Ett chartertåg i Borås

I går lördagen den 9 maj kunde man se en syn i Borås, som man antagligen aldrig får se någon mer gång. Nämligen ett chartertåg från Svenska Motorvagnsklubben som här rullar över Kristinebergs vägport ett par minuter efter avgången från Borås C.

Det var Borås Lokaltrafiks Pensionärsklubb som hade chartrat tåget för en resa Borås-Värnamo-Alvesta-Nässjö-Jönköping-Herrljunga-Borås. Och det var som sagt sista chansen att göra en sådan resa, åtminstone med detta fordon. Det är en motorvagn från 1959, litt X21 (från början Yoa202; allt var inte enklare förr) som under sin aktiva tid tillhörde TGOJ (Trafikaktiebolaget Grängesberg–Oxelösunds Järnvägar). Det kom dock med tiden att mestadels användas i SJ:s trafik eftersom SJ köpte TGOJ 1981 på avbetalning. Totalsumman var 1 krona, men SJ betalade av någon juridiskt underfundig anledning med 50 öre i två omgångar. 

Så småningom köptes vagnen av Svenska Motorvagnsklubben med säte i Falköping och filial i Värnamo. Men från och med i dag ägs den av Föreningen Sörmlands Veteranjärnväg (FSVJ) i Oxelösund. Motorvagnen kördes upp som extratåg från Falköping i dag, och de medlemmar som önskade fick naturligtvis följa med. Därmed kan man säga att motorvagnen har kommit hem igen, även om den under sin aktiva tid var stationerad i Eskilstuna. Men det är i alla fall rätt bana

Motorvagnsklubben skall i stället satsa på den här, en X9 (tidigare Yoa2 och ofta kallas "Paprikatåg") som har gjorts i ordning i Värnamo så att den nu är i betydligt bättre skick än när jag tog den här bilden. 

Därmed kommer också en X9 att bevaras för eftervärlden. Det är den sista som är kvar av de 23 tågsätt som levererades runt 1960. Alla övriga har gått till skrot - många av dem efter olyckor. Att det blev just det här tågsättet som blev kvar, om än berövat en mellanvagn, är en lycklig slump. X9 137-138, som det heter, byggdes nämligen om för prov med hydrostatisk transmission. Sedan dessa prov avslutades avställdes tågsättet i många år och meningen var att det skulle skrotas. En kollega med stor kunnighet om X9 berättar att han när såg den fann att man totalt vandaliserat ett funktionsdugligt tågsätt Men så fick SJ stor brist på motorvagnar och X9 137-138 återställdes i tidigare skick och blev därmed den sista X9 som totalrenoverades.  Så det dödförklarade tågsättet blev alltså det enda som överlevde.

Bilderna blir större om du klickar på dem med mushjulet.

Hur dum får man bli?

Jag var nere på Borås centralstation i dag och gick förbi pressbyråkiosken. Utanför denna sitter en hjärtstartare placerad. Eller skall göra, för i dag såg det ut så här:

Det var alltså tomt där hjärtstartaren skulle ha suttit. Någon stupid, korkad, idiotisk, intelligensbefriad, imbecill och allmänt dum person hade alltså stulit den.

Hur tänker en sådan person? Fattar inte dumhuvudet att apparaten kan rädda liv och att han (jag tror inte det är en hon) genom att stjäla den kan förorsaka en medmänniskas död. Dessutom finns det inget i hjärtstartaren som är värdefullt annat än för den som just drabbas av hjärtstillestånd. Vederbörande kan då få hjälp av en hjälpsam människa. Hjärtstartaren är nämligen självinstruerande och det enda som behövs för att använda den är lite mod och att man kan lyssna på instruktionerna.

Men nu var den alltså borta. Vi får väl hoppas att den snart kompletteras igen.

Mitt egentliga syfte med besök på stationen var att dokumentera ett X 2000-tåg som för ovanlighetens skull gick förbi Borås. Det är snart tio år sedan som Borås hade daglig trafik med X 2000. Men i dag hände det igen. Det har hänt några gånger nu under våren och orsaken är att man byter ställverk vid Göteborg C och tågen därför inte kan gå den vanliga vägen till Herrljunga via Alingsås. Vid några tillfällen har man till och med kunnat boka biljett från Borås och alltså stiga på tåget där men så inte i dag.

Klicka gärna på bilden med mushjulet och se vad som händer!

Nu över 200 000 sidvisningar

Någon gång sent i går kväll nådde bloggen upp till 200 000 sidvisningar enligt den officiella statistiken. Dock fattas i den minst 15 000 visningar. Men det är ju bra i alla fall och jag tackar läsarna som hängt med under de snart sju år som bloggen har funnits.

Samtidigt blir det snart ändring i tio i topp-listan på mest visade inlägg. Detta om Limbino går snart - kanske redan i dag - förbi detta om Grön Tele. Det förstnämnda har just nu 4 304 visningar och det fattas bara 28 att det skall gå förbi det sistnämnda. Eftersom Limbino-inlägget varje dag lockar många läsare medan Grön Tele-inlägget är nästan dött så är det inte långt kvar.

En av bloggens medarbetare visar en nytagen bild och tackar också för visat intresse.

Fortsätt hänga med oss!


Edit:
Vid 16-tiden i dag gick Limbino-inlägget förbi och är nu det mest visade i bloggen med 4 336 visningar. Uppenbarligen är det många som nu försöker lockas i fällan igen när Limbino nu har kommit i gång med sina lurendrejerier.

På IAA i Hannover 2006 del 5

Mina damer och herrar! Här kommer ytterligare ett avsnitt med bilder på veteranlastbilar vid transportmässan IAA i Hannover 2006. För att hitta tidigare inlägg klicka på etiketten IAA Hannover 2006 i spalten till höger.

Magirus-Deutz  var ett lastbilsmärke - även bussar - som tillverkades av Klöckner-Humboldt-Deutz AG. 1975 försvann märket då tillverkningen slogs samman med Fiat och bildade Iveco.

Först två brandbilar.

 En Magirus-Deutz för tunga transporter.

En dragbil. Den snygga Magirus-loggan har nedtonats vilket tyder på att bilen är från 1970-talet.

Grusbil kanske? Knappast en grisbil i alla fall. 

Mercedes-Benz är ju inte bara lyxiga personbilar utan också en stor tillverkare av lastbilar och bussar.  Här en gammal lastbil.

 Lasbil med kapell och lång motorhuv.

Och så en flakbil för långväga transporter. 

Så hittar vi ännu en gammal lastbil. 

Mercedes-Benz 2032 från 1974. 

Mercedes-Benz 1928 (1928 står inte för årsmodellen). 

För större bild så klicka på mushjulet. För bildspel klicka på musens vänsterhjul.
Fortsättning följer...   

Edit 2015-06-06: 
Jag avbryter visningen från IAA här. Intresset från läsarna har varit alltför dåligt för att det skall vara motiverat att lägga ned jobb på att göra fler sådana här sammanställningar. 

Slår Keolis ett slag för miljön - eller blåser de oss?

Keolis är ett trafikbolag som ägs av främst franska statsbanorna SNCF. I Sverige kör de bara busstrafik, än så länge åtminstone. Keolis har nämligen beslutat sig för att delta i framtida upphandlingar om tågtrafik också.

Genom sin franska företrädare VIA-GTI har de dock tidigare kört tåg i Sverige. De var nämligen involverade i några av Sveriges två mest misslyckade järnvägsprojekt: Citypendeln i Stockholm och Sydvästen i Göteborg. De förra körde pendeltågen från januari år 2000 - eller skulle ha kört. De första åren var det nämligen fullkomligt kaos och massor med tåg blev inställda. Sydvästen körde trafiken på Västkustbanan mellan Göteborg och Malmö. De höll ut i knappt fyra månader innan det blev konkurs.  I sanningens namn skall dock sägas att ett regeringsbeslut spelade en viss roll i detta. Annars hade de nog hållit ut ett halvår...

Fram till hösten 2010 hette bussbolaget Busslink. Det hade i sin tur sin grund i SL Buss (SL = Storstockhoms Lokaltrafik) och Näckrosbuss. Det senare i sin tur bildades av sammanslagningar mellan SLT (Sörmlands Länstrafik), T-Buss (länstrafiken i Örebro län), Linköpings Trafik AB och Norrköpings Lokaltrafik.

Keolis har varit aktiva på marknaden och finns nu i Jönköpings län, Örebro län, Stockholms län, Västra Götaland, Östergötland och Dalarna. I Jönköpings län gjorde de en stark insats när de lyckades kraftigt förbättra tätortstrafiken i Jönköping, som i många år misskötts av det av tyska statsbanorna DB ägda Arriva.

Vad jag förstår har Keolis varit uppskattade där de kör av både kunder och upphandlare. Det är numera också det bussbolag som har största andelen eldrivna bussar i ordinarie trafik. Så många är det dock inte: åtta bussar i Stockholm och tio i Göteborg.  För mig skall en elbuss ha strömavtagare och gå under kontaktledning. Sådana bussar brukar kallas trådbuss. I Sverige får man åka till Landskrona om man vill se en sådan. I framför allt östra Europa är de dock vanliga.

 Trådbuss.

Men i dag menar man med elbuss en buss som drivs av batterier. Dessa kan laddas på två sätt: dels i depå under natten eller i speciella laddstationer vid vändhållplatserna. Vilket som är bäst kan alltid diskuteras, men en laddning vid vändhållplatsen tar minst sex minuter och man får alltså lägga på rejält med marginal för tidsreglering för att undvika att förseningar sprider sig.

 Laddhybridbuss i Stockholm, körd av Keolis. Pressbild från Volvo.

Så långt är allt väl och det är vid första påseende detta pressmeddelande från Keolis också. Men tänk lite nu. Keolis hyr in tre vindkraftverk. Dessa står i Kiruna, på Gotland och i Falkenberg. De skall förse Keolis kontor och depåer med elkraft. Men vänta nu: jag skrev här ovan var de har sin trafik. Mellan Falkenberg och Göteborg är det cirka 10 mil, mellan Kiruna och Falun 80 mil och mellan Gotland och Norrköping också 10 mil. Det gäller alltså närmaste depå från respektive vindkraftverk.

Skall man ha egna luftledningar som distribuerar den här elen? Tror inte det. Utan det blir säkert som med grön el. Det vill säga att man betalar för att få grön el (producerad främst i vattenkraftverk eller vindkraftverk) men man får den el som råkar finnas i ledningarna för tillfället.

Det är ju så det fungerar så det kan man inte lasta Keolis för. Men de kunde ju berättat just det jag skrivit om de vill vara trovärdiga. I stället skriver de:
Genom ett samarbete med Bixia hyr Keolis tre vindkraftverk som förser Keolis depåer och kontor med förnyelsebar el.

Vem försöker de lura? Uppfattar de oss kunder (jaja, jag åker av naturliga skäl väldigt lite med Keolis) som helt blåsta?

Under 82 - och uppdatering om fallet

I morse visade vågen för första gången att min vikt nu var under 82 kilo. 81,9 närmare bestämt. Det innebär att jag gått ner 9 kilo sedan december 2014. Och 18 kilo mindre än när jag vägde som mest. Ja, vågen pendlade då runt 100 men jag försökte i alla fall få den att inte gå allt för mycket över just 100. Fortfarande är jag överviktig för mina 172 cm men jag är nu i den lägre halvan av intervallet. Jag behöver fortfarande gå ner 8 kilo för att komma i normalvikt. Min vän Ensio jublar. Han är nämligen skräddare och det är han som får sälja nya byxor till mig allteftersom jag behöver mindre storlek.

Som vanligt är det beaglecharmören Sicko som gör att jag går ner. Han får mig nämligen att gå mer. Numera är det morgonpromenad på cirka 35 minuter (från början tog samma promenad 45 minuter men vi går snabbare nu).

Sedan är det lunchpromenad på cirka 75 minuter. Samma sträcka men i motsatt riktning. Det beror på att nu är husse med sin rullator också med.

Slutligen för min del är det en eftermiddagspromenad på cirka en timme, då husse med rullator också är med. Sicko och husse går sedan själva ut på kvällspromenaden, även kallad kissepromenaden på knappt en halvtimme.

När det gäller min fars fall med lårbensbrott och ny höft med protes så framgår ju av ovanstående att det inte har läkt ännu. Han är fortfarande beroende av rullator eller kryckor. Det är musklerna i benet som inte vill vara med riktigt. Men med denna rikliga motion vore det väl sjutton om de inte skulle vakna till.

För övrigt blir det små framsteg. I lördags körde han bilen till vår tidigare sommarstuga, två och en halv mil i varje riktning. Sjukgymnasterna har gett upp. Han får nu träna på egen hand. Ingen annan kommunal hjälp har han heller förutom ett larm, som han dock lyckligtvis inte behövt använda.

Flygbussarnas annonsbluff

Ni har säkert sett eller hört talas om den här annonsen. Den har väckt stor uppmärksamhet både inom och utom branschen. En del tycker det är stor humor. Jag är inte beredd att hålla med om detta och citerar fritt en verkligt stor humorist, nämligen kåsören Cello:
- Det är skillnad på humor och sådant som man säger "hu mor" om.

Anledningen till att jag reagerar starkt på det här är att det hela bygger på en ren lögn. Stefan Löfven - eller för den delen Gustav Fridolin - har inte flugit mellan Arlanda och Bromma. Varför skulle han de gjort det? Regeringskansliet finns vid Rosenbad och inte i Bromma.

Det som hände var att en sensationslysten journalist vädrade en skandal i att regeringsplanet vid sex tillfällen har flugit tomt mellan Arlanda och Bromma för att hämta upp ministrar på Bromma. Helt onödigt naturligtvis, ministrarna hade ju lika väl kunnat åka till Arlanda. Det går till och med fortare. Inte om man väljer Flygbussarna - och definitivt inte om man väljer linjen Bromma-Arlanda - men väl om man väljer tåg som Arlanda Express.

Vi skall med rätta ställa stora krav på våra regeringsledamöter. Men att som Expressen gör ställa krav på att Gustav Fridolin skulle kollat upp logistiken bakom resan är ju ändå att milt sagt överdriva. Får man besked att regeringsplanet skall gå från Bromma så tar man sig naturligtvis dit och utgår från att det är den bästa lösningen. Däremot borde naturligtvis de som ansvarar för planets logistik se till att sådant här inte inträffar.

Här är alltså ännu ett fall av desinformation som fått stor spridning. Jag har gjort en undersökning bland mina bekant och 9 av 10 av dem har uppfattat det som att ministrar har flugit mellan Arlanda och Bromma. Att det är möjligt att sprida dessa missuppfattningar så enkelt gör mig faktiskt bekymrad. Jag anklagar inte flygande ministrar för det och reklamfolk utan journalister som är ute och flyger. Inte med flygplan utan i bristande faktakontroll.

Jag är rädd att den här annonsen kommer att slå tillbaka mot Flygbussarna. Jag är väl inte ensam om att misstro företag som inte är noga med sanningen.

Humor är viktigt. Men sanningen är viktigare.