Alternativet till Nissastigen

På grund av trafikolyckan utmed Nissastigen övergav jag tanken på att besöka Hyltebruk och tog i stället av mot Kvibille. Fortsatte sedan upp till Slöinge, där skylten "Asige Abild" lockade mig att svänga till höger. Snart kom jag fram till Abild och dess vackra medeltidskyrka. Kyrkan fick dock sitt nuvarande utseende i mitten av 1600-talet. Efter besöket i kyrkan såg jag att det fanns servering i församlingshemmet intill. En kall dricka skulle sitta gott. Det fanns päronsoda och något annat blask. Jag köpte päronsoda och för 15 kronor fick man en kaka på köpet. Två trevliga tanter berättade om kyrkan och kunde inte förstå hur en till synes fullt normal man som jag kom på idén att åka till Abild. Kyrkan var fin:

Sedan fortsatte jag på smala vägar ungefär som skyltarna lockade och såg att det stod Krogsered på en skylt. Där hittade jag Sveriges minst använda busshållplats, men hållplatskuren är fin.
Dock lades busslinjen som gick förbi här ned i juni 2007. Då hade den i många år gått bara på fredagar och inte ens på den tiden körde den fram till hållplatsen utan stannade nere i vägkorsningen. Om någon som inte kände till detta skulle åka med bussen och väntade i kuren så ropade bussföraren på honom eller henne.

Jag var för övrigt med på den allra sista turen som linjen - 554 - gjorde. Anledningen var att det också var sista turen för Sveriges då äldsta buss i linjetrafik. Denna av 1980 års modell:
Ramnareds Busstrafik drivs av två bröder. Det är lillebror Herbert Johansson som syns på bilden. Men sista resan kördes av storebror Folke Johansson. Vi var ett 25-tal vilket var det mesta det varit på mången god dag. Närmare bestämt skulle det ha varit ungefär tio gånger så många som snittet. Folke hälsade oss som kom utifrån välkomna genom att nämna våra namn och vid ankomst till Fegen bjöd hon oss på kaffe. Ett trevlig avsked av en linje som i dag inte finns utan är ersatt av Bussplus, som bara kommer om man ringer dagen före och beställer.

För att återuppliva gamla minnen åkte jag också vidare till Fegen. Där kunde jag ha köpt riktigt gott mos om jag varit hungrigare: