Bilstädningen del 3

Så ringde Silvia från Radio Sjuhärad och vi kom överens om att han skall städa bilen på tisdag klockan 10.00. Det lär bli inslag i radion men inte i direktsändning.

Jag tvättade i alla fall bilens yttre i tisdags så nu är snart hela bilen ren.

Bilstädningen del 2

Ni minns kanske att jag i torsdags skrev att jag vunnit en auktion om att få bilen rengjord invändigt av Radio Sjuhärads reporter Silvia Rydberg. Det som hänt sedan dess är att Therese Eriksson på Radio Sjuhärad ringde (varför blir man så imponerad när en röst man känner igen från radion ringer) och sa att jag måste betala in pengarna till Radiohjälpen först och sedan skall jag i mitten av nästa vecka komma överens med Silvia om lämplig tid. Det blir nog ett inslag i radio också. Det skall bli kul. Det finns folk som har mikrofonskräck. Vad jag lider av i sammanhanget vet jag inte vad det kallas. Men när jag får se en radioreporter med mikrofon springer jag så fort jag kan. Och det har hänt att jag har hunnit i kapp.

Nu har jag alltså ytterligare en vecka på mig att stöka till i bilen. I förrgår åt jag t ex varm korv i den. Kändes skönt att bara slänga resterna i ett hörn. Korven köpte jag på Särlakoket, det gatukök i Borås som har rykte om sig att ha stans bästa mos. Och visst det var inget fel på det moset. Jag kollade sedan på Restaurangportalen och minsann hade de inte fått fyra stjärnor.
http://www.restaurangportal.se/restaurang/s%C3%A4rlakoket,r7270.html

Ett elddop för Björks Buss

Sedan Björks Buss tog över ersättningstrafiken för SJ den 1 oktober har det varit tämligen lugnt i tågtrafiken. Visst: det har varit lite signalfel som krävt ersättningsbussar samt en urspårning av ett SJ-tåg i Norge men i stort sett har tågtrafiken gått bra. Ända till i fredags vill säga.

Efter urspårningen i Skotterud i Norge där ett sprucket hjul misstänks ligga bakom olyckan kollade SJ nämligen alla hjul av samma typ på sina vagnar. Då fann man att det fanns sprickor i två av tre tusen undersökta hjul. Inte mycket i och för sig men ändå alldeles för mycket. Därför bestämdes i fredags att alla vagnar med den här typen av hjul, det vill säga hjul med hjulringar och blockbromsar, skulle tas ur trafik omedelbart. Så omedelbart att de stoppades vid första station om de redan var ute på linjen. Det gäller alltså den här typen av tåg.
Dessa tåg brukar kallas loktåg. Fast SJ kallade dem i sitt meddelande för "lok- och vagntåg". Och tidningarna "alla tåg utom X2000 och dubbeldäckarna". Riktigt så illa var det dock inte. Det som togs ur trafik var cirka 150 vagnar. Nästan lika många vagnar med skivbromsar och helhjul kunde gå kvar. Liksom alla motorvagnståg. Dessa gick alltså som vanligt. Här är ett sådant, för dagen helt nylackerad.
Inte heller berördes andra operatörer än SJ. Två av dem kör tåg med vagnar med samma typ av hjul: Veolia och Tågab. Jag vet inte om de har bättre förebyggande kontroll än SJ eller tyckte att risken var så liten att det inte fanns anledning till åtgärd.

SJ ställde in ett 20-tal tåg under fredagen. De skulle ersättas med bussar och det var nu Björks kom in och skulle visa vad de dugde till. Innan hade de kaxigt sagt att de skall ha tio bussar på plats en timme efter en påringning, så kallat avrop. Nu blev det inte riktigt så. Jag var nere vid Borås central klockan 17.07 när tåget till Kalmar skulle avgå. Detta var ett av de inställda. Inte stod där tio ersättningsbussar. Där stod inte en enda för att vara mer exakt. Jag träffade på en gammal bekant som skulle åka till Värnamo och vi stod och pratade en timme. Under tiden gav SJ-personal besked om att ersättningsbussarna var att vänta vid 18-tiden.

Min bekant är flitig tågresenär och har en gång i tiden jobbat med såväl bussar som järnväg så han hetsade inte upp sig. Det gjorde faktiskt inte de andra som väntade heller men visst stampade de lite otåligt.
Klockan blev 18.10 när en ersättningsbuss dök upp. Den var på väg till Göteborg och skulle ha gått från Borås 14.49!! Nu var jag tvungen att göra ett ärende och lämnade centralstationen men fick sedan höra att bussarna mot Värnamo och Kalmar dök upp cirka 18.15. Två bussar från Sven Carlsson i Gnosjö. Då hade Björks känt till behovet i flera timmar men inte lyckats få tag i några bussar.

På lördagen var två tåg Kalmar-Göteborg inställda. I några av dem var loktåget utbytt mot motorvagn. Jag var nere vid centralen klockan 14.49, avgångstiden för ett av de inställda tågen. Det var ett tjogtal resenärer som inte hittade något tåg och inte heller någon SJ-personal. Men "tanten" i Pressbyrån var suverän och tog hand om informationen. Heder åt henne. Gott kaffe och en god kanelbulle hade hon också. Jag vågade inte fråga efter en napoleonbakelse men hade jag gjort det hade hon säkert trollat fram en sådan också. Det enda hon inte kunde trolla fram var tågbiljetter till Göteborg eftersom SJ spärrat försäljningen.

Resenärerna begav sig alltså ut till en turistbuss som stod på plats. Dock: den skulle inte alls köra tågersättning utan hade bara parkerat där. Inte så konstigt eftersom det är en bussparkering. Således blev det att vänta. Bussen var beräknad till 15.20. Då kom en tågvärd från SJ ut och började fråga de andra bussförarna som stod vid Resecentrum om de skulle köra till Göteborg. Nej, de skulle till Skene och Kinnarumma. Den här till exempel.
Tågvärden rekommenderade därför resenärerna att gå till tåget som gick 15.37 till Göteborg. Detta kom i väg som det skulle.

Ersättningsbussen då. Jo, strax efter klockan 16.00 dök den upp och lämnade ett antal resenärer framför centralstationen. Jag tycker de ser lite uppgivna ut.
Det är bara att konstatera att Björks inte klarade av det här. Kaxiga ord innan går bra men det skall ju helst fungera i verkligheten också. Mer om detta finns att läsa på Bussmannens blogg, som skrivs av en västsvensk bussägare som tidigare skrivit att han inte vill gå med på det avtal som Björks föreslagit och som skulle innebära ungefär 25 procent sämre betalt än tidigare.

http://bussbloggaren.blogspot.com/2010/10/utlovade-tagbussar-kommer-inte.html

http://bussbloggaren.blogspot.com/2010/10/sj-bjorks-bryter-mot-lagen.html

Nu kräver jag krafttag från SJ och Björks Buss för att sådant här inte upprepas. Det vore överdrivet att säga att det fungerade bra när Veolia-ägda Bussakuten skötte ersättningstrafiken men det var i alla fall långt ifrån så här illa.


Från och med nu gör jag bilderna hälften så stora som tidigare för att inte få orimliga nedladdningstider. Som förut gäller dock att om du klickar på dem så fyller de mer än väl upp hela skärmen.

Biltvätten grejad

Radio Sjuhärad har denna veckan haft auktion på diverse saker för Världens barn. Bland annat kunde man bjuda på att få bilen invändigt rengjord genom en av deras reportrar, Silvia Rydberg. Jag var beredd att betala 1 435 kronor för detta men så fann jag att budgivningen var väldigt låg. Så jag klämde till med 600 kronor men vann ändå auktionen på 450 kronor.

Nu är det bara att vänta på att Silvia skall ringa så vi kan komma överens om en tid. Jag återkommer...

http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3952&grupp=12504&artikel=4078323

Hösten är vacker

Jag tog en promenad på stan (Borås förstås) i går och såg att hösten nu har kommit. Men visst är det vackert.

Åter till livet

Det fanns en del som talade för att det bara skulle bli 300 blogginlägg från min sida. I dag skulle jag nämligen få min dom på urologen vid Skene lasarett. Var det cancer som gjort att min prostata vuxit och således gör att jag får gå och kissa minst varannan timme - något mindre på nätterna - eller var det s k godartad prostataförstoring?

Där kom jag således i god tid till receptionen och blev vänligt mottagen med beskedet att jag skulle bereda mig på lång väntetid eftersom doktorn var sen. Nåväl, jag hade ju gott om tid men det var en komplikation. En timme innan jag fick träffa läkaren skulle jag nämligen göra ett så kallat flödesprov. Det går ut på att min kissar i en dator. Ja, inte direkt i datorn utan i en tratt och då mäter datorn upp hur fort och hur mycket det kommer. Då gällde det förstås att vara nödig och det var stränga förhållningsorder att man inte fick urinera (som det heter när det skall vara fint) två timmar innan.

Detta hade inte varit så stort problem om jag fått göra provat på den utsatta tiden. Men det drog ut och när det dragit över en halvtimme så började det bli svårt att knipa. Dock förstod receptionen mitt dilemma och någon minut efteråt fick jag göra provet. Sedan skulle jag vänta på doktorn. En kvart innan utsatt tid blev jag inkallad. Doktorn hade kört in förseningen. Och inte blev han senare av konsultationen för mig. Det tog väl en minut och han konstaterade att det inte fanns några spår av cancer och att förstoringen var godartad. Den krävde i nuläget inte operation utan jag fick några kapslar som jag skall ta en om den och som förväntas göra att jag inte behöver kasta vatten (som det också kan heta när det är fint) lika ofta.

Det känns skönt att veta att det inte var något allvarligare. Så nu laddar jag om... Och firat med en bananbakelse från Kinna Finbageri. Missa inte det om du har vägarna förbi Kinna eller Skene, där de finns på Ehrnholms konditori.
http://www.kinnafinbageri.se/visa.lasso?ukat_id=8000000000035404&kat_id=84500000000011113&kunder_id=8000000000000466&mall=2-spalt.lasso

Kanelbullens dag

I dag kan två saker firas: dels att det är min blogg nummer 300 och dels att det är kanelbullens dag. Det skall firas. Jag tänker snart bege mig ut i det vackra höstvädret - nu kan man väl med fog tala om brittsommar - och bege mig till Konditori Gullkragen för att inta en kanelbulle. Och en kopp kaffe. Napoleonbakelsen får stå tillbaka i dag.

Egentligen har jag ett kluvet förhållande till kanelbullar. När min farmor hade kaffekalas skulle det inte vara sju sorters kakor utan tre gånger sju sorters kakor, alltså 21. Därtill kanelbulle eller ännu värre - en veteskiva. Där satt vi små barn och längtade efter att få hugga in på de goda kakorna: smörkakor, kokoskakor, igelkottar, gaffelkakor, drömmar, negerbollar (ja, det hette inte afroamerikanska bollar på den tiden) ... Men man måste börja med "grovdoppat", alltså kanelbullen. Eller ännu värre - veteskivan. Det fanns bara en sak i matväg som min farmor inte var bra på: veteskivor. De blev torra och alldeles för mättande. Kanelbullen smakade i alla fall bra men effekten blev densamma: man blev mätt och orkade bara äta en liten del av alla de goda kakorna. Man måste ju lämna plats för den obligatoriska avslutande tårtbiten också.

Ofta fick man dock med sig de kakor man inte "doppat av" med sig i en påse hem. Det var ett nöje i sig att gå där och peka: den och den... och den. Men att försöka mygla till sig två kokoskakor gick inte. Farmor hade sett precis vad vart och ett av de kanske tio barnen på kalaset hade tagit. Så hon hade kunnat plocka ihop påsarna utan att vi gick runt och pekade men då hade ju halva nöjet varit borta.

Sedan började jag 1968 servera på tågen och då blev "kanelsnäckan" en rysare i mitt minne. Det var väl inget fel på bullarna när de var färska. Det var bara det att det var de nästan aldrig. Och var de det fick de inte säljas förrän de gamla hade sålts. Man fick snabbt avlägsna sig när man serverat kaffe med kanelbul... kanelsnäcka och sedan hörde man hur det lät som om någon åt skorpor i bakgrunden. En och annan lyckades men de flesta lämnade bullen halväten. Nu brukar ju svenskarna inte klaga, inte ens på oätliga kanelbullar, så det var bara att ta ut den och ta betalt. Fullt betalt.

Vid ett tillfälle var det en nisse - det hette egentligen serviselev men alla sa nisse - som tappade en kanelsnäcka i golvet. Hovmästaren kallade till sig honom och sa:
- Du får inte servera champagne utan att fråga mig först.
- Jag har inte sålt någon champagne.
- Jo, jag hörde ju smällen när korken flög ur flaskan.
- Nej, det var bara jag som tappade en kanelsnäcka i golvet.

I dag har kanelbullen och jag ett okomplicerat förhållande. Jag äter gärna kanelbullar och egentligen borde jag väl gå till Kafé Bakgården i dag där man har kanelbullar som är tre decimeter i diameter. Men det kan bli för mycket även för mig.