lördag 27 december 2008

Klumpen i magen har gått över

Så har det blivit en jul av lite annorlunda slag. Ja, skall jag säga som det är så kände jag ingen lust att ta fram julgrejerna förrän i går. Och då visade det sig att ljusslingan i min lilla plastgran inte fungerade. Så det får vara en jul utan gran i år. Skit samma egentligen. Ju äldre man blir, ju mindre betyder julen. Som ensamstående och utan barn eller barnbarn har jag för flera år sedan slutat att köpa julklappar. Nackdelen med detta är att man inte får några då heller, men å andra sidan: jag har vad jag behöver och har jag det inte så köper jag det. Och det damp i alla fall ned en stor låda med juldelikatesser från Tågkompaniet. Levererad vid dörren av Bussgods. Jo, jag fick ju några julklappsböcker från Bussbranschen också och lite andra stora brev. Dessa hämtade man som bekant förr på Posten. Innerligt skönt att man slipper det. Så blev det kvartersbutiken på Dammsvedjan. Lite långt att gå (dock närmaren än Posten) men aldrig någon kö.

I höstas tog ICA Maxi över hanteringen. Där fungerar det inte. Tio nummer för mig i kön. Fyra rödklädda biträden bakom kassan. Tre som håller på att göra upp sin kassa och en som sliter som ett djur. Där blandas spel och paketutlämning och det tar sin lilla tid. Om inte ICA Maxi skärper sig på den här punkten blir det ett ilsket brev till Posten. Det finns plats för tre. Att jobba alltså.

Julafton och juldagen var jag i Ed. Som jag skrev så hade det blivit fel i annonseringen av tågen Göteborg-Oslo och jag erbjöd mig att följa med den buss som satts in för att inte lämna kvar resande som fått fel upplysning med lång näsa. I synnerhet julafton var det lite nervöst: hur många skulle komma och skulle det bli upplopp? Mina farhågor var obefogade. Det kom två personer till bussen. På juldagen var det dubbelt så många, alltså fyra stycken. Så det blev långt ifrån folkupplopp. Nu återstår nyårsafton men det skall väl inte bli mycket värre då. Samt att utreda hur i glödheta helvete det kunde gå så fel. Och sammanställa kostnaderna så att en lämplig faktura kan skickas till rätt adress. Salta den behövs inte, den blir ändå tillräckligt hög. Även mina kollegor från SJ råkade ut för liknande felannonsering, dock inte i samma utsträckning och det är också i nuläget oklart vems felet var.

Att en mörk kväll åka buss Göteborg-Trollhättan-Ed är något av det tråkigaste man kan göra. Lite bättre blev dock resan av alla dessa fina upplysta hus som finns utmed vägen. I synnerhet i trakten av Alvhem fanns ett hus som ägaren smyckat ut så att det såg ut som ett pepparkakshus. Man avundas dem som kan sova närsomhelst och överallt för att fördriva tiden. Jag är inte en av dem. Så det blev att sitta och titta ut och prata lite med bussföraren. På julafton var det en trevlig kille från Irak som körde. Som muslim firade han inte jul med familjen. På juldagen en kille från Makedonien. Svårt att tänka sig en busstrafik som fungerar utan våra invandrare. Tack för att ni finns.

Sedan har jag också drabbats av ett ont knä. Det har varit lite värk länge, men inte värre än att det gått hantera. I måndags eftermiddag bröt det dock loss ordentligt så att jag knappat kunde gå. Några Ipren gjorde det lite bättre men inte mycket. Blev alltså ett samtal till vårdcentralen på tisdag morgon och jag fick en tid klockan 10. En ung och mycket söt kvinnlig läkare med utländskt namn men som pratade svenska utan brytning tog emot mig och undersökte knät noga. Hon hittade ingen inflammation och inget brott, så det är antagligen något som lossnat och ligger på i någon av håligheterna i knäet. Skall röntgas efter helgerna och fram till dess får jag väl ta mig fram mer eller mindre haltande. Och ibland värker det rejält, men jag har också fått starka värktabletter som jag bara får ta en av per dag. Så jag skall väl överleva detta också.

Löste melodikrysset samtidigt som jag skrev detta. Det gick bra om än med en hel del googlande ända till sista frågan. Och då fattades det bara två ord med en bokstav i varje. Får väl se om jag kommer på vad det skall vara. Jo, där kom det. Det som slutar med .ell skall förstås vara cell. Och sedan ger sig det sista automatiskt. Det var lättare än jag först trodde. Det var inte rall.

Inga kommentarer: