fredag 13 februari 2009

En glädjedag - och kanske olycksdag för SJ

Det är visserligen 45 minuter kvar av fredagen den 13:e när jag skriver detta, men det verkar ju som om jorden ändå inte skulle gå under. Så där rök min chans att bli miljonär. Attans också när det var så nära.

Men måhända tycker SJ att detta har varit en olycksdag. Inte så att man haft stora problem med tågförseningar. Det har varit en ovanligt bra dag där till och med flertalet X2000-tåg varit i rätt tid. Men i dag beslutade riksdagen att SJ:s monopol att köra på lönsamma linjer skall tas bort från den 1 januari 2010. I och för sig kan man diskutera det smarta i att slopa monopolet vid nyår och inte från 13 december 2009, då den nya tidtabellen träder i kraft. Nu har de som vill ge sig ut och konkurrera med SJ ett par månader på sig att beställa tidtabellslägen. Om de vill börja köra 1 januari 2010 vill säga. Vilket redan det är ett handikapp. De bästa tåglägena förbehålls dem som kan köra hela tidtabellsperioden. Alltså SJ AB.

Jag har svängt om helt i den här frågan. Under den tid jag var anställd på SJ var jag först bestämd motståndare till en avreglering. Sedan modifierade jag mig något så att jag tyckte att konkurrens på spåren nog vore bra om SJ först fick förutsättningar att visa att de kan drivas med lönsamhet. Jag trodde väl innerst inne att den dagen aldrig skulle komma. Men det har nu visat sig att de klarat dt så det är hög tid att öppna för konkurrens. Sedan ändrade jag uppfattning helt sedan jag började jobba för då privatägda Svenska Tågkompaniet. Numera ägs det av norska statsbanorna, NSB, men det har inte ändrat min uppfattning i sak. Järnvägen skall förstås vara avreglerad. Visst blir det problem med kapaciteten, men sådant är till för att lösas.

Det som förvånar mig är att fackföreningarna är sådana motståndare till avregleringen. För deras medlemmar är ju detta det bästa som hänt. Medan lönerna på SJ traditionellt legat betydligt under lönerna för motsvarande jobb på den privata marknaden så har de nya tågbolagen aktivt bidragit till en höjning av lönenivån. Förr hette det att statens kaka var liten men säker. I dag är det inte säkrare att vara statsanställd än vilket jobb som helst. Därför finns det naturligtvis ingen anledning för staten att inte betala marknadsmässiga löner. Men detta vill tydligen inte fackföreningarna SEKO och ST-Järnväg. Vad mitt eget förbund, TJ, anser vet jag inte.

Nu vädras alltså morgonluft för Tågkompaniet, som gärna vill ge sig ut och konkurrera med SJ. Likaså för Netrail, där några av mina vänner från rederi- och bussbranschen står för ägandet. Och det finns säkert många utländska tågbolag som vill in och konkurrera. Vinnare blir resenärerna, som kan räkna med billigare resor och fler förbindelser. Visst: alla tågbolag kommer inte att klara sig. Men varför räkna ut dem alla redan på förhand? Skulle SJ gå i konkurs nu så ser jag inte att världen rasar samman. Men å andra sidan, SJ har utvecklats till ett offensivt tågbolag. Även om de dras med gamla försyndelser, varför skulle inte de klara sig?

Jag måste polemisera med min gode vän och chef Bjarne. På sin blogg http://www.busstidningen.se/funderingar.html skriver han i dag att han inte tänker ägna kvällen att titta på TV. Var och en gör naturligtvis som han vill, skräp vore det väl annars. Själv ägnade jag två timmar åt TV. I kväll var det nämligen frågesport i två timmar. Först i högt tempo med Rickard Olsson i Vem vet mest. Kul att hänga med och reta sig på tävlande som inte klarar att svara på de enklaste frågorna. Vad man i TV-soffan inte tänker på är att de har tre sekunder på sig att komma på rätt svar. Så kommer Rickard Sjöberg med Postkodmiljonären i ett betydligt lugnare tempo. I dag var det en dam som började hacka på 10 000 kronor, inte visste var ärkebiskopen hör hemma för 20 000 och som sedan bröt vid 30 000 kronor då hennes livlinor var slut.

Så kom då veckans höjdpunkt: På spåret med Ingvar Oldsberg och Björn Hellberg. Visst kan Oldsberg vara påfrestande, men hans samspel med Björn Hellberg är helt outstanding. Och Björns kommentarer likaså. På Ingvars fråga när han lagade mat senast blev svaret 1953.
- Vad lagade du då?
- Jag stekte ett ägg.
Resmålen i kväll var Mariehamn, Norrköping och Johannesburg. Mariehamn tog jag på åtta poäng, Norrköping på sex men det berodde på att jag såg att resan startade i Nässjö och man brukar inte åka så långt. Johannesburg tog jag inte förrän paret Hans Rosenfelt och Jessika Gradin svarat det. Lite irriterande eftersom man startade i Pretoria och åkte just samma väg som jag själv åkte hösten 2007. Rosenfelt-Gredin vann över Filip och Fredrik, vilket jag tyckte var bra. Det är klart att man håller på en boråsare, men Filip och Fredrik är faktiskt också rätt påfrestande. Nu blir det final för kvällens vinnare nästa fredag, då de möter Johan Wester och Lisa Syrén. Utgången får nog anges vara given. Det blir Wester som tar hem segern i år - igen. Även om denna gången med en ny partner. (Ni som inte såg programmet i kväll utan tänkte se reprisen i morgon: ni skulle ha blundat medan ni läste det. Men kom ihåg att jag varnade. Lite för sent förvisso men jag varnade.)

Inga kommentarer: