Själv började jag ambitiöst genom att ta på mig kavaj och ett par nya byxor från Ensios http://www.ensios.se, uniformsskräddaren som lyckades med det som ingen annan skräddare lyckats med, nämligen sy byxor som passar såväl min runda mage som korta ben. Då har de andra ändå tagit mått medan Ensio bad mig mäta själv och skicka in måtten. Batterierna till kameran var laddade och minneskortet tömt så att det skulle få plats 600 bilder.
Nu blev det inte så många bilder, närmare bestämt bara ett 20-tal. Det blev inte så många broschyrer heller men jag var i alla fall runt och samlade in det jag var intresserad av de första timmarna. Och tur var det för sedan ordnade Scandlines en presskonferens, där var några av oss som var med på resan till Magdeburg i maj förra året träffades och tillbringade en mycket trevlig eftermiddag tillsammans. Det bjuds rätt frikostigt i montrarna och inte bara på mat. Längesedan jag hade så kul. Bernt, Sveriges gladaste man, har skrivit om detta i sin blogg http://ojohan.blogspot.com/2010/03/oj-oj-hoppy-moder-nu-galler-det-att.html
Ja, så det blev inte så mycket annat att berätta om årets TUR-mässa. Men det var mycket folk som vanligt och det mesta verkade välordnat. Men visst: i många montrar sitter det bara folk och ser sura ut. Jag undrar hur mycket de får igen på det de investerar i att ställa upp. Surt var det dock inte i SJ:s monter. Jag blev närmast inryckt av en mycket trevlig tjej som sedan såg till att jag fick kaffe och fick fylla i ett tävlingsformulär. Tyvärr utan att vinna något. Jag vet inte om de andra som besökte montern var hjärntvättade av SJ men det verkar inte som om någon var sur på vinterns tågkaos och tåg som varit inställda. Men i morgon skall det i stort sett rulla som vanligt igen. En del hade åkt med SJ:s chartertåg till Göteborg och de var extra nöjda.
Vi träffade två mycket trevliga präster i Svenska kyrkan vid Österrikes monter. De var väl inte helt nyktra utan de var vad farmor brukade kalla "lite glada". Det vill säga i ett godmodigt stadium. Vi hade en trevlig diskussion och det var nästan så jag blev kär i den ena av dem. Ja, den kvinnliga förstås. Jag som en gång var rabiat motståndare till kvinnliga präster men det lär ju aldrig vara för sent att tänka om.
Ville man ut på äventyr kunde man prata med dem på Rosa Bussarna. Där vimlade det av folk men jag vet inte om de lyckades övertala någon att följa med i en sådan här buss. I stället för i hotellrum får man sova på taken medan lejonen ylar i bakgrunden.
Fast själv föredrar jag nog ett bra hotell och att åka i en sådan här buss. Fast jag hörde någon säga till Sohlberg: "Jaså, du har börjat köra svart".
Ja, det var årets TUR-rapport. Mitt livs kortaste hittills. Ändå var det säkert en rekordmässa. Det har det varit varje år hittills nämligen. Om några timmar får jag väl en rapport i min mejllåda om årets utställare- och besökarsiffror.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar