Besök från Stockholm

I Borås blir vi imponerade när vi får besök från Stockholm. I dag kom således ett par i åldern 65+ från Stockholm och besökte vår vackra stad. Besöket började med att de fick stiga in i Borås Lokaltrafiks nyaste buss, faktiskt färsk för dagen, och åka till Sobacken. Det är Borås sopförbränningsstation där det bland annat framställs biogas. Det lär inte lukta så gott där ute men det störde inte det här paret. De var glada för att Borås visade ett av sina trevligaste utflyktsmål.

Därefter åkte man tillbaka in till Borås och Borås stad bjöd på lunch på Sinnenas hus.Lunchen lagades av elever på Almåsgymnasiet men tycks ha smakat gott av de glada minerna att döma. Mannen från Stockholm var mycket glad och vinkade vänligt åt oss boråsare.

Medan mannen funderade på om han skulle gå in i bussen eller ringa efter en helikopter stod hustrun och vinkade till andra boråsare.

 Så var det då äntligen färdigvinkat och det blev buss i alla fall. Mannen släpper chevalerskt hustrun före.

En trevlig man på motorcykel åkte före bussen för säkerhets skull.

Och några allvarliga män i en svart Audi åkte bakom bussen, också för säkerhets skull.

På Sandwalls plats i centrum vid Tony Craggs skulptur Declination hade många boråsare samlats för att hälsa på stockholmarna.

Även vid Södra torget intill hade många samlats vid Charlotte Gyllenhammars skulptur Ute. Borås minsta och populäraste skulptur. Skulle stockholmarna gå förbi här tro?

I Anna Lindhs park där Reuterswärds kända skulptur "Non violence" (den knutna revolvern) finns hade andra samlats. Tänk att ett par stockholmare kan vara så intressant.

Hustrun är mycket glad åt det trevliga mottagandet. Hon har till och med fått blommor. Bakom henne går kommunalrådet Ulf Olsson.Och bredvid går en man som hade förmågan att vara med överallt och som alltid tittade rätt in i min kameralins. Undrar vad han hade för uppgift?

Även maken var glad åt att gå skulpturvandring i vår vackra stad. Solen tittar fram och solglasögonen har kommit på.

Men de hade tyvärr inte tid att stanna så länge. En bil från Taxi Borås kom och hämtade dem. Varför är det aldrig den som kommer när jag ringer efter taxi till Landvetter.

Ett mycket trevligt besök men givetvis var det en fårskalle som skulle förstöra nöjet för såväl stockholmarna som oss som mött upp för att titta på dem. "Demokrati fullt ut" stod det på lakanet som var för stort för att han skulle kunna hålla det utvecklat. Vad han nu menade med det. Men det gjorde inte så mycket. Han hade nämligen ställt sig på en plats där besökarna inte gick förbi.

Så var besöket från Stockholm över för den här gången. Jag undrar vilka de var egentligen. Och om alla stockholmare får ett så här storslaget mottagande. Samt om vi boråsare får det om vi kommer till Stockholm.

Större bilder? Det fixar sig om du klickar på dem. 

Jakten på den optimala napoleonbakelsen - nu i Ulricehamn

Det är inte bara jag som gillar Günters café i Ulricehamn. Det gör nämligen också kungahuset. Det var nämligen Günter Koerffer som fick äran att leverera bröllopstårtan till Victorias och Daniels bröllop. Hade de beställt napoleonbakelser i stället hade de säkert inte blivit missnöjda. Därmed inte sagt att de var missnöjda med bröllopstårtan.

Napoleonbakelsen på Günters smakade alldeles utmärkt trots att det var lite tidigt på dagen, närmare bestämt klockan 09.00. Det var också anledningen till att jag erbjöds att köpa en från gårdagen till halva priset. Även om jag förde ett himla liv häromdagen när Västtrafik försökte lura mig på drygt 14,59 så tycker jag inte att det är värt 16 kronor att avstå från en färsk napoleonbakelse. Bakelsen var utmärkt men glasyren var lite för blek i mitt tycke. Grädden var aningen frusen och det gav associationer till glass. Inte alls dumt. Priset då? 52 kronor inklusive kaffe. 

Betyget blir fyra tårtgafflar. Avdrag för priset och för den bleka glasyren samt lite för lite mördegsbotten och därmed för mycket grädde. Den var också i minsta laget. Plus för att den serverades med tårtgaffel. Visst är Günters värt att göra en avstickare från riksväg 40 om man har vägarna förbi Ulricehamn.

De två övre bilderna blir större om man klickar på dem.

Västtrafik - eller DSBFirst - försökte lura mig

Jag är en förhållandevis välbärgad man. Så att Västtrafik försöker lura mig på 14,59 kronor gör mig inte så mycket rent ekonomiskt. Men det gör mig förbannad. I synnerhet när det går till så här. Nämligen att jag gick på tåget i Borås klockan 13.24 och stämplade in mitt kort med kontoladdning och tryckte på plus precis enligt instruktionsboken. Tåget avgår 13.33 och lite senare kommer två tågvärdar - eller om de är kontrollanter - och läser av mitt kort i en läsare. Jag får veta att jag inte stämplat in det riktigt. Det har jag dock gjort vilket tågvärden tydligt visar att hon inte tror på och sliter till sig kortet för att gå ut i vestibulen och stämpla in det.

Nu är det ju så smart att man på nätet i efterhand kan kolla de transaktioner som gjorts på kortet och när jag nu kollar detta så visar det sig att jag stämplats in från Herrljunga station. Inte Borås Central. Det var naturligtvis det som såg konstigt ut hos tågvärden men hon hade inte kompetens nog att avgöra vad som var fel. Annat än att det säkert var kunden som gjort fel. När jag kollar på nätet visar det sig att jag gjort helt rätt och till och med kom ihåg att checka ut kortet vid Göteborg C.

Personalen hade helt enkelt ställt in biljettavläsaren fel. Jag ringde därför upp Västtrafiks kundservice rätt irriterad och efter ett par minuters väntan i telefonkön ("Tack för att du väntar - du har plats nummer ett i kön" upprepas var femtonde sekund) fick jag tala med en tjej som snabbt förstod vad jag menade och lät lika upprörd som jag. Det är psykologi det. Min upprördhet rann av mig och efter ett konstruktivt samtal fick jag i alla fall tillbaka mina pengar plus lite extra för telefonsamtalet i form av en värdecheck.

Felet ligger antagligen mer hos DSBFirst än Västtrafik men skall folk få förtroende för biljettsystemet så måste detta fungera. Det är inte alla som har tid att gå genom sin resehistorik på nätet - och det skall inte behövas heller.

Pajo in memoriam

Detta är nog det som känts mest tungt att skriva under hela tiden jag drivit den här bloggen.

Pajo fick bara vara seniorbeagle i tre dagar. Pajo var i dag ute och drev tyskhare. Min fars gode vän, som är jaktledare och jobbar på Räddningstjänsten, ringde då och meddelade att polisen hört av sig om en påkörd hund. Lokföraren hade uppfattat det som en drever, men drever och beagle är ju ganska lika så vi anade det värsta. Jag gav mig ut för att leta men hittade först inget. Jag tog då bilen och såg att en bil från Infranord stod vid järnvägen. Antagligen eftersök av en påkörd hund. Jodå, visst var det Pajo som låg där med en krossad framtass och krossad käke. Döden torde ha varit ögonblicklig.

Här är Pajo när han bara var ett par månader gammal:
Och förra sommaren såg han ut så här:

Sävshults Pajo, född 9 juni 2006, död 26 augusti 2011:
Vi saknar dig! Vila i frid!

Sicko har kommit hem

I tisdags var vi i Gunnarsjö och hämtade Sicko, som nu har fått ett nytt hem. Ganska snabbt fann han sig till rätta men seniorbeaglen Pajo satte honom på plats. Han fick inte komma för nära honom. Annars gick det bra mellan hundarna. Sicko visade sin tacksamhet genom att tugga på sladdar och äta upp husses jakttidningar. Han är otroligt sällskapssjuk och det går inte lämna honom ens någon minut utan att han börjar tjuta och skälla. Men det är väl sådant som förhoppningsvis går över.

En glad husse och antagligen lika glad hund efter avslutat köp.

Hemtransporten på ungefär en timme var inte så rolig. Först lade sig Sicko till rätta i buren men efter bara någon kilometer började han skrika. Så det blev att flytta fram i husses knä och sedan gick det bra förutom att han blev lite bilsjuk.

Hemma i det nya hemmet. Men gamle beaglen Augusts halsband visade sig vara i största laget.

Så i dag köpte jag ett nytt halsband till honom. Lite stort det också men det blev i alla fall ett hål över. Han lär väl dock växa så mycket (och gärna) som han äter.

Detta är ju inte precis vad en hunddomare skulle kalla för en ren promenad men det är ju så mycket att titta på. I det här fallet grannens Ludde som kommer en bit bakom.

Om det blir farligt kan man ju alltid ta skydd mellan husses fötter.

- Vart tog husse vägen nu då?

För att han inte skall tugga på sladdar och jakttidningar köpte jag också en leksak till honom - en höna. Det blev snabbt en favoritleksak och den visade sig vara ganska motståndskraftig mot valptänder.

Bilderna blir större om du klickar på dem.

Detta blev mitt blogginlägg nummer 400. Men det lär bli fler...

Sicko - en ny beagle i familjen

Pajo har nu blivit seniorbeagle på riktigt. Min fars lilla familj har nämligen utökats med ännu en beagle, en charmknutte som är 13 veckor gammal och heter Sicko. I går var vi i Gunnarsjö och tittade på dem. Vi skulle bara titta, inte köpa någon. Men det tog ju inte lång tid förrän det blev ett köp. I morgon kväll får Sicko komma hem om allt går som beräknat. Det är väl då bara att hoppas att han och Pajo kommer överens. Men det gick i alla fall bra i går.
Här har vi charmknutten Sicko i egen hög person. Han rör sig lite avvaktande. Det är mycket nytt med en ny husse och ny fosterbror och allting.

Pajos mamma Ronja och syster Pila sitter i sin bur och tittar lite avvaktande på vad som händer. Pila är mamma till Sicko, så Pajo är alltså hans morbror.

Sicko, längst till höger, och hans två bröder ställer upp sig: "Välj mig! Välj mig!"

Sicko vågar sig fram för att underdånigast hälsa på morbror Pajo, som lite nådigt lyfter på svansen.

Glada beaglebröder på språng på gräsmattan. Sicko har kommit sist.

I brist på Napoleon i Askersund

Jag har för mig att det fanns ett trevligt konditori i Askersund förut där man kunde få utmärkta napoleonbakelser. Det kanske finns kvar man jag hittade det inte i så fall. När jag gick Stöökagatan hittade jag i stället Lilla Caféet.
http://www.lilla.se/index.html

Napoleon fanns inte men mycket annat och det var hembakt. Jag beställde lingonkaka med grädde och det passade bra till kaffet. Miljön är gammaldags trevlig och bara den värd ett besök. Det finns också en liten butik där man kan köpa till exempel sylt och marmelad.

Inte för att jag vet om du någon gång har anledning att besöka Askersund men om så är fallet: missa inte Lilla Caféet.