Lærdalsøyri i mitt minne

I morse vid frukosten hörde jag på radion den tråkiga nyheten att Lærdalsøyri i Norge längst in i Sognefjorden hade drabbats av en svår brand, som efter vad senare meddelats har gjort att ett 23 byggnader har totalförstörts och 16 av dem skall vara bostadshus. Lærdalsøyri har en även för Norge unik trähusbebyggelse och 161 av husen är K-märkta och ingår i det fjordlandskap som är upptaget på Unescos världsarvslista. Jag tänker inte närmare beskriva branden utan hänvisar till Svenska Dagbladet och för den som förstår norska och vill se dramatiska bilder till VG.

Jag besökte Lærdalsøyri i Lærdals kommun i juni 2007 och tog då några bilder på den vackra tätorten. I kommunen bor drygt 2 000 invånare och i tätorten cirka 300. En stor näring är turism och det finns två stora hotell, där Hotel Lindstrøm är det äldsta. Det  var där jag bodde under mitt besök och det var Lindstrøm själv som stod i receptionen såväl på kvällen som morgonen. Han berättade att han var den sjunde generationen. Hotellet grundades 1845 men är i dag inrymt i en modern och ganska ful byggnad. Jag har dock sett på bilder att den klarat sig. Frågan är hur annexen, inrymda i gamla träbyggnader, har klarat sig.

Här är några bilder från mitt besök. Först dock en bild på den två och en halv mil långa tunnel - världens längsta vägtunnel - man åker genom om man kommer från Bergen och skall till Lærdal. Sommartid kan man också välja vägen över fjället. Den är 48 km lång och under den resan når man upp till 1306 meter över havet. Vägen börjar i Aurland som liksom Lærdal ligger vid Sognefjorden, alltså vid havsytan. Fjellvegen mellom Aurland og Lærdal

 

Jag bodde i annexet, en gammal schweizervilla. 

Och så några bilder på från det vackra samhället. Det är inte nödvändigtvis så att de hus som syns på bilderna är de som brunnit, men så här lär det inte se ut nu. 

 Större bild om du klickar på den  med mushjulet.

Edit 2014-01-20 kl 12.15:

Hotell Lindstrøms annex har också klarat sig i branden. Det gäller således också den vackra schweizervillan, som jag bodde i. Dessutom har åtminstone husen på de två första gatubilderna klarat sig. 

År 2013 - en lite annorlunda årskrönika

Så här års har alla media med självaktning en årskrönika - eller flera. Den här bloggen skall inte vara sämre. Jag har valt ut en vardaglig bild från varje månad under året och satt samman dem till en årskrönika som fått rubriken "Minneskortet minns 2013". Fördelen med ett minneskort är att det bevarar det jag vill bevara utan att göra någon kvalitetsbedömning. Om inte jag själv raderar bilderna förstås.

Alla bilderna är från Borås eller högst fyra mil därifrån. 

Januari.
Kajorna sitter i trädet. Ögonblicket senare flyger de i väg alla på en gång med öronbedövande skrik. 

Februari
Det vita på marken kallas snö och fanns om vintrarna förr. 2013 t ex. En vandring utmed järnvägen till Alvesta strax nedanför där jag bor.

Mars
Lite överraskande möter en muralmålning på dalahästar där Sandwalls plats övergår i Södra torget. 

April
Från grått till violett. Bus4You har blivit i en ny färgklick i staden sedan de lackerade om sina bussar i det norska moderbolagets Nettbuss färger. Observera smileyn på karossidan.

Maj
Rumänska romer blev ett vanligt inslag i gatubilden i Borås under året. De ägnade sig mest åt att tigga och man såg dem sitta frusna lite överallt i stan, framför allt utanför större affärer. Man såg dock aldrig dem få några pengar. I december tröttnade kommunen och bjöd på en hemresa med buss åter till deras rumänska hemort. Några valde dock att stanna kvar trots kylan.

Den mycket vackra och trevliga dam som lade beslag på den här platsen intill Resecentrum var dock smart. Hon lät sina tillhörigheter ligga på trottoaren och ställde fram pappmuggen i hopp om att det skulle bli lite pengar i den. Under tiden ägnade hon sig åt att samla tomglas på Resecentrum och centralstationen i konkurrens med de lokala näringsidkarna på området. 

Juni
Vi som fyllt 65 år och är skrivna i Borås får åka utan att betala med Västtrafik inom kommunen och inte i morgon- och eftermiddagsrusningen. Men en lördag får vi åka hela dagen och det utnyttjade jag och åkte till Sörbo i Brämhult, där denna vackra äng sågs intill vägen.

  
Juli
På vårt bostadsområde fick vi en graffitivägg och riktigt snyggt blev det. Konstnären hade bostadsföretagets (som nu åter är Akelius) uppdrag att göra det. 

 

Augusti
Ända sedan jag hade Skanska som hyresvärd (det har sedan blivit ett halvdussin sedan 1994 då jag flyttade in men jag har hela tiden bott i samma lägenhet) har man odlat blommor i den här rondellen. Sista augusti blommade det så här fint. 

September
Inte långt från där jag bor började ett höghus, Nejlikan, att byggas. Det skall bli 20 våningar högt när det är färdigt, och det blev det någon månad efter jag tog bilden. Det vill säga skalet var färdigbyggt. Inflyttning lär ske först till sommaren, och eftersom många lägenheter drabbades av vattenskador i samband med bygget så lär det i vissa fall bli ännu senare. Hyrorna lär bli lika höga som huset. Och hur gör man om man bor på tjugonde våningen och hissen inte fungerar? Beundrar utsikten? 

Oktober

Höstfärgerna börjar lysa upp utanför min lägenhet. 

November
En liten utflykt till Ulricehamn och en höstlig promenad i backarna upp mot Galtåsen.

December
Under november och december revs Kristinebergsskolan, Lars Kaggsgatan grävdes upp för installation av fjärrvärme och körvägen utanför huset där jag bor grävdes också upp eftersom den ideligen svämmades över. Men även ett litet mindre arbete gjordes vid Kristinebergsskolan, ett 100-tal meter hemifrån. Även litet arbete kan kräva ett omfattande system av avspärrning.

 Som vanligt: större bild om man klickar på den med hjulet på musen.

GOTT NYTT ÅR ALLESAMMANS!

Ännu en krabat vill vara med och önska Gott Nytt. Nämligen Sicko som blev lite krasslig på julafton och fick uppsöka veterinären. Det visade sig vara en inflammation i tonsillerna så han fick antibiotika och piggnade snart till igen. Men det blev ett par dagar då han inte åt och helst inte rörde på sig. 

God Jul

Min julhälsning i år visar ersättaren till tomtens släde. Därmed så kommer kommer också Rudolf med röda mulen och hans kollegor att äntligen kunna få åtnjuta julledighet.

Bussen har en motor på 360 renar.

Över 50 bussbolag drabbades - ett blev utpekat

(Bussen på bilden har inget annat med texten att göra än att den är från det bussbolag jag skriver om.)

I torsdags och fredags drabbades södra Sverige, Danmark och norra Tyskland av storm - eller rent av orkan. I Sverige fick den namnet Sven. 

Sven drabbade trafiken hårt. Bland annat ställdes så gott som all tågtrafik i Skåne och Halland samt stora delar av Småland in. Färjor ställdes in, flyg likaså och även bussar i linjetrafik. 

Det har skrivits mycket om detta så det finns ingen anledning att jag också gör det. Men en sak vill jag ta upp. Många bussbolag körde under torsdagen och fredagen resor till tyska julmarknader. När de kom till Rødby så var det totalt stopp i färjetrafiken till Puttgarden. Anledningen var att det fartyg, där ScandLines har sin inte minst i jultetider lönsamma Border Shop, slet sig och lade sig hindrande i färjeläget i Puttgarden. Inga färjor kunde alltså gå.

Det finns många platser att bli strandsatt på. Jag har blivit det med tåg i Öxnered och jag har blivit det i Torup och Gnarp. För att inte tala om Herrljunga. Men ändå: jag vill många gånger hellre bli strandsatt här än i Rødby. Vad jag förstått består orten av ett jättestort färjeläge. Det lär också finnas en bensinstation där. Men det är nog också allt. 

Nu var det ett 100-tal bussar som kom till Rødby och möttes av besked att färjorna inte går. Inte heller fick de - eller alla de bilister som väntade - några besked om varför eller  hur lång tid det skulle ta. Det senare antagligen för att ingen visste. 

Där fick alltså bussbolagens gäster sitta i bussarna och vänta utan mat och dryck. Bensinstationens resurser var begränsade och den ensamme killen där grillade korv för allt vad han förmådde men det att försöka mätta 5 000 man med fem korvbröd och två korvar är inte lätt. Det är bara en som har lyckats med det vad jag vet. Och han lär inte ha varit i Rødby i fredags. 

Någon tipsade TT som citerades av Göteborgs-Posten.  De ringde upp MK Bussresors ägare och fick en kommentar. Ägaren led med resenärerna men det var inte mycket att göra. Vända gick inte heller. Rødby ligger på Lolland som är en halvö och den enda vägen norrut var blockerad av ett par lastbilar som krockat.

Någonstans på vägen blev det fel i informationen och många tidningar hade bara en kort notis där det bara nämndes att det var MK Bussresor som drabbats. De andra bussbolagen "glömdes bort".  Göteborgs-Posten som i alla fall inledde med att det var fler bussbolag gjorde en uppföljning och nu var det bara MK Bussresor som utpekades. Deras ägare gör dock ännu en gång ett bra uttalande. 

Men vad är det här för journalistik? Nu finns det ett bussbolag som helt utan egen skuld hamnade i en omöjlig situation. Liksom minst femtio andra. Men när folk får läsa att det bara var MK Bussresor, vad tror ni det blir för renommé för företaget. Här hjälpte tydligen inte att göra det enda rimliga: att vända hemåt igen när det blev möjligt och jag antar att gästerna får pengarna tillbaka. Dessa gäster är säkert om inte nöjda så i alla fall förstående för åtgärderna och tycker att bussbolaget handlat rätt utifrån förutsättningarna. Men vad skall andra som funderar på vilket bussbolag de skall anlita nästa gång tänka? 

Nu är säkert ScandLines en större annonsör än MK Bussresor. För ScandLines fjäskar man för. En enda tidning, Sydsvenskan, berättar om vad stoppet i färjetrafiken egentligen berodde på. Det är naturligtvis inte bra att det kommer ut att deras köptempel, köpskepp menar jag, är så dåligt förankrat att det sliter sig i storm. Det är säkert många som nu föredrar Fleggaard eller Calles eller allt vad de heter. Deras fastigheter finns i alla fall på fast mark.  Men ett relativt litet bussbolag i Skara kan man skriva om i en svår situation helt utanför deras kontroll. 

(Visserligen känner jag de trevliga ägarna till MK Bussresor sedan tio år tillbaka. Men det här blogginlägget är skrivet helt på mitt eget initiativ och jag har inte ens varit i kontakt med dem om detta.) 

Sven härjar - och bloggen har nått 140 000 sidvyer

I kväll passerade bloggen 140 000 sidvyer. Då är ändå cirka 15 000 inte medräknade i statistiken. Så tack skall ni ha och häng med även framöver. Jag har inte varit så flitig på sistone men det brukar variera alltsom lusten kommer och går. Skrivlusten alltså.

Just nu pågår stormen Sven utanför mitt fönster och vinterns första snö vräker ned. Så här såg det nyss ut från min balkong.

Fast det är ju inte så farligt hos oss. Vi har bara en klass 1-varning medan det för Skåne och Halland är en klass 3-varning som gäller. Trafikverket har i förebyggande syfte ställt in en massa tåg och den här gången verkar det ha varit en riktig åtgärd.

Veolia körde dock sitt Snälltåget från Stockholm med avsikten att komma till Malmö och var kaxiga mot SJ, som beslutat att ställa in sina tåg eftersom de inte skulle släppas fram hela vägen. Men kaxigheten försvann snabbt för nu står Snälltåget i Nässjö och kommer inte längre. Resenärerna lär få övernatta i tåget. De har lovat att hålla restaurangvagnen - eller Krogen heter det - öppen hela natten. Så vi lär få uppleva ett nytt under där två fiskar och fem kornbröd skall räcka till ett par hundra personer. För inte lär de lyckas att få någon att ställa upp med furnering mitt i natten i det här vädret.

Utgrävningar?

Utanför mitt fönster har det pågått utgrävningar i ett par dagar. Det såg ut så här:

 

 

 

Nu har man tydligen hittat det men sökte efter för just nu håller man på att fylla igen det man grävde upp i går. Visst vet jag att Borås är gammalt. Staden grundades av Gustav II Adolf år 1621. Dock gjorde han som alla duktiga konstnärer och stadsgrundare en kladd först. Den fick heta Göteborg, som alltså grundades samma år. Länge har jag försökt påvisa i min forskning att Gustav II Adolf grundade staden just här på berget där i dag stadsdelen Kristineberg ligger. Så jag väntade på de arkeologiska bevisen på att jag hade rätt och kanske skulle bli hedersdoktor vid Borås Högskola.

Men tyvärr... Jag pratade med killarna som grävde och de berättade att de håller på att lägga om vägbanan som sjunkit och var gång det regnar lite grann bildas en stor sjö utanför min ingång. Så nu har det förhoppningsvis rättat till detta och min isolering har brutits. Så länge de jobbat har det nämligen inte gått att köra bil fram till porten. Mot den bakgrunden är det berömvärt att jobbet gått snabbt.

Nu är gamla 45an åter på Volvo-museet

Det var lite stökigt i år med gamla 45ans uppställning på Volvos museum i Arendal utanför Göteborg. Först ville de ha bussen men sedan skulle det bli lite stökigt i samband med en planerad ombyggnad så de ville de inte ha den. Men än en gång ändrade de sig så den 25 november körde vi ned bussen från uppställningen utanför Borås till Arendal.

Gamla 45an är en Volvo B513 med SKV-kaross från 1945. Bussen tillhörde en gång SJ i Hässelby utanför Stockholm. Efter en allvarlig krockskada i slutet av 1950-talet skickades bussen till SJ:s huvudverkstad i Örebro för reparation. Där gjordes den i ordning i syfte att användas som museibuss, men ödet ville lite annorlunda. Den kom att ställas upp i ett garage i Dalsjöfors utanför Borås, där den blev mer eller mindre bortglömd. Men 1981 skulle garaget rivas och då bildades en klubb bland SJ:s bussförare i Borås för att bevara den - Klubb Gamla 45an. Bussen ägdes fortfarande av SJ och var med över till Swebus, men 2004 fick klubben köpa den för det facila priset av 500 kronor plus moms. Men då hade klubbens medlemmar lagt ned tusentals arbetstimmar på att hålla bussen i ordning.

Ibland undrar man över ödet. Om inte den här krockskadan hade inträffat hade bussen antagligen fått rulla fram till högertrafikens införande 1967. Därefter hade den liksom så gott som alla andra bussar som redan rullade på övertid skickats till skrot.  Men nu ville ödet annorlunda och den har fått ett rejält förlängt liv.

För ett par år sedan hörde Volvo-museet av sig och undrade om de fick låna bussen under vinterhalvåret, då klubben ändå inte använder bussen och den står uppställd i ett kallgarage en dryg mil utanför Borås. Det var naturligtvis en winwin-situation: bussen fick stå varmt och museet fick en pärla att visa upp. För övrigt Volvos första busschassi med dieselmotor som såldes till kund.

Innan vi kunde köra ner bussen måste den besiktigas. Så här står den i väntan på besiktning utanför Besikta vid Ramnaslätt.

Besiktningen gick bra. Ett par muntliga påpekanden men inget på papper. Besiktningskillarna blev eld och lågor när de såg den gamla fina bussen och i synnerhet blev han som fick i uppdrag att provköra den efteråt glad.

I måndags, den 25 november, var det så dags för fyra medlemmar i klubben - Bror, Dennis, Rune och jag - att stiga upp tidigt för att köra ned bussen. Det vill säga att Bror och Dennis turades om att ratta den medan Rune och jag åkte i följebilen. Att ratta bussen är aningen trögt eftersom servo saknas. Dessutom är den högerstyrd så det gäller att hålla ordning på vad som händer till vänster. Men på utsatt tid kom vi fram till Arendal, faktiskt på minuten. Först skulle den tvättas och när detta är gjort backar Bror ut den från tvätthallen.

Så ställs den upp för fotografering denna soliga förvinterdag. Ser ni hur den glänser?

Sedan blev det att köra de 200 meterna till museet där vi dock fick vänta utanför ett litet tag. 

Orsaken var att den buss som tidigare stått på platsen måste ut. Det är en Volvo L202 med Vingåkers-kaross från 1949 som från början ägdes av Zetterblom i Norrköping. Sedan hamnade den hos omnibusägarna Andersson i Överum utanför Västervik. Därefter köptes den av en privatperson i Västervik, där den blev kvar till 2000 då Volvo köpte den. 

Att starta upp en museibuss är ganska stökigt och eftersom det rörde sig om en kortare förflyttning så användes i stället handkraft och en truck. Sista biten fick vi hjälpa museets killar med att skjuta in den. 

Så var det då för oss klart att backa in bussen. 

Trångt var det men Dennis fick hjälp med dirigering. Med en sådan här buss får man tänka sig för ordentligt så man lägger om ratten i rätt ögonblick. 

 

Men så kom då bussen på plats och den nye museichefen Sören Nyeboe, som tillträdde i maj i år, kom ned för att titta på "nyförvärvet" och han var mycket nöjd. Särskilt nöjd var han med att så gott som allt i bussen är original.

Nu skall den gamla trotjänaren stå på museet fram till april 2014. Den som är i närheten av Göteborg och vill titta på den kan bege sig till Volvo-museet.


Större bild? Klicka på den med mushjulet så får du det.