Att jag är en stor talang har jag länge vetat. Jag är dock den ende i världen som vetat det. Frågan är bara vad min stora talang är. Sjunga kan jag inte. När jag en gång skulle lära mig liturgisk sång för Henry Weman i Uppsala (låter efternamnet bekant så kan det bero på att hans son Gunnar blev ärkebiskop) så berättade jag att jag inte kunde sjunga. Detta ansåg Weman som omöjligt.
- Alla kan sjunga. Kandidaten har väl sjungit med sin mor eller farmor.
Min farmor var allergisk mot musik så det var uteslutet. Min mamma däremot sjöng gärna men ett stämbandsfel gjorde att hon lät som Bonnie Tyler.
- Ni har väl sjungit Mors lilla Olle eller Bä bä vita lamm åtminstone.
- Jo, det har vi förstås.
- Se där, då skall vi se.
Weman satte sig vid pianot och spelade Mors lilla Olle och bad mig sjunga med. Varvid jag klämde i med Bä bä vita lamm.
Jag blev befriad från undervisning i liturgisk sång. Jag hade kunnat blivit präst ändå.
Idrott är heller inte min stora talang. Mitt rekord i längdhopp är 2,90 meter och i höjd 1,20 meter. I stavhopp är det 1,10 meter. Jag är nog den ende i världen som hoppar lägre med stav än utan. Jag trodde dock ett tag att jag var nära världsrekordet i kortdistanslöpning. 10,9 sekunder var ju inte så långt ifrån. Tills jag förstod att de andra sprang 100 meter och jag bara 60. I fotboll blev jag alltid vald sist men jag gjorde faktiskt ett mål en gång. Det berodde på att en klasskamrat sparkade bollen på mig och den träffade mitt på - ja, men behöver ju inte uttrycka allt i klartext och studsade in i mål.
En talang jag hade förr var att äta. Hur mycket som helst utan att må illa. Men den talangen har gått förlorad med åldern. Så jag blev milt sagt lite förvånad när jag var ute med hundarna (apropå talangen att kunna äta hur mycket som helst) i det vackra vädret och mobiltelefonen ringde. Samtalet kom från TV4-programmet Talang. Han som ringde frågade om jag kände till programmet. Jo, jag har ju faktiskt träffat Zillah och Totte en gång så det gjorde jag. Men jag har inte sett det. Nu var man ute efter någon som kunde äta mycket. Det var bara att beklaga att jag inte hade kvar talangen på området från unga år. Det hade ju varit trevligt att ha slagit ut sångare, trollkarlar och eldslukare genom sin talang att kunna äta. Mer än Bert Karlsson till och med.
Nu var det dock inte mig de var ute efter utan killen som vann korvätartävlingen i Ullared, som jag skrivit om tidigare i min blogg och som också visats i TV på Kanal5. Jag sade vad jag visste och gav dem två kontakter som förmodligen kände honom bättre. Hur de hittat mig? Jo, Google förstås. Sök på korvätartävling och min blogg kommer fyra. Det är ett mycket bra resultat, ett av mina bästa.
Hoppas det går bra för Benny om han nu kvalificerar sig. Själv beklagar jag att det inte blev något genombrott den här gången. Heller.
torsdag 28 januari 2010
fredag 22 januari 2010
Att lura folk på andras lidande
Man undrar hur samvetslösa folk kan vara. Vi ser bilder från Haiti och hur folk lider i den mån vi orkar se dem. Många har skickat pengar eller lagt dem i insamlingsbössor. Andra - som jag - skall ta oss samman och göra det i helgen. Frågan är bara vart jag skall skicka dem. Jag hade tänkt skicka dem till Svenska kyrkan men så kom det ett vanligt tiggarbrev från dem i går. Jag skickade nämligen 150 kronor dit för snart ett år sedan sedan jag hittat en gammal fastebössa och fann att den innehöll 75 kronor. Eftersom jag på sätt och vis hade förskingrat kyrkans pengar sonade jag mitt brott genom att dubbla detta. Sedan dess har jag fått så många tiggarbrev från kyrkan att min gåva gått med förlust - om vi antar att varje tiggarbrev kostar 10 kronor att skicka ut. Den här gången hade jag tänkt skicka ett belopp med tre nollor efter och jag tog för givet att pengarna skulle gå till Haiti. Men icke: jag läste igenom följebrevet och det stod inte ett ord om Haiti. Det var säkert ett behjärtansvärt ändamål i alla fall men hur många tänkte som jag och känner sig lurade?
Men värre är ju de samvetslösa typer i Falkenberg som gjorde inbrott hos Röda Korset och stal 20 000 kronor i insamlade medel genom att ta med sig hela kassaskåpet. Det är så man vill ha tillbaka den gamla lagen om att den som stjäl annans egendom mister handen. Sedan finns det ju de som använder Internet till att lura till sig Haiti-pengar. Avsändarna uppger sig representera Röda Korset eller Unicef men betalar man till de hemsidor som de länkar till hamnar pengarna i bedragarnas fickor. Här kan man ju dock undra hur folk som får dessa skräpmejl tänker. Är det desamma som går på att deras e-postkonton kommer att stängas om de inte meddelar bluffmakarna sitt lösenord? Så att bluffmakare sedan kan använda min e-postadress för att t ex skicka ut sådan här skit. I mitt namn dessutom, fast pengarna får jag ju inte.
Nåväl, bedrägerier i stor skala är ju lätta att avslöja. Vad skall man då säga om GT som i dag skänker 2 kronor på varje lösnummer de säljer till Haiti? Men samtidigt har man höjt lösnummerpriset från 11 till 12 kronor. Det finns bara ett råd: låt bli att köpa GT inte bara i dag utan hela veckan och skicka 84 kronor till Haiti i stället. Nej, tacka vet jag krögaren på Thai Silk i Borås som kommer att skänka hela dagskassan på måndag till Haiti.
Men värre är ju de samvetslösa typer i Falkenberg som gjorde inbrott hos Röda Korset och stal 20 000 kronor i insamlade medel genom att ta med sig hela kassaskåpet. Det är så man vill ha tillbaka den gamla lagen om att den som stjäl annans egendom mister handen. Sedan finns det ju de som använder Internet till att lura till sig Haiti-pengar. Avsändarna uppger sig representera Röda Korset eller Unicef men betalar man till de hemsidor som de länkar till hamnar pengarna i bedragarnas fickor. Här kan man ju dock undra hur folk som får dessa skräpmejl tänker. Är det desamma som går på att deras e-postkonton kommer att stängas om de inte meddelar bluffmakarna sitt lösenord? Så att bluffmakare sedan kan använda min e-postadress för att t ex skicka ut sådan här skit. I mitt namn dessutom, fast pengarna får jag ju inte.
Nåväl, bedrägerier i stor skala är ju lätta att avslöja. Vad skall man då säga om GT som i dag skänker 2 kronor på varje lösnummer de säljer till Haiti? Men samtidigt har man höjt lösnummerpriset från 11 till 12 kronor. Det finns bara ett råd: låt bli att köpa GT inte bara i dag utan hela veckan och skicka 84 kronor till Haiti i stället. Nej, tacka vet jag krögaren på Thai Silk i Borås som kommer att skänka hela dagskassan på måndag till Haiti.
torsdag 21 januari 2010
Lägesrapport
Tja, vad skall man hitta på att skriva om i dag. Det händer ju inte så mycket i min stilla pensionärstillvaro. Och det som händer i Haiti är så långt bort från mig att jag inte orkar enagera mig. Men skall väl i alla fall skicka lite pengar, inte för att freda samvetet utan för att de behövs.
Vid den här tiden så ramlar det in besked i brevlådan varje dag om hur mycket i pension jag skall få nästa år. Jag får pension från fem (!) håll och så får jag dessutom timlön från Tågkompaniet. Så egentligen borde man ju leva furstligt men fyra av dem fem pensionsbeskeden innebär inte så många kronor. Nåväl, nu skulle vi pensionärer ju få sänkta pensioner och dra in på hundmaten i år. Hundmaten blir för övrigt allt dyrare så jag måste snåla genom att köpa kalvscnhitzel och fasan i stället. Hur gick det då i mitt fall? Jo, tackar som frågar. Från Försäkringskassan får jag cirka 200 kronor mer per månad efter skatt. Från de övriga får jag allt från sju kronor mindre till två kronor mer.
För övrigt är det helt otroligt hur mycket det är som skall betalas i januari. Jag är med i alldeles för många föreningar och prenumerar på alldeles för många tidningar. Men tidningarna är ju så här års fyllda av en mängd pigga tips på hur man skall överleva januari. Rök mindre, stod det. Hur skall jag kunna det? Jag har inte tänt ett rökverk de senaste 25 åren. Ät resterna du har i kylskåpet stod det också. Jag har inga rester i kylskåpet, jag köper hem så att det skall räcka en vecka.
Det är inte mycket ens på TV. Andra avenyn började en ny säsong i går, jag har tappat räkningen på vilken. Detta skall bli den sista, sades det. Det lät som om hallåmannen beklagade. Blir resten av avsnitten lika dåliga som gårdagens så är det nog bäst att serien läggs ned snarast. Ljuspunkten i TV nu är Damernas detektivbyrå på söndagskvällarna. Ni missar det väl inte. En fantastisk fin serie filmad i det vackra Botswana med vänliga och artiga människor. Kanske lite väl puttenuttigt i ett land präglat av svält men så rörande skildrat så att jag får tårar i ögonen.
I kväll ser jag Antikrundan. På något sätt lyckas de alltid göra det här programmet intressant och det är alltid lika roligt att höra värderingen. Jag brukar gissa - och hittills har jag alltid gissat fel. Den vackra ostindiska vasen jag trodde var vär 150 000 kronor visar sig vara värd 3 000. Det är också roligt att se hur ägarna tar besked om värdet. En del blir överlyckliga för att deras pryl är värd 1 000 kronor medan damen som visade upp ett skåp som var värt en halv miljon utbrast i ett besviket: - Inte mer. Sedan är det Anders och Måns. Får se om kvällens avsnitt är bättre än det första. Än sak är helt klar i alla fall: sämre kan det inte vara. Oavsett färgen på navelludd.
Vid den här tiden så ramlar det in besked i brevlådan varje dag om hur mycket i pension jag skall få nästa år. Jag får pension från fem (!) håll och så får jag dessutom timlön från Tågkompaniet. Så egentligen borde man ju leva furstligt men fyra av dem fem pensionsbeskeden innebär inte så många kronor. Nåväl, nu skulle vi pensionärer ju få sänkta pensioner och dra in på hundmaten i år. Hundmaten blir för övrigt allt dyrare så jag måste snåla genom att köpa kalvscnhitzel och fasan i stället. Hur gick det då i mitt fall? Jo, tackar som frågar. Från Försäkringskassan får jag cirka 200 kronor mer per månad efter skatt. Från de övriga får jag allt från sju kronor mindre till två kronor mer.
För övrigt är det helt otroligt hur mycket det är som skall betalas i januari. Jag är med i alldeles för många föreningar och prenumerar på alldeles för många tidningar. Men tidningarna är ju så här års fyllda av en mängd pigga tips på hur man skall överleva januari. Rök mindre, stod det. Hur skall jag kunna det? Jag har inte tänt ett rökverk de senaste 25 åren. Ät resterna du har i kylskåpet stod det också. Jag har inga rester i kylskåpet, jag köper hem så att det skall räcka en vecka.
Det är inte mycket ens på TV. Andra avenyn började en ny säsong i går, jag har tappat räkningen på vilken. Detta skall bli den sista, sades det. Det lät som om hallåmannen beklagade. Blir resten av avsnitten lika dåliga som gårdagens så är det nog bäst att serien läggs ned snarast. Ljuspunkten i TV nu är Damernas detektivbyrå på söndagskvällarna. Ni missar det väl inte. En fantastisk fin serie filmad i det vackra Botswana med vänliga och artiga människor. Kanske lite väl puttenuttigt i ett land präglat av svält men så rörande skildrat så att jag får tårar i ögonen.
I kväll ser jag Antikrundan. På något sätt lyckas de alltid göra det här programmet intressant och det är alltid lika roligt att höra värderingen. Jag brukar gissa - och hittills har jag alltid gissat fel. Den vackra ostindiska vasen jag trodde var vär 150 000 kronor visar sig vara värd 3 000. Det är också roligt att se hur ägarna tar besked om värdet. En del blir överlyckliga för att deras pryl är värd 1 000 kronor medan damen som visade upp ett skåp som var värt en halv miljon utbrast i ett besviket: - Inte mer. Sedan är det Anders och Måns. Får se om kvällens avsnitt är bättre än det första. Än sak är helt klar i alla fall: sämre kan det inte vara. Oavsett färgen på navelludd.
fredag 8 januari 2010
Infrusen
Så har vi då fått den värsta vintern på 23 år. Ja, man får gå tillbaka till 1987 när det var sådan kyla över hela landet senast, åtminstone så länge som nu. Inte ser det ut att bli bättre heller. Det lär bli lika kallt nästa vecka. Jag längtar till Färöarna, där vår lokalguide berättade att det nästan aldrig är kallare än 5 minusgrader eller varmare än 23 plusgrader. Det är ett klimat som skulle passa mig. Med tumvantarna på sitter jag alltså här i mörkret och skriver detta inlägg. Fan skall ha råd att ha ljuset tänd när strömmen kostar 10 kronor kilowattimmen. Eller ha på ett extra värmeelement.
Det är konstigt det här med vintern. Folk anklagar snörörjningen och andra viktiga samhällsfunktioner för att glömma bort vintern varje år. Själva har de glömt bort att vi de senaste tio åren har haft milda vintrar då det inte varit några större sådana problem. Så det kanske inte är så konstigt att inte allt är förberett för dessa temperaturer. Ärligt talat tycker jag att folk är alldeles för bortskämda. Det är ju bara att inse att allt inte kan fungera som normalt när det är så här kallt och att man inte skall ge sig ut i foppatofflor, t-shirt och shorts.
Tågtrafiken har haft problem med kylan. Även "mina" tåg som drabbats av fordonsfel. Tågen har inte velat starta i kylan. Dock: jag var med 1987 och då var det betydligt värre. Så det har trots allt blivit bättre med åren om än inte bra. Vintern 1987 bodde jag i Haninge och fick känna av den bistra Södertörns-vintern. SJ hade jätteproblem med frusna växlar samt lok och vagnar som inte villa vara med i den bistra kölden. Till sist fick de tåg som gick gå med de vagnar som råkade finnas tillgängliga..jpg)
Ett norskt tåg, visserligen lite på villovägar i Gävle, men precis som Totte Wallin skrev om Enköpingståge': ibland så går de'
Till nästa år tog SJ lärdom. Man ställde in cirka 150 tåg efter trettondagen till mitten av februari. Detta var klart annonserat så det borde inte kommit som någon överraskning för resenärerna. Men det var illa nog att de inte kunde åka till eller från jobbet med det vanliga tåget. För att i viss mån lindra effekterna sattes bussar in på vissa delsträckor. Jag hade fått i uppdrag att övervaka bussarna första dagen de gick. Klockan var 6.00 på morgonen och det var 8 plusgrader ute. Ilskna resenärer kom och frågade varför tåget inte gick:
- Det är vinter, försökte jag, medan jag svettades i mina alltför varma kläder.
- Pyttsan, det är ju 8 plusgrader.
- Jo, men det skulle ha varit vinter, försökte jag igen.
Nåväl, lagt kort ligger och tågen var inställda. Men allteftersom satte man in tåg när klagomålen kom. Så småningom visade sig besparingen i lok och vagnar ha vänts till att det gick åt fler lok och vagnar än tidigare. Väsentligt sämre utnyttjade visserligen men ändå. Å andra sidan var tillgången på lok och vagnar bättre än någonsin tidigare.
Nu är i alla fall helgerna slut. Den här gången verkar helgplaneringen fö Tågkompaniet ha fungerat. Det vill säga att tidtabellerna och personalens turlistor har haft samma uppfattning om vad som skall gå och vad som inte skall gå. Det har varit lite problem att hitta helguppställning i Göteborg för de tåg som stått över länge då vissa tåg planerat varit inställda i helgerna. Men det har ordnat sig, som vanligt tack vare två trevliga tjejer på Banverket i Göteborg. Snart skall ju Banverket börja ta ut parkeringsavgifter för uppställda tåg så då kanske det blir bättre om bara de norska oljemiljonerna räcker.
Som gammal helgplanerare var min mardröm alltid att man skulle glömma någon helg. Bland annat nattrafiken som är mellan vissa dagar då det normalt inte är någon nattrafik. T ex mellan juldagen och annandag jul. Vad har förresten hänt med juldagen? När jag var ung var det årets tråkigaste dag näst långfredagen. Numera lär det vara årets största nöjesdag. Dock finns det en planerarkollega hos Nobina i Gävle som fått sin mardröm förverkligad. Så här kan det gå när haspen inte är på http://arbetarbladet.se/nyheter/gavle/1.1702860 Jag lider med både honom och med de drabbade resenärerna.
Det är väl konstigt att media har missat de två största nyheterna på sistone. Först att klimatkonferensen i Köpenhamn gav ett fantastiskt resultat. Man har inte bara stoppat temperaturhöjningen på 2 grader, man har sänkt temparaturen med ytterligare 6-8 minusgrader. Det andra är att någon på KTH tycks ha hittat ett enormt oljeförråd som skall räcka "i minst fyra miljoner år". http://www.nyhetskanalen.se/1.1423503/2010/01/03/oljan_kommer_att_racka_i_miljoner_ar Det låter ju betryggande nu när vi skall börja skicka upp oljan i rök från några oljekraftverk så att jag slipper skriva inläggen i mörker. Men de kanske inte blir bättre för det.
Det är konstigt det här med vintern. Folk anklagar snörörjningen och andra viktiga samhällsfunktioner för att glömma bort vintern varje år. Själva har de glömt bort att vi de senaste tio åren har haft milda vintrar då det inte varit några större sådana problem. Så det kanske inte är så konstigt att inte allt är förberett för dessa temperaturer. Ärligt talat tycker jag att folk är alldeles för bortskämda. Det är ju bara att inse att allt inte kan fungera som normalt när det är så här kallt och att man inte skall ge sig ut i foppatofflor, t-shirt och shorts.
Tågtrafiken har haft problem med kylan. Även "mina" tåg som drabbats av fordonsfel. Tågen har inte velat starta i kylan. Dock: jag var med 1987 och då var det betydligt värre. Så det har trots allt blivit bättre med åren om än inte bra. Vintern 1987 bodde jag i Haninge och fick känna av den bistra Södertörns-vintern. SJ hade jätteproblem med frusna växlar samt lok och vagnar som inte villa vara med i den bistra kölden. Till sist fick de tåg som gick gå med de vagnar som råkade finnas tillgängliga.
.jpg)
Ett norskt tåg, visserligen lite på villovägar i Gävle, men precis som Totte Wallin skrev om Enköpingståge': ibland så går de'Till nästa år tog SJ lärdom. Man ställde in cirka 150 tåg efter trettondagen till mitten av februari. Detta var klart annonserat så det borde inte kommit som någon överraskning för resenärerna. Men det var illa nog att de inte kunde åka till eller från jobbet med det vanliga tåget. För att i viss mån lindra effekterna sattes bussar in på vissa delsträckor. Jag hade fått i uppdrag att övervaka bussarna första dagen de gick. Klockan var 6.00 på morgonen och det var 8 plusgrader ute. Ilskna resenärer kom och frågade varför tåget inte gick:
- Det är vinter, försökte jag, medan jag svettades i mina alltför varma kläder.
- Pyttsan, det är ju 8 plusgrader.
- Jo, men det skulle ha varit vinter, försökte jag igen.
Nåväl, lagt kort ligger och tågen var inställda. Men allteftersom satte man in tåg när klagomålen kom. Så småningom visade sig besparingen i lok och vagnar ha vänts till att det gick åt fler lok och vagnar än tidigare. Väsentligt sämre utnyttjade visserligen men ändå. Å andra sidan var tillgången på lok och vagnar bättre än någonsin tidigare.
Nu är i alla fall helgerna slut. Den här gången verkar helgplaneringen fö Tågkompaniet ha fungerat. Det vill säga att tidtabellerna och personalens turlistor har haft samma uppfattning om vad som skall gå och vad som inte skall gå. Det har varit lite problem att hitta helguppställning i Göteborg för de tåg som stått över länge då vissa tåg planerat varit inställda i helgerna. Men det har ordnat sig, som vanligt tack vare två trevliga tjejer på Banverket i Göteborg. Snart skall ju Banverket börja ta ut parkeringsavgifter för uppställda tåg så då kanske det blir bättre om bara de norska oljemiljonerna räcker.
Som gammal helgplanerare var min mardröm alltid att man skulle glömma någon helg. Bland annat nattrafiken som är mellan vissa dagar då det normalt inte är någon nattrafik. T ex mellan juldagen och annandag jul. Vad har förresten hänt med juldagen? När jag var ung var det årets tråkigaste dag näst långfredagen. Numera lär det vara årets största nöjesdag. Dock finns det en planerarkollega hos Nobina i Gävle som fått sin mardröm förverkligad. Så här kan det gå när haspen inte är på http://arbetarbladet.se/nyheter/gavle/1.1702860 Jag lider med både honom och med de drabbade resenärerna.
Det är väl konstigt att media har missat de två största nyheterna på sistone. Först att klimatkonferensen i Köpenhamn gav ett fantastiskt resultat. Man har inte bara stoppat temperaturhöjningen på 2 grader, man har sänkt temparaturen med ytterligare 6-8 minusgrader. Det andra är att någon på KTH tycks ha hittat ett enormt oljeförråd som skall räcka "i minst fyra miljoner år". http://www.nyhetskanalen.se/1.1423503/2010/01/03/oljan_kommer_att_racka_i_miljoner_ar Det låter ju betryggande nu när vi skall börja skicka upp oljan i rök från några oljekraftverk så att jag slipper skriva inläggen i mörker. Men de kanske inte blir bättre för det.
torsdag 31 december 2009
Ett dåligt år för media
Det snart gångna året har media inte alltid visat sig från sin bästa sida. Jag kommer att tänka på följande tre händelser.
1. Wanja Lundby-Wedin
När Expressen intervjuade Wanja Lundy-Wedin utanför hennes hem i maj. Bara detta att jaga henne utanför bostaden. Men nu var det ännu värre: Den kvinna de intervjuade var inte alls Wanja. Det togs bilder men ändå upptäckte ingen på Expressen att det var fel person. Så Wanjas uttalanden - som milt sagt inte var hedrande för henne - kom ut i en artikel. När Expressen uppmärksammades på sin dundertabbe kom en lam ursäkt. Till Wanja. Men inte till läsarna.
2. Svininfluensan
Katastrofrubrikerna kom fram och det skulle vara rena turen om det inte skulle bli den värsta pandemin genom tiderna. Värre än spanska sjukan åren 1918-1920. Att informera om sådana triviala saker som att det då var ett Europa försvagat av första världskriget och med en undermålig läkarorganisation, där läkare i stod sett bara fanns för de rika medan de fattiga (det vill säga nästan alla) fick gå till bysmeden eller någon klok gumma, var inte nödvändigt. Då hade man ju inte sålt lika många lösnummer.
När det inte blev något av den första influensa-epidemin blev tidningarna väldigt besvikna och skrev "vänta bara, det blir en ännu värre våg i höst". Jo, där hade de ju rätt. Tidningarna rapporterade om hur många som låg inlagda på sjukhus för svininfluensan. I Borås var det som mest 10 stycken. Men blev det fler då skulle hela sjukvården drabbas. Turligt nog blev det aldrig 11. Mindre än 20 omkom i svininfluensan, nästan alla svårt sjuka redan innan. Det är naturligtvis inget att raljera över, men det omkommer betydligt flera i den vanliga säsongsinfluensan.
Nu blev det ju inte så mycket av den här höst-pandemi-vågen heller. Men bortemot 3 procent av befolkningen insjuknade i alla fall. Om man räknar bort all normal förkylning, all bakfylla och annat som skylldes som svininfluensa blir det kanske 1 procent kvar. Men så körde Tiger Woods in i ett träd och då gick influensan över. I varje fall slutade tidningarna att skriva om den. Bar någon enstaka försökte hålla upp lösnummerförsäljningen genom att skriva "Vänta bara till i vår, då kommer den".
Men häromdagen meddelade Smittskydsinstitutet först att det var ingen risk att den skulle komma i vår, sedan modifierade de sig till att det var liten risk. Tänkte de på lösnummerförsäljningen? Så nu har de flesta tydligen vaccinerat sig i onödan fast då försöker de ansvariga understödda av media rädda ansiktet: det är tack vare vaccineringarna som vi inte fått någon pandemi. Märkligt med vaccinering som skyddar retroaktivt. De flesta har vaccinerat sig sedan influensan avtagit.
3. Flyktingpojkarna i Sävsjö
Fem killar från 14 år och uppåt fick för sig att de skulle tjuvåka med tåget från Alvesta på julafton. Eftersom de inte hade några biljetter och inga pengar att betala dem med blev de avvisade från tåget i Sävsjö. SJ meddelade polisen som naturligtvis inte hade något folk och de unga började vandra utmed järnvägen på en skogsväg, där de hittades.
Nu hade de här killarna fördelen att de var av afghanskt ursprung. Därför berättade de en otrolig historia om att de blivit insmugglade och åkt i 18 dagar - eller om det var 12 eller 7 - i en container i en lastbil och blivit avsläppta på en skogsväg utanför Sävsjö. Grabbarna blev omhändertagna av en frikyrka, där pastorn gick på hela historien. Kanske inte så märkligt, en pastor skall naturligtvis tänka gott om alla. Det står ju i instruktionsboken - Bibeln, menar jag.
Polisen trodde säkert inte på dem men de sa inget. Så fick då en journalist tag i historien, svalde de med hull och hår och kontrollerade inget. Alla andra nyhetsmedia hängde på, det var ju julledigheter så det fanns ingen som kunde kolla. Inte tänka heller tydligen.
Så kom då, när det blev vardag igen, den sanna historien om hur grabbarna kommit till Sävsjö fram. Vad gör då tidningarna? Ber läsekretsen om ursäkt? Icke! Skriver att vi gick på en rövarhistoria? Icke! Anklagar SJ för hela händelseförlopet? Just det!
Ännu har inte hela sanningen kommit fram. Den lär heller inte göra det. Det ser tidningarna till. Min version är inte heller nödvändigtvis den riktiga. Men det är den jag kommit fram till genom att lägga ihop de fakta som trots allt kommit fram i media. Och så göra något som inte alls är skadligt. Tänka.
I Borås håller vi nu på att frysa in. Termometern visar i detta nu -15,5 grader. Och det är snart klockan 12 och hundarna skall ut. Jag funderar på att hugga av dem svansen för då kommer de i alla fall in snabbare så att inte huset hinner bli lika utkylt.
Med denna blogg ber jag att få önska ett Gott Nytt År och ett 2010 som blir bättre än 2009. Fast 2009 har ju haft sina ljuspunkter. Börsen har t ex aldrig gått upp så mycket. Och själv har jag aldrig haft så mycket pengar som jag hade när jag kollade i söndags.
1. Wanja Lundby-Wedin
När Expressen intervjuade Wanja Lundy-Wedin utanför hennes hem i maj. Bara detta att jaga henne utanför bostaden. Men nu var det ännu värre: Den kvinna de intervjuade var inte alls Wanja. Det togs bilder men ändå upptäckte ingen på Expressen att det var fel person. Så Wanjas uttalanden - som milt sagt inte var hedrande för henne - kom ut i en artikel. När Expressen uppmärksammades på sin dundertabbe kom en lam ursäkt. Till Wanja. Men inte till läsarna.
2. Svininfluensan
Katastrofrubrikerna kom fram och det skulle vara rena turen om det inte skulle bli den värsta pandemin genom tiderna. Värre än spanska sjukan åren 1918-1920. Att informera om sådana triviala saker som att det då var ett Europa försvagat av första världskriget och med en undermålig läkarorganisation, där läkare i stod sett bara fanns för de rika medan de fattiga (det vill säga nästan alla) fick gå till bysmeden eller någon klok gumma, var inte nödvändigt. Då hade man ju inte sålt lika många lösnummer.
När det inte blev något av den första influensa-epidemin blev tidningarna väldigt besvikna och skrev "vänta bara, det blir en ännu värre våg i höst". Jo, där hade de ju rätt. Tidningarna rapporterade om hur många som låg inlagda på sjukhus för svininfluensan. I Borås var det som mest 10 stycken. Men blev det fler då skulle hela sjukvården drabbas. Turligt nog blev det aldrig 11. Mindre än 20 omkom i svininfluensan, nästan alla svårt sjuka redan innan. Det är naturligtvis inget att raljera över, men det omkommer betydligt flera i den vanliga säsongsinfluensan.
Nu blev det ju inte så mycket av den här höst-pandemi-vågen heller. Men bortemot 3 procent av befolkningen insjuknade i alla fall. Om man räknar bort all normal förkylning, all bakfylla och annat som skylldes som svininfluensa blir det kanske 1 procent kvar. Men så körde Tiger Woods in i ett träd och då gick influensan över. I varje fall slutade tidningarna att skriva om den. Bar någon enstaka försökte hålla upp lösnummerförsäljningen genom att skriva "Vänta bara till i vår, då kommer den".
Men häromdagen meddelade Smittskydsinstitutet först att det var ingen risk att den skulle komma i vår, sedan modifierade de sig till att det var liten risk. Tänkte de på lösnummerförsäljningen? Så nu har de flesta tydligen vaccinerat sig i onödan fast då försöker de ansvariga understödda av media rädda ansiktet: det är tack vare vaccineringarna som vi inte fått någon pandemi. Märkligt med vaccinering som skyddar retroaktivt. De flesta har vaccinerat sig sedan influensan avtagit.
3. Flyktingpojkarna i Sävsjö
Fem killar från 14 år och uppåt fick för sig att de skulle tjuvåka med tåget från Alvesta på julafton. Eftersom de inte hade några biljetter och inga pengar att betala dem med blev de avvisade från tåget i Sävsjö. SJ meddelade polisen som naturligtvis inte hade något folk och de unga började vandra utmed järnvägen på en skogsväg, där de hittades.
Nu hade de här killarna fördelen att de var av afghanskt ursprung. Därför berättade de en otrolig historia om att de blivit insmugglade och åkt i 18 dagar - eller om det var 12 eller 7 - i en container i en lastbil och blivit avsläppta på en skogsväg utanför Sävsjö. Grabbarna blev omhändertagna av en frikyrka, där pastorn gick på hela historien. Kanske inte så märkligt, en pastor skall naturligtvis tänka gott om alla. Det står ju i instruktionsboken - Bibeln, menar jag.
Polisen trodde säkert inte på dem men de sa inget. Så fick då en journalist tag i historien, svalde de med hull och hår och kontrollerade inget. Alla andra nyhetsmedia hängde på, det var ju julledigheter så det fanns ingen som kunde kolla. Inte tänka heller tydligen.
Så kom då, när det blev vardag igen, den sanna historien om hur grabbarna kommit till Sävsjö fram. Vad gör då tidningarna? Ber läsekretsen om ursäkt? Icke! Skriver att vi gick på en rövarhistoria? Icke! Anklagar SJ för hela händelseförlopet? Just det!
Ännu har inte hela sanningen kommit fram. Den lär heller inte göra det. Det ser tidningarna till. Min version är inte heller nödvändigtvis den riktiga. Men det är den jag kommit fram till genom att lägga ihop de fakta som trots allt kommit fram i media. Och så göra något som inte alls är skadligt. Tänka.
I Borås håller vi nu på att frysa in. Termometern visar i detta nu -15,5 grader. Och det är snart klockan 12 och hundarna skall ut. Jag funderar på att hugga av dem svansen för då kommer de i alla fall in snabbare så att inte huset hinner bli lika utkylt.
