söndag 14 september 2008

En dag då man är nöjd med sig själv

Sedan jag egentligen slutade jobba har söndagen ofta blivit veckans mest intensiva arbetsdag. I dag har det varit en sådan söndag, men jag tycker att jag fått mycket gjort. Först och främst har jag avslutat min Grönlands-följetong här på bloggen. Så har jag gjort en sammanställning av nästa års banarbeten mellan Göteborg och Trollhättan. Det är viktigt att den informationen kommer ut redan nu så att det blir rätt i de tidtabeller som skall tryckas. Samtrafikens chef har sagt att tryckta tidtabeller snart hör historien till, men jag tror att han får ge sig på den punkten. Alla har ju inte Internet, i synnerhet inte i fickan eller handväskan. Det blir sex trafikavbrott på grund av banarbeten på sträckan under nästa års tidtabell, som börjar i mitten av december i år. Det är mycket, men nästan bara hälften av vad som förvarnades om. Banverket har lyckats samordna arbetena och det skall de ha all heder av.

Slutligen har jag avslutat tre artiklar till nästa nummer av Bussbranschen, bränt in dem med bilder på en CD och lagt denna i ett kuvert så att jag kan posta det i morgon trots att det är 10 dagar kvar till manusstopp. Så tidigt har jag aldrig varit färdig förut. Det brukar bli dagen innan manusstopp som det där kuvertet går i väg. Men varför i all världen mejlar jag inte materialet? Jo, det är så att bilder som är i storleken 1-2 Mb tar förfärligt lång tid att mejla. Och Posten behöver ju de 11 kronor som portot kostar.

Kollade in Svensson Svensson på TV i går. Jo, det är väl lite småroligt att skratta åt Gustav Svensson, som tycks vara i total avsaknad av självkännedom, men börjar det inte bli lite enformigt nu. Det går väl ändå inte att tänja den idén hur långt som helst. Och Susanne Reuter verkade vara mer trött på sin roll som hustrun Lena än på sin make i serien. Dock gjorde samma Susanne Reuter en fantastisk insats i farsen Lånta fjädrar. Mycket bra skådespelarinsatser helt igenom och det var faktiskt roligt hela tiden. Roligast var de där två bimbosen från Kalmar som spelade ut på kalmaritiska. Sämst var snacket före, i pausen och efter om pjäsens förträfflighet. Att Kalmar fått äran av att visa friluftsteater med Robert Gustafsson, Peter Dalle och Susanne Reuter i huvudrollerna verkade vara det största som hänt staden sedan Kalmarunionen på 1300-talet.

Nu höll jag på att glömma Ewa Roos. Hon är inte bara en bra sångerska utan också en god skådespelerska. Men så är hon också från Borås och vi har faktiskt en gång stått på samma scen. Hon var då 10 år och jag borde väl ha varit 15. Det var på Kyrkans ungdoms julfest och Ewa sjöng "Varför är solen så röd mor". Vad jag gjorde kommer jag inte ihåg, men antagligen spelade jag med i någon sketch. Insatsen var nog inte särskilt lysande och jag insåg tidigt att jag aldrig skulle bli skådespelare.

Aldrig får man vara riktigt glad. I fredags trodde jag att jag räddat världen genom "min" upptäckt av olja. Nu har en kommentar kommit att oljefyndet bara räcker till 14 timmars förbrukning. Nåväl, ett stort steg för dem på oljeplattformen men ett litet steg för mänskligheten. Apropå kommentarer till min blogg så har jag nu gjort det lättare så att man inte behöver logga på sig för att kommentera. Å andra sidan förbehåller jag mig rätten att kolla innan jag publicerar dem. Jag vill ju inte att kommentarerna skall innehålla förtal, rasism eller porrlänkar.

I morgon åker jag på studieresa till Rügen. För första gången i mitt liv skall jag få en spa-behandling. Jag har valt en helinpackning med krita. Efteråt blir man som en ny människa står och all gammal överbliven hud försvinner. Jag tror dock inte jag har någon sådan. All hud jag har går att till att spänna om magen.

Inga kommentarer: