I Blekinge finns en politisk stjärna vid namn Anne-Sophie Lainesdotter Emilsson. Eftersom namnet är långt kommer jag i fortsättningen att benämna henne som ASLE. Att det (om än med en liten felstavning) är ett mycket lämpligt namn på en sådan människa är en händelse som ser ut som en tanke.
ASLE är alltså toppnamn för Kristdemokraterna i Blekinge och enligt Aftonbladet (och flera media) har hon stulit 500 kronor från en gammal kvinna. Den senare hade glömt sin plånbok på bandet i matvarubutiken och det såg ASLE och tog plånboken. Övervakningskameror filmade alltsammans och hon kunde också identifieras.
År 2012 dömdes hon för stölden. Hon dömdes också att betala 500 kronor till Brottsofferfonden. Det struntade hon dock i med motiveringen att hon inte hade några pengar. Men förlåt mig nu, var det inte just 500 kronor hon hade stulit. Hon kunde väl använt de pengarna.
Okej, vi kan alla göra dumheter. Är det olagligheter så straffas vi för dem. Meningen är sedan att man skall vara ångerfull och det är också ASLE. Säger hon, vill säga. Men sedan är hon för dum för att verkligen fatta. För det kan väl inte vara att hon är smart.
Hon hade tänkt lämna in plånboken till polisen, sade hon, men det blev tydligen inte av. Men snälla ASLE, du är politisk expert på just brott och då borde du väl veta att en plånbok som man "hittar" i en affär skall lämnas till affären. Det hade väl inte heller precis krävt någon Einstein för att räkna ut att om det ligger en plånbok kvar på bandet och om det står en äldre dam framför så är det hennes plånbok.
När Aftonbladet frågar henne om hon tyckte domen var fel så svarar hon: - Nej, jag tog mitt ansvar för den äldre kvinnans skull. Hon menar alltså: - Jag har inte begått något brott för jag tänkte ju lämna in plånboken men jag ber om ursäkt för att den äldre kvinnan uppfattade det som en stöld.
Nu har ASLE fått gott om tid att tänka eftersom hon lämnat alla sina politiska uppdrag efter begäran från partiet.
Det finns fler exempel på märkligt politikerbeteende. Jag är glad att tidningarna ägnar tid åt att klarlägga detta.
Edit:
Jag ser nu att ASLE har stängt både sin blogg och sin facebook. De var öppna i går så det här är alltså något hon gjort när nu det börjar hetta till. Enligt uppgift innehöll dessa båda bortförklaringar för hennes beteende och det vill hon väl inte stå för nu. I dag skulle detta bara framstå som sällsynt dåligt omdöme. Vilket hon redan visat så det hade väl inte varit så farligt om det fått stå kvar.
Jag blir så trött... Och förbannad... KD har visserligen uppmanat henne att dra tillbaka sina kandidaturer inom partiet vilket hon också har gjort. Men jag har inte sett något officiellt uttalande från KD med tydligt avstånd från det inträffade. Borde inte ett sådant ha kommit, Göran Hägglund?
En blogg som jag hållit på med i sedan juli 2008. Den handlar mycket om tåg och bussar men också om vardagslivets små glädjeämnen och förtretligheter. Skriv gärna en kommentar på mina inlägg men du måste ange ditt namn (det riktiga eller en känd signatur). Annars godkänner jag vanligtvis inte din kommentar. Var god respektera upphovsrätten för de bilder jag lägger ut på bloggen. Kontakta mig om du vill använda dem annat än rent privat.
tisdag 9 september 2014
lördag 6 september 2014
No Limit i Borås - gatukonstfestival
Den 4-7 september pågår No Limit i Borås. Det är en gatukonstfestival. Det vill säga att vissa hus i staden får en konstnärlig utsmyckning. Vi brukar kalla det graffiti men det här är mycket mer. Och framför allt: det är helt lagligt. Berörda fastighetsägare har gett sitt medgivande och kommunen är med bland arrangörerna.
Många städer har tackat nej till sådana här festivaler. Jag är stolt över att bo i en kommun som tackat ja. Jag är dock medveten att detta kan inspirera till icke tillåten och önskvärd "konst". Liksom att jag är medveten om att de flesta av gatukonstnärerna har börjat med att begå lagbrott. Dock: det är skillnad på gatukonst (street art) och klotter. Och kan vi få lite gladare fasader än de vanliga grå så är det ju välkommet.
Festivalen invigdes i torsdags kväll under närvaro av bland andra kulturministern Lena Adelsohn-Liljeroth, som dock inte var särskilt imponerad utan snarare kritisk. Undrar vad hon hade här att göra?
Invigningen innebär att arbetena på verken fortfarande pågår. Man kan alltså fram till i morgon gå runt och se vissa av dem växa fram. På måndag skall de vara färdiga och sedan blir de väl kvar så länge fastighetsägaren vill.
Intresset bland allmänheten var stort. Det visar bland annat att en av de guidade vandringarna lockade så här mycket folk.
Vid Sandwalls plats håller Kobra på med ett porträtt av Alfred Nobel. Men en tidning skrev att det var Josef Stahlin.
Kobra gör också en utsmyckning av andra fasaden på huset. Till höger i bakgrunden skymtar Borås första gatukonstverk, Shai Dahans dalahästar.
Även befintlig gatukonst uppmärksammas i festivalen. Som denna: Pre Mural 1 under bron där Lilla Brogatan går över Viskan. Konstnärer är Shai Dahan, Ollio och Ekta.
På andra sidan av bron kan man se Frankensteins head av Mogul. Här rör det sig dock om gatukonst som utförts utan tillstånd, men den har i efterhand blivit godkänd.
Vid Bryggaregatan håller The London Police på att fullborda sitt verk som i huvudsak är i svart-vitt.
Och så det verk, som jag tror de allra flesta kommer att gilla och som kommer att bli en symbol för Borås liksom den nio meter höga grannen Pinocchio (eller Walking to Borås som den egentligen heter). Den polska konstnärinnan Natalia Rak har gjort detta vackra kvinnoansikte bland näckrosor. Kan jag sedan övertala min tandläkare att ta ner skylten så blir allt perfekt.
Konstverket sitter på Arlahuset och på motsatt gavel, den mot Kungsgatan, håller BCB på att fullborda sitt ansikte i svartvitt. Snyggt och gjort så att skyltarna inte stör nämnvärt.
I tunneln under Kungsgatan i korsningen med Stora Brogatan håller Appear37 på med sin utsmyckning. Han heter egentligen Adam Algotsson och är från Borås.
I korsningen Järnvägsgatan-Olofsholmsgatan intill Högskolan håller Peeta (Manuel Di Rita) på med sitt konstverk.
Den franske konstnären Blek le Rat (Javier Prou) hade tyvärr oturen att ramla och bryta benet i början av veckan. Speciellt oturligt eftersom han skulle ha smyckat fyra väggar. Men två av dem räddas eftersom andra konstnärer ryckt in. En av dem var den tysk-svenske Simple (Matthias Czaja), som tog hand om den här väggen på Lilla Brännerigatan. Den sympatiske konstnären har fullbordat skissen men ännu återstår rätt mycket att måla.
Efter två timmar hade mitt knä fått nog. Så det återstår några lite mer perifert placerade konstverk. Bland annat ett av Carolina Falkholt. Ni vet hon som väckt skandal genom sina vaginamålningar. Hoppas få tillfälle att komplettera detta senare.
- Men de här små bilderna ger väl inte rättvisa åt verken?
- Nej, det gör de inte. Men klicka med musknappen på bilden och den blir genast större.
Många städer har tackat nej till sådana här festivaler. Jag är stolt över att bo i en kommun som tackat ja. Jag är dock medveten att detta kan inspirera till icke tillåten och önskvärd "konst". Liksom att jag är medveten om att de flesta av gatukonstnärerna har börjat med att begå lagbrott. Dock: det är skillnad på gatukonst (street art) och klotter. Och kan vi få lite gladare fasader än de vanliga grå så är det ju välkommet.
Festivalen invigdes i torsdags kväll under närvaro av bland andra kulturministern Lena Adelsohn-Liljeroth, som dock inte var särskilt imponerad utan snarare kritisk. Undrar vad hon hade här att göra?
Invigningen innebär att arbetena på verken fortfarande pågår. Man kan alltså fram till i morgon gå runt och se vissa av dem växa fram. På måndag skall de vara färdiga och sedan blir de väl kvar så länge fastighetsägaren vill.
Intresset bland allmänheten var stort. Det visar bland annat att en av de guidade vandringarna lockade så här mycket folk.
Vid Sandwalls plats håller Kobra på med ett porträtt av Alfred Nobel. Men en tidning skrev att det var Josef Stahlin.
Kobra gör också en utsmyckning av andra fasaden på huset. Till höger i bakgrunden skymtar Borås första gatukonstverk, Shai Dahans dalahästar.
Även befintlig gatukonst uppmärksammas i festivalen. Som denna: Pre Mural 1 under bron där Lilla Brogatan går över Viskan. Konstnärer är Shai Dahan, Ollio och Ekta.
På andra sidan av bron kan man se Frankensteins head av Mogul. Här rör det sig dock om gatukonst som utförts utan tillstånd, men den har i efterhand blivit godkänd.
Vid Bryggaregatan håller The London Police på att fullborda sitt verk som i huvudsak är i svart-vitt.
Och så det verk, som jag tror de allra flesta kommer att gilla och som kommer att bli en symbol för Borås liksom den nio meter höga grannen Pinocchio (eller Walking to Borås som den egentligen heter). Den polska konstnärinnan Natalia Rak har gjort detta vackra kvinnoansikte bland näckrosor. Kan jag sedan övertala min tandläkare att ta ner skylten så blir allt perfekt.
Konstverket sitter på Arlahuset och på motsatt gavel, den mot Kungsgatan, håller BCB på att fullborda sitt ansikte i svartvitt. Snyggt och gjort så att skyltarna inte stör nämnvärt.
I tunneln under Kungsgatan i korsningen med Stora Brogatan håller Appear37 på med sin utsmyckning. Han heter egentligen Adam Algotsson och är från Borås.
I korsningen Järnvägsgatan-Olofsholmsgatan intill Högskolan håller Peeta (Manuel Di Rita) på med sitt konstverk.
Den franske konstnären Blek le Rat (Javier Prou) hade tyvärr oturen att ramla och bryta benet i början av veckan. Speciellt oturligt eftersom han skulle ha smyckat fyra väggar. Men två av dem räddas eftersom andra konstnärer ryckt in. En av dem var den tysk-svenske Simple (Matthias Czaja), som tog hand om den här väggen på Lilla Brännerigatan. Den sympatiske konstnären har fullbordat skissen men ännu återstår rätt mycket att måla.
Efter två timmar hade mitt knä fått nog. Så det återstår några lite mer perifert placerade konstverk. Bland annat ett av Carolina Falkholt. Ni vet hon som väckt skandal genom sina vaginamålningar. Hoppas få tillfälle att komplettera detta senare.
- Men de här små bilderna ger väl inte rättvisa åt verken?
- Nej, det gör de inte. Men klicka med musknappen på bilden och den blir genast större.
torsdag 28 augusti 2014
Alingsåsvägen i Borås avstängd
Alingsåsvägen i Borås är en av stadens mest trafikerade utfarter. I vanliga fall brukar det vara tjockt med bilar där. Så är det dock inte nu eftersom den är avstängd i sju veckor på grund av fjärrvärmearbeten. Biltrafiken tvingas till långa omvägar medan busstrafiken tvingas till trånga omvägar. Läs mer här
Jag gjorde ett besök i området för nästan en vecka sedan och bilderna får berätta.
Alingsåsvägen är alltså avstängd vid Byttorps vägport.
Det finns dock en passage så att arbetsfordon kan komma förbi. Givetvis även privatbilar som fuskar också men de lär inte komma så långt. Jag såg i alla fall ingen som inte respekterade skyltningen.
Här har arbetet med fjärrvärmeledningarna påbörjats.
Bussarna på linje 2, 8, 30 och 47 får i stället gå via Hästhagsgatan-Enandersgatan. Den är utöver för bussar endast öppen för trafik till och från husen utmed gatan och angränsande gator.
Många fartgupp har anlagts på Hästhagsgatan för att hålla ned farten. Dessutom är det stannarförbud på hela gatan. Det smarta i att anlägga fartgupp på en gata som bara får trafikeras av bussar kan diskuteras. Det är tio gånger värre för bussföraren att köra över ett sådant än vad det är för bilföraren. Dagens lågentrébussar gör också att föraren sitter lika nära marken som en bilförare.
För att inte bilar skall falla för frestelsen att köra denna smitväg så har ett hinder som bara kan forceras av tunga fordon anlagts. Lastbilar kommer alltså över även om det inte är tillåtet för dem att köra där. Personbilar är dock chanslösa om det inte är någon som går ut och håller upp grinden. Det är naturligtvis inte heller tillåtet.
Bilderna berättar hur det fungerar.
Även angränsande gator har stängts av för att inte genomfartstrafiken skall välja dessa i stället. Här ser det beskedligt ut men lite längre fram finns en rejäl avstängning.
Några andra gator stängs av redan vid Hästhagsgatan och de som skall dit får köra omvägar via andra gator, som förhoppningsvis inte överraskande är avstängda.
Hästhagsgatan och Enandersgatan är trånga för busstrafik och inte blir det bättre av den här tvära kurvan där gatorna möts.
Bussföraren får använda ratten rejält men det går...
... men om man får möte blir det trångt.
Men det gick bra det också. Borås Lokaltrafik har skickliga chaufförer. Fast det går förstås inte att hålla tidtabellerna. Förseningar på 3-5 minuter är mycket vanliga och i det som brukar kallas rusningstid (eftersom trafiken då står stilla) kan det bli upp till en kvart.
Så har vi den smala Enandersgatan. Men eftersom det införts parkeringsförbud och det bara är ett minimalt antal privatbilar så går det bra om bara förarna tar det försiktigt när de möter en annan buss.
Bussarna till Alingsås får köra runt via Göteborgsvägen och Hestra och det är också en av de vägar som rekommenderas för bilister. De senare kan också välja att köra via Tullen. Hursomhelst kommer de ut på (gamla) Göteborgsvägen och där är det trångt. De bussar som går ordinarie linjesträckning på denna kan bli upp till 20 minuter sena. Det går fortare att gå till fots från rondellen vid regementsområdet till Centralbron än att åka buss.
Klick med mushjulet ger större bild.
Jag gjorde ett besök i området för nästan en vecka sedan och bilderna får berätta.
Alingsåsvägen är alltså avstängd vid Byttorps vägport.
Det finns dock en passage så att arbetsfordon kan komma förbi. Givetvis även privatbilar som fuskar också men de lär inte komma så långt. Jag såg i alla fall ingen som inte respekterade skyltningen.
Här har arbetet med fjärrvärmeledningarna påbörjats.
Bussarna på linje 2, 8, 30 och 47 får i stället gå via Hästhagsgatan-Enandersgatan. Den är utöver för bussar endast öppen för trafik till och från husen utmed gatan och angränsande gator.
Många fartgupp har anlagts på Hästhagsgatan för att hålla ned farten. Dessutom är det stannarförbud på hela gatan. Det smarta i att anlägga fartgupp på en gata som bara får trafikeras av bussar kan diskuteras. Det är tio gånger värre för bussföraren att köra över ett sådant än vad det är för bilföraren. Dagens lågentrébussar gör också att föraren sitter lika nära marken som en bilförare.
För att inte bilar skall falla för frestelsen att köra denna smitväg så har ett hinder som bara kan forceras av tunga fordon anlagts. Lastbilar kommer alltså över även om det inte är tillåtet för dem att köra där. Personbilar är dock chanslösa om det inte är någon som går ut och håller upp grinden. Det är naturligtvis inte heller tillåtet.
Bilderna berättar hur det fungerar.
Även angränsande gator har stängts av för att inte genomfartstrafiken skall välja dessa i stället. Här ser det beskedligt ut men lite längre fram finns en rejäl avstängning.
Några andra gator stängs av redan vid Hästhagsgatan och de som skall dit får köra omvägar via andra gator, som förhoppningsvis inte överraskande är avstängda.
Hästhagsgatan och Enandersgatan är trånga för busstrafik och inte blir det bättre av den här tvära kurvan där gatorna möts.
Bussföraren får använda ratten rejält men det går...
... men om man får möte blir det trångt.
Men det gick bra det också. Borås Lokaltrafik har skickliga chaufförer. Fast det går förstås inte att hålla tidtabellerna. Förseningar på 3-5 minuter är mycket vanliga och i det som brukar kallas rusningstid (eftersom trafiken då står stilla) kan det bli upp till en kvart.
Så har vi den smala Enandersgatan. Men eftersom det införts parkeringsförbud och det bara är ett minimalt antal privatbilar så går det bra om bara förarna tar det försiktigt när de möter en annan buss.
Bussarna till Alingsås får köra runt via Göteborgsvägen och Hestra och det är också en av de vägar som rekommenderas för bilister. De senare kan också välja att köra via Tullen. Hursomhelst kommer de ut på (gamla) Göteborgsvägen och där är det trångt. De bussar som går ordinarie linjesträckning på denna kan bli upp till 20 minuter sena. Det går fortare att gå till fots från rondellen vid regementsområdet till Centralbron än att åka buss.
Klick med mushjulet ger större bild.
onsdag 27 augusti 2014
Med turistbussen N200 från Mandy's Diner i Älvsered till Bynanders Motormuseum i Svenljunga
Bussägare Anders berättade att han skulle besöka Bynanders Motormuseum i Svenljunga i lördags. Vi kom överens om att träffas där, men så visade det sig att lördagen skulle bli en dag med delvis fint väder (och delvis störtskurar som det nu varit så länge) varför det blev möte i Älvsered i stället.
Vi hade inte bestämt någon exakt tid men precis som jag svängde in i Älvsered kom bussen från andra hållet. Så det var bra tajming, men då hade jag blivit lite hindrad av att två medtrafikanter en halvtimme innan jag åkte förbi hade kolliderat med en älg - samma älg - söder om Holsljunga.
Anders hade fyllt bussen med olika personer med anknytning till bussen. Det är de som syns på bilden. Från vänster är det:
Anders, bussägaren själv.
Henry som är över 90 år och f d chaufför, lastbilsförsäljare och pilot.
Två damer som var med på den allra första utlandsresan som bussen gjorde. Om jag inte minns helt galet gick den till Köpenhamn den 8 maj 194.
Inger, som är dotter till bussen förste ägare Ernst Carlsson i Vessigebro.
Folke, som tog körkort 1950 på Ernst Carlssons bilskola, men också grundade Alenäs Billackering i Mårdaklev och senare Svenljunga, där företaget finns kvar än i dag om än med andra ägare.
Tre i sällskapet valde att återvände hemåt igen med mötande fordon medan vi andra gick in på Mandy's Diner, ett matställe med klart stuk från 50- och 60-talen. Här står hamburgare med olika tillbehör på menyn. Inte MacDonalds-burgare alltså utan riktiga sådana. De har fått namn efter olika bilmärken: Mercury burger, Ford burger, Chevy burger eller Pontiac Burger, som jag beställde. De serverades i en kartong som var formad som en amerikansk bil från 1950-talet tillsammans med Criss Cuts, som är ett slags pommes frites men mycket godare.
När Anders köpte bussen för nio år sedan bogserade han den först till Kvarnabo mellan Alingsås och Sollebrunn. Han tog då just vägen förbi Älvsered och stannade till här för ett ta en bild på bussen. På den tiden var den inte så här snygg.
Själv åkte jag före i bilen för att leta bra fotoplatser utmed väg 154 och hittade den vid Inganässjön strax efter länsgränsen mellan Hallands och Västra Götalands län.
Nästa stopp för fotografering blev i Överlida med Stora Hallången i bakgrunden.
Och snart var det bara 15 kilometer kvar till Svenljunga.
Efter att ha passerat kyrkan i Svenljunga och svängt först höger, sedan vänster och sedan höger igen på allt mindre väg kom vi fram till resans mål:
Där mötte bland andra Gun upp. Hon var värdinna på bussen på 1950-talet. Hon lär ha varit lika glad på den tiden som i dag.
I Bynanders Motormuseum finns cirka 60 bilar och 120 motorcyklar/mopeder. Öppet alla dagar mellan 10 och 17. Cafeteria finns också.
Bussägare Anders, Per Bynander och Folke Alenäs diskuterar några intressanta fordonsfrågor på museet. Per är till vardags Icahandlare i Svenljunga. Museet är alltså ett hobbyprojekt och fordonsparken utgörs till stor del av de samlingar som grundaren av GeKås i Ullared, Göran Karlsson, lämnade efter sig. De flesta fordonen ägs i dag av Bynander själv. Som en kuriositet kan nämnas att bussen N200 också i många år ägdes av Göran Karlsson.
Bland bilarna märks särskilt denna Excalibur SS från 1968. Bilen har tidigare tillhört boxaren Ingemar Johansson. Göran Karlsson köpte den direkt av Ingo 1985 för 5 000 dollar, vilket låter väldigt billigt.
Bland övriga pärlor märks denna Willys Knight Modell 70-A från 1928. Willys blev sedan känt för att de byggde jeepar till amerikanska försvaret under andra världskriget.
Eftersom Per Bynander som sagt också driver ICA Kvantum i Svenljunga är det kanske inte så konstigt att han också byggt upp en gammal lanthandel i museet.
Efter besöket på motormuseet gjorde vi en kort sväng förbi Resecentrum i Svenljunga. Där finns det gamla stationshuset kvar, pietetsfullt restaurerat. Här tillbringade jag många timmar i mitten av 1950-talet, eftersom min far jobbade som tågklarerare m m i Svenljunga.
Likheten mellan dessa bussar är att båda är Volvo. Men den främre är från 2010 och byggd i Polen medan den bakre är från 1948 och byggd i Skänninge.
Och gamla N200 blir naturligtvis först ut när det är dags för avfärd. Sådant går nämligen i åldersordning...
Det finns fler bloggar som skrivit om detta:
Bloggen Turistbuss N200
(Överst där kan ni också hitta en bild på hur bussen såg ut just när Anders köpt den 2005.)
Bloggen Kul Tur i Natur
Läs dem gärna.
För större bild: klicka på den med mushjulet
Vi hade inte bestämt någon exakt tid men precis som jag svängde in i Älvsered kom bussen från andra hållet. Så det var bra tajming, men då hade jag blivit lite hindrad av att två medtrafikanter en halvtimme innan jag åkte förbi hade kolliderat med en älg - samma älg - söder om Holsljunga.
Anders hade fyllt bussen med olika personer med anknytning till bussen. Det är de som syns på bilden. Från vänster är det:
Anders, bussägaren själv.
Henry som är över 90 år och f d chaufför, lastbilsförsäljare och pilot.
Två damer som var med på den allra första utlandsresan som bussen gjorde. Om jag inte minns helt galet gick den till Köpenhamn den 8 maj 194.
Inger, som är dotter till bussen förste ägare Ernst Carlsson i Vessigebro.
Folke, som tog körkort 1950 på Ernst Carlssons bilskola, men också grundade Alenäs Billackering i Mårdaklev och senare Svenljunga, där företaget finns kvar än i dag om än med andra ägare.
Tre i sällskapet valde att återvände hemåt igen med mötande fordon medan vi andra gick in på Mandy's Diner, ett matställe med klart stuk från 50- och 60-talen. Här står hamburgare med olika tillbehör på menyn. Inte MacDonalds-burgare alltså utan riktiga sådana. De har fått namn efter olika bilmärken: Mercury burger, Ford burger, Chevy burger eller Pontiac Burger, som jag beställde. De serverades i en kartong som var formad som en amerikansk bil från 1950-talet tillsammans med Criss Cuts, som är ett slags pommes frites men mycket godare.
När Anders köpte bussen för nio år sedan bogserade han den först till Kvarnabo mellan Alingsås och Sollebrunn. Han tog då just vägen förbi Älvsered och stannade till här för ett ta en bild på bussen. På den tiden var den inte så här snygg.
Själv åkte jag före i bilen för att leta bra fotoplatser utmed väg 154 och hittade den vid Inganässjön strax efter länsgränsen mellan Hallands och Västra Götalands län.
Nästa stopp för fotografering blev i Överlida med Stora Hallången i bakgrunden.
Och snart var det bara 15 kilometer kvar till Svenljunga.
Efter att ha passerat kyrkan i Svenljunga och svängt först höger, sedan vänster och sedan höger igen på allt mindre väg kom vi fram till resans mål:
Där mötte bland andra Gun upp. Hon var värdinna på bussen på 1950-talet. Hon lär ha varit lika glad på den tiden som i dag.
I Bynanders Motormuseum finns cirka 60 bilar och 120 motorcyklar/mopeder. Öppet alla dagar mellan 10 och 17. Cafeteria finns också.
Bussägare Anders, Per Bynander och Folke Alenäs diskuterar några intressanta fordonsfrågor på museet. Per är till vardags Icahandlare i Svenljunga. Museet är alltså ett hobbyprojekt och fordonsparken utgörs till stor del av de samlingar som grundaren av GeKås i Ullared, Göran Karlsson, lämnade efter sig. De flesta fordonen ägs i dag av Bynander själv. Som en kuriositet kan nämnas att bussen N200 också i många år ägdes av Göran Karlsson.
Bland bilarna märks särskilt denna Excalibur SS från 1968. Bilen har tidigare tillhört boxaren Ingemar Johansson. Göran Karlsson köpte den direkt av Ingo 1985 för 5 000 dollar, vilket låter väldigt billigt.
Bland övriga pärlor märks denna Willys Knight Modell 70-A från 1928. Willys blev sedan känt för att de byggde jeepar till amerikanska försvaret under andra världskriget.
Eftersom Per Bynander som sagt också driver ICA Kvantum i Svenljunga är det kanske inte så konstigt att han också byggt upp en gammal lanthandel i museet.
Efter besöket på motormuseet gjorde vi en kort sväng förbi Resecentrum i Svenljunga. Där finns det gamla stationshuset kvar, pietetsfullt restaurerat. Här tillbringade jag många timmar i mitten av 1950-talet, eftersom min far jobbade som tågklarerare m m i Svenljunga.
Likheten mellan dessa bussar är att båda är Volvo. Men den främre är från 2010 och byggd i Polen medan den bakre är från 1948 och byggd i Skänninge.
Och gamla N200 blir naturligtvis först ut när det är dags för avfärd. Sådant går nämligen i åldersordning...
Det finns fler bloggar som skrivit om detta:
Bloggen Turistbuss N200
(Överst där kan ni också hitta en bild på hur bussen såg ut just när Anders köpt den 2005.)
Bloggen Kul Tur i Natur
Läs dem gärna.
För större bild: klicka på den med mushjulet
Etiketter:
Krogar,
N200,
Utfärder,
Veteranfordon
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)