Med denna blogg ber jag att få önska ett Gott Nytt År och ett 2010 som blir bättre än 2009. Fast 2009 har ju haft sina ljuspunkter. Börsen har t ex aldrig gått upp så mycket. Och själv har jag aldrig haft så mycket pengar som jag hade när jag kollade i söndags.
onsdag 23 december 2009
God Jul och Gott Nytt År
Skickar denna julhälsning till alla mina vänner som jag inte når på annat sätt. Bilden är tagen under min resa till Grönland sommaren 2008 och visar glaciären längst in i Evighedsfjorden. Kommer klimatet att klara sig så att vi kan se detta naturfenomen även i framtiden.
(Klicka på bilden så blir hälsningen ännu större!)
onsdag 16 december 2009
En järnvägsprofil har gått bort
I Svenska Järnvägsklubbens debattforum Postvagnen meddelades i kväll att Sonny Hultberg har gått bort. Jag skrev därför följande minnesord om honom där, men jag vill hedra minnet av honom genom att även återge dessa på bloggen.
Sonny sålde tidningar och godis på tågen i 50 år. Först som ett av över 300 tågbud anställda av Pressbyrån men de sista åren som egen företagare i vad som mot slutet var ett enmansföretag. Alltid lika glad och lika vänlig. Hjälpte man honom ombord med tidningsvagnen, som han själv konstruerat, fick man alltid några tidningar som tack för hjälpen. Han var också på sin tid den som sålde flest lösnummer av tidningen järnvägar!, som jag var inbland i som redaktionssekreterare.
Sonny var med om ett par svåra tågolyckor men klarade sig oskadd från dem alla. Han hindrade också en olycka genom sin uppmärksamhet. Han tyckte inte det lät som vanligt i restaurangvagnen och drog därför i nödbromsen. Personalen där hade inte märkt något men det visade sig vara varmgång i ett lager och vagnen hade kanske klarat sig ett par kilometer till innan den spårat ur om inte Sonny stoppat tåget.
Sonny var också modellbyggare och han byggde bland annat en modell av en tågolycka vid Rörvik, där fler vagnar spårade ur. Han hade också planer på att bygga en modell av Getå-olyckan 1918 men jag vet inte om den kom till stånd.
Mest känd för allmänheten var nog Sonny för sin skåpmoped där fronten såg ut precis som ett Rc-lok. Ofta när han körde på plattformarna med den kunde man höra resande säga: - Nu kommer visst tåget. Nä, det var ju bara en moped.
Jag hade ingen kontakt med Sonny de senaste 20 åren. Det är sådant man ångrar nu. Det är ju rätt lätt att lyfta telefonen och ringa. Ändå känns det som en riktigt god vän har gått bort. Järnvägssverige borde sörja sin mest trofaste medarbetare. Sådana profiler kommer aldrig mer att jobba vid järnvägen.
Frid över Ditt minne, Sonny. Och tack för allt roligt och vänligt du sagt.
Sonny sålde tidningar och godis på tågen i 50 år. Först som ett av över 300 tågbud anställda av Pressbyrån men de sista åren som egen företagare i vad som mot slutet var ett enmansföretag. Alltid lika glad och lika vänlig. Hjälpte man honom ombord med tidningsvagnen, som han själv konstruerat, fick man alltid några tidningar som tack för hjälpen. Han var också på sin tid den som sålde flest lösnummer av tidningen järnvägar!, som jag var inbland i som redaktionssekreterare.
Sonny var med om ett par svåra tågolyckor men klarade sig oskadd från dem alla. Han hindrade också en olycka genom sin uppmärksamhet. Han tyckte inte det lät som vanligt i restaurangvagnen och drog därför i nödbromsen. Personalen där hade inte märkt något men det visade sig vara varmgång i ett lager och vagnen hade kanske klarat sig ett par kilometer till innan den spårat ur om inte Sonny stoppat tåget.
Sonny var också modellbyggare och han byggde bland annat en modell av en tågolycka vid Rörvik, där fler vagnar spårade ur. Han hade också planer på att bygga en modell av Getå-olyckan 1918 men jag vet inte om den kom till stånd.
Mest känd för allmänheten var nog Sonny för sin skåpmoped där fronten såg ut precis som ett Rc-lok. Ofta när han körde på plattformarna med den kunde man höra resande säga: - Nu kommer visst tåget. Nä, det var ju bara en moped.
Jag hade ingen kontakt med Sonny de senaste 20 åren. Det är sådant man ångrar nu. Det är ju rätt lätt att lyfta telefonen och ringa. Ändå känns det som en riktigt god vän har gått bort. Järnvägssverige borde sörja sin mest trofaste medarbetare. Sådana profiler kommer aldrig mer att jobba vid järnvägen.
Frid över Ditt minne, Sonny. Och tack för allt roligt och vänligt du sagt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)