Respekt för stadens skulpturer saknas

Man blir inte precis glad när man läser i dagens Borås Tidning att den gulliga kungspudeln som jag skrev om för någon vecka sedan har blivit vandaliserad. Svansen har stulits tidigare och natten till i går vältes hunden omkull och huvudet trillade av. Den här därför tagits bort tills vidare. Kanske den inte någonsin återkommer eller kan repareras. Den är värderad till 400 000 kronor. Nidingsdåd, varför?

Borås Tidning tar också upp att många föräldrar tror att skulpturerna i Borås är lekplatser. Just på William Sweetloves skulptur klättrar deras ungar på hundarna eller på grodklänningen. Konstmuseets chef, Hasse Persson, som också är mannen bakom att många kända skulptörer placerat sina arbeten i Borås, protesterar och nämner att skulpturen Declination är värd 4,5 miljoner kronor. Alltså lika mycket som tio Mercedesar. Men medan ingen förälder skulle tillåta sina barn att klättra på en Mercedes (jodå, det finns det nog så länge det inte är deras egen förstås) så får de klättra hur mycket som helst på skulpturen, som definitivt inte är byggd för detta.

Även i Borås finns det aktivitetshus där barnen får leka hur mycket de vill. Använd dessa och låt det som är till för gemensam trevnad vara i fred. Jag har en bekant som drev ett nostalgimuseum utanför Borås. Inget märkvärdigt i sig men det var prylar från 1930-talet och framåt. Sådant som framkallar minnen hos oss äldre som gamla radioapparater, skrivmaskiner, hushållsredskap (kommer ni ihåg Städ-Amanda eller hushållsassistenten?) etc. Men han blev alltmer tveksam till att släppa in barn. Förskoleklasser var inte att tänka på, men det gällde även barn som kom med sina föräldrar. För det hjälpte inte att säga till föräldrarna att föremålen inte var leksaker. Föräldrarna lät barnen inte bara leka med dem utan också misshandla dem. T ex kasta dem emellan sig. Museet är nu nedlagt, inte bara av den anledningen men mycket därför.

I morgon åker jag på beagle-träff i Skogsbygden utanför Alingsås. Förre juniorbeaglen, numera chefsbeaglen Pajo är förstås med. Det blir nog mycket skällande på hans rasfränder.

En hedervärd bransch

I går kom senaste numret av tidningen Bussbranschen i brevlådan. Jag hade bestämt mig för att inte recensera den här tidningen förrän det gått ett halvår efter att Ulo Maasing tagit över som chefredaktör. Mycket därför att det sammanföll med att jag själv avslutade mitt medarbetande i tidningen samtidigt, vilket dock var mer en slump än ett sammanträffande.

Nu har det gått mer än ett halvår. Och tur var nog det att jag väntade. För i början var jag ganska negativ. Så också många läsare som jag träffade. Men i år har det blivit bättre och bättre för var gång och det nummer som kom i går var ännu ett steg i den utvecklingen. En sammanfattning av innehållet finns här http://www.busstidningen.se/2010/05/12/bussarna-som-raddade-hem-svenskarna-premiar-for-viseon-autocuby-sprintar-in-i-sverige-och-mycket-annat-i-bussbranschen-42010/

Bland annat fäste jag mig vid en mycket bra artikel om hur bussbolagen hanterade de problem som uppstod för flyget i samband med askmolnet. Eller åskmolnet som Borås Tidning fick det till. Nio bussbolag intervjuas. Alla hade de mer eller mindre hjälpt till att få hem svenskar som inte kom hem på grund av flygstoppet. Hade de egna bussarna inte räckt till hade de tagit hjälp av andra bussbolag, inhemska och utländska. Mycket jobb hade det varit att få tag i bussar och bussförare, men ingen hade dragit sig för detta.

Men nu tjänade väl bussbolagen en massa pengar på detta? Det är väl klart att de högg upp sig och tog extra mycket betalt, tycker jag mig höra någon säga. Nejdå, inte alls. Alla bussbolagen säger att de tog betalt som vanligt. Ingen att de passade på att ta extra betalt eftersom det fanns läge för det. Folk ville ju hem och var säkert beredda att betala lite extra. Klokt eller dumt? Det kanske kan diskuteras men i varje fall tror jag att branschen tjänar på att handla etiskt korrekt. Kan bli pluspoäng där.

Flera bussbolag lyckades få med sig folk i båda riktningarna. Ett av dem säger att de därför drog av det de fick in för hemresan på fakturan till de kunder som åkte till Paris. Hedervärt!

På näst sista sidan finner jag att jag själv blivit citerad. Jag kommenterade nämligen i ett mejl på tidigare chefredaktören Bjarne Wilmarsgårds blogg "I bästa fall gör bussbranschen en PR-vinst. I värsta fall kommer detta med mardrömsresor och icke fungerande toaletter att skada den." Det senare var något som många tidningar skrev om. Om hjälteinsatser skrevs inte mycket. Men efter den här artikeln är jag ändå rätt övertygad om att det blev en PR-vinst. Och en liten ekonomisk vinst också, för även om ingen högg upp sig hoppas jag att ingen körde med förlust.

Bergkvarabuss körde med 60 bussar för att hjälpa hem strandade flygresenärer. Men de hann också med ett besök i Borås under tiden.


Elfsborg besegrade AIK i går med 4-0. Det inger respekt. Elfsborg brukar nämligen alltid ha svårt för att slå bottenlagen.

Kultur bland skulptur

I dag gjorde jag en liten skulpturvandring i Borås, även kallad Skulpturstaden. Det måste vara sant för de sa det på TV, som min farmor brukade säga. Det är spännande att göra en sådan vandring för det har nästan alltid blivit något nytt. I dag var det denna som var det nya. Fast först trodde jag det var någon som placerat en avfallsstation precis utanför entrén till Borås fashionablaste hotell, Grand Hotell. Observera också att man placerat det precis på gångbanan och att om någon cyklar på den intilliggande cykelbanan så riskerar han eller hon att få det utskjutande delen mitt i plytet.
Dock, från andra sidan var den mycket finare. Den sidan var vänd mot Stadsparken alltså. Det är en minoritet som kommer från det hållet, så de flesta ser baksidan först. Konstnären heter Frank Stella och skulpturen Catal Hüyük, vad nu det kan betyda.
Efter denna delvisa chock gick jag ut på bron över Viskan och här får man en vacker syn med fontänen och omedelbart till höger om den Claes Hakes Dogon och Upside Down.
Så är det bara att gå en liten bit till och man hittar den här gulliga kaninen: Mate Hunting av Marianne Lindberg de Geer.
Och så är det en kort promenad till det här, vad det nu är. Ett rostigt hjul som skulle kastas men av misstag tagits för en skulptur, eller? Inte en aning om vem konstnären är. Eller om det nu är en smed.
Vidare ut på Sandwalls plats, som fått sitt namn efter den gamle bryggeriägaren ("Sandwalls dreck ä mö bättre än Apotekarnes") och där hittar jag Tony Craggs Declination. Denna skulptur är nog den mest kritiserade av alla i Borås och många tycker att den ser ut som något som brukar vara brunt. Men jag gillar den.

Fast mest kritiserade av alla Borås skulpturer blev denna, Jim Dines Pinocchio-staty. Eller "Walking to Borås" som den egentligen heter. Det konstiga är bara att när den nio meter höga statyn väl var på plats tystnade kritiken som genom ett trollslag och i dag fullkomligt älskar boråsarna den här. Turisterna också för övrigt.
Om nu Pinocchio är en jättestaty så är denna bara några decimeter hög. Och visst har lilla Ute, gjord av Charlotte Gyllenhammar, charmat boråsarna också där hon står på trottoaren i kanten av busstorget, Södra torget, alldeles intill Viskan. Visst fylls man av värme känslor när man ser den här.
Vill ni ha skulpturerna större så klicka på dem. Och vill ni ha dem i naturlig storlek så åk till Borås vetja! Hit är alla välkomna utom de som undrar vad man skall här och göra.

Så kom då Åsa till Borås

Åsa Torstensson besöker Borås

Även i dag hade Borås fint besök, nämligen infrastrukturminister Åsa Torstensson. Sedan jag visat några journalister inklusive TV4 så att de inte stod vid de avgående bussarna utan vid de som ankommer från Göteborg hade en ansenlig mottagningskommitté samlats.
I denna ingick också ett par demonstrerande SSU-are. Jag hoppas det syns vad som stod på deras plakat (klicka på bilden så blir den större). Här var Åsa strong.
Hon banade sig direkt väg fram till dem och började diskutera med dem. Tyvärr tog hon inte tillbaka sitt yttrande "Vad skall göteborgarna i Borås att göra" utan försökte förklara dess sammanhang. I radion bad hon om ursäkt för att uttalandet hade tolkats som det gjorde. Det lät lite som i Pelle Svanslös, när han var hallåman i katternas radio. En kattmadam sjöng ett operastycke och när Pelle trodde att mikrofonen var avstängd sa han:
- Det var förfärligt vad hon skrek.
Sångerskan blev förstås arg och krävde en ursäkt.
- Ja, jag ber om ursäkt för att ni skrek.
Men det var tufft av Åsa att ta diskussionen. Jag har sett många politiker som i sådana fall satt näsan i vädret och inte låtsats som de sett något.

Sedan gick gänget in i Resecentrum och jag fick en bra bild på Åsa i sällskap med kommunalrådet Ulrik Nilsson i trappan till undervåningen.
Där förföljdes de av pressen till en presskonferens, som jag dock inte bevistade.

En trevlig skulpturgrupp i Stadsparken

Så till något trevligare. Borås stärker sin ställning som Skulpturstaden. I Stadsparken finns numera denna grupp av den belgiske konstnären William Sweetlove. Den heter "The frogs and the galadress".

Tittar man närmare på klänningen ser man att den är full av grodor. (Det är bara en händelse att detta hamnade i samma blogg som började med Åsa Torstensson. Fast det ser ut som en tanke.)

Klänningen bevakas av tre hundar: en gullig kungspudel och två lite mer skräckinjagande pitbullterrier.



Visst blir man glad ner man ser detta. Om nu inte göteborgarna kan hitta på något annat i Borås så kan de ju åtminstone titta på alla våra fina skulpturer.


Elfsborg versus Malmö FF

Elfsborg spelade oavgjort 2-2 mot Malmö FF i dag på Borås Arena. Jag höll på att skriva Ryavallen av gammal vana men så heter det ju inte längre. Vi får väl i alla fall vara glada att inte något företag fått ge namn åt arenan. Ellos Arena eller Wäveribolaget Arena hade väl inte låtit så bra. Hittar man inget annat att illustrera matchen med kan man ju alltid visa en bild på Malmö FF:s spelarbuss.

Trevliga tågresor

I går och i dag har jag åkt med sex olika tåg och således också träffat på sex olika ombordare (eller konduktörer som nog de flesta säger även om det i dag inte heter så). Det har slagit mig hur trevliga de varit allihop. De har kommit fram och sagt ett glatt hej och önskat trevlig resa sedan de tittat på biljetten. Och de har sett äkta glada åt.

Ändå var det bara en av dem som jag kände sedan tidigare. Jag blev smickrad när han sa att han brukade läsa min blogg. Så det blev ju extra trevligt bara för det men också för att det var ett gammaldags loktåg med en förstaklassvagn som nog inte hade gjorts något åt (mer än städats) sedan den levererades 1981. Jag som tycker att min TV-rumssoffa är sliten. Det var inget mot fåtöljerna i denna vagn. De var blå från början men nu var de gråa. Inte av smuts utan av slitage.

I dag kom Alliansen

Dagen i lite bilder.

En god vän, som är regionpolitiker, från Göteborg och jag hade kommit överens om att vi skulle äta lunch på Ranten i Falköping. Så där träffades vi och det blev en trevlig lunch med mycket skvaller. Men diskretion är en hederssak för mig.


Bakom fönstren till vänster om ingången ryms restaurangen, där tiden har stått stilla. Maten är dock färsk. Salladsbordet är superbt och även om raggmunken mer var pannkakor med potatismos så smakade det alldeles utmärkt. För 80 kronor får man ta del av salladsbordet, som är som ett mindre smörgåsbord, och en varmrätt samt dryck och kaffe. Dagen till ära ledsagat av jättestora pepparkakshjärtan. Vid ett tidigare tillfälle berättade en bekant att han hade svårt att bestämma sig för vilken varmrätt han skulle välja av två och han hade då blivit serverad lite av båda för samma pris.

Men passa på medan möjligheten finns. Ägaren är 86 år gammal och även om hans fru är 18 år yngre så kan de ju rimligen inte orka hänga med hur länge som helst. Och han vägrar att sälja hotell och restaurang till någon som inte vill fortsätta den i samma anda som den drivs nu. Så kanske det blir en kebab-restaurang eller pizzeria eller i bästa fall Thai-krog här framöver. Hotell Ranten ligger alldeles intill järnvägsstationen i Falköping.

Så kom Alliansen till Borås i dag, precis som jag skrev i går.


Vädret var dock inte på sitt bästa humör utan hämnades på Allians-politikers uttalanden om att en snabbjärnväg Göteborg-Borås var Toblerone-politik. Våra folkvalda möttes således av åska och hagel. Sedan gjorde säkerhetspådraget att delar av centrum fick stängas av och på de gator som var öppna för trafik stod denna i det närmaste still. Bussen jag åkte hem med mellan centrum och Kristineberg tar normalt cirka 5 minuter men i dag tog det 11.

En av vagnarna hade fått Alliansens inte alltför vackra logga.


Här har vi hela tåget. Svart så när på en vagn. Detta är dock SJ:s nya färger och har inget att göra med SJ:s åsikter om resenärerna. Efter halvannan timme fortsatte tåget mot Göteborg.

Infrastrukturministern Åsa Torstensson var dock inte med i dag. Hon kommer i morgon. Hon lär komma med buss från Göteborg. Ett boråsiskt kommunalråd antar att valet beror på att hon funnit att tågen går alltför sällan, att de tar alltför lång tid eller att de alltför ofta är försenade. Men jag vet som vanligt det rätta svaret: hon vågar inte visa sig på ett tåg efter uttalandet "vad skall göteborgarna i Borås att göra?".

Elfsborgs mästerspelare och lagkapten Anders Svensson har meddelat att han inte kommer att uttala sig för Radio Sjuhärad framgent. Detta sedan han anser sig ha blivit misshandlad i en intervju som handlade om Pia Sundhage som förbundskapten efter Lars Lagerbäck i svenska fotbollslandslaget. Det för herrar alltså. Anders sa att han inte tyckte det var lämpligt och att det var skillnad på herrfotboll och damfotboll. Inga alltför provocerande uttalanden men tillräckligt för att Radio Sjuhärad skulle få till det. Dessutom har man kört det värsta helt klippt ur sitt sammanhang som jinglar otaliga gånger.

Jag förstår Anders Svenssons beslut. Men det gör inte sportredaktionens chef Staffan Kulneff. Han var inte på något sätt inblandad i den aktuella intervjun men i dagens Borås Tidning tar han till brösttoner och skriver i en insändare att alla förlorar på Anders beslut. Nej, inte alla. De som känner sig misshandlade av journalister har nu fått ett stöd och kanske kan det få Radio Sjuhärad att veta hut och inte klippa en intervju så att det blir något helt annat än vad som sagts. Kulneff skriver också att man kan höra hela intervjun på Radio Sjuhärads hemsida. Det kan man inte. Man kan förstås bara höra det som sändes. Inte det som blev kortklippt.

I morgon är det möte i Göteborg.

I morgon kommer Alliansen

Alliansen kommer att besöka Borås i morgon medelst extratåg. Fast de flesta regeringsledamöter har meddelat att de kommer att hoppa av tåget utmed vägen. Och Åsa Torstensson har blivit försenad trots att hon inte ens är med på tåget. Hon kommer till Borås först i övermorgon.

På Borås central var man i full fart med att göra rent inför det celebra besöket. Fast arbetsledaren förstörde en bra historia lite. De hade nämligen fått beställning på det här jobbet långt innan detta besök var känt. Fast de hade tänkt göra det i morgon men blev tvungna att flytta fram det till i dag. Så nu möts i alla fall regeringsledamöterna och andra alliansare till ett rent och fint Borås.

I morgon skall jag äta lunch på Ranten i Falköping. Snålvattnet börjar redan rinna till. Jag har nu gått ner 7,5 kilo på drygt 14 dagar. I morgon kommer jag dock inte att gå ner något, snarare tvärtom.

När det mesta blev fel

Bilden visar den kvarlevande juniorbeaglen Pajo, där han intagit sin favoritplats på altanen till sommarstugan. Här har han bra utsikt på allt som närmar sig huset eller går förbi ute på vägen så att han kan börja skälla på dem i tid. Det syns att han alltid är beredd att försvara husse och lillhusse mot fiender.

Icke anade han då vad som skulle hände lita senare. Lillhusse fick nämligen för sig att han skulle ta med honom ut på en promenad. Varför inte en skogspromenad? Så vi gick en väg som jag inte gått på ett par år. En liten lagom runda på en trekvart. Nu visar det sig dock att på en skogsväg hinner det hända väldigt mycket på ett par år. På sina håll var den närmast oframkomlig. Och när vi skulle hitta den andra vägen så visade den sig vara så igenväxt att den inte gick att hitta.

Så jag bestämmer mig för att gå tillbaka igen samma väg. Lyckligtvis har jag tagit landmärken så jag hittar. Pajo protesterar först: han vet hur man skall gå så man kommer till Mördarbacken (den tänkta vägen kallas så) men inser snart att om vi går tillbaka så får han ju gå mycket längre och följer villigt med. Fast jag borde kanske litat på Pajo.

Nåväl, detta tog längre tid varför jag tar fram mobiltelefonen och ringer husse för att berätta att det inte är någon fara utan vi är på väg hem igen. Nu är det dock så dålig mobiltäckning i skogen att signalen bara går fram och han hinner höra att det är jag men inte att jag har lugnande besked. I stället tror han att något hänt och ger sig ut med bilen för att leta efter oss. Detta förstår jag när jag kommer tillbaka till stugan och ser att bilen är borta, men nu finns ju den fina uppfinningen mobiltelefon varför jag kan ringa upp honom och meddela att vi båda är välbehållna. Så han vänder och åker hem igen.

Så allt slutade ju bra frånsett en väldigt trött Pajo. Men känner jag honom rätt så repade han sig snart. Och nästa gång håller jag nog oss kvar på välkända vägar.

Jag höll ju på att glömma berätta att ett rådjur sprang ut mitt framför oss på vägen. Först såg rådjuret oss och sedan såg Pajo rådjuret. Och då blev det liv. En jakthund förnekar sig inte. Framlidne August var rådjursren, det vill säga han brydde sig inte om rådjur utan bara hare och räv, men Pajo är det inte.