Borås stadsmusikanter, 2011 års edition

SMHI har just fått möjlighet att göra månadsprognoser och enligt dessa skulle juli bli en riktig skitmånad vädermässigt sett. Lågtrycken skulle avlösa varann och det skulle mest bli regn. Nu har det lyckligtvis inte blivit så och Aftonbladet gjorde i går ett sista tappert försök med "Regnchock väntar i hela landet". Det vill mycket till för att man skall bli chockad av regn i Borås så det var nog inte så farligt. Lite mer chockad blir man när solen tittar fram - om än bland molnen - dag efter dag i juli.

Man kan alltså strosa omkring på stan, sätta sig på en av stadens uteserveringar, köpa jordgubbstårta till kaffe på Orion, köpa glass och så uppleva den återkommande julitraditionen: lyssna på Borås Stadsmusikanter. De ger konsert på olika platser i stan flera gånger om dagen tisdag - lördag så det finns många möjligheter att lyssna på dem. I går gjorde jag just det vid Stora torget.

Vi var väl ett 20-tal som stod eller satt och lyssnade. Några passerande stannade till och gick vidare efter en minut. De trodde kanske att det kostade pengar, det värsta en boråsare vet. Vi som var där hela 30-minuterskonserten fick höra de åtta ungdomarna spela gamla populära melodier som Tequila, Hello Dolly, Tie a yellow ribbon, Sir Duke och den i sammanhanget nästan självklara Rock around the clock.

Det man saknade i år var att ingen i orkestern framförde några sångnummer. Jag saknade Elzas skönsång från förra året. Men instrumentalt är inte fy skam det heller och årets edition av stadsmusikanterna var minst lika bra som förra årets. Det blir fler gånger hoppas jag och kommer ni till Borås i juli försök lyssna på dem. "Turnéplanen" finns här: http://www.boras.se/forvaltningar/kulturforvaltningen/kulturforvaltningen/boraskulturskola/boraskulturskola/konserterochframtradanden/borasstadsmusikanter2011.4.556ed85e13074032f6180009576.html


Större bild? Klicka!

Ett gammalt tåg

Många tycker att tågtrafiken i dag blivit lite tråkigare med fler enhetliga fordon och att det var bättre förr. Det senare är en sanning med lite modifikation beroende på vad man menar med förr. Tack vare många nya godsbolag så har vi också fått många nya lok i vårt land de senaste femton åren. Eller snarare sådana som köpts in begagnade från andra länder, främst Danmark.

I går kom dock ett riktigt gammaldags tåg förbi Borås. Det var Sveriges Järnvägsmuseum som skulle köra en transport från Gävle till Värnamo och då tog man vägen förbi min stad. Tåget drogs av denna trotjänare, ett Da-lok från 1957, som jag fotograferade vid Borås övre.

Orsaken till transporten var främst att flytta en annan trotjänare, en X9 eller mer känt som "Paprikatåg" till Värnamo, där den kommer att tas väl om hand av medlemmar i Svenska Motorvagnsklubben och återställas till närmast nyskick. SJ köpte 23 sådana i slutet av 1950-talet för trafik på lite halvlånga sträckor och från början bestod varje tågsätt av fyra vagnar. De var utrustade med pentry och servering skedde med hjälp av en så kallad boyvagn som kördes runt i vagnarna. Det var unga och snygga flickor som fick det jobbet - och som skulle kallas stewardesser. Jag minns en bild på dem när konceptet var helt nytt och alla hade långt blont hår som var uppsatt i nacken och för att det skulle bli lite extra fluffigt lade de in en småfralla innanför håret i nacken.

Jag uppfyllde alltså inte på något sätt kraven att få jobba på de här tågen. Visserligen var mitt hår också långt men det var mörkt på den tiden. Men ibland uppstod det akut personalbrist och då fick jag rycka in. Det var något jag gärna gjorde. I synnerhet minns jag en tur från Stockholm till Ludvika på söndagskvällarna, som jag gärna åkte. Det var bra betalt med tanke på hur provisionssystemet var utformat. Man skulle sälja för ett visst belopp per timme. På detta tåg var det 18 kronor. På vardagarna var det rätt svettigt att komma upp i det men på söndagarna var det mycket folk och det var inte ovanligt att det gick att sälja för tio gånger mer. Det gav alltså bra provision. Som mest 30 procent på månadslönen och jag lyckades faktiskt nå upp till det ett par gånger.

År 2000 gick den sista X9-an i ordinarie tåg för SJ, närmare bestämt i ett tåg Göteborg-Vänersborg. Det var för övrigt just den på bilden och som nu kommer att bevaras för framtiden. De andra 22 har skrotats eller är i skick där bara skrotning återstår under årens lopp.

Det är bara att hoppas att de återställer serveringen också. Jag kommer gärna att ställa upp i sådant fall. Boyvagnen kan även fungera som rullator.

Sju X9-or köptes av ett aktiebolag i Kungsbacka, som skulle använda dem till att köra trafik i konkurrens med SJ. Antingen var de före sin tid eller också var ägaren bara allmänt tokig. Någon trafik kom aldrig i gång förutom att man tvingades flytta motorvagnarna lite då och då. Till slut hamnade de flesta vid Lusharpan i Borås och där stod de i flera år och blev tillhåll för uteliggare samt knarkarkvartar. De som huserade där visade ibland sin tacksamhet genom att tända eld och räddningstjänsten fick ofta åka dit.

Efter en sådan brand ringde en tryckkokare från polisen till SJ och krävde att fordonen flyttades "omedelbart". Det råkade vara jag som tog emot samtalet och jag lyssnade tålmodigt på vad han sa - skrek menar jag - innan jag frågade om jag fick avbryta med en fråga. Det fick jag.
- Varför ringer du till SJ om detta?
- Ja, det är väl era tåg.
- Alls icke. De ägs av en privatperson och de står på spår som ägs av Banverket.
En kvart senare ringde polisen och var betydligt trevligare och frågade om jag möjligen kände till boalgets namn och adress och i så fall möjligen kunde tänka mig att lämna dessa uppgifter till polisen. Det kunde jag.

Dagen efter stod det om händelsen i Borås Tidning och polisen hade varit mycket noga med att förklara för tidningens reporter att SJ var oskyldiga och att det var en privatperson (helt rätt blir det ju sällan) som ägde dem. Något år senare tvångsskrotades motorvagnarna på plats. Det som en gång var stora planer slutade med stora kostnader för ägaren. Konstigt nog finns dock bolaget kvar än i dag och omsatte senaste räkenskapsåret hela 12 000 kronor.

Fest i Motala - fy fan!

Jag hade ett tjänsteärende i Motala i fredags och lördags och jag tog därför in på Best Western Hotell Statt. Där blev jag vänligt välkomnad och köpte ett parkeringstillstånd för 85 kronor för ett dygn. Eftersom det var en parkering på en öppen gård som inte ens var asfalterad utan låg i en sluttning tyckte jag det var ett ohemult högt pris. Men det var ju inte jag som betalade.

I receptionen sade de att de hade graderat upp mig så jag hade fått ett bättre rum än jag beställt. Där borde jag naturligtvis anat oråd. Varför skulle jag som nästan aldrig bor på Best Western bli uppgraderad på ett hotell som var nästan fullbokat? Jag fick alltså ett lite större rum, men det fanns en baktanke. Det var nämligen så att rummet låg mot Stora torget och visserligen erbjöd en fantastisk utsikt över torget och Vättern. Men vad stod mitt på torget: jo, en scen! Jag anade det värsta. Man jag hade fel. Det blev värre. Mycket värre.

Jag drog en repa på stan och Motala har fått en mängd nya bussar så det fanns lite att fotografera. När jag gick tillbaka mot hotellet var det en grupp som kallade sig Tuta & Kör som uppträdde. Som alla grupper som vänder sig till barn var deras framträdande påfrestande för att inte säga pinsamt. Sedan hade jag ett ärende till Mjölby så jag tog bilen dit och började med en pizza på Valentino mittemot järnvägsstationen. Bara ägarens show där är värd hela kostnaden för att äta där. Det är fantastiskt att se hur han kan hålla ordning på tio beställningar på en gång samtidigt som han känner igen alla gäster.

Jag var där förra året så mig kände han igen med en gång. Och han blev uppriktigt glad när han såg mig. Mitt besök i Mjölby betyder nämligen att nu är det dags för den årliga avstängningen av järnvägen Mjölby-Motala. Och det det betyder att resande från sena X 2000-tåg missar ersättningsbussarna. Det betyder alltså att resenärerna kommer in till honom och köper pizza medan de väntar på nästa förbindelse. Pizzorna är goda. Och stora. Så stora att inte ens jag orkar äta upp dem.

När jag kom tillbaka till Motala var det mesta kring Stora torget avstängt. Så jag gjorde massor med försök att hitta parkeringsplatsen men det lyckades inte. Till sist valde jag en annan parkering i närheten. Den låg vid Kungsgatan och hotellet låg vid Kungsgatan. Det var alltså bara att följa gatan rakt fram.

Men då: gatan var avstängd och där stod det två killar som skulle ha 150 kronor i entré. Jag gick fram med mitt haltande ben och sa att jag skulle till Statt och undrade om jag fick passera ändå. Icke sa nicke. Att vara rädd om sina turister ingår inte i Motalas policy tydligen. Jag frågade om jag såg ut som en som ville delta i festligheterna men det svarade de inte på. De visade bara på en omväg på cirka en kilometer som jag kunde gå för att undvika entréerna. Nu var jag rejält förbannad och bestämde mig för att aldrig mer frivilligt återvända till Motala.

Min irritation gick ut över receptionisten men jag kanaliserade den i att begära pengarna tillbaka för parkeringsplatsen eftersom jag inte hade hittat den på grund av alla avstängningar. Utan någon kommentar svarade hon att visst fick jag tillbaka den om jag ville. Något bättre till sinnet gick jag upp på rummet.

Där var det fullt helvete. Utanför höll nämligen Highlights konsert. Eller skränade. Det är möjligt att det var njutbart om man stod på torget och hade betalat 150 kronor i entré. På rummet var det bara outhärdligt. Hotellet hade i alla fall varit omtänksamma att lägga upp ett par öronproppar. Jag stoppade dem i öronen. Inte gjorde det någon som helst nytta. Vid halv elva var det i alla fall tyst och jag trodde att oväsendet slutat för kvällen. Jag tog en sömntablett och gick och lade mig. Precis som jag skulle somna blev det ännu värre: Trubaduren - eller vad man skall kalla honom - Björn Rosenström. Den värsta artist jag vet. Att behöva lyssna till hans kvinnoföraktande sånger typ "Vi är pojkarna som busar med flickornas musar, om du drar ner min byxa får du se en yxa som gör allt för att ha det lite ballt" blev för mycket så jag somnade mot alla odds. Tack Imovane.

Men frukostbuffén var bra. Så bra den nu kan bli när det saknas bacon och äggröra. Men det fanns våfflor. Inte för att jag någonsin sett någon på ett hotell grädda våfflor av den framsatta smeten i det likaledes framsatta våffeljärnet men det tyder på omtanke att det finns. I vanlig ordning nöjde jag med två fralla och lite frukt. Samt ett kokt ägg. Det fanns 7-minutersägg. Precis som det skall vara.

Tuta & Kör underhöll, ja vem? De hade i alla fall en modest nivå på ljudet.

Allt elände har ett slut och på morgonen dagen efter kvällen före hade de redan hunnit städa Stora torget och man kunde njuta av utsikten från rummet.

Bilderna blir större om man klickar på dem.

Jakten på napoleon

Jag har använt den här bloggen till att beskriva mina vedermödor att hitta den perfekta napoleonbakelsen. Tusan vet om jag inte lyckades hitta den i Motala i fredags. Tjänsteärenden har gjort att jag tillbringade mycket av fredagen och ännu mer av lördagen vid Verkstadstorget eller för att vara mer exakt vid Trafikverkets nyaste järnvägsstation, nämligen Motala Verkstad. Det är en högst tillfällig anläggning, som bara skall användas till den 16 augusti men ändå en station.

I närheten hittade jag Lilla Hembageriet och gick in där för eftermiddagskaffe. Minsann hade de inte napoleonbakelser. Jag beställde en sådan. Med kaffe kostade den 41 kronor, vilket måste betraktas som billigt. Det är sällan man kommer under 50 kronor. Det var dessutom en alldeles perfekt bakelse. Lagom söt grädde, lagom krispig smördegsbotten och mycket söt sockerglasyr precis som det skall vara.

Om ni inte vill åka ända till Verkstadstorget men väl till Motala så finns Lilla Hembageriet också i Gallerian vid Stora torget.

Det blir 4,5 tårtgafflar, vilket är bästa betyget hittills. Och minsann, hade inte också tårtgafflar till bakelserna. Alltför många konditorier tycker att man skall äta sådan med tesked.

Tack Västtrafik

I dag kom kortet som berättigar mig som fyllt 65 att åka gratis med bussarna inom Borås stad. Dock ej måndag-fredag 06.30 - 09.00 och 15.00 - 18.00. Det var bara två dagar senare än utlovat. Brevet var skickat från Dorotea så det var ju inte så konstigt att det tog lång tid.

Men snälla Västtrafik: ni kunde väl skickat med ett plastfodral att ha kortet i också.

Vad hände DSB First Väst i kaninens år

På bilderna visas ett Västtåg som verkligen gick. Även om det gick med en dörr avstängd. Så brukar det också vara, men under lördagen och söndagen blev det stora problem för DSB First Väst som kör tågen.

Redan från början var det mycket inställt beroende på stora banarbeten vid Gubberoviadukten i Göteborg. Det är den som man åker över strax efter Göteborg C om man skall till Västkustbanan eller mot Borås. Men under den går all annan tågtrafik ut från Göteborg C och även denna påverkades således när man skulle byta en av de båda broarna. De långväga tågen kunde tas ut via "Smygvägen". Det är den som korsar Kruthusgatan i plan och sedan kör man på något vis bakom Skansen Lejonet och kommer ut vid Sävenäs. Men den vägen har dålig kapacitet så pendeltågen till Alingsås fick ställas in mellan Göteborg och Partille och ersättas av buss.

Men sedan kom det värsta. DSB First Väst visade sig ha gjort bort sig totalt när det gällde lokförarnas utlagda semestrar. Semesterlagen stadgar att om man börjar sin semester en måndag och denna är 19 dagar eller mer skall lördag-söndag före vara arbetsfria. Det hade man missat och det fanns alltså ett antal lokförare utskrivna trots att de var lediga. Att få tåg i andra förare en fin sommarlördag var knappast att tänka på - i varje fall inte så att det räckte - så det var bara att ställa in tåg.

Media uppgav att 60 tåg var inställda fredag och lördag på grund av felplanering. De hade då råkat räkna med några tåg som ställts in på grund av Trafikverkets infrastrukturanläggningar också. Hoppsan! Västtrafik hakade på och helt plötsligt blev 60 inställda tåg en sanning. Jag försökte själv räkna och kom fram till att det var ungefär 40 tåg som ställdes in på grund av felplanering av semestrarna. Det är så illa att det knappast behövs några överdrifter.

DSB First Väst har inte haft det lätt. Kritiken från resenärerna har varit hård och från Västtrafik ännu hårdare. Ja, jag har aldrig hört Västtrafik ta till så hårda ord med en av sina entreprenörer.
http://www.vasttrafik.se/Startsida/Nyheter/Vi-vill-ha-trafik-som-rullar-enligt-avtal/

Ord och inga visor. Och naturligtvis inte oförtjänt. DSB First Väst tar på sig skulden på ett sätt som jag aldrig har sett tidigare. Snacka om att göra en pudel.
http://www.dsbfirstvast.se/nyheter.asp?AjrDcmntId=530

Det är det näst bästa de kunnat göra. Det bästa hade varit att planera riktigt från början. Det värsta med det här är dock att sådant här drar ned järnvägens rykte något förfärligt. Och redan har konservativa krafter börjat tala om att det är upphandlingarnas fel. Järnvägarna skall drivas statligt säger de. Hoppsan igen! DSB är statligt helt och hållet nu sedan First bestämt sig för att dra sig ur. En annan stor tågoperatör, Arriva, ägs numera av tyska statliga DB. Svenska Tågkompaniet ägs numera av norska statliga NSB. Av de någorlunda stora på persontrafik på järnvägen är det bara Veolia och Arlanda Express som inte är statligt ägda.

Arriva har lyckats bättre än SJ med att köra Pågatågen i Skåne. Tågkompaniet har klarat att köra Norrlandstågen och Tåg i Bergslagen bättre än SJ, vilket i och för sig inte har varit så svårt. Arlanda Express fungerar utmärkt. Det är bara DSB-företagen som inte lyckats så bra i Öresundstrafiken, Västra Götaland och Uppland. I Småland går det dock bra, lika bra som när av SJ och Veolia ägda Merresor körde.

Vi får hoppas att det nu inträffade är ett enstaka olycksfall i arbetet. Och DSB First Väst är inte ensamma. SJ AB gjorde samma misstag i Göteborg 2006. SJ AB:s föregångare SJ (affärsverket) gjorde detta misstag i Stockholm i slutet av 1980-talet. För att nämna några exempel. Men nu vaknade några alerta journalister på Göteborgs-Posten och så blev det en riksnyhet. Samtidigt som Västtrafik reagerade precis som de borde göra i ett sådant här sammanhang - redan det anmärkningsvärt. Tågoperatören tog också direkt på sig skulden.
- Vi har gjort fel och ansvaret är helt och hållet vårt, uttalade affärsområdeschefen Rolf Torwald, en man med mycket gedigen erfarenhet av järnväg.

Detta är ovanligt. Och det kanske egentligen var det som var riksnyheten. Det är inte så vanligt att ingen försöker skylla ifrån sig vid ett sådant här debacle. Läs bara hur SJ skyllde ifrån sig närresande blev sittande i flera timmar i värmen utan fungerande AC eller toaletter efter det att X 2000-tåg drabbades av nedriven kontaktledning utanför Laxå för någon vecka sedan. Det hade kunnat gå mycket fortare eftersom Tågab i Kristinehamn sände ut ett diesellok för att dra undan tåget. Det kunde dock inget göra? Varför? Jo, SJ hade missat att lägga in övergångskoppel i X 2000-tåget.

Västtrafiks kundservice - ny suck!

Från den 1 juli skulle alla vi som bor i Borås och fyllt 65 år få åka fritt inom kommunen med undantag för vissa tider i högtrafik. Det låter ju bra och Borås stad betalar Västtrafik för detta. Västtrafik tog säkert emot pengarna tacksamt och sedan tog de resten med en klackspark. Det kortet man skall ha för att visa upp på bussen kom nämligen inte. Någon dag innan dök det upp på hemsidan att de blivit försenade men att man skulle kunna åka på sin legitimation fram till och med i dag. Senast i dag skulle kortet komma.

Brevbäraren kom med massor av reklam men inga brev, inte heller från Västtrafik. Så jag ringde Västtrafiks kundservice och fick vänta i 10 minuter trots att jag hela tiden hade plats nummer 1 i kön enligt telefonsvararen. Sedan blev jag kopplad till någon som inte hade en aaaaning om det här erbjudandet men trodde att jag skulle kunna åka på legitimationen till dess jag fått kortet sedan jag förklarat vad det gällde. Det lät föga förtroendeingivande så jag bad att få kopplad till en kollega, som visste bättre.

Efter ett par minuter fick jag svaret att legitimationen gäller i morgon också. I morgon får jag se om hon hade rätt. Men varför orkar man inte rätta budskapet på hemsidan så hade jag sluppit ringa och förslösa en kvart av min tid på att vänta i telefon. Den här gången hade jag bestämt mig för att inte höja rösten och det lyckades men det var väldigt svårt. Okunnighet och ointresse hos en kundservice är bland det värsta jag vet. Om jag vill höra vad någon tror så ringer jag till Svenska kyrkan.

Jag kräver härmed Västtrafik på ersättning för denna tid inklusive samtalskostnad vilket motsvarar 50 kronor extra laddat på det kort med kontoladdning som jag även i fortsättningen måste använda om jag åker mellan 06.00 och 08.30 eller 15.00 och 18.00 måndag-fredag.

Tillägg 5 juli:
Sedan jag skrev detta tog jag bussen ner till stan i går, mest för att se om det skulle fungera att visa legitimation på att man fyllt 65. Den första föraren tittade förstrött på körkortet utan att säga något eller protestera. Vid Södra torget bytte jag buss. Den föraren tittade lite mer intresserat och frågade om jag inte fått mitt kort än med lite beklagande min. I ögonen kunde man läsa: "Ja, se Västtrafik".

Får se om kortet kommer i brevlådan i dag. Hemsidan har i alla fall nu ändrats så att det står att det skall räcka med legitimation i dag också.


Tillägg 5 juli eftermiddag:
Kortet kom inte i dag heller. Men nu har Västtrafik insett att utsändandet av kort har brutit samman och man får åka på legitimation till och med måndag 11 juli. Visste man inte det redan i går så att jag kunde få rakt besked av kundservice och att hemsidan slutat med sitt mantra "korten kommer senast måndag 4 juli". Det hade sparat såväl kunder som dem mycket besvär.