Vårmarknad i Borås

Redan som barn minns jag att man fick åka in till stan (alltså Borås) för att gå på höstmarknad och i samband med det åka karusell och köra radiobil. Ja, ni minns väl de där som man körde på en bana och som drevs med ett spröt som gick upp i taket. "Undvik krocka" stod det på stora skyltar men de flesta tolkade dem som "Undvik inte att krocka". Nu var det ju inte så farligt om man krockade eftersom farten var låg och bilarna var skyddade med rejäla gummilister runt om.

Men radiobilar finns inte längre på marknaden och karusellen är väldigt torftig. Så den hoppar jag över numera men traditionen att köpa marknadsgodis finns kvar. Nu har det också blivit mycket bättre för sedan 1980-talet är höstmarknaden också kompletterad med en vårmarknad. I går och i dag är det dags för denna. Cirka 150 knallar kommer till Borås och säljer allt från marknadsgodis till rökt ål, från väskor till T-shirts, från sylt till langos.

Jag var där i går och trängdes. När alla marknadsstånden ställts upp så blir det rätt trångt med tanke på alla människor som skall fram också. Många tar till och med med sig hunden och det minskar ju inte precis trängseln. Men marknaden gynnades av vädret i går. Inget regn och ingen stekande sol men ändå milt och behagligt.

Här är några bilder jag tog som visar lite av marknadslivet.Först från Stora Brogatan

Sedan på Västerlånggatan. 

Och slutligen Stora torget. 

Västtrafik deltog i marknaden för jag tror första gången och slog ett slag för linje 100 mellan Borås och Göteborg. Det kanske inte behövs för den här linjen har ökat med 22 procent sedan motsvarande period förra året och går nu med som mest en avgång var femte minut. I alla används dubbeldäckare av samma typ som på bilden. 

Den som var hågad kunde vinna ett pris genom att kasta prick på bussen från det här tältet. Man använde dock mjuka bollar och inte gatstenar. 

Nu skall jag återvända till marknadsgodiset jag köpte. Marknadsremmar måste man ju bara ha. Och så några skivor whiskykorv (nej, det gick inte att få whiskyn separat) och en eller två munkar till kaffet. Jag lovar att återuppta kampen mot vågen nästa vecka... Den får gå över 90 ett par dagar nu.

Vågen under 90 i morse!

I morse visade badrumsvågen 89,8. Jag trodde att vågen hade stannat på 90,4 för runt detta visade den i över en vecka. Men nu har jag uppnått ett delmål. Nu är det bara att fortsätta mot att den går ner under 80. Det lär väl ta så där fem år, lika länge som det tagit för mig att gå ned från 100 till 90 kilo.

Vad har jag då gjort? Ja, inte särskilt mycket faktiskt. Det enda är i stort sett att jag dragit ned på småätandet mellan måltiderna.Det är alltså små saker som gör att man går upp i vikt och alltså små saker som gör att man går ned igen.

Vart tog kundorienteringen vägen, Carspect?

Den här bilen skulle nog ha klarat besiktningen om ägaren bara hade fått en tid. 

 
 
Vi på Carspect tänker ta chansen och visa vad en modern och kundorienterad bilbesiktning innebär.

Så står det på Carspects hemsida. Carspect är ett alternativ till Bilprovningen och de företag som har köpt Bilprovningens gamla stationer. Det lät bra tycker jag och jag anlitade dem förra året, då bilen skulle besiktigas. Det var inga problem att få tid och när jag kom dit så tog de direkt hand om bilen och körde in den och påbörjade besiktningen medan jag gjorde upp det ekonomiska, drack en kopp kaffe och bläddrade i några motortidningar. Efter 20 minuter meddelade det att allt var klart och det var "blankt papper". 

Självklart försökte jag boka Carspect i år också. Men se: det var inte det lättaste. Det var snarare helt omöjligt. När jag skulle boka på nätet så uppgavs alla tider i Borås vara slut ända fram till slutet av september. Sedan är det för sent för mig eftersom mitt registreringsnummer slutar med 5. 

Jag misstänkte något fel och ringde Kundtjänst. Det var inte det lättaste. Det var snarare helt omöjligt. Första gången väntade jag 30 minuter och då höll jag på att krevera på grund den hemska musiken och rösten som avbröt den efter någon minut med reklam för Carspect. Exakt samma tjat varje gång och budskapet gällde den som har flera bilar. Det har inte jag. Efter fem försök med väntetid på 15-20 minuter kom jag till sist fram. 

Jag fick då veta att Borås blivit en "dropin-station". Det vill säga man tar inte bokade tider. Nähä, det kunde man väl skrivit redan på hemsidan så hade mina vidare kontakter med Carspect kunnat avbrytas med en gång. Jag bad Kundtjänst att de skulle be en av cheferna ringa upp mig så jag fick framföra mina synpunkter direkt till ledningen. Givetvis har inte någon ringt.

Dock står telefonnumret till stationschefen i Borås på deras hemsida så jag ringde upp efter ett par dagar och frågade om det verkligen var rätt det som sagts. Nej, det var det inte men alla tider fram till semestern är slut. Mig gjorde det inget för jag kunde lika väl ta en tid i augusti eller september men dem hade man inte lagt ut på hemsidan ännu. 

Hade nu Carspects ord om kundorientering varit riktiga hade stationschefen på stående fot bokat in en tid åt mig, men icke. Det fanns inte i hans tankevärld. I stället fick jag veta att kunderna ville ha dropin och de anpassade sig efter det. Jag förklarade att denne kunden ville kunna boka tid och meddelade också att de nu förlorat en kund. 

Normalt ber representanten för ett företag om ursäkt i sådant fall och försöker behålla kunden. Men inte här. Jag fick veta att jag inte var välkommen som kund om jag ställde krav på att kunna boka tid. Detta förstod jag mycket väl för stationschefen var väldigt tydlig. Däremot förstod jag inte att alla tider kunde vara slut två månader framåt om kunderna föredrog dropin. 

Nu kommer Carspect säkert att hitta den här bloggen och gå i svaromål. Det får ni gärna göra men ansträng er inte för mycket. Jag har bokat tid hos Besikta, som har tagit över Bilprovningens station på Ramnaslätt i Borås. Carspect får försöka hitta en annan kund. Om de vill ha någon. 

Förresten sparade jag 150 kronor på att vända mig till Besikta jämfört med att dropin-besiktiga hos Carspect. Hos Besikta kostar det 300 kronor, hos Carspect 450 kronor. Då får jag ändå själv stå för väntetiden. Den dagen jag ringde hade man tvingats stoppa dropin-besiktningen redan vid  lunchtid för då

hade man fler som väntade än vad de beräknade hinna med. Visserligen var det mitt i ett månadsskifte, men ändå...

Så här slutar Carspect sin presentation på hemsidan:
Framtiden ser spännande ut och vi hälsar dig varmt välkommen in i vår värld.

De tycks i alla fall ha fallenhet för självironi. För de kan väl inte mena detta. 



Edit 2013-05-10:
Jag ser att detta inlägg fått 70 sidvisningar på två dagar. Det är mycket mer än det brukar vara och påfallande många har hittat hit länkade från Bilprovningens intranät. Bilprovningens alltså, inte Carspects. Det skulle vara kul om någon med tillgång till detta ville berätta för mig hur länken presenteras. Det går bra att göra anonymt som kommentar här på bloggen eller till min e-post staffan.savenfjord(snabel-a)telia.com.  

Jag tycker att det är väldigt roligt att Bilprovningen uppmärksammat detta och bjuder gärna på den PR-vinst det kan innebära för dem. 


Edit 2013-05-14:
Jag har fått en del svar från anställda vid Bilprovningen som berättat att det på deras Intranät regelbundet brukar länkas till blogginlägg som har med bilbesiktning att göra. Så det kanske ändå inte var så konstigt att de länkade. Men hur hittade det inlägget. Nu har det fått en framträdande plats på Google men det hade det inte de första dagarna. 

Jag tackar dem som engagerat sig i att svara på min fråga. 

 


 

Tunga Rallyt Väst - 20 år

I går - lördagen den 4 maj - var det återigen dags för Tunga Rallyt Väst. Denna gång kördes det för 20:e gången. Vi var där med vår gamla buss från 1945 och hade en trevlig resa utmed rallyvägen.Vi var 16 medlemmar som åkte med bussen. Det var bara cirka 75 fordon som kom till start - det brukar vara över 100 - vilket i och för sig är tråkigt men hade det goda med sig att organisationen fungerade till punkt och pricka. 

Jag har skrivit om bussarna som var med i rallyt på Svenska Omnibusföreningens forum Bussnack så jag hänvisar dit till dem som är intresserade av bussar, vilket jag hoppas att mina läsare är. Här på bloggen ägnar jag mig åt de andra fordonen som deltog. Bilderna är slumpvis utvalda av dem jag tog men jag har en viss förkärlek för de riktigt stora ekipagen. De är där inget annat anges tagna vid startplatsen vid Scania i Hisings-Backa eller målet vid Volvo-museet Arendal. Ni ser säkert själva utifrån miljön vilket som är vilket. De tre första bilderna är från startplatsen.

Först tar vi en terränggående Volvo C303 Jeep Dakar från 1975. Den tillhör Volvo Lastvagnars Veteranfordonsklubb.

Gula vägarbetsfordon tycker jag som denna skall vara lite slitna. Det är ju så vi minns dem. I helt perfekt skick var de bara i en dag i aktiv tjänst. Under cirka 3 650 dagar var de mer eller mindre slitna.Det är en Scania 140 från 1978.

Att köra svart innebar i åkeribranschen något helt annat än att köra en svartlackerad bil. Men visst är svart snyggt på en lastbil. En Scania LS140 från 1974. 

Från Rygge i Norge kommer denna Volvo FB89 från 1975, ägd av Odd Ekeberg. Att ange åkeriägarens efternamn ovanför frontrutan är något som är vanligt i Norge.

En mindre lastbil, en Volvo L475 från 1964. 

Så kom en bryggarbil från Alingsås. Volvo F82 från 1970. 

En bärgningsbil från 1970, en Volvo F82, hemmahörande i Lindome. 

Kent Ardenvik kom från Påarp i Skåne med ett rejält ekipage. Dragbilen är en Scania-Vabis L76 från 1964. 

Billy Hedström i Svenljunga slog på stort och tog till och med med sig ett eget hus på flaket. Bilen är en Scania-Vabis LS75 från 1960.

Minsta fordonet torde ha varit denna Volvo Duett från från 1965 i bensinbolagets BP:s färger. 

Förluståkeriet i Mullsjö finns naturligtvis inte i verkligheten men det finns en bil som är märkt med detta företagsnamn. Bilen är en Scania-Vabis LS71 från 1958.  

Det känns tryggt med en brandbil med bland fordonen. Men så tänkte jag också vid Smålandsrundan för några år sedan och då brann faktiskt ett fordon. Det var bara det att det var brandbilen som brann. Den här klarade sig dock runt utan problem. En Volvo L341 från 1956 tillhörig Volvo Lastvagnar Veteranfordonsklubb. 

Ända från Oskarshamn hade detta ekipage kommit med en Scania-Vabis LS76 från 1965 och ett Alpus-släp. Bilden är tagen vid kontrollen vid Volvo i Angered. 

 Som sagt så gillar jag bilar som är i bruksskick liksom denna Scania-Vabis 76 från 1966.

Men det stör ju inte precis om de är i toppskick heller, vilket visas av denna Volvo L340 Trygge från 1965. 

En annan bil i gott skick är denna Scania-Vabis L71 från 1956. 

Att denna bil kommer från Landeryd behöver vi inte tvivla om. Det är en Scania-Vabis L76 från 1966. 

Dagen till ära visade Volvos museum upp sig och det var fritt inträde där. Det finns många fina fordon inne på museet men jag nöjer mig med att visa denna fina taxi, Volvo PV831 men mer känd som "Suggan". 

Till sist vill jag tacka arrangörerna för ett mycket trevligt arrangemang. Vilka dessa är framgår av affischen som inleder detta inlägg. Vad gör det sedan om vi inte fick något pris för våra kunskaper om spik eller lite av varje som brukar kallas allmänbildning.

Ibland hittar läsarna gamla inlägg helt plötsligt

När jag tittar genom statistiken över vilka inlägg som den senaste veckan haft mest sidvyer så blir jag ibland rejält förvånad. Varför får ett år gamla inlägg som inte särskilt många tittat på plötsligt över 20 sidvyer. Är det någon som har uppmärksammat det och länkat till bloggen eller vad har hänt.

Topp den senaste veckan för dem som väljer att gå in på särskilda sidor och inte läsa bloggen är detta om Stålfarfar och Fritsla-Kalle. Två stjärncyklister som aldrig lär ha mötts. Och två riktigt goa gubbar, en med skånsk uthållighet och en med västgötsk sådan.

Radio Sjuhärad gav ett helt löfte om att göra ett program om Fritsla-Kalle men det blev tydligen bortglömt för alla andra viktiga program om 11-åringar som var tvungen att gå till bussen i stället för att höra Justin Bieber på bussen.Han var nämligen försenad. Bieber alltså. Bussen var Swebus och den är aldrig försenad mer än när jag skall åka med den eller möta någon som kommer med bussen. I varje fall inte om man skall tro Swebus egen statisitik.

 Aldrig försenad - om inte jag skall åka med.

Fortfarande är jag den ende enligt Goggle som skrivit om Fritsla-Kalle (den riktige - han som tävlingscyklade - alltså). Men det är ju mer omskriven i tidningen än vad min farmor blev. Första gången var hon när hon gifte sig. Andra gången när hon dog (då blev det två gånger: dödsannons och en notis från begravningen) samt att jag skrev en gång en artikel i Svensk Lokaltrafik om en bussförare, som jag brukade åka med på 1950-talet när jag skulle hälsa på farmor i Kinnarumma. Det Kinnarumma som posten trodde låg i Fritsla.

Brännebrona Gästis - hur gick det?

För snart tre år sedan besökte jag Brännebrona Gästis utmed E20.
http://savenfjord.blogspot.se/2010/05/vagkrogsnostalgi.html


Jag var då ganska nöjd och önskade det då nytillträdda ägarparet Erland och Carina lycka till.  Hur gick det sedan? Ja, inget vidare om man skall tro TV3:s Kniven mot strupen. Det gick snabbt utför tydligen och de blev som Carina uttryckte det hemmablinda.

Då kom kocken Alexander Nilsson och TV3 till deras hjälp och nu verkar det som om de lyckats hitta rätt igen och det är en blomstrande rörelse. I varje fall om man skall tro deras hemsida.

Jag får väl åka dit och kolla med egna ögon och egen gom...

Hotell Eskilsgården inte i mitt minne

Gårdagens Hotellräddaren i TV3 lyckades hitta ett hotell som jag aldrig bott på eller ens kände till förut, nämligen Hotell Eskilsgården i Eskilstuna. Lika bra det kanske. Ambitioner och ungdom räcker tydligen inte för att få ordning på ett hotell. Kristoffer med medarbetare lyckades få lite fart på receptionen och familjerummet samt frukostmatsalen men jag har sällan haft en sådan känsla att detta bara var för att programmet skulle stämma överens med konceptet. Jag tror helt enkelt inte att dessa båda ungdomar klarar att driva ett hotell. Men de kommer i alla fall att få fortsatt professionell hjälp.

Nästa vecka är ordningen återställd. Då blir det Stadshotellet i Katrineholm som granskas. Där har jag bott en hel vecka, men det var för 25 år sedan. Det kan ju ha blivit bättre sedan dess. Sämre kan det knappast ha blivit.

I kväll sänder TV3 Kniven mot strupen, där restauranger som behöver hjälp granskas. I kväll blir det Strandbaren på Öckerö, där jag faktiskt åt lunch så sent som förra sommaren. 



Edit 2013-05-03:
Det var inte Strandbaren på Öckerö där jag åt min lunch i somras utan på Hamnens Pizzeria och Grillbar alldeles intill. Det var lite synd att jag missade Strandbaren, som egentligen var mitt mål, eftersom kocken Alexander Nilsson torde ha gjort sin facelift under våren 2012 och det skall alltså ha varit den "nya" Strandbaren i somras.

Jag har dock ätit på Strandbaren förut under tidigare regim och tyckte den var mycket bra. I synnerhet minns jag deras raggmunk med fläsk.