Den 7 januari 2005 jobbade jag på Tågkompaniets driftledning i Gävle och dagen efter åkte jag hem till Borås igen. Det hade varnats för storm men jag hoppades hinna hem innan den bröt ut. Det gjorde jag också. I Herrljunga blåser det alltid så där var det inte konstigt, men när jag gick av tåget i Borås strax före klockan 15 märkte jag att det blåst upp ordentligt. Jag tog farväl av lokföraren, som jag kände eftersom vi en gång i tiden jobbat på samma avdelning på SJ . Han skulle köra ytterligare ett varv till Herrljunga men kom inte tillbaka till Borås med sitt tåg.
På tåget träffade jag också en fd klasskamrat som skulle till Växjö för att spela i domkyrkan där. Han var lite bekymrad men jag lugnade honom att det nog skulle gå bra. Det gjorde det inte. Jag fick efteråt höra att tåget han bytt till i Borås kom till Hillared, alltså ett par mil. Där blev det sedan stående och resenärerna togs om hand på en bygdegård i närheten och kunde transporteras därifrån först dagen efter. Någon konsert i Växjö hade det förstås inte blivit. Växjö och hela Kronobergs län skulle dock drabbas betydligt hårdare av stormen även om detta säkert var förargligt nog för besökarna.
Själv höll jag mig inomhus resten av dagen och hörde hur det blåste, men jag trodde inte att det var så farligt. Träden utanför mitt fönster höll sig på plats. Min far var dock ute med beaglen August och hade en del att berätta om hur det såg ut.
På söndagen, den 9 januari, skulle NSB i samarbete med Tågkompaniet starta tågtrafiken Göteborg-Oslo sedan Linx lagt ned den. Jag skulle vara i Göteborg första veckan för att följa upp verksamheten. Strax efter klockan 8 ringde telefonen. Det var Banverkets trafikledning i Göteborg, som undrade om jag hade möjlighet att komma till ett möte hos dem knappt två timmar senare angående stormens härjningar.
Jag satte mig i bilen och körde till Göteborg. Motorvägen var röjd från de träd som eventuellt fallit ner på den men runtom kunde man se stora områden med nedfallna träd. Värst var det vid Grandalen, som inte för inte bär sitt namn - eller bar. Jag trodde att man skulle behöva byta namn till Vindfällesdalen. Så många granar såg ut att ha blåst ned.
Vid mötet meddelades att all tågtrafik inom Göteborgs trafikledningsområde var inställd och skulle så förbli minst hela söndagen. Sedan gicks linje för linje igenom och för "min" linje, Göteborg-Kornsjö, såg det rätt bra ut. Man räknade med att den skulle komma i gång igen måndag kväll. När det gällde Kust-till-kustbanan Göteborg-Kalmar fanns ingen prognos annat än att det rörde sig om veckor innan den kom i gång igen. Den ostligaste delen av den linjen kom inte igång förrän efter en dryg månad.
SJ meddelade att de inte kommer att sätta in några ersättningsbussar. Det skulle ändå bara ha gått att få tag i en liten del av det som hade behövts. Tågkompaniet satte dock in bussar Göteborg-Oslo och åter. Borta vid Kruthusterminalen, varifrån även Swebus Express gick, var det kaos. Eller ännu värre. Många av dem som drabbats av inställda tåg gick dit och hoppades på att det skulle gå en expressbuss. Men dessa följer ju inte järnvägen särskilt väl så de flesta fick ännu mer besvikna återvända hem eller till den familj de hade gästat.
Det mesta här i Västsverige återgick till normala förhållanden under kommande vecka. Östra Götaland drabbades betydligt värre. Natten till söndagen var 341 000 hushåll i Götaland strömlösa. Två veckor senare var det fortfarande 25 000 hushåll. Det skall ha tagit 40 dygn innan alla fastboende hade återfått strömmen.
Ungefär 75 miljoner kubikmeter skog hade fällts i stormen i Götaland, vilket motsvarar en årsavverkning. Värst drabbades skogsägarna i Halland och Småland.
Stormen Gudrun betraktas som den svåraste stormen som drabbat Götaland sedan höststormarna 1969. Och vi har sedan dess inte heller haft någon tillnärmelsevis lika svår storm. Fast till lördag har SMHI varnat för att det kommer in nya stormvindar över södra Sverige. Så kanske stormen Egon också blir något att minnas i framtiden. Fast det är ju inget jag hoppas.
Dessa bilder fick jag från Banverket och visar hur det såg ut på södra stambanan mellan Alvesta och Hässleholm. Det tog nästan två veckor innan man fick i gång tågtrafik här igen.
Observera de knäckta kontaktledningsstolparna till vänster.
Själv tog jag denna bild i Grandalen några dagar efter stormen och när röjningen hade börjat komma i gång.
Efter stormen fick timmertågstrafiken på järnvägen ett rejält uppsving. Nya godstågsbolag dök upp och hittade lok och vagnar för detta. Tidtabeller fick konstrueras och timmerterminaler anläggas. På bilden syns ett tåg som körs av norska Ofotbanen AS i Limmared några månader senare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar