Tunga Rallyt Väst

I  lördags var vi ute med vår gamla buss från 1945 på rally för tunga fordon. Det var det årligen återkommande Tunga Rallyt Väst, som har olika startplats år för år men alltid slutar utanför Volvos museum vid Arendal. I  år startade rallyt vid Scania Nya Björkäng cirka 15 km söder om Varberg. Ni som åker E6-an känner igen platsen från det utmärkta matställe som ligger bredvid. Här kan man lugnt planera in en matpaus. I  onsdags åt jag en alldeles utmärkt räksmörgås här.

Årets bana gick sedan via Himle och Grimeton till Veddige. Därifrån körde vi till Frillesås, Fjärås och Kungsbacka varefter vi körde  utanför Särö till Arendal, som ligger på Hisingen i Göteborg. Vi fick således köra över Älvsborgsbron. Utmed banan fanns sex kontroller varav fem bestod av tipsfrågor och en av ett praktiskt prov, nämligen att gissa hur mycket bussen vägde om den stod med framaxeln på en fordonsvåg. Trots att vi var nio man i bussen lyckades vi inte placera oss bland de 21 främsta så något pris blev det inte. 

Sammanlagt var 98 fordon anmälda, alla minst 30 år gamla. Hur många som kom till start vet jag inte men det brukar vara ett bortfall på cirka 10 procent. Av de startande var sju bussar, några bärgnings- och brandbilar och några militärfordon men de allra flesta var lastbilar. I  dag visar jag bilder på fordon som inte var bussar så får bussarna komma vid ett senare tillfälle. Bilderna placeras lite huller om buller. Som vanligt går det att få dem större genom att klicka på dem och starta ett bildspel.

 Först en brandbil Volvo LV81DS från 1938. Den tillhör Volvo Veteranfordonsklubb.

Volvo LV78 från 1936. Observera den  gröna trafikbilsskylten.

Volvo LV127 från 1947, även kallad "Rundnos".

De äldre av oss minns dessa taxibilar, som gick under namnet "Sugga". Gott om plats var det och man satt riktigt bra. Egentligen hette de Volvo PV831 och denna är från 1954. Det var inte så ofta man såg dem i blått. De var nästan alltid svarta.

En Volvo L47506 från 1965.

En Scania-Vabis L76 från 1966 med släp. Båda är i ett fantastiskt fint skick.

En rejäl Scania-Vabis LV71 från 1956.

 

En Scania-Vabis LS63 från 1952.

 

Det kommer mer senare...

Tänk vad fel det kan bli

En god vän till mig som jobbar på ett stort bussbolag i Stockholm skickade mig dessa bilder på hur fel det kan bli om man inte tänker sig för. Bilderna är tagna av en av bolagets chaufförer och jag har medgivande att använda dem här.

Bussen dekalerades på kundens begäran men något blev fel med texten på bussens sida. Så föraren lät bakdörren förbli stängd. 

Men skäms på er Statens kulturråd

Läste detta i DN
http://www.dn.se/sthlm/biljettsmitare-far-kulturbidrag

planka.nu är en organisation som uppmanar folk att smita från att göra rätt för sig i kollektivtrafiken. Det blir vi alla som får betala detta genom högre avgifter, fler kontroller och sämre trafik.

Hur i hela fridens namn kan Statens Kulturråd ge bidrag till något sådant? Som skattebetalare protesterar jag men känner mig rätt maktlös. Det är väl tillräckligt att polisen och juridiken inte vågar ingripa mot dessa osolidariska plankare utan att skall få kulturpengar också för att sprida sitt budskap.

Nästa kulturbidrag går väl till någon organisation för pedofiler eller djurplågare kan jag tänka mig.


Apropå kontroller i kollektivtrafiken har chefredaktören för tidningen Bussbranschen  ("den enda tidningen med hela hjärtat för bussbranschen") gjort bort sig rejält tycker jag på sin egen blogg. 
http://maasing.wordpress.com/2012/04/21/koll1/
Läs mina kommentarer om vad Keolis trafikledare gjorde på platsen och att han faktiskt hade rätt att stå där  han stod och Maasings svar på detta. Att utan grund anklaga någon för lagbrott är allvarligt. Att bryta mot trafikreglerna är ett lagbrott och det är just vad han anklagar trafikledaren för att ha gjort.

Jag försvarar inte dessa kontroller i form av masstillslag men när intelligenshämmade organisationer för kulturbidrag för att sprida propaganda att man inte skall betala för sig i kollektivtrafiken lär det inte bli färre sådana. 

Det finns ett bra sätt att få bort kontrollerna: att alla självklart gör rätt för sig.

Vinst i Västtrafik-lotteriet

Västtrafiks biljettsystem påminner om ett lotteri, åtminstone ibland. Och precis som i ett sådant så förlorar man ibland och vinner ibland. Jag har berättat om när biljettmaskinen trodde vi var i Herrljunga när vi i själva verket var i Borås. Det kostade mig cirka 20 kronor, men dem fick jag tillbaka om än med visst besvär.

I tisdags vann jag dock på lotteriet. Jag åkte från Göteborg till Borås med bussen på linje 100. Jag gick på, tryckte på plus på biljettavläsaren och visade mitt kort vid Nisse-terminalen i Göteborg. Alltså precis som man skall göra. När jag en timme senare steg av vid Resecentrum i Borås stämplade jag ut. Det skall man också göra.

När jag efteråt kollade upp på nätet - det bör man göra - hur kortet hade debiterats såg jag att en ny avgift hade dragits på lokalbussen i Borås. Det skulle man inte göra. Så jag blev lite förb... ledsen och ringde Västtrafik för att återfå mina 17,30 samt lite extra för besväret. Men då kom den trevliga tjejen på kundtjänst på att jag hade ju checkat ut vid Nisse-terminalen igen, dock en timme senare. GPS-en som styr kortläsaren hade tydligen fått fnatt. Därmed hade jag betalt cirka 50 kronor för lite för min resa Göteborg-Borås sedan man räknat bort de 17,30 som jag blivit debiterad på lokalbussen.

Men Västtrafik lovade flott att de inte skulle efterdebitera detta utan bad att få bjuda på resan. Tack för det. Det tilltalar mitt ekonomiska sinnelag.

Är det en tombola? Nej, det är en buss. (Bussen på bilden har inget samband med artikeln.)

Trafikavbrott på Viskadalsbanan

Den här helgen lanserar man en GC-port (gång- och cykelport) på Viskadalsbanan vid Bogryd mellan Viskafors och Fritsla. Mer om detta bygge och bakgrunden därtill samt bilder finns på Nordpilen.

Eftersom man måste skära av järnvägen för att kunna få porten på plats kan tågen under denna tid inte gå Borås-Skene utan det blev ersättning med buss.

I Skene kommer tåg 3840 in från Varberg. Slutstationen är nära.

 I Skene blir det alltså för resenärerna att stiga av tåget och byta till buss. Bland annat var det ett gäng idrottsungdomar som nog hade 50 bollar med sig i en jättestor plastpåse.

Nu skulle det ju stått en buss här men den har inte kommit ännu.

Bussen kommer och allt bagage skall in liksom resenärerna.

I rätt tid kan bussen backa ut från stationsplanen och starta färden mot Borås.

Nästan en timme senare kommer en buss från Borås med resenärer som skall byta till tåget mot Varberg.

Och proceduren blir den samma som förut fast omvänt. Resenärerna går från bussen till tåget. Det hiskeligt fula gatuköket mellan bussen och tåget har stått tomt i många år nu. Kanske dags för en rivning.

Tåget är berett att gå mot Varberg som tåg 3827.

Själv tog jag mig till Borås där jag såg att ersättningsbussen från Skene nu skulle gå tillbaka dit vid 16.40-tiden. Bussföraren har kört fram i bekväm närhet till stationstrappan.

Ibland blir man glad - även i Rydboholm

I går åkte jag förbi Rydboholm som ligger en knapp mil söder om centrala Borås. Jag har säkert åkt förbi där bortemot 5 000 gånger under mitt liv och jag kan inte minnas att det någon gång gjort mig glad. Möjligen den gången för 66 år sedan när jag fick åka med Rydboholmsbolagets arbetarbuss och "Knut på Riddarbo" valde att svänga in på en väg där det knappt fick plats en bil med bussen. Givetvis klarade han det. Det fanns inga vägar som var för smala för "Knut på Riddarbo".

Men i går såg jag dem och blev glad. Jag har läst om dem förut men inte tänkt så mycket på det. Nämligen björnarna. Eller Buddy Bears som de kallas och det är en världsomfattande organisation att placera ut läckert målade björnar. Inte levande björnar förstås utan skulpturer. 

Konstnärerna är i tur och ordning Sirgitta Reinikainen, Christina Lindeberg och Erik Hårdstedt.

Björnarna hittar man alldeles intill gamla Varbergsvägen mitt emot där stationen en gång i tiden låg.

Schnitzel Bitte!

Kinna har länge varit en bedrövlig plats för den som skulle åka tåg eller buss. Visserligen fick området en upprustning för ett par år sedan och kallades sedan dess resecentrum. Det fanns en kiosk intill men annars var det ödsligt. Stationshuset har stått stängt i flera år och därmed fanns varken väntsal eller toalett att tillgå. Förutom ett par bussväntkurer inte ens ett tak.

När jag var vid Kinna resecentrum i somras upptäckte jag att det kommit ett nytillskott, en vagn där det såldes schnitzlar. Bredvid fanns några bord där man kunde äta sin måltid. Det var ständig tillströmning av kunder och jag köpte med mig en schnitzelsallad hem. Godare schnitzel har jag nog inte ätit, i varje fall inte på denna sida om Puttgarden.

I höstas skrev Borås Tidning att de som drev den här schnitzelkiosken ville flytta in i stationshuset lagom till vintern och därmed också stå för väntsal och toaletter. Lösningen med att ett serveringsställe får hålla till i stationshuset till jag förmodar subventionerad hyra mot att de sköter väntsal och toaletter finns redan i Vara (gelaterian) och Mellerud (Centralkaféet). Och antagligen på fler stationer.

Det löste sig och när jag var i Kinna i går visade det sig att det unga krögarparet Josefin Kühnel och Robert Johansson flyttat in Herr Ober i stationshuset. De har byggt en restaurang i den gamla väntsalen och visst ser det lite enkelt ut men väldigt hemtrevligt, inte minst tack vare den synnerligen förekommande och vänliga personalen.

Skylten "Herr Ober Schnitzel bitte" har kommit upp på det gamla stationshuset, som snart skall få även exteriören renoverad.

Så här ser det ut inne  i restaurangen. Det är ganska tidigt så därför inte så mycket folk.

Så fick jag in min schnitzel. Observera de rejäla pommes fritesen. Inte de vanliga "potätera knôvlade i flôt" precis. Skålarna innehåller örtdressing och gurka. 75 kronor inklusive kaffe. Måste anses som prisvärt.

Schnitzlarna är gjorda av kött från djur som sade nöff under sin livstid. Egentligen borde det väl ha varit från djur som sade mu men med tanke på priset på kalvkött så förstår man varför man valt fläskkött. Det viktigaste är ju ändå att det smakar gott och det gjorde det.
 

Om detta går bra har paret planer på att etablera sig på andra håll i landet, gärna i närheten av järnvägsstationer. McDonalds, Max och Frasses: släng er i väggen. Detta är fast food när den är som bäst.
http://www.herrober.com/
Och bra lär det gå om man skall tro deras hemsida. Jag har blivit otroligt imponerad av denna entreprenörsanda i ordets mest positiva bemärkelse.

Herr Ober finns som sagt i det gamla stationshuset i Kinna. Det är lätt att  hitta dit och det är en kort avstickare från riksväg 41 som går mellan Borås och Varberg. Den avstickaren är det väl värt att göra.