I går var det final i melodifestivalen. Projektledaren Thomas Hall var enligt Borås Tidning missnöjd och tycker att det hackats på allt. Ja, Thomas, det kanske är något att reflektera över varför det varit så. Men han finner tröst i ett faktum: Melodifestivalen har tappat delar av den äldre publiken samtidigt som de yngre tittarna har hittat tillbaka till programmet. Detta tillhör inte det som Hall är missnöjd med. Det tillhör det som han tycks vara nöjd med. Högsta målet för en projektledare för TV-underhållning är alltså att göra ett program så att så få av oss gamla stofiler som möjligt tittar. Public service. Lär dig det ordet, Thomas Hall. Slutligen skyller han tittarraset med cirka 500 000 tittare med att OS var samtidigt. Kan så vara men det blir lika illa nästa år. Då sammanfaller nämligen tävlingen med EM i boule i Göteborg.
Nu blev det dock en rätt bra final. Trots att jag tillhör parian som projektledaren helst vill inte skall titta utan lämna min plats till någon yngre så föredrog jag Anna Bergendahl framför Pernilla Wahlgren. Och tjejerna i Timoteij framför Kalle Moræus och Orsa spelemän. Timoteij-tjejerna låg ett tag bra till men halkade ner till en femteplats. Jag är rätt övertygad om att de känner sig mycket nöjda med denna.
Anna Bergendahl är 18 år och jag undrar hur många som kände till henne innan tävlingen. Visst, hon kom femma i Idol 2008 men finns det något man glömmer så snabbt som tidigare Idol-deltagare. Det skulle vara vädret i så fall. Här kom hon och jag kände mig förflyttad till den tid när Ann-Christine Bärnsten sjöng "Ska vi plocka körsbär i min trädgård". Eller möjligen Marie Lindberg, ni minns lärarinnan från Munkedal. Alltså enkelt, ingen hårdsminkning och inga tillkrånglade kläder. Det var som om grannens dotter hade stått där. Skillnaden var bara att Anna vann. Med en förbaskat bra låt dessutom. Inte för att jag tror att den håller så långt i Oslo men jag hoppas. Grattis, Anna!
Programmet blev en rätt trevlig tillställning och nu var ju DOLPH tillbaka. Hans roll var rätt nedtonad och lika bra det. Jag förstår inte varför han blev så populär efter första programmet. Ibland pratade han ju så långt nere i basen att det var omöjligt att höra vad han sa. Fast programmet var ju inte till för oss äldre som givetvis har nedsatt hörsel. Att jag fortfarande vid 65 fyllda kan höra syrsor hör naturligtvis inte hit. Christine Meltzer har varit lika hysterisk som vanligt men Måns Zelmerlöv har faktiskt varit en positiv överraskning. Men så roliga var inte Petra Medes skämt förra året att de behövde återupprepas i år.
En annan final var i På spåret i fredags. Kristian Luuk och Fredrik Lindström har förvaltat arvet från Ingvar Oldsberg och Björn Hellberg bra. Med varsam hand har de fortsatt i deras anda utan att därför imitera dem. Sedan var det en annan sak att man lyckats samla Sveriges två kaxigaste män i finalen. Markus Birro och Johanna Koljonen vann, mycket tack vare Johannas breda allmänbildning. Peter Apelgren och Helene Benno fick en hård match och tävlingen avgjordes först genom utslagsfrågor. Men det var dåligt av de två herrarna med göteborgskt ursprung att inte tidigare känna igen att man var på väg till Göteborg. Också dåligt av dem att inte veta att Göteborgs stadsplan är hämtad från Djakarta. Fast Birro lyckades gissa det.
Nu gick i alla fall tävlingen min väg. Peter Apelgren unnade jag inte att vinna. Inte sedan han uttalade sig om Fredrik Lindström och sa att han har korta ben och det är ofräscht på en man. Jag har också korta ben och det är möjligt att det är ofräscht. Men det är inget jag kan göra något åt. Och jag har hellre korta ben än ett allmänt spydigt utseende. Eller ett tonfall som gör att jag inte kan öppna munnen utan att låta spydig. Det räcker såväl med att jag är spydig när jag skriver.
söndag 14 mars 2010
fredag 12 mars 2010
Bondfångerier
Jag blir alltid lika irriterad när någon försöker lura mig. Bondfångeri kallas det. Inte för att jag vet om bönder är mer lättlurade än andra, men det kanske är lite lättare att lura småföretagare i allmänhet än oss andra. Om nu dagens bönder kan kallas småföretagare. Jag tycker det mer brukar likna en storindustri om man ser ett modernt lantbruk. Låt mig ta några exempel på bondfångerier.
I onsdags blev jag uppringd av någon som uppgav sig ringa från polisen på en västsvensk ort. Han meddelade att jag blivit polisanmäld. Ja, inte jag personligen utan ett internetforum där jag är moderator. Anledningen skulle vara att en företagare i berörd bransch känt sig förtalad av ett inlägg. Jag berättade att jag inte är huvudansvarig utan hänvisade till den som är det. Polisen gav sig dock inte. Han fortsatte och var mycket upprörd. Nu hade det ju underlättat om jag läst det åberopade inlägget, men när jag sedan fick tillfälle att göra det så kunde jag inte finna något allvarligt förtal där. Jag blev alltså lite misstänksam, i synnerhet som polisen talade med norsk accent och den som skulle ha förtalats var just norrman.
Efter lite funderande kom jag på att jag skulle ringa upp polisen igen för några kompletteringar. Jag hade ju hans telefonnummer i displayen så det var inga problem. Men döm om min förvåning när det visade sig att det var den som anmält förtalet som svarade. Han blev lite ställd när jag påpekade att det var konstigt att samma person som uppgett sig vara polis svarade. Men han fann sig snart: polisen var en annan person som bröt på norska på samma sätt. Och han hade ringt från företaget (som för övrigt stod på en helt annan person) för att han varit där men han hade just begett sig i väg. När började polisen göra hembesök för att ta upp en förtalsanmälan? Det är ju knappt de kommer när det varit inbrott.
Nåväl, det hela avslöjades men det var inte roligt innan bitarna föll på plats och jag förstod att uppgiften om polisanmälan med all sannolikhet var fejkad. Skulle den ändå vara gjord och det händer något så är det ett betydligt allvarligare brott att hota folk genom att uppge sig vara polis. Jag skall inte avslöja vem företagaren är eller i vilken bransch. Men ni må tro att det kliar i fingrarna att göra det. Fast jag vill inte ha en riktig förtalsanmälan. Nog är det dock konstigt att det finns företagare inte drar sig för någonting. En sak kan jag göra: avråda alla mina bekanta från något som helst samröre med det företaget. Den som vill veta mer får gärna kontakta mig.
Nästa exempel gäller branschtidningen Res- & Trafikforum. I dag ramlade prenumerationsavin för nästa år in i brevlådan. 634 kronor inklusive moms. Bara 19 kronor mer än förra året. Det är ju rimligt. Men vad i h-e nu då? I en liten kolumn står det att det gäller 8 utgåvor. Förra året fick jag 10 nummer för ett lägre pris. Detta viktiga faktum meddelas inte på annat sätt. Men från annan säker källa har jag hört att skall bli två dubbelnummer. Med tanke på att den andra branschtidningen, Bussbranschen (som kommer ut med 10 nummer även i år och är betydligt billigare), i regel hunnit före med vad det finns läsa i Res- & Trafikforum känns den mer och mer som en hög repriser till högre priser (för att tala med kåsören Cello). Det finns två branschtidningar om bussar. Den ena kallar sig ledande utan att vara det. Den andra stärker allt mer sin ställning som den ledande. Jag gläds åt detta men det känns lite bittert att det blev mer markant sedan jag slutade medverka där. Men nu är en medverkan i annan form på gång igen.
Och så har vi då det där med företag som skickar fakturor på sådant som man inte har beställt och än mindre fått. Fick en sådan häromdagen. När jag läst och funderat på vad det var vad jag beställt så hittade jag lite finstilt att detta inte var en faktura utan ett erbjudande och att jag inte behövde göra någonting om jag inte vill ha det som erbjöds. Tyvärr glömde jag notera företagets namn, men så upp.
För övrigt undrar jag om inte Postkodlotteriet kunde få lite mer pengar över till välgörenhet om de slutade att skicka reklam i stort sett varje vecka. Reklamen har motsatt verkan på mig. Så länge den dräller in på det här sättet tänker jag inte gå med. Visserligen missar jag chansen att få 21 miljoner kronor i Grannyran. Men det är lika sannolikt att vinna de pengarna som att blixten slår ned i huvudet på mig. Eller osannolikt.
Banne mig var det inte våren som kändes när jag var ute med hundarna i dag.
I onsdags blev jag uppringd av någon som uppgav sig ringa från polisen på en västsvensk ort. Han meddelade att jag blivit polisanmäld. Ja, inte jag personligen utan ett internetforum där jag är moderator. Anledningen skulle vara att en företagare i berörd bransch känt sig förtalad av ett inlägg. Jag berättade att jag inte är huvudansvarig utan hänvisade till den som är det. Polisen gav sig dock inte. Han fortsatte och var mycket upprörd. Nu hade det ju underlättat om jag läst det åberopade inlägget, men när jag sedan fick tillfälle att göra det så kunde jag inte finna något allvarligt förtal där. Jag blev alltså lite misstänksam, i synnerhet som polisen talade med norsk accent och den som skulle ha förtalats var just norrman.
Efter lite funderande kom jag på att jag skulle ringa upp polisen igen för några kompletteringar. Jag hade ju hans telefonnummer i displayen så det var inga problem. Men döm om min förvåning när det visade sig att det var den som anmält förtalet som svarade. Han blev lite ställd när jag påpekade att det var konstigt att samma person som uppgett sig vara polis svarade. Men han fann sig snart: polisen var en annan person som bröt på norska på samma sätt. Och han hade ringt från företaget (som för övrigt stod på en helt annan person) för att han varit där men han hade just begett sig i väg. När började polisen göra hembesök för att ta upp en förtalsanmälan? Det är ju knappt de kommer när det varit inbrott.
Nåväl, det hela avslöjades men det var inte roligt innan bitarna föll på plats och jag förstod att uppgiften om polisanmälan med all sannolikhet var fejkad. Skulle den ändå vara gjord och det händer något så är det ett betydligt allvarligare brott att hota folk genom att uppge sig vara polis. Jag skall inte avslöja vem företagaren är eller i vilken bransch. Men ni må tro att det kliar i fingrarna att göra det. Fast jag vill inte ha en riktig förtalsanmälan. Nog är det dock konstigt att det finns företagare inte drar sig för någonting. En sak kan jag göra: avråda alla mina bekanta från något som helst samröre med det företaget. Den som vill veta mer får gärna kontakta mig.
Nästa exempel gäller branschtidningen Res- & Trafikforum. I dag ramlade prenumerationsavin för nästa år in i brevlådan. 634 kronor inklusive moms. Bara 19 kronor mer än förra året. Det är ju rimligt. Men vad i h-e nu då? I en liten kolumn står det att det gäller 8 utgåvor. Förra året fick jag 10 nummer för ett lägre pris. Detta viktiga faktum meddelas inte på annat sätt. Men från annan säker källa har jag hört att skall bli två dubbelnummer. Med tanke på att den andra branschtidningen, Bussbranschen (som kommer ut med 10 nummer även i år och är betydligt billigare), i regel hunnit före med vad det finns läsa i Res- & Trafikforum känns den mer och mer som en hög repriser till högre priser (för att tala med kåsören Cello). Det finns två branschtidningar om bussar. Den ena kallar sig ledande utan att vara det. Den andra stärker allt mer sin ställning som den ledande. Jag gläds åt detta men det känns lite bittert att det blev mer markant sedan jag slutade medverka där. Men nu är en medverkan i annan form på gång igen.
Och så har vi då det där med företag som skickar fakturor på sådant som man inte har beställt och än mindre fått. Fick en sådan häromdagen. När jag läst och funderat på vad det var vad jag beställt så hittade jag lite finstilt att detta inte var en faktura utan ett erbjudande och att jag inte behövde göra någonting om jag inte vill ha det som erbjöds. Tyvärr glömde jag notera företagets namn, men så upp.
För övrigt undrar jag om inte Postkodlotteriet kunde få lite mer pengar över till välgörenhet om de slutade att skicka reklam i stort sett varje vecka. Reklamen har motsatt verkan på mig. Så länge den dräller in på det här sättet tänker jag inte gå med. Visserligen missar jag chansen att få 21 miljoner kronor i Grannyran. Men det är lika sannolikt att vinna de pengarna som att blixten slår ned i huvudet på mig. Eller osannolikt.
Banne mig var det inte våren som kändes när jag var ute med hundarna i dag.
torsdag 11 mars 2010
Snön borta och tågen fungerar
Rubriken kan verka provocerande, i synnerhet som SMHI pratar om 10 cm nysnö i Borås i morgon. Men till skillnad från många andra rubriker är den helt korrekt. Åtminstone om man utgår från mina upplevelser under gårdagen. Jag var nämligen i Malmö i går. Möte med Banverket om banarbeten för år 2011. Snart är vi där och banarbeten måste planeras så att störningarna kan inarbetas i tidtabellerna.
Med tilltagande ålder har jag alltmer lagt mig till med vanan att oroa mig för att allt skall gå enligt Murphys lag, det vill säga allt som kan gå snett går också snett. Så blev det nu inte i går. Tåget kom in i rätt tid till Borås C, jag hittade min sittplats och vi kom i rätt tid till bytet i Alvesta. Där hände sig dock att tåget stannade cirka 100 meter för tidigt. Lokföraren ropade i högtalarna att han skulle köra fram till ordinarie stopplats men då hade av- och påstigning redan påbörjats. Så det var inte mycket att göra. Nu visade det sig dock att sista dörren inte kom in vid plattform och en bekant från Ulricehamn som skulle gå ut där kom inte av utan fick ta en extra sväng till Växjö. Nåväl, bytestiden i Alvesta för X2000 mot Malmö är väl tilltagen så den utflykten hanns med. Och inte hade det kostat något extra heller.
Ett par minuter före annonserad ankomsttid kom X2000-tåget till Malmö in. Jag hittade min plats och sedan var det bara att sitta lugnt och titta ut genom det skitiga fönstret och ju närmare Malmö vi kom ju mer syntes att det blir vår i år också. En bra schlagertitel förresten: "Det blir vår i år". Skall skicka in den till schlagerfestivalen nästa år. Den skall bara textsättas och komponeras först. Kan väl inte vara så svårt. Visserligen kan jag inte läsa noter men jag såg att musikprofessorn Benny Andersson inte heller kan det. Så jag är i gott sällskap. Och vi sjuhäringar har ju haft framgång i schlagerfestivalen förr.
I Malmö var nästan all snö borta. Men det var kallt, strax över nollan. Och gråtrist. Konferensen var på Östergatan ett stenkast från centralstationen och jag begav mig dit för att finna att Banverket inte fanns kvar där. Läste lite bättre på kallelsen och det visade sig att det sulle vara på Sankta Gertrud. En trevlig konferensläggning i gammal stil, också den på Östergatan. Tyvärr var den närmast obligatoriska smörgåstårtan borttagen. Dock ersattes den av en alldeles utmärkt lunchbuffé där jag ångrar att jag inte bad om receptet på potatisgratängen. Jag vet inte hur många misslyckade potatisgratänger jag ätit under årens lopp, men denna kunde man definitivt inte räkna dit. Det blev ett snabbt möte och efter en dryg timme var det dags för kaffe. Vi följde anvisningarna men det var lite förvirrat var vi skulle få kaffet. Efter mycket om och men visade det sig att det serverades färska wienerbröd med massor av vaniljkräm på utanför konferensrummet.
Så åter till stationen för att ta tåget hem klockan 15.14. Allt perfekt, tåget avgick i rätt tid. När vi kom till Lund började högtalaren med "ett trafikmeddelande". Då vet man att det är elände på väg. Nedriven kontaktledning? Signalfel? Urspårning? Nej, det var en väska utan ägare som upphittats och i dessa terrortider är det tydligen tillräckligt för att polis måste tillkallas och ta hand om den. Vi blev alltså försenade från Lund - en hel minut! Det var inkört med råge till Alvesta.
Det blev 45 minuter i Alvesta. Alvesta är inte Sveriges tråkigaste järnvägsknut. Det är Öxnered. Alvesta kommer nog dock god tvåa. Ni minns väl Sickan Carlssons sång i filmen Sjunde himlen, där hon sjunger till tråkmånsen major Kruuse, spelad av Gunnar Björnstrand: "Du ser ut som en Alvesta-stins". Tåget från Kalmar som tog mig sista biten till Borås kom in i rätt tid och höll sedan tiden så att jag var i rätt tid i Borås. Fyra tåg och inte ett enda försenat. Visst har SJ hämtat sig efter vintern. Snart kommer de nog att köra alla tåg också.
Jag såg att ett reservlok var framkört i Alvesta.
Nej, det är ett museilok. Står uppställt utanför stationen och tål inte en närmare granskning. Skall nu kommunerna ha ånglok uppställda så måste de väl också hålla dem i skick. Annars är det lika bra att ta bort det. Det är ju bara någon mil till den gamla ånglokskyrkogården i Vislanda.
Med tilltagande ålder har jag alltmer lagt mig till med vanan att oroa mig för att allt skall gå enligt Murphys lag, det vill säga allt som kan gå snett går också snett. Så blev det nu inte i går. Tåget kom in i rätt tid till Borås C, jag hittade min sittplats och vi kom i rätt tid till bytet i Alvesta. Där hände sig dock att tåget stannade cirka 100 meter för tidigt. Lokföraren ropade i högtalarna att han skulle köra fram till ordinarie stopplats men då hade av- och påstigning redan påbörjats. Så det var inte mycket att göra. Nu visade det sig dock att sista dörren inte kom in vid plattform och en bekant från Ulricehamn som skulle gå ut där kom inte av utan fick ta en extra sväng till Växjö. Nåväl, bytestiden i Alvesta för X2000 mot Malmö är väl tilltagen så den utflykten hanns med. Och inte hade det kostat något extra heller.
Ett par minuter före annonserad ankomsttid kom X2000-tåget till Malmö in. Jag hittade min plats och sedan var det bara att sitta lugnt och titta ut genom det skitiga fönstret och ju närmare Malmö vi kom ju mer syntes att det blir vår i år också. En bra schlagertitel förresten: "Det blir vår i år". Skall skicka in den till schlagerfestivalen nästa år. Den skall bara textsättas och komponeras först. Kan väl inte vara så svårt. Visserligen kan jag inte läsa noter men jag såg att musikprofessorn Benny Andersson inte heller kan det. Så jag är i gott sällskap. Och vi sjuhäringar har ju haft framgång i schlagerfestivalen förr.
I Malmö var nästan all snö borta. Men det var kallt, strax över nollan. Och gråtrist. Konferensen var på Östergatan ett stenkast från centralstationen och jag begav mig dit för att finna att Banverket inte fanns kvar där. Läste lite bättre på kallelsen och det visade sig att det sulle vara på Sankta Gertrud. En trevlig konferensläggning i gammal stil, också den på Östergatan. Tyvärr var den närmast obligatoriska smörgåstårtan borttagen. Dock ersattes den av en alldeles utmärkt lunchbuffé där jag ångrar att jag inte bad om receptet på potatisgratängen. Jag vet inte hur många misslyckade potatisgratänger jag ätit under årens lopp, men denna kunde man definitivt inte räkna dit. Det blev ett snabbt möte och efter en dryg timme var det dags för kaffe. Vi följde anvisningarna men det var lite förvirrat var vi skulle få kaffet. Efter mycket om och men visade det sig att det serverades färska wienerbröd med massor av vaniljkräm på utanför konferensrummet.
Så åter till stationen för att ta tåget hem klockan 15.14. Allt perfekt, tåget avgick i rätt tid. När vi kom till Lund började högtalaren med "ett trafikmeddelande". Då vet man att det är elände på väg. Nedriven kontaktledning? Signalfel? Urspårning? Nej, det var en väska utan ägare som upphittats och i dessa terrortider är det tydligen tillräckligt för att polis måste tillkallas och ta hand om den. Vi blev alltså försenade från Lund - en hel minut! Det var inkört med råge till Alvesta.
Det blev 45 minuter i Alvesta. Alvesta är inte Sveriges tråkigaste järnvägsknut. Det är Öxnered. Alvesta kommer nog dock god tvåa. Ni minns väl Sickan Carlssons sång i filmen Sjunde himlen, där hon sjunger till tråkmånsen major Kruuse, spelad av Gunnar Björnstrand: "Du ser ut som en Alvesta-stins". Tåget från Kalmar som tog mig sista biten till Borås kom in i rätt tid och höll sedan tiden så att jag var i rätt tid i Borås. Fyra tåg och inte ett enda försenat. Visst har SJ hämtat sig efter vintern. Snart kommer de nog att köra alla tåg också.
Jag såg att ett reservlok var framkört i Alvesta.
Nej, det är ett museilok. Står uppställt utanför stationen och tål inte en närmare granskning. Skall nu kommunerna ha ånglok uppställda så måste de väl också hålla dem i skick. Annars är det lika bra att ta bort det. Det är ju bara någon mil till den gamla ånglokskyrkogården i Vislanda.
måndag 22 februari 2010
Snörekord!!
Så hände det som jag hävdat hela tiden men som mina vänner bara skakat på huvudet åt. De har sagt att det är en helt vanlig vinter, kanske bara lite mer snö. Jag säger att detta är den värsta vintern under hela mitt snart 66 -åriga liv. Och minsann fick jag nästan rätt i dag. Mitt livs gamla snörekord är från när jag var ett år gammal: 1945 och snön var då 70 cm. Jag själv var kortare. I dag sade de på Radio Sjuhärad att det rekordet var slaget och att snödjupet i Borås nu är 80 cm. Några bilder här ovan visar hur det ser ut. Bilderna är tagna i går och sedan dess har det kommit mer snö. Men bara någon centimeter. Men lär bli mer redan i morgon och sedan i slutet av veckan. Kanske vi når över en meter?
Tågtrafiken har haft problem. För att uttrycka det milt. I dag har förutom något tåg på morgonen alla tåg varit inställda mellan Stockholm och Göteborg och åter. Ett godståg har nämligen spårat ur i Hallsberg på allra värsta stället så att det hindrar trafiken på fyra linjer. Många andra tåg har också ställts in. Och folk rasar på SJ - och de som fattat att Banverket bildades för snart 23 år sedan (lika långt tillbaka som den senaste svåra vintern för övrigt) har rasat på Banverket. Framför allt är de arga på att de inte får någon information. Ingen tänker på att det är helt omöjligt att informera när man inte själv vet. Ingen vet hur lång tid det kommer att ta att röja femtio växlar i Hallsberg. Och framför allt inte hur lång tid det tar innan de snöar igen på nytt. Men det är klart att när SJ hänvisar till sin hemsida för information och den ligger nere en stor del av söndagen eller att ringa Kundtjänst och det bara tutar upptaget för att telefonlinjerna inte räcker till så kan man ju förstå ilskan. Inte hjälper det då att förklara att belastningen är cirka sex gånger så hög som en vanlig dag och att det varit svårt att förutse en sådan belastning.
Det finns dock hjältar även i detta kaos. Såväl bland personal som resenärer. Kolla t ex vad min vän med årskortet gjorde i dag: http://arskortguldsj.wordpress.com/ Inte dåligt av en resenär att hoppa in och ta hand om bistron. Så blev han också föreslagen till ny SJ-chef i Svenska Järnvägsklubbens debattforum Postvagnen. Själv påpekade jag stillsamt att jag serverat på tåg i sju år och blev då genast föreslagen till ny styrelseordförande. Tack, men nej tack! Visst: det måste vara ett kul jobb och man kan inte gärna göra det sämre än företrädaren. Fast nu vet vi ju i alla fall hur vi får tyst på Adelsohn. En svår vinter som stoppar tågen är tydligen tillräckligt för att stoppa glappkäften på honom.
På "min lilla linje" Göteborg-Oslo har inga tåg gått sedan i fredags eftermiddag. Då spårade ett godståg ur i Skälebol. Nu skulle det varit klart för 20 minuter sedan och det var det också. Men inga tåg kan gå för det. För nu har ett snöröjningsfordon kört sönder och måste bärgas. Inte det lättaste att få igång det om det sitter fast i en gigantisk snödriva.
I morgon har jag träff med en dam. Det kommer att kosta mig en del men det är det värt. Hon är nämligen både trevlig och snygg. Ojdå, det kanske är bäst att tala om att det är min frisör jag skall träffa. Och jag kommer att gå därifrån ett halvt kilo lättare. Det kommer att ligga på golvet.
Nu är det bara fyra månader och tre dagar kvar till midsommar!
söndag 21 februari 2010
Västergötland!!
Ända sedan Jesu tid har västgötarna satt sin prägel på historien. Nu var det kanske inte den bäste av Jesu lärjungar som var västgöte utan snarare värstingen, han som kom att förråda honom. Men vad då. Det gällde ju att tjäna pengar och då håller västgöten sig framme förstås. Lärjungen jag pratar om är Judas Iskariot. Det hörs ju på namnet att han kommer från Skara. Fast kanske inte ändå. Det står i Bibeln att han ångrade sig sedan han förrått sin mästare och fått sina 30 silverpenningar. Det är otänkbart att en västgöte skulle ångra en affär.
Nåväl, nu gör västgötarna rent hus under OS i Vancouver. Marcus Hellner som tog guldmedalj i går är nämligen västgöte. Nu väntar vi bara på Hanna Falk, också hon förstås västgöte (från Ulricehamn).
Vi västgötar gör rent hus även under schlagerfestivalen. I går vann fyra tjejer som kallade sig Timoteij i en trevlig låt som sågades rejält på förhand av sådana som begriper i tidningarna. Jag tyckte det var en väldigt trevlig låt, en korsning mellan Sarek och Nordman och några till. Och det är ett bra betyg, inte ett dåligt. Tjejerna i Timoteij kommer förstås från Västergötland. Förra veckan tog vi både första och andra platsen genom kompositörerna. Fredrik Kempe är från Vårgårda och Marcus Ubeda är från Ulricehamn. Fast bandet från Västergötland, Andra generationen, gick det något sämre förr. Vilket visar att svenska folket inte förstår västgötarnas storhet.
Nu behövs det bara att det sätts till några västgötar i Banverkets och Vägverkets ledning och gärna också i SJ:s ledning och ni skall se att tågen rullar och vägarna blir framkomliga igen. Kanske inte nu på en gång men i varje fall fram till sommaren.
Det kom en decimeter snö till i Borås i natt. Och mer skall det bli. Så nu finns här snö. Juniorbeaglen Pajo uppskattade detta förstås och minsann gjorde inte snön honom vänligt stämd också, så att han lugnt hälsade på två dvärgcollier vi mötte. Annars brukar han skälla på och morra åt mötande hundar.
Nåväl, nu gör västgötarna rent hus under OS i Vancouver. Marcus Hellner som tog guldmedalj i går är nämligen västgöte. Nu väntar vi bara på Hanna Falk, också hon förstås västgöte (från Ulricehamn).
Vi västgötar gör rent hus även under schlagerfestivalen. I går vann fyra tjejer som kallade sig Timoteij i en trevlig låt som sågades rejält på förhand av sådana som begriper i tidningarna. Jag tyckte det var en väldigt trevlig låt, en korsning mellan Sarek och Nordman och några till. Och det är ett bra betyg, inte ett dåligt. Tjejerna i Timoteij kommer förstås från Västergötland. Förra veckan tog vi både första och andra platsen genom kompositörerna. Fredrik Kempe är från Vårgårda och Marcus Ubeda är från Ulricehamn. Fast bandet från Västergötland, Andra generationen, gick det något sämre förr. Vilket visar att svenska folket inte förstår västgötarnas storhet.
Nu behövs det bara att det sätts till några västgötar i Banverkets och Vägverkets ledning och gärna också i SJ:s ledning och ni skall se att tågen rullar och vägarna blir framkomliga igen. Kanske inte nu på en gång men i varje fall fram till sommaren.
Det kom en decimeter snö till i Borås i natt. Och mer skall det bli. Så nu finns här snö. Juniorbeaglen Pajo uppskattade detta förstås och minsann gjorde inte snön honom vänligt stämd också, så att han lugnt hälsade på två dvärgcollier vi mötte. Annars brukar han skälla på och morra åt mötande hundar.
lördag 20 februari 2010
Insnöad klass 2
Bilderna härovan har jag tagit från balkongen. Vill ni ha ännu mer snö så klicka på dem!
I går utfärdades en klass 2-varning för bland annat Sjuhäradsbygden. Vi skulle kunna få upp till 4 decimeter snö under lördagen och in på söndagen. Det fick vi fast vi fick det på fredagen och fram till lunch på lördagen. Att trava fram i 4 decimeter oplogad snö är inte det roligaste. Det blev att leta fram stövlarna och undvika de största drivorna när hundarna skulle ut. Fast åtminstone den juniorbeaglen Pajo gillade snön och hoppade omkring i den som en yster kalv. 15-årige seniorbeaglen August var dock måttligt road och gick i husses fotspår så långt som möjligt. Och han hade extra brått att bädda om sängen när han kom in igen så han kunde få en skön tupplur.
Det går väl an för mig som sitter hemma i värmen förutom den där knappa timmen jag följer med min far ut med hundarna. Mina tankar går till alla dessa tappra män och kvinnor som är ute i ovädret och röjer snö. Antingen det nu är på vägar eller järnvägar. I Dalsland driver snön i meterhöga drivor och där har man i stort sett fått ge upp. Det går inte att hålla järnvägarna rena, och inte blev det bättre av ett att godståg spårade ur i går vid Skälebol, just där banan från Norge förenas med den från Karlstad. Men trots väglaget fanns det bussbolag som ställde upp för att ersätta tågen, men att köra via Trollhättan, Öxnered och Ed är nog bara att glömma.
SMHI pratar om mer snö fram till i morgon samt i nästa vecka. Jag undrar om det inte är dags att konkurrensutsätta SMHI om de inte lyckas få till ett mer kundanpassat väder. Men fram till dess får jag väl passa på att njuta av den kanske sista vintern jag kommer att uppleva. Det var 23 år sedan sist och således kanske det dröjer till 2033 nästa gång. Då är jag 89 år om jag lever fortfarande. Och då skall jag sitta i gungstolen på hemmet och berätta för den unga personalen om hur duktiga vi var på min tid att bemästra vintrarna.
- Då var vi alla ute och skottade snö. Och då fungerade tåg och biltrafik utan minsta anmärkning. Men nu däremot så stannar ju alltsammans när vi får en normal vinter. Det var ju bara 23 år sedan sist. Men vi glömmer ju så fort.
Jag har blivit allergisk mot alla som säger "Tänk att det skall komma som en överraskning för Vägverket och Banverket att det blir vinter varje år". Medan det för dem själva kommer som en total överraskning att allt inte kan fungera som vanligt när det är massor med snö och halt på vägarna. I dag såg jag flera stycken stressade bilister som nödtorftigt skrapade av så mycket snö från bilen att de kunde se ut. Snön på biltaket fick vara kvar. Under tiden gick förstås bilen på tomgång. Nu gjorde det inte så mycket för de kom inte så långt i alla fall innan de ohjälpligt satt fast i snön. Sedan hörde jag en tjej i lågskor och kort kjol med tunna strumpor som klagade över att de inte fått bort snön.
Vad är vi för bortklemade typer egentligen. Vi klarade snön bättre förr för att det fanns lite jävlar anamma över våra förfäder. Man klädde på sig ordentligt och man gnällde inte på SMHI, FN, regeringen, SJ eller plogbilsföraren för att inte allt var som en vanlig sommardag. Jag blir kanske på lite bättre humör när snön är borta någon gång. Senast i juni skall den mesta snön vara borta hörde jag en politiker lova. Jag brukar inte lita på politiker och deras löften men den här gången tror jag nästan han hade rätt.
Det pågår visst något slags distriktsmästerskap i Vancouver just nu. Det är farligt att slå på TV-n dessa dagar för det är stor risk att man fastnar framför någon helt meningslös sportgren. I förrgår fastnade jag t ex vid damernas curling. När jag kollade på klockan hade jag suttit där 45 minuter till ingen nytta. Och då var curlingtjejerna inte särskilt snygga ut. Hade jag slötittat ännu mer hade jag nog trott att det var ett program om Marit Paulsen när hon gick hemma och sopade.
Det är ungefär som när man annars tittar på de där frågetävlingarna ni vet. Där det står G.teb.rg i rutan och programledaren undrar vilket svaret är.
- Ni skall få en ledtråd. Det är en svensk stad.
Så går det en kvart och ingen tycks komma på svaret.
- Ni skall få en ledtråd till. Det är en stor stad i Västsverige. Och så får ni en bokstav till.
Nu står det Göteb.rg men ingen kommer ändå på svaret. Trodde jag. Så jag ringde. Det kostade 19.90 för ett samtal. Men inte kom jag fram.
- Är det verkligen ingen som kan detta? När som helst kan någon ringa och jag får det rätta svaret och du har chansen att vinna fyra miljoner kronor (eller var det stenar).
Jag offrar 19,90 till. Uppenbart är det bara jag som kommit på svaret. Så säger en röst i telefonen att jag tillhör dem som utvalts. Inte att få fyra miljoner vad-det-nu-var utan att få vara med i lottdragningen om att få komma in i programmet. Förmodligen är vi 10 000 som får detta besked, för sedan kommer jag i alla fall inte in och vinner inga fyra miljoner. Men förutom pengarna har man offrat en timme av sitt liv.
Det är bara lite mer än fyra månader kvar till midsommar!
lördag 6 februari 2010
Bloggandet inställt på grund av snöhinder?
Ja, jag vet inte vad det beror på men det är inte bara SJ som har problem dessa dagar. Jag har också. Jag kommer nämligen inte i gång med bloggandet på grund av snön - för det måste ju vara den det beror på. Nu skall genast sägas att jag har det förhållandevis bra. Jag bor i hyreshus och mitt enda kämpande för att få bort snön är möjligen att ringa till Bobutiken och fråga om de glömt bort att röja snö utanför mitt. Men hittills har jag avstått till skillnad från grannen:
- De lät rätt irriterade när jag ringde.
På området här är det två traktorer som sköter snöröjning och sandning. Området är stort så det är klart att om det snöat hela natten så dröjer det ett tag innan de fått bort snön utanför just mitt hus. I början på veckan fick vi så där 30 cm snö här i Borås. Tyvärr glömde snöröjaren bort planen framför mitt hus så i över ett dygn fastnade alla bilar som skulle köra in. Men så kom en traktor och började röja. Han hade fått undan två kilo snö när det började vräka ner mer av den vita varan och åkte därifrån. Men naturligtvis: när jag varit handlat och skulle köra in med bilen så var det röjt. Kanske det berodde på att jag inte ringt och klagat.
Annars tycker jag det gnälls alltför mycket på allt som inte fungerar på grund av snön och kylan.
- Det blir ju vinter varje år, säger de.
Jaså, blir det säger jag. Ja, lite lätt vinter kanske med några dagars kyla och några centimeter snö. Men nu har vi snart haft två månader när termometern inte varit på plus någon gång. Och i Borås har vi mellan 50 och 70 centimeter snö. En sådan vinter som nu får vi gå minst 23 år tillbaka i tiden för att hitta.
Ändå tycker många att det skall samhället vara berett på. Ni är bortskämda, säger jag. Och många gånger hänsynslösa. Om parkeringsplatsen är blockerad av snö är det förargligt men det motiverar ju inte att man ställer bilen så att den hindrar andra. Om det är oskottat på trottoaren så att fotgängarna måste gå i gatan kör jag inte bilen som vanligt och nästan kör på dem utan jag tar hänsyn. Ett leende är inte heller helt fel. Dessutom räknar jag naturligtvis med att allt kommer att ta längre tid om jag skall resa någonstans. Vi måste ju ändå själva anpassa oss till vintervädret, inte kräva att bara alla runt om oss skall göra det.
Järnvägen har naturligtvis haft problem, liksom flyget och sjöfarten. För att inte glömma vägtrafiken. Jag vet inte om jag är fokuserad som gammal järnvägare men det verkar som om folk accepterar de andra störningarna men inte järnvägens. Ett sorgligt exempel på detta var SVT:s program Debatt i torsdags. Jag ser inte Debatt i vanliga fall men nu handlade det om två intressanta ämnen. Först läkaren som dömdes för att ett barn dött på grund av påstådd felbehandling. Och så då just järnvägens vinterproblem. Den första delen var inte så mycket debatt. Det var mest ett föredrag av en dansk läkare. När han malt på i ett par minuter gick jag ut och pysslade med lite i köket och när jag återvände efter ett par minuter höll han fortfarande på och mala.
Det värsta var programledaren som var så otroligt dåligt påläst att man undrade om hon ens öppnat en tidning den senaste veckan. Under år 2009 var samtliga tåg i Sverige 88 000 timmar sena. Det är mycket men det var alltså inte bara SJ:s tåg, som torde ha svarat för mindre än hälften av denna siffra. Skit samma, tyckte programledaren. Så gjorde hon sig löjlig över att Banverket gått ut och bett om ursäkt för störningarna och att de använde sopkvast och skyffel för att göra ren växlarna. Det finns säkert någon uppfinnare som kan hitta på något datastyrt redskap som sägs klara detta, men här har vi redskap som visar sig överlägsna allt annat och 1 400 (!) tappra personer som hanterar dem. Bevare mig väl för ännu ett datastyrt system vid järnvägen som bara fungerar när det inte behövs.
Bland debattdeltagarna fanns Jan-Åke Bosell, idégruppen Vi resenärer. Det är Sveriges minsta grupp med en enda medlem. Bosell fick breda ut sig med en massa lögner som att SJ inte har några reserver och att det visst finns plats på spåren för fler tåg. Antingen är de i media som inte genomskådar honom dumma i huvudet eller också har de gjort det men de tycker det är kul att ha med honom. Prata kan han ju och han förefaller rätt sympatisk om man inte lyssnar på vad han säger.
Så var där några politiker. Politiker som vill glappa med käften finns det gott om. Naturligtvis råkade de genast i polemik med varann om vilken regerings fel situationen var. Den gamla eller den nuvarande. Åsa Torstensson sa att hon hade gett mer pengar än någon annan före henne till järnvägen. Jag skiter i hur mycket pengar Åsa privat gett järnvägen (det lär inte vara så mycket) utan jag ville veta hur mycket regeringen hon sitter i hade gett. Fast det vill jag veta när vinterproblemen är lösta. Så fanns där en representant från SJ och en från Banverket. De läste upp vad de lärt sig utantill utan att lyssna på de frågor de fick och programledaren läste upp de frågor som hon lärt sig utantill utan att lyssna på de svar hon fick. Så man blev inte så mycket klokare.
Men när programledaren först klagar på att SJ ställer in tåg och sedan Banverket säger att de bett operatörerna ställa in tåg och hon lakoniskt slår fast: "Och det har de inte brytt sig om" så undrar man om kravet för att bli programledare i Debatt är att kunna svänga på rumpan. Janne Josefsson, kom tillbaka.
Det har kommit snö förut också. Men inte lika mycket som den här vintern sedan 1987.
- De lät rätt irriterade när jag ringde.
På området här är det två traktorer som sköter snöröjning och sandning. Området är stort så det är klart att om det snöat hela natten så dröjer det ett tag innan de fått bort snön utanför just mitt hus. I början på veckan fick vi så där 30 cm snö här i Borås. Tyvärr glömde snöröjaren bort planen framför mitt hus så i över ett dygn fastnade alla bilar som skulle köra in. Men så kom en traktor och började röja. Han hade fått undan två kilo snö när det började vräka ner mer av den vita varan och åkte därifrån. Men naturligtvis: när jag varit handlat och skulle köra in med bilen så var det röjt. Kanske det berodde på att jag inte ringt och klagat.
Annars tycker jag det gnälls alltför mycket på allt som inte fungerar på grund av snön och kylan.
- Det blir ju vinter varje år, säger de.
Jaså, blir det säger jag. Ja, lite lätt vinter kanske med några dagars kyla och några centimeter snö. Men nu har vi snart haft två månader när termometern inte varit på plus någon gång. Och i Borås har vi mellan 50 och 70 centimeter snö. En sådan vinter som nu får vi gå minst 23 år tillbaka i tiden för att hitta.
Ändå tycker många att det skall samhället vara berett på. Ni är bortskämda, säger jag. Och många gånger hänsynslösa. Om parkeringsplatsen är blockerad av snö är det förargligt men det motiverar ju inte att man ställer bilen så att den hindrar andra. Om det är oskottat på trottoaren så att fotgängarna måste gå i gatan kör jag inte bilen som vanligt och nästan kör på dem utan jag tar hänsyn. Ett leende är inte heller helt fel. Dessutom räknar jag naturligtvis med att allt kommer att ta längre tid om jag skall resa någonstans. Vi måste ju ändå själva anpassa oss till vintervädret, inte kräva att bara alla runt om oss skall göra det.
Järnvägen har naturligtvis haft problem, liksom flyget och sjöfarten. För att inte glömma vägtrafiken. Jag vet inte om jag är fokuserad som gammal järnvägare men det verkar som om folk accepterar de andra störningarna men inte järnvägens. Ett sorgligt exempel på detta var SVT:s program Debatt i torsdags. Jag ser inte Debatt i vanliga fall men nu handlade det om två intressanta ämnen. Först läkaren som dömdes för att ett barn dött på grund av påstådd felbehandling. Och så då just järnvägens vinterproblem. Den första delen var inte så mycket debatt. Det var mest ett föredrag av en dansk läkare. När han malt på i ett par minuter gick jag ut och pysslade med lite i köket och när jag återvände efter ett par minuter höll han fortfarande på och mala.
Det värsta var programledaren som var så otroligt dåligt påläst att man undrade om hon ens öppnat en tidning den senaste veckan. Under år 2009 var samtliga tåg i Sverige 88 000 timmar sena. Det är mycket men det var alltså inte bara SJ:s tåg, som torde ha svarat för mindre än hälften av denna siffra. Skit samma, tyckte programledaren. Så gjorde hon sig löjlig över att Banverket gått ut och bett om ursäkt för störningarna och att de använde sopkvast och skyffel för att göra ren växlarna. Det finns säkert någon uppfinnare som kan hitta på något datastyrt redskap som sägs klara detta, men här har vi redskap som visar sig överlägsna allt annat och 1 400 (!) tappra personer som hanterar dem. Bevare mig väl för ännu ett datastyrt system vid järnvägen som bara fungerar när det inte behövs.
Bland debattdeltagarna fanns Jan-Åke Bosell, idégruppen Vi resenärer. Det är Sveriges minsta grupp med en enda medlem. Bosell fick breda ut sig med en massa lögner som att SJ inte har några reserver och att det visst finns plats på spåren för fler tåg. Antingen är de i media som inte genomskådar honom dumma i huvudet eller också har de gjort det men de tycker det är kul att ha med honom. Prata kan han ju och han förefaller rätt sympatisk om man inte lyssnar på vad han säger.
Så var där några politiker. Politiker som vill glappa med käften finns det gott om. Naturligtvis råkade de genast i polemik med varann om vilken regerings fel situationen var. Den gamla eller den nuvarande. Åsa Torstensson sa att hon hade gett mer pengar än någon annan före henne till järnvägen. Jag skiter i hur mycket pengar Åsa privat gett järnvägen (det lär inte vara så mycket) utan jag ville veta hur mycket regeringen hon sitter i hade gett. Fast det vill jag veta när vinterproblemen är lösta. Så fanns där en representant från SJ och en från Banverket. De läste upp vad de lärt sig utantill utan att lyssna på de frågor de fick och programledaren läste upp de frågor som hon lärt sig utantill utan att lyssna på de svar hon fick. Så man blev inte så mycket klokare.
Men när programledaren först klagar på att SJ ställer in tåg och sedan Banverket säger att de bett operatörerna ställa in tåg och hon lakoniskt slår fast: "Och det har de inte brytt sig om" så undrar man om kravet för att bli programledare i Debatt är att kunna svänga på rumpan. Janne Josefsson, kom tillbaka.
Det har kommit snö förut också. Men inte lika mycket som den här vintern sedan 1987.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)