Naturligtvis kom detta lika överraskande som alltid. Inte minst att järnvägen skulle få problem. Järnvägen i Sverige har haft problem med stränga vintrar sedan 1856 då den första spårstumpen byggdes. Men i år hade det sagts att man skulle vara bättre rustad. Vilket man naturligtvis inte var. Förklaringen är enkel: det går inte. I varje fall inte till rimliga kostnader. Det brukar pratas om den tiden då SJ hade tiotusentals man att sätta in i snöröjningen. Javisst, men det är ju inte kvantiteten det kommer an på utan hur effektivt man kan jobba. Det gör ont att konstatera men järnvägen är inte konstruerad för stark kyla eller mycket stora snömängder.
I måndags rev ett X2000-tåg ned kontaktledningen mellan Linköping och Norrköping. Detta och två andra tåg blev stående på sträckan i närmare fem timmar innan evakuering kunde inledas. Orsaken var att det tog fyra timmar innan Trafikverket hunnit ut och jorda de nedfallna eltrådarna så att evakueringen kunde göras utan fara. Annars hade det gått på högst halva tiden. I somras blev ett X2000 fast i Björnkulla halvannan mil söder om Stockholm i sju timmar. Visst skrevs det en hel del om detta men inte så mycket som nu. Anledningen: jo, det var en massa politiker ombord på de strandsatta tågen. Det är ju bra för nu kanske något händer.
Observera att detta inte hade något med snön att göra. Ändå gavs naturligtvis den skulden för det inträffade precis som kopparstölden jag skrev om häromsistens. I går blev fem X2000-tåg - och några andra - stående i drygt två timmar norr om Nässjö på grund av växelfel. Ett mycket komplicerat sådant som drabbade två växlar på samma station. Chansen för att det skall inträffa får bedömas som mycket liten. Nu skyllde tidningarna på SJ, som inte har med saken att göra annat än att deras tåg drabbades. Det är Trafikverket som sköter växlarna.
Men nu har det underliga hänt. Åtminstone två journalister - en på SVT:s Rapport och en på Sydsvenska Dagbladet - har gett sig fan på att förklara detta med skillnaden mellan Trafikverket och SJ. Båda lyckades mycket bra tycker jag, men båda blev angripna för sina tilltag på Svenska Järnvägsklubbens debattforum Postvagnen. Den ene för att rakt av ha skrivit av ett brev som SJ:s vd och styrelseordföranden har skrivit. Vilket han inte hade men icke förvånande hade han kommit fram till samma sakinnehåll genom att prata med SJ .
I andra företag brukar styrelseordföranden ha vett på att hålla tyst utåt men det gäller inte Ulf Adelsohn. Hans uttalanden stärker verkligen inte SJ:s sak och när han häromdagen jämförde sin roll med att vara officer under Hitler så kan man bara dra en slutsats. Avgå! Helst redan i dag men senast på måndag.
I går var det bara fem minusgrader på kvällen. Det kändes riktigt skönt och varmt att gå ut. Som min far uttryckte det när han tog kvällspromenaden med den egensinnige beaglen Pajo:
- Det var så skönt ute att vi gick i mer än en timme.
På spåret har börjat igen på SVT1 och själv kan jag skryta med att jag identifierade staden på Riverian redan på 10 poäng. Och orten i Hälsingland precis som det slog över till 8 poäng. Men var inte ledtråden "Från numera kunglig ort" på tian lite väl lätt? Jag kunde ju dessutom glädja mig åt att den odräglige Peter Apelgren missade just första frågan. Cannes man inte namnet på segergudinnan så blir det så. Tyvärr tog han igen detta sedan och vann tävlingen stort. Ja, inte bara han utan han hade ju hjälp av Helene Benno också. Jag hörde på radion i dag att det finns de som tycker att Apelgren är rolig. Jag tycker han är mest pinsam. Eller oförskämd. Som när han förra året kritiserade Fredrik Lindström för att han har korta ben. Jag har också korta ben liksom JR Ewing men det är inget jag kan hjälpa. Däremot kunde Apelgren hjälpa att han inte kammat sig inför sändningen och ett en hårtest stod ut på ett mycket irriterande sätt under programmet.
Avslutar med en bild från förra vintern. Då var det inte så mycket snö mot nu. Det kan bero på att den här bilden togs i början av april, närmare bestämt i Alvesta. Dieseltåg är bra för de river inte ned kontaktledningarna. Låt oss glömma miljöpåverkan för stunden. Den här fordonstypen, tillverkad av Fiat, har nu snart gjort sitt efter 30 år. Jag tror inte att något svenskt järnvägsfordon blivit så kritiserat som detta vid leveransen. Men med tiden omvärderas allt och som min mormor sa: "Ingen är så bra som när han dör." Jag vet inte om jag kommer att sakna dem men faktum är att Y1 tar sig fram när betydligt modernare motorvagnar inte gör det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar