Det har varit tyst länge...

Jodå, jag lever men det har bara inte blivit av att blogga. Så himla mycket har inte hänt den här månaden utan jag har tagit det lugnt och liksom softat. Sedan har jag hållit på med mitt projekt att scanna in alla gamla diabilder. Det går långsamt. På en förmiddag hinner jag lite drygt 40 bilder. Och jag har åtskilliga tusen. Bara bussbilderna är cirka 7 5000 och då är ungefär en fjärdedel av dem så dåligt scannade att jag måste göra om det. Målet är att jag innan jag skall in på fattighuset, nej ålderdomshem heter det väl i dag, jaså inte det heller utan pensionärshem, nej serviceboende skall det vara.... Nåja, innan jag skall in där så hoppas jag att jag har scannat alla bilder så jag kan kassera alla mina diamagasin. För jag och dessa får inte plats i det lilla rummet på fattighu... eller vad det heter nuförtiden.

Om jag håller mig pigg till dess jag är 112 år så skall jag nog klara det. Men då har å andra sidan jorden i princip gått under på grund av klimatförändringarna. Kan man ta diabilderna med sig in i himlen?

Eftermiddagarna ägnar jag åt att försöka hinna läsa igenom alla böcker som jag samlat på mig och ännu inte hunnit läsa. Det är ungefär 1 000 böcker och i takten med en i veckan så tar  det - låg mig nu se. 20 år blir det - om jag inte köper några nya böcker innan dess vill säga.

Nåväl, bloggen har nu när som helst nått upp i 90 000 sidvisningar på drygt fyra år. Då fattas ändå mellan 10 000 och 15 000 i statistiken. Det är faktiskt rätt bra även om många av dem beror på genidraget att skriva om Grön Tele. Sådant väcker känslor och många hittar bloggen just genom att söka på Grön Tele på bloggen. Sedan ser man att en del läste mitt inlägg om ovädersdagen den 17 november 1995 nu 17 år senare. Google är bloggarens bästa vän.

Man skall ha en bild i varje inlägg om man skall få läsare, sägs det. Just nu fattas det två läsare för att nå upp till 90 000. Det  får bli en bild på Sicko när han mötte en kompis i Ulricehamn. Visserligen lite större än han men en kram kunde han ju i alla fall få.

Ni som inte kommit på vad ge till far på söndag - ett tips

På söndag är det Fars dag. Inte för att vi firar det i vår familj även om min far ännu lever men det finns ju de som gör det. Av tradition köper man en slips till far, men eftersom nästan ingen använder slips nuförtiden så blir det ju med åren rätt många slipsar som hänger i garderoben.

Så jag tänkte föreslå något annat och fick hjälp av ett konditori i Borås, som hade följande förslag i sitt skyltfönster.

Någon som följer rådet kan väl berätta om far uppskattade sina sallader. Och jag undrar vad kondiset tänkt sig först innan de klistrade över det. En tårta kanske men så fick de påhälsning av en hälsocoach.

SM-GUUULD! - SM-GUUULD!

Så blev det klart: Elfsborg vann årets Allsvenska och tog alltså hem SM-guldet. Detta är inte så förvånande för det är något som många trott större delen av säsongen. Men så kom lite bakslag under hösten vilket började med att de blev slagna av Åtvidaberg med 5-1. Samma Åtvidaberg som de mötte på Borås Arena i dag och bara lyckades få oavgjort mot. Men det räckte alltså till serieseger eftersom AIK tvålade till Malmö FF med 2-0 på Råsunda. Tack AIK! Och tack Malmö som lade av kämpaglöden två omgångar för tidigt.

Så nu har vi guldet och Lennart Johanssons pokal i Borås igen. Förra gången var 2006. Det är bara att gratulera Elfsborg till vinsten. Tur och otur lär ta ut sig och för att ta guld måste man kämpa. Det har spelarna gjort med Anders Svensson som den mest drivande.

Roligt var också att Häcken kom tvåa, även om det i det här sammanhanget låter som Bosse Hanssons påpekande i OS-finalen i hinder 3 000 meter i Montreal när just östtysken Baumgartl fallit och Anders Gärderud därmed tog sig till seger och guldmedalj. När det är som mest spännande att se om Gärderud skall  klara segern så ropar Hansson:
- Glans ligger sexa!
Jo, det är samme Hansson som pratade om "svartingar" i AIK i en direktsändning i radio. Och därmed blev det väl hans sista radioreferat.

Om ni undrar hur det gick för Dan Glans så slutade han som sjua i Montreal. Hur många kommer ihåg det i dag? Ståuppkomikern Johan Glans är för övrigt hans kusinbarn.

*

I kväll går sista tåget på den sista kvarvarande biten av den ursprungliga Bergslagsbanan mellan Göteborg och Trollhättan.  Det blir NSB/Tågkompaniets tåg 50390, som går tomt till Trollhättan strax innan midnatt för att i morgon bitti bli morgontåget till Oslo. Men då har resenärerna fått åka buss från Göteborg till Trollhättan om de skall åka med det tåget.

Den återstående biten är den mellan Flunbo och Velanda. Vid midnatt har också driftsplatserna Flunbo och Upphärad gjort sitt. När banan öppnas igen om exakt en vecka så har de ersatts av den nya vid Varpemossen samt ett dubbelspår. Granen Fredrik som vakat över banan sedan 1873 då den byggdes blir sysslolös men hans son Fredrik III (som är odlad från ett rotskott) kommer att vaka över banan vid Varpemossen.

Först blir det en tid med hastighetsnedsättningar och enkelspårsdrift på den nya sträckan men om cirka fjorton dagar från i dag kommer tågen Trollhättan-Göteborg att kunna gå ännu fortare. Sedan den nya sträckan genom Kattlebergstunneln öppnades i augusti har det inte varit ovanligt att tågen kommit 10 minuter före tiden till Göteborg. Skall det nu bli en kvart, det vill säga att man åker sträckan på en halvtimme?

Att vara staty i Vara kan vara ett äventyr

I går kväll blev jag uppringd av en glad journalist vid Nya Lidköpings Tidning. Hon berättade att statyn "Hästhandlaren" i Vara hade blivit stulen. Jag undrade förstås vad jag hade med det att göra men hon fortsatte att berätta att jag hade ett foto på statyn i fråga på min blogg så hon frågade om han fick använda den i artikeln. Jovisst, jag brukar inte säga nej till något sådant om bara jag får vederbörliga credits för bilden, alltså att det står Foto: Staffan Sävenfjord. Så nu finns min bild både på NLT:s webbsida och i dagens pappersupplaga.

Nya Lidköpings Tidning

Blogginlägget

Man kan ju med skribenten verkligen fråga sig vitsen med att stjäla en staty och sedan kasta den i en trädgård i Gråbo mer än fem mil därifrån. Men vi får väl glada åt att den kommit till rätta. Vara behöver sina skulpturer och de behöver sitt Conditori Nordpilen. 

Apropå Vara kan jag också meddela att jag kommit överens med konstnärinnan Katharina Grosse att hon får använda mina bilder på stationshuset "The Blue Orange" i Vara. Hon och hennes assistent Kathleen hade sett detta blogginlägg och blev förtjusta i bilderna. Dock är det andra bilder med högre upplösning som jag tog senare som de nu får använda. Bland annat finns de på Katharina Grosses hemsida. De kommer att dyka upp i fler sammanhang.

Ibland är det rätt kul att blogga...

Skägg

Jag läste i helgbilagan till Borås Tidning att det börjar bli allt vanligare med skägg nu. Men tack, jag tror jag avstår. Jag gjorde ett försök för nästan exakt 25 år sedan och det blev väl inte så lyckat.

Nej, det får nog vara slätrakat eller två dagars skäggstubb möjligen även i fortsättnigen... Att håret dessutom blivit ännu gråare gör ju inte precis saken bättre.

Granen Fredrik - trogen i järnvägens tjänst

I går onsdagen den 24 oktober kunde man se massor med folk vid Göteborgs centralstation med Trafikverkets gula reflexvästar.

Anledningen till detta dök snart upp på skyltningen till spår 8: chartertåg till Flunbo. Men vad är Flunbo? Lugn, det löser sig längre fram.

Tåget kommer in och det är ju inte precis de nyaste vagnarna som backas ned. Nej, det är ett veterantåg från Bergslagernas Järnvägssällskap.

I spetsen för tåget går två ånglok: B 130 från 1911 och B 1037 från 1910.

På vägen till Flunbo serverades vi kaffe och en vad Trafikverket kallade "rejäl rallarmacka". Den visade sig bestå av stekt ägg och falukorv på polarbröd. Efter ett kort tag fortsatte tåget från Flunbo ut på den nybyggda linjen, som egentligen inte tagits bruk ännu. Vid den kommande driftsplatsen Varpemossen stannade det.

Här gick deltagarna av och kunde lugnt gå på spåret eftersom någon trafik ännu inte släppts på här. Därtill hade de infrastrukturförvaltarens tillstånd att gå där och var försedda med reflexväst som man skall vara när man vistas på ett spår. 

Till höger skymtade vissa mystiska saker. Något som var täckt av ett vitt skynke som det stod Trafikverket på och något bakom ett svart skynke. Dessutom förbereddes tydligen tal längst till vänster i bilden.

Morrgan Claesson presenterade sig: "Jag heter Mårrrrgan och är från Götebôrrrj". Han berättade också att han är ordförande i Bergslagernas Järnvägssällskap om någon till äventyrs inte skulle ha känt till det. Ja, han berättade det för oss som redan kände till det också. Morrgan (han stavar faktiskt sitt namn med två r, lär vara den ende i landet som gör så) berättade varför vi åkt dit.

Här måste jag inflika lite om granen Fredrik. Strax utanför Upphärad söder om Trollhättan  planterade en rallare vid namn Fredrik en gran 1873 alldeles intill järnvägen i samband med bygget av Bergslagsbanan. Granen var en dvärggran och den blev aldrig mer än en meter hög. Så småningom började lokförarna uppmärksamma granen och några av dem började hälsa på den genom att göra honnör och signalera med tyfonen.

1983 råkade dock en banarbetare vid röjning utmed banvallen kapa av Fredrik så i stort sett återstod bara en stubbe. Lokföraren Nils-Eric Axelsson och hans fru Elsa planterade en ny Fredrik bredvid den gamla. Den fick namnet Fredrik II. Dock visade sig den ursprungliga Fredrik ha minst nio liv för den tog sig igen och nu finns två Fredrik på platsen.

Så kom nästa hot mot granen Fredrik. Linjen skulle läggas om. Ett nytt dubbelspår byggdes cirka 200 meter öster om den gamla linjen. Fredrikarna skulle väl få stå kvar men alltför långt ifrån att lokförarna skulle kunna hälsa på den. Därtill sades det att det gav lycka på den följande färden om man hälsade på Fredrik. Detta är dock något som aldrig kunnat bevisas. Alla förare hälsar inte på granen men traditionen har i alla fall spridit sig från den äldre generationen till den yngre och till och med till Norge. Många norska lokförare  kör här och flera av dem hälsar.

Trafikverket lyssnade dock på önskemål från såväl lokförare som kringboende att Fredrik på något sätt skulle räddas när den nya banan tas i bruk, vilket sker den 12 november. Därför togs tre rotskott från Fredrik I och skickades till Holland för att odlas upp till granar. Tre skott därför att då borde väl åtminstone ett av dem ta sig. Men Fredrik är Fredrik och alla tre rotskotten resulterade i granar. Det lär för övrigt vara väldigt sällan att granar sätter rotskott så även där är Fredrik I unik. I arbetet har Trafikverket uppmuntrats - för att uttrycka det milt - av Bergslagernas Järnvägssällskap.Som tack för sina och sällskapets insatser fick också Morrgan motta en av de granar som blev resultatet av rotskotten som present. Den tredje nya granens öde är ännu inte avgjort. men den växer också fint.

Därför kunde alltså granen Fredrik III invigas i går av den mest lämpade personen som kan tänkas: Elsa Axelsson, som med sin framlidne make Nils-Eric planterade Fredrik II. Hon berättade om vilka strapatser de haft när de skulle leta upp platsen och även sköta granen.

Sedan talade Trafikverkets Mona Huovinen, Kommunikationsansvarig BanaVäg Väst.

Hon lämnade över till projektledaren för BanaVäg i Väst, Sara Distner. Hon har arbetat med detta projekt som gäller både järnväg och fyrfilig väg sedan starten 2004 och berättade att redan första veckan ringde den förste som uppmärksammade om granen Fredrik. Sedan har det i stort sett ringt någon varje vecka och dåvarande Banverket och nuvarande Trafikverket insåg att det här var något man måste ta hänsyn till. Det hade ju inte varit bra om hela projektet gått om intet på grund av en gran. Fredriks krafter skall inte underskattas.

Så därför kunde vi i går bekanta oss med den nya Fredrik. Även om Fredrik III inte är det officiella namnet så lär det bli så den får heta.

Det ser nästan ut som om Morrgan tillber granen men i varje fall önskar han väl den lycka till de kommande 150 åren. Nog skall den bli lika gammal som far gran - eller är det mor gron.

En skylt om granen har tagits fram av lokföraren Tommy Bergkvist, som lämpligt nog också är smed.

(För att få texten läsbar, klicka på bilden och det öppnas ett bildspel.Högerklicka sedan på bilden i detta och "Visa bild" så får du en stor bild.)

Skylten har också försetts med en signaltavla så att lokförarna skall veta att här skall signaleras. Tyvärr står den 15 meter från spåret och i vinkel mot detta så den är inte reglementsenligt placerad. Det är alltså upp till lokföraren om han/hon vill signalera ändå.

Efter avslutad ceremoni tog vi plats på tåget för att åka hem igen och de båda ångloken gjorde rundgång, alltså placerade sig i tågets framände.

Den här bilden är tagen från den nya banan och vi kan i bakgrunden se den gamla linjen, där tågen bara skall rulla fram till på söndag. Efter det att tåg 50390 gått här strax före midnatt för att sedan fortsätta från Trollhättan till Oslo nästa dags morgon kommer banan att stängas av och resenärerna får åka buss i en vecka mellan Göteborg och Trollhättan innan de kan åka den nya banan. Dock är tills vidare bara ett spår öppet på denna.

Då försvinner också den här driftsplatsen - Flunbo. Så vårt tåg var inte bara det första som gick Göteborg-Flunbo, det var också det sista. Själv har jag antecknat för mina kommande memoarer: "Jag är en av de 140 personer som åkt såväl första som sista tåget på sträckan Göteborg-Flunbo och åter."

Ett mycket välordnad arrangemang var till ända och vi som var med har ett minne att bevara. Jag tycker det är lite rörande att en liten gran fått spela så stor roll i ett jättestort väg- och järnvägsbygge men det visar ju att det finns humana känslor även hos Trafikverket.

Tack skall ni ha, både Trafikverket och Bergslagernas Järnvägssällskap för allt detta! 

Vill du läsa mer så har Göteborgs-Posten en artikel. Missa inte det bifogade bildspelet.

Nästa blogginlägg kommer att handla om en gran

När jag nu skriver nästa riktiga blogginlägg - i morgon eller om en vecka eller om fjorton dagar - så kommer det att handla om en gran. En dvärggran.

Nej det är inte Leif GW Persson som faller i kontemplation över granen. 

Jag var nämligen på graninvigning i dag. Ett väl plan(t)erat evenemang av Trafikverket och Bergslagernas Jernvägssällskap. Allt kommer att förklara i nästa blogginlägg!