Bostadsmöte

Jag bor på Kristineberg. Inte i Kristineberg även om Västtrafik vill få oss att tro det. I Borås bor man på en stadsdel nämligen. Det torde bero på att Borås precis som Rom är byggt på sju kullar. Eller hur många det nu är. Och man bor ju på en kulle, inte i en kulle. Påminner mig lite om när vår supertrevliga norska guide Sigrid i "Harrsta" (Harstad) berättade om en bekant som bodde längst ned i fjorden. Vi skulle nog säga att han bodde längst in i fjorden. Hon berättade också om någon gång när hon guidat engelsmän och berättade att de nu såg en odling av "muslims" (muslimer) när det egentligen var musslor.

Området jag bor på byggdes under rekordåren i början av 1970-talet. Men vi bor bra här ändå. Husen är förhållandevis välbyggda och vi har haft hyresvärdar som hållit efter dem. De har varit många under de år som gått sedan jag flyttade hit 1994: Skanska, Drott, Mandamus, Akelius och nu Landvetter Apartment.

För något år sedan började det bli lite bråkigt här på området. Den första generationen har nu blivit så gammal att de flyttat ut och en yngre generation har tagit över. Vårt en gång så lugna och trötta bostadsområde har fått nytt liv. Sådant kan leda till visst bråk. Men så var det några killar som tillsammans med Borås stad och kommundel Göta slog näven i bordet:
- Så skall vi inte ha det.
Man började vandra runt några kvällar i veckan. Inte för att vara poliser eller ordningsvakter men man kollar att allt är lugnt, att det inte lyser lampor där det inte skall göra det och att det lyser lampor där det skall göra det. De ordnar också grillträffar så att vi grannar lär känna varann bättre och ligger bakom Grannsamverkan. Det vill säga att vi hjälps åt att hålla koll även på grannens lägenhet så att ingen bryter sig in där eller grannen ligger där död i veckor.

I går ordnades bostadsmöte för oss. Hyresgästföreningen, Borås stad och Landvetter Apartment bjöd på kaffe och ostfralla och hyresgästerna fick komma till tals. Jag blev stundtals skrämd. Inte för det arrangörerna sa utan för hyresgästernas attityd. När hyresvärdens representant bad om hjälp med att hålla efter dem som placerar möbler och annat som inte hör hemma där i källargångarna var det flera som tyckte att det var hyresvärdens sak att se till detta och att transportera bort möblerna. Ja, det senare må ju vara men man kanske får förstå att det hamnar på hyran så småningom.

Jag satt och retade upp mig och skulle just begära ordet när killen bakom mig reste sig upp och sa precis det jag tänkte säga även om han var lite hårdare i tonen än vad jag brukar vara. Sammanfattningsvis bad han de klagande grannarna att fara åt helvete (även om han gjorde det på ett sätt så att de såg fram mot resan dit) och uppmanade oss att hjälpas åt för att få ett trevligare boende. För det fick han en välförtjänt spontan applåd. Och det blev tyst på de värsta gnällmånsarna i nästan en kvart.

Banne mig tror jag att jag skall ansluta mig till den där nattvandrargruppen. Jag blir inte ens äldst.


Bostadsområdet i vinterskrud. Vid det här laget kan ni väl knepet för att få bilderna större. Det behöver bara säga klick.