http://www.youtube.com/watch?v=EbePQI-L714
Jag hade en kollega som hette Elmer och han påstod att låten handlade om honom. Varde hur det vill med den saken men det skulle i alla fall ha varit så att min kollega Elmer i sin ungdom var tyngdlyftare. Charmör var han dessutom långt in på gammeldagar. Så omöjligt är det ju inte. Men att Roland Eiworth skulle ha haft en ung man i norra Skåne i tankarna när han skrev texten är nog rätt otroligt. Men möjligen att han lät sig inspireras av en rubrik i Torra Skåne (Norra Skåne skall det visst vara): "Elmer - starkast i byn". Artikeln var för övrigt skriven av Bengt Nilsson. Men frågan är ju vem som kom först: hönan eller ägget?
Denne Nilsson kom för övrigt sedan till Svenska Dagbladet där han träffade en kollega som hette Karl Anders Adrup. Han tyckte det lät kul och bytte därför efternamn till Bedrup. Där fanns också en kollega som hette Lennart Karlsson. Han bytte namn till Cedrup. Så vid något tillfälle lär alla tre varit på plats och presenterade sig i den ordning de stod:
- Adrup
- Bedrup
- Cedrup
Han som de presenterade sig för lär ha blivit rejält förbannad. Bengt Bedrup känner väl åtminstone de något till åren komna till som sportkommentator i TV. Bland annat gjorde Bosse Parnevik en rolig imitation på honom där han intresserade sig mer för vad hockeyspelarnas skridskor vägde och när deras mostrar fyllde år än för spelet.
Men nu var det "Han hette Elmer". Jag har nämligen ett alldeles speciellt minne kopplat till den låten. Det var i Ystad sommaren 1983. Jag hade just börjat jobba med konferensvagnar på SJ. Ett helt jungfruligt område där jag i stort sett fick göra det jag ville. Så när de ringde från Riksradion och ville ha en turné från Ystad till Haparanda med en konferensvagn inredd som radiostudio och en bit av grammofonarkivet sa jag dumt nog ja. Hade jag anat hur mycket jobb det skulle bli och vilket rykte detta skulle ge mig på SJ så hade jag nog sagt nej och/eller slängt på luren. Femton år senare när jag presenterade mig inom företaget så hände det att den jag träffade inledde med "Jaha, det var du med det där jippot med radion".
I dag är jag dock glad att jag inte sa nej, för det visade sig att det var väldigt trevligt att jobba med radions folk. Det var den sommaren jag mötte Kjäll Fröderberg första gången och det blev början till en lång vänskap, tyvärr dock något försummad de senaste åren. Genom Kjäll fick jag träffa självaste Hasse Tellemar, som var precis lika trevlig som han lät i "Ring så spelar vi". Jag hade ett förbehåll för att inte stoppa turnén: att jag fick önska en låt i första programmet. Jovisst, det fick jag och det blev - ja, ni har redan gissat det förstås - "Han hette Elmer
Nu var det lite sur stämning i Ystad. Det var nämligen så att P4:s förmiddagsprogram skulle sändas från vagnen. En och en halv timme med skivor. Det var meningen att Simrishamns populäre lokalreporter Walde Bengtsson skulle leda programmet, men det var något problem med att han hade semester och inte fick jobba under denna. Så i stället fick en annan hoppa in, och det var självaste Kersti Adams-Ray. Där satt jag alltså i Ystad och pratade radioprogram med min tonårsidol i egen hög person. Hon skulle ha ett skånskt tema och hur skulle då "Han hette Elmer" komma in där.
- Jo, jag kommer nog på något, sa hon, för den måste vi bara ha med eftersom den har tåganknytning.
Programmet gick - direktsändning - och Elmer kom och Kersti sa att den här melodin har skånsk anknytning för arrangemanget är gjort av Harry Arnold och han är från Malmö.
Efter programmet stod några tanter utanför vagnen och tackade Kersti för det utmärkta skivvalet. Hon tackade förstås och undrade om det var någon särskild skiva de gillat.
- Ja, vi gillade "Han hette Elmer". Annars var det väl inte så mycket vi gillade.
Radiofolket hade väldigt roligt åt detta.
Finns ännu en epilog: en morgon när jag var ledig ringde Elmer. Ja, inte Elmer i låten utan kollegan (om det nu inte var samma person):
- Jo, Staffan, du som är så duktig på att spela över...
Jag kände hur hjärtat liksom stannade. Hade jag sagt eller gjort något som retat honom. Jag hade en viss förmåga att göra sådant på den tiden, nämligen.
- ... kan du inte spela över "Han hette Elmer" på ett band åt mig för jag skall hålla föredrag för grannarna och tänkte inleda med den låten.
Jag drog en lättnadens suck och nu vet ni att det var jag som uppfann fildelningen redan 1983. Men det är ju preskriberat nu.
Hittade några blekta bilder på vagnen och loket som drog bort den. Min nya scanner har väl inte helt lyckats återställa dem i ursprungligt skick men håll till godo i alla fall. Och klickar ni på dem så blir de större.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar