Ibland har jag tänkt tanken att tänk om det plötsligt skulle ringa på dörren och där står två poliser och säger något i stil med: - Följ med här, vi misstänker dig för mord. Eller: - Följ med här, vi misstänker dig för narkotikabrott. Eller: - Följ med här, vi misstänker dig för våldtäkt. Jag har inte gjort mig skyldig till något av detta och det sistnämnda brottet är vid min ålder nog tämligen omöjligt att genomföra. Frågan är om jag inte skulle känna mig lite smickrad om jag blev misstänkt för det.
Men naturligtvis har inget av detta hänt. Frånsett att polisen en gång för cirka 20 år sedan stoppade mig och misstänkte rattfylleri så har jag aldrig blivit misstänkt för något brott. Jodå, jag var helt nykter vid det tillfället så den ena polisen bad vänligt om ursäkt och klappade mig på axeln och önskade mig en trevlig vidareresa. Den andre stod och småsvor något om att jag inte var nykter i alla fall eftersom jag kört så vingligt. Jag försäkrar: man gör det om man har en polisbil mellan 5 och 10 meter bakom sig i flera kilometer. (Ja, det var tuffingen som körde.)
Det vill säga det har inte hänt mig. Men det har hänt Ola Lindholm. Några poliser tyckte att han uppträdde lite konstigt och så var misstankarna om narkotikabrott i gång. Värre var dock mediedrivet. Expressen har uppfört sig på ett sätt som inte hedrar dem. Jag skickar en länk till Ola Lindholms blogg om detta.
http://olalindholm.blogspot.com/2011/05/hej-pa-er.html?spref=fb
Ja, vad skall man säga. Förutom att man är glad att man inte är en kändis och det därför anses fritt att smutskasta hur mycket som helst. Även om Ola Lindholm - mot alla förmodan - döms för det han är misstänkt för står ju brottet inte alls i proportion till hur han hängts ut i media.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar