En trevlig resa med Borås Lokaltrafik

Sandro Key-Åberg (tänk vad vissa författare glöms bort fort) skrev en gång en novell om en tågresa mellan Tågarp och Helsingborg. Vilket för övrigt inspirerade Hasse och Tage att göra en Lindeman om detta (Ludvig Lindeman tågresenär). Den som slutar med att man från tåget ser en gård som brinner. Alla resenärerna blir förstås upprörda utom en fet man som lugnt sitter och röker på sin cigarr och säger på skånska.
- Han som äger gården har nog råd med det.
- Hur vet ni det? Känner ni honom?
- Ja, det är jag.

Se detta inlägg som en uppföljare till den berättelsen.

Jag träffade min gode vän A från Kurdistan i går. Han är bussförare vid Borås Lokaltrafik och han började prata med mig när jag åkte med honom för snart ett år sedan. Han hade sett mig fotografera bussar och vi hade en trevlig diskussion med anledning av detta. Jag skickade honom sedan bilderna och sedan har vi råkats några gånger.

I går var det dags igen att åka med A. Samtidigt fick jag möjlighet att studera de omöjliga tidtabellerna som gäller i Borås nuförtiden. Bussföraren som A skulle avlösa kom in. Det visade sig dock bara att det var den buss som skulle gå 8 minuter före oss som var sen. "Vår" buss kom precis bakom. A väntade någon minut för att det skulle bli en liten lucka till den framför och under tiden kom en äldre man och frågade vart bussen gick och det framstod snart att han inte hade något egentligt mål utan precis som jag bara ville se sig om. Mer om honom längre ned.

Trots luckan var vi snart i kapp bussen framför och tack vare den så fick vi inga påstigande. Så det blev tre minuter vid vändplatsen på Hässleholmen, den som heter Brämhults idrottsplats.
Bussen framför fick alltså en liten lucka men snart var vi i kapp. Det vill säga genom Hässleholmen gick först en etta, sedan en femma och en sexa och så vi i närmast konvoj. A väntade lite vid Sjukhuset men vid Södra torget var vi kapp igen. Nu fick vi dock lite problem med trafiken så luckan blev större, men vid Knalleland var vi på nytt i kapp. Sedan blev det växelvis körning till Sjöbo, ibland med oss först och ibland med kollegan först. På Sjöbo var vi redan någon minut försenade och bussen framför, som nu var bakom, alltså nio minuter sen. Detta höll i sig till Södra torget, där jag tog farväl av A och kunde tacka för en trevlig resa.

Märkligt nog var det ingen av passagerarna som påpekade att det varit en kvart mellan bussarna när det skall vara 7-8 minuter. Men jag antar att ettans resenärer är vana. I början av april blir det dock nya tidtabeller och man får väl hoppas att det blir mer körbara tidtabeller då.

Den äldre mannen - kommer ni ihåg honom? Jo, vi pratade en del och så småningom kom det fram att vi var gamla bekanta. Han hade nämligen bott i huset bredvid det där jag bodde fram till jag var elva år. Världen är inte så stor alltid men det är ju lite anmärkningsvärt att två tidigare grannar skall återförenas tack vare en trevlig bussförare från Kurdistan.