Tja, vad skall man hitta på att skriva om i dag. Det händer ju inte så mycket i min stilla pensionärstillvaro. Och det som händer i Haiti är så långt bort från mig att jag inte orkar enagera mig. Men skall väl i alla fall skicka lite pengar, inte för att freda samvetet utan för att de behövs.
Vid den här tiden så ramlar det in besked i brevlådan varje dag om hur mycket i pension jag skall få nästa år. Jag får pension från fem (!) håll och så får jag dessutom timlön från Tågkompaniet. Så egentligen borde man ju leva furstligt men fyra av dem fem pensionsbeskeden innebär inte så många kronor. Nåväl, nu skulle vi pensionärer ju få sänkta pensioner och dra in på hundmaten i år. Hundmaten blir för övrigt allt dyrare så jag måste snåla genom att köpa kalvscnhitzel och fasan i stället. Hur gick det då i mitt fall? Jo, tackar som frågar. Från Försäkringskassan får jag cirka 200 kronor mer per månad efter skatt. Från de övriga får jag allt från sju kronor mindre till två kronor mer.
För övrigt är det helt otroligt hur mycket det är som skall betalas i januari. Jag är med i alldeles för många föreningar och prenumerar på alldeles för många tidningar. Men tidningarna är ju så här års fyllda av en mängd pigga tips på hur man skall överleva januari. Rök mindre, stod det. Hur skall jag kunna det? Jag har inte tänt ett rökverk de senaste 25 åren. Ät resterna du har i kylskåpet stod det också. Jag har inga rester i kylskåpet, jag köper hem så att det skall räcka en vecka.
Det är inte mycket ens på TV. Andra avenyn började en ny säsong i går, jag har tappat räkningen på vilken. Detta skall bli den sista, sades det. Det lät som om hallåmannen beklagade. Blir resten av avsnitten lika dåliga som gårdagens så är det nog bäst att serien läggs ned snarast. Ljuspunkten i TV nu är Damernas detektivbyrå på söndagskvällarna. Ni missar det väl inte. En fantastisk fin serie filmad i det vackra Botswana med vänliga och artiga människor. Kanske lite väl puttenuttigt i ett land präglat av svält men så rörande skildrat så att jag får tårar i ögonen.
I kväll ser jag Antikrundan. På något sätt lyckas de alltid göra det här programmet intressant och det är alltid lika roligt att höra värderingen. Jag brukar gissa - och hittills har jag alltid gissat fel. Den vackra ostindiska vasen jag trodde var vär 150 000 kronor visar sig vara värd 3 000. Det är också roligt att se hur ägarna tar besked om värdet. En del blir överlyckliga för att deras pryl är värd 1 000 kronor medan damen som visade upp ett skåp som var värt en halv miljon utbrast i ett besviket: - Inte mer. Sedan är det Anders och Måns. Får se om kvällens avsnitt är bättre än det första. Än sak är helt klar i alla fall: sämre kan det inte vara. Oavsett färgen på navelludd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar