt av klubbens medlemmar, i varje fall några av dem.
År 1990 gick SJ Buss ihop med GDG och Swebus bildades. I början av 2000-talet ville Swebus göra sig av med sina museibussar och klubben fick möjlighet att köpa den. Priset var från början 100 000 kronor men det prutades ner kraftigt och stannade vid 500 kronor. Inte för mycket med tanke på allt arbete som klubbens medlemmar lagt ned på bussen. Från 2003 äger alltså klubben bussen.
I onsdags var vi tre medlemmar som åkte till Göteborg för att visa upp bussen för anställda vid Nettbuss. Vi hade fyra guidade visningar, där Bror Fransson (klubbens förste ordförande) berättade om bussen och demonstrerade den gamla biljettmaskinen av märket National. Den väger 40 kilo och normalt stod den kvar på bussen, men det hände att föraren fick släpa på den, exempelvis om den var trasig. Klubben har försäkrat sig om kvittorullar så det skall räcka i många år framåt.
Vi åkte från Borås klockan 07.30 på morgonen och första målet var Shell i Viared, där bussen skulle tankas.
Dennis Åkesson och Bror Fransson tankar bussen. Jag fotograferar. Vi har delat upp jobbet i klubben så var och en gör det han är bäst på.
Sedan fortsätter vi motorvägen i en hastighet av 45-50 km/tim mot Göteborg. Bussen mår inte väl av att köras fortare även om det går. Eftersom det var rejäla köer på infarten till Göteborg tog resan nästan två timmar. Men till sist är vi framme vid Nettbuss uppställningsplats på Bergslagsgatan i Göteborg, där de hyr in sig hos Terminal G.
Vi får plats under ett tak vid en lastbrygga för att visa bussen. Det är bra eftersom det regnar rätt kraftigt.
Vår buss får sällskap av lite modernare syskon som denna. Båda är Volvo men där sluter likheten. Det skiljer 65 år på dessa båda.
Även i Göteborg tankas bussen. Inte för att det gått åt så mycket bränsle från Borås utan därför att Nettbuss ställer upp med en tank diesel som tack för att vi kom. Tackar Nettbuss för detta.
Ett 15-tal anställda från Nettbuss och Terminal G och lika många från Utbildningscentret kommer för att titta på bussen och vara med om den guidade visningen. Utbildningscentret utbildar bussförare och de flesta som går där har hänvisats dit via Arbetsförmedlingen. Fördomsfull som jag är trodde jag att dessa skulle vara ganska ointresserade men ack så fel jag hade. De visade ett oerhört stort intresse för den gamla bussen och fick också vara med om en kortare åktur. Det blir 15 bra bussförare när de är klara, det är jag säker på.
Bror Fransson demonstrerar biljettmaskinen, som alltså väger 40 kilo och innanför skalet är fyllt av mekanik. Inga datorer som kan krångla här och mycket att kolla i taxetabeller innan föraren kunde slå in en biljett. Ändå gick det lika fort som det i dag tar för en förare som kör för Västtrafik att sälja en biljett som betalas med betalkort.
Här är biljettmaskinen. Jag nämnde väl att den väger 40 kilo.
http://www.klubbgamla45an.se/
Bilderna blir större och bildtexterna läsbara om du klickar på dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar