En dag i Ängel- och Laholm

Den som följer min blogg har nog förstått att jag gärna ger mig ut på endagsutflykter i vårt vackra land och det är då en speciell sak, som brukar locka mig: trafikavbrott på järnvägen och åtföljande bussersättning. På något sätt roar det mig att se hur logistiken fungerar i sådana här fall. Det är ju inte så dåligt att ha sitt gamla yrke och sitt nuvarande deltidsyrke som hobby.

I dagarna tre, 2 - 4 augusti, har det varit trafikavbrott på banan mellan Ängelholm och Maria. Det gjorde att resenärerna fick åka buss mellan Helsingborg och Ängelholm eller om de skulle vidare norrut till Laholm. Det fungerade bra och planeringen visade sig hålla. Resenärerna verkade också välinformerade och tog det hela med en klackspark. Lokalpressen hade skickat ut en reporter och en fotograf till Ängelholm för att jaga missnöjda resenärer, men det lär de inte ha lyckats så bra med. När fotografen frågade mig om jag skulle åkt tåg och således få ta buss i stället svarade jag att jag var där för att fotografera ersättningsbussarna och han tittade storögt på mig för att ögonblicket efter se ut som om han funderade på att byta yrke. Om hans jobb verkligen var värt alla dårar man stöter på.

Väderrapporterna talade om risk för kraftigt regn men det var i riksprogrammet, som görs från Stockholm. I lokalradion var man mer hoppfull och det gjorde man rätt i. Solen tittade fram när jag kom till Ängelholm och försvann visserligen då och då bakom moln men regn blev det inte. Jag kunde avnjuta en lunch på restaurang Format http://www.formochmat.se/ i södra änden av stationshuset i den sköna värmen på uteserveringen. Nu är jag ju mer för raggmunk och fläsk eller pannbiff med lök än tillkrånglad mat som "Krämig fisk- och skaldjurssoppa med aioli", vilket var det som serverades men det smakade faktiskt utmärkt. För att inte tala om det goda hembakade brödet. Ja, jag tog ett par extra bitar när ingen såg det.

Här några bilder från Ängelholm:


Efter lunchen satte jag mig i bilen för att köra mot Laholm. Tog en rast vid Kungsrasta på Hallandsåsens nordsluttning och förutom gott kaffe och god kanelbulle bjöds en fantastisk utsikt och några gulliga kor och kalvar.


I Laholm bytte också resenärerna i vissa av SJ:s tåg till buss för vidare resa söderut mot Malmö. Andra SJ-tåg gick via Hässleholm. Många bussar behövdes för detta. På bilden har fyra kommit men det skulle komma två till.
Tyvärr hade SJ och dess resenärer lite otur när tåget kom in för det togs in på spår 4. Det innebar att resenärerna först fick ta sig upp för trappor för att sedan gå ett 50-tal meter på en bro över spårområdet och sedan ned för trappor igen för att komma till bussplanen. Lite extra motion alltså, vilket inte var så lätt för dem som hade barnvagnar eller mycket bagage. Hiss fanns dock.
Det blev en trevlig dag. Och som vanligt blir bilderna större om man klickar på dem.

O-Ringen i Östansjö

Denna vecka äger landets största orienteringstävling rum med Örebro som centralort. Orientering är dock en utrymmeskrävande sport och tävlingarna gick därför i måndags och tisdags rum i Östansjö, drygt tre mil söderut. Jag tävlar inte i orientering - eller någon annan sport heller - men jag åkte i alla fall dit i tisdags för att uppleva stämningen. Och inte minst se hur de hade arrangerat busstransporterna.

Orienterare är ett härdat släkte och parkeringsplatsen låg mellan en och två kilometer från tävlingscentret. Därifrån var det sedan ytterligare en kilometer till startplatsen. En lång kö ringlade från parkeringsplatsen och den var tvungen att korsa Hallsbergsvägen. Trafikvakter hade satts ut och släppte med jämna mellanrum fram biltrafiken. En bit därifrån fanns busshållplatserna och även därifrån var det lång kö som korsade vägen lite närmare Hallsberg.

Det jag gillar med sådana här arrangemang är den perfekta organisationen. Massor med funktionärer jobbar ideellt och ser till att det fungerar. Bussarna kom fyra och fyra med knappt tio minuters mellanrum. De stannade då på tidigare utsedda platser och resenärerna kom direkt in i fållor så att de inte skulle behöva trängas med varann. Fyra bussar är något mer än 200 resenärer.

Kön från parkeringsplatsen till tävlingscentret. Just nu är det inte så många, det var värre lite tidigare.

Massor med bajamajor var utplacerade men ändå var det lång kö.

Lite rörigt ser det ut vid tävlingscentret men det är välorganiserat.

Bussgatan blev hårt sliten och förbättringsarbeten fick göras mellan bussarna.

Tack vare fållor fungerade påstigningen på bussarna utmärkt.


Busstrafiken sköttes av Nobina (fd Swebus) och förutom egna bussar från Örebro hade de också tagit dit bussar från Värmland...

... från Storstockholm ...

... och Västra Götaland. Den gulgröna skylten på höger sida talar om hur många sittplatser det finns i bussen och den till höger i vilket kolonn bussen ingår och vilket ordningsnummer den har i denna.

Dessutom användes turistbussar från trakten. Totalt var det lite över 50 bussar i gång för O-ringen.

Klicka på bilderna och de blir större!

Hjälp! Vi skall åka med Eurolines

Jag har varit i Trollhättan och Göteborg i dag för att följa upp hur ersättningstrafiken går. Det vill säga att bussar går i stället för tågen på grund av banarbeten mellan Trollhättan och Göteborg.

I Göteborg var jag vid 17-tiden och av en anledningen att Tågkompaniet bytte stationsvärd där i dag. Efter drygt två veckor på posten lämnade nu Gunn över till Inger. Båda är rutinerade i det här jobbet, som blir en omväxling till deras vanliga jobb som tågvärdar på Tåg i Bergslagen. Inger skall nu vara där till söndag i nästa vecka för måndagen den 2 augusti börjar tågen gå igen.

I samband med detta kom det ett per resenärer och fråga om vi visste varifrån Eurolines bussar går. Jag avskyr att bara svara att jag inte vet, så jag försöker ta reda på rätt svar. Det borde ju stå på biljetten. En av resenärerna lånade mig sin biljett och det stod inte mer än att bussen gick från Göteborg. Men Göteborg är stort. Inte blev man klokare av tidtabellen.

Men på Kruthusterminalen varifrån vi kör ersättningsbussarna finns en skylt med Eurolines. Gäller den eller är den bara kvarglömd? Går bussarna från Nils Ericsonsterminalen (NET) cirka hundra meter därifrån? Jag skickade in resenären till NET för att fråga endera GoByBus eller Swebus som har försäljningsställen på platsen om de visste. Swebus säljer dessutom Eurolines biljetter. Men ingen av dem visste.

Så tyvärr: det var inte mycket mer jag kunde göra än att säga att jag inte heller visste. Antingen borde det bli Kruthusterminalen eller Nils Ericsonsterminalen. Men vänta nu: det finns en bussparkering vid den närbelägna Shell-macken på Stadstjänaregatan också. Mindre nogräknade bussbolag brukar använda den som terminal. Så det kunde ju vara därifrån också. Då sa en av resenärerna att när han åkt för ett par år sedan så gick bussen från Operan. Visst tusan, det kunde den ju fortfarande göra.

När jag kom hem kollade jag på Eurolines hemsida. http://www.eurolines.se/
Men där stod det bara att bussarna brukar gå från någon terminal i närheten av ortens järnvägsstation. Jaha, det finns bara fyra i Göteborg. Om man inte räknar Drottningtorget som en terminal. Då blir det fem. Letar man sedan vidare så finner man att det står att bussen går från antingen Nils Ericonsterminalen eller Kruthusterminalen. Men inte vilken buss som går från vilken av dem.

Hur kan man få resenärer med denna erbarmliga information? Jag såg att den resenär som jag lånade biljetten av hade betalt nästan en tusenlapp för sin resa. Kanske det var fram och åter men ändå.

Såg för övrigt att Jernhusen, fastighetsbolaget som en gång var SJ Fastighetsavdelning, efter mycket om och men fått ut röda fotsteg på trottoaren som leder folk rätt till bussarna. Det är jättebra att de finns där för de behövs. Men varför skall det vara så krångligt att få till det? Massor med försök har gjorts av SJ AB, men det har bara inte gått. Fotstegen bör ju helst vara där senast första dagen, inte efter det halva avstängningsperioden gått. Men nu ser det i alla fall bra ut. Ändå klagar folk på att det är svårt att hitta.

Ta tåget för miljöns skull - men det går inte

I lokaltidningen TTELA, som ges ut i Trollhättan, finns en annons att man skall ta tåget till Pink-konserten på Ullevi i Göteborg i morgon för miljöns skull. Det är bara det att i TTELA:s utgivningsområde går inga tåg till Göteborg eftersom banan är avstängd. Tågen ersätts av bussar.

Nu dock till det riktiga ynkliga: Västtrafik och SJ dementerar att de ligger bakom annonsen. På Västtrafik tror man att det är företaget Västtåg som ligger bakom den. Det behöver man inte tro. Det kan man veta.Västtågs logga syns tydligt.

Vad är då Västtåg? Jo, ett samarbete mellan SJ och Västtrafik. Bara de. Det kanske man kunde ha upplyst TTELA:s journalist om. Fast det kanske var ointresant.

Dessutom står det i annonsen att konserten är på lördag. Det har TTELA svalt med hull och hår även i artikeln. Hoppas ingen går på det falska budskapet. Konstigt att inte TTELA åtminstone kollar vilken dag de gäller innan de skriver. Men medan rötmånaden allt mindre märks i livsmedelsbutikerna märks den alltmer på våra tidningsredaktioner.
http://ttela.se/start/regionalanyheter/1.900088-vi-uppmanas-att-aka-tag-som-inte-gar

Detta är inte Pink. Det är Skit.

Så här ser tågen ut mellan Trollhättan och Göteborg just nu. Fast det vet tydligen inte SJ och Västtrafik. (Bussbolaget som äger bussen har inget med detta att göra. Men de har skött ersättningstrafiken på en mycket förtjänstfullt sätt.)

Min tvåårsblogg handlar om Napoleon

I dag kan jag fira två år som bloggare. Så vad är mer naturligt än att dagens blogg ägnas åt ett av livets viktigaste ämnen - bakelser. Vännen och fd chefen (jag skrev väl inte fd vännen och chefen nu) Bjarne hade till och med ett tag under min namnbyline "gillar bakelser". I dag skall jag ägna mig åt en speciell bakelse, nämligen napoleon. Den minnesgode minns hur jag blev förbannad på ICA Maxi över urdålig service och därför missade en napoleonbakelse.

Samma sak höll för övrigt på att hända på Jensens Bøfhus i Jönköping i dag. Jag blev förvisso mycket väl mottagen av en översvallande vänlig servitris och fick beställa nästan meddetsamma. Men sedan dröjde det nästan en halvtimme innan jag fick man hackebiff på bordet. Jag hade funderat ut ett "Nu kan det kvitta", slänga en 50-lapp på bordet för drickan och gå därifrån. Då kommer den charmerande servitrisen igen och min ilska blev som bortblåst. Visst var hackebiffen i minsta laget och inte som en dansk sådan bör vara i storlek men den smakade utmärkt.

I fredags var jag i Nässjö. Först åt jag lunch hos en jättetrevlig kines fast jag åt vanlig svensk fläskfilé. Han kunde sådant också. Sedan hade jag bespetsat mig på eftermiddagskaffe med napoleonbakelse på Thimons vid järnvägsstationen, ett av landets bästa konditorier. Eller var åtminstone. För det var ruggigt vad napoleonbakelsen var liten. Det var inget fel på smaken men väl på priset. 50 kronor med kaffe.

I dag var det dags igen. Jag gick på Wienerkonditoriet i Jönköping. Här var napoleonbakelserna högre men väldigt smala. Inget fel på smaken här heller. Men 52 kronor med kaffe!!! Kanske man borde blivit konditor.

I går skrev jag om musikern Gunhild Carling. Vännen Kenneth i Malmö skriver i en kommentar att hon är omstridd i skånska jazzkretsar - och sådant kan Kenneth. Det är han som inte bara fått mig att börja blogga utan också att återväcka lite av mitt slumrade jazzintresse.

Men det var Gunhild det gällde. Kanske är det lite väl mycket show över henne för att hennes otroliga musikalitet skall gå fram riktigt. Nu är jag förvisso ingen expert på musik, tondöv som jag är. Men det är en konstig tondövhet för jag lider fruktansvärt när någon sjunger eller spelar falskt. Medan jag själv inte kan skilja mellan två olika toner. Men en tjej som kan spela säckpipa väcker min aktning. Jag hade en kompis, tyvärr bortgången nu, som var mycket bra på säckpipa (samt dragspel och klarinett och tio instrument till) och han berättade hur svårt det är. Men han spelade i säckpipa i TV hos Robban Broberg. Så det är stort bara att ha varit bekant med en sådan kille.

Med anledning av tvåårsdagen bjuder jag på bakelser från Thimons. Du kan skriva ut dem på skrivaren. Lägg sedan lite grädde, lite jordgubbsylt och en bit sockerkaka på pappret. Njut av anrättningen. Men glöm för all del inte ta bort pappret först. Det kan nämligen återanvändas.
Normalt skulle bilden blivit större om man klickar på den. Men det fungerar tyvärr inte när det gäller bakelser, vare sig på nätet eller in the real life.

Med anledning av tvåårsdagen inför jag också två nyheter: det finns nu knappar längst ned så att ni kan dela med er av mina tankar till era ovänner. Det fungerar nog på vänner också. Vidare kan ni lämna ett omdöme bland fyra alternativ vad ni tycker om inläggen. Full anonymitet garanteras, åtminstone till dem som ger beröm.

Borås stadsmusikanter, del 2

Så masade jag mig ner på stan i dag för att höra Borås stadsmusikanter. Det var länge sedan jag gick ner till stan, det brukar bli bussen (jag har ju ett ont knä att skylla på) men jag tänkte passa på att ta en kopp kaffe och en bakelse på Konditori Gullkragen, som ligger halvvägs ner till stan. Men då hade de semesterstängt. Så det fick bli Orion nere på stan och det var inget dåligt alternativ. Det var lång kö men jag såg att de hade en bit jordgubbstårta kvar som jag bespetsade mig på. Jag tog beslutet att om någon av de andra skulle köpa just den så skulle det bli den personens sista inköp. Åtminstone i det här livet. Nåväl, den låg kvar och den blev min för det facila priset av 50 kronor inklusive en kopp kaffe. Nog har det blivit dyrt att gå på kondis. Men man skall ha bra kondis har min läkare sagt.

Väl på stan fångades mitt intresse av det här. En buss hade pajat och bärgarna slet för fullt för att kunna få bort den. Till sist fick en av dem hämta storsläggan. Antagligen för att slå ur drivaxeln men jag trodde först att man tänkte skrota hela bussen på plats. (Klicka på bilden så ser ni släggan.)
Det påminner mig förresten om när jag var liten grabb och tjänade 10 öre på en misslyckad bärgning. Det var för övrigt just på Orion, som antagligen legat där sedan staden grundades 1621. Jag tittade ut och såg hur de kämpade med att få bort en havererad sopbil. Och ju mer de andra kämpade ju ledsnare blev jag. Och ju ledsnare jag blev ju mer grät jag. Till sist tyckte en farbror synd om den lille grabben med den stora empatin och gav mig en 10-öring. Eller om det var för att jag skulle hålla tyst. Fast det hjälpte nog inte. Eftersom jag var mycket känslig som barn så fortsatte jag nog gråta, nu över att farbrorn hade varit så snäll.

Således kom jag lite sent till konserten med Borås stadsmusikanter. Dessutom hade de börjat lite före annonserad tid. Men vad gjorde det. Jag fick i alla fall vara med om ett antal fantastiska framträdanden med bland annat Sir Duke, Mama Mia, Rock around the clock, Herb Alperts Tijuana taxi och som avslutning Borås Borås. Ni vet hyllningslåten till Borås som skrevs av Galenskaparna och framfördes av After Shave. Frank Sinatra blev så förtjust i den låten att han lät översätta den till engelska och kallade den New York, New York. (Jodå, min historieskrivning är den rätta. Jag har visserligen inte kollat men jag är ändå säker på min sak.) Inte heller att förglömma ett solo av O sole mio.

Men allra bäst var Elza Holmstedt Pell, som förutom att hon är virtuos på flöjt sjöng "Du är min man" bättre än självaste Helen Sjöholm. Här kommer en serie bilder på henne. Kom ihåg var ni såg henne först. Ni kommer säkert snart att se henne på TV.



Apropå TV, såg ni Allsång på Skansen i kväll. En något nedtonad Anders Lundin men fortfarande påfrestande. Dock blev allt förlåtet när hon kom in på scenen: Gunhild Carling. Hon började med att spela på tre trumpeter samtidigt. Och så blev det banjo, säckpipa, sång och stepp. Vilken begåvad tjej! Så var också The Real Group med, men där hade Margareta Bengtson (från Borås) bytts ut mot Kerstin Ryhed (fru Lundin). Kanske de hade en dålig dag men det blev inte detsamma.

I morgon firar jag två år som bloggare. Då blir det bakelser här i bloggen som ni kan skriva ut och äta upp. Recept kommer i morgon.

Alternativet till Nissastigen

På grund av trafikolyckan utmed Nissastigen övergav jag tanken på att besöka Hyltebruk och tog i stället av mot Kvibille. Fortsatte sedan upp till Slöinge, där skylten "Asige Abild" lockade mig att svänga till höger. Snart kom jag fram till Abild och dess vackra medeltidskyrka. Kyrkan fick dock sitt nuvarande utseende i mitten av 1600-talet. Efter besöket i kyrkan såg jag att det fanns servering i församlingshemmet intill. En kall dricka skulle sitta gott. Det fanns päronsoda och något annat blask. Jag köpte päronsoda och för 15 kronor fick man en kaka på köpet. Två trevliga tanter berättade om kyrkan och kunde inte förstå hur en till synes fullt normal man som jag kom på idén att åka till Abild. Kyrkan var fin:

Sedan fortsatte jag på smala vägar ungefär som skyltarna lockade och såg att det stod Krogsered på en skylt. Där hittade jag Sveriges minst använda busshållplats, men hållplatskuren är fin.
Dock lades busslinjen som gick förbi här ned i juni 2007. Då hade den i många år gått bara på fredagar och inte ens på den tiden körde den fram till hållplatsen utan stannade nere i vägkorsningen. Om någon som inte kände till detta skulle åka med bussen och väntade i kuren så ropade bussföraren på honom eller henne.

Jag var för övrigt med på den allra sista turen som linjen - 554 - gjorde. Anledningen var att det också var sista turen för Sveriges då äldsta buss i linjetrafik. Denna av 1980 års modell:
Ramnareds Busstrafik drivs av två bröder. Det är lillebror Herbert Johansson som syns på bilden. Men sista resan kördes av storebror Folke Johansson. Vi var ett 25-tal vilket var det mesta det varit på mången god dag. Närmare bestämt skulle det ha varit ungefär tio gånger så många som snittet. Folke hälsade oss som kom utifrån välkomna genom att nämna våra namn och vid ankomst till Fegen bjöd hon oss på kaffe. Ett trevlig avsked av en linje som i dag inte finns utan är ersatt av Bussplus, som bara kommer om man ringer dagen före och beställer.

För att återuppliva gamla minnen åkte jag också vidare till Fegen. Där kunde jag ha köpt riktigt gott mos om jag varit hungrigare: