Jag en broddare

Bilderna visar en nödvändig pryl sådana här vintrar. Åtminstone för oss äldre som går lite stappligt redan på torrt underlag. Inte blir det bättre när det är is på marken. Tidigare har det inte varit några problem att köpa sådana. Det har varit höga vuxenpoäng på sådana här prylar och de har i stort sett bara köpts av dem som är 65+. Eftersom de i denna ålder som inte köpt dem vanligtvis vårdas på sjukhus för lårbensbrott så har tillgången varit god för oss andra. Det har bara varit att gå in på närmaste apotek och köpa.

Nu har dock två saker hänt. Dels att apoteksavregleringen har gjort att folk gärna går till apoteken nuförtiden eftersom man så gott som alltid nu blir trevlig bemött där . Och dels att sportaffärer har börjat sälja dem. Vilket har gjort att även ungdomar investerar i ett par sådana här praktiska doningar. De kallas broddar. Modellen på bilden kostar allt från 60 kronor till 150 kronor på nätet.

Sedan strax innan jul har det alltså varit ungefär som i Moskva under Sovjettiden när man skulle köpa kött. Man gick in i en affär men där var det slut. Men de hade hört att det fanns i en affär i andra änden av stan. Väl där var det också slut men där hade man hört att det fanns i en affär i en tredje ända av stan. Så har det varit i Borås när man har frågat efter broddar på apoteken här i stan.
- Kronans droghandel lär ha fått in en laddning.
Och där säger man:
- I går hade de broddar på Life.
Så går man dit:
- Nej, men Intersport lär ha.
Jo, de hade. I storlek 52. Så stora fötter har inte jag. Har någon det?

Dessa broddar är en utmärkt uppfinning men tyvärr: de slits hårt och de har inte evigt liv. Så rätt vad det är smäller det till under foten och bandet har gått av. Är det klabbsnö så bildas ett par centimeter is under dem och mellan dem och skon och det är ofta då som anspänningen på remmarna blir för stor. Så man får alltså köpa nya. Om det bara gick.

Nåväl, sedan personalen på DocMorris som nu väl känner till vad jag vill ha har de redan i dörren sagt att de tyvärr inte fått utlovad leverans av de här broddarna den här veckan (heller) så började jag leta på nätet. De första jag sökte på hade slutsålt. Men på sidan två hittade jag en sportfiskeaffär i Tibro som hade i lager och för bara 60 kronor. Nåväl, det tillkommer ju en hundralapp för porto och packning så jag fick betala 400 kronor för fem par, men det är ungefär vad de skulle kostat på apoteket.

Lotta Bromé berättade i dag i P4 Extra om Postens långsamhet eftersom det var någon som hade fått ett vykort skickat 1994 med posten i dag. Givetvis är detta Postens fel. Att Postens representant förklarade att sådant här nästan alltid beror på att någon hittar kortet hemma hos sig och sedan bara lägger på det närmaste brevlåda spelade ingen roll. För inte så länge sedan var det en liknande historia i Borås. Det visade sig då att den som lagt det på lådan hade hittat korten i en bok han lånat på biblioteket. Mottagaren hade antagligen redan en gång fått kortet i brevlådan men förträngt det.

Nåväl, Posten kan vara snabb också. Som nu. Strax före lunch i går skickade jag min beställning. Några timmar senare fick jag mejl om att försändelsen var på väg och sedan kunde jag följa att den sorterats på olika terminaler. Vid 10-tiden i dag kom SMS-avisering om att paketet fanns att hämta på ICA Maxi. Det är väl inte mycket säga om. Fast firman var ju snabb också...

Apropå snabb post minns jag en händelse från min tid på SJ 1987. Jehovas vittnen hade beställt ett extratåg och den som skötte det från deras sida var en kille i Arboga. Den som skötte det från SJ:s sida var jag. Jag hade ett brev som jag skulle skickat redan på måndagen men så blev det som det blev. När arbetstiden var slut hade brevet inte kommit i väg. På fredag eftermiddag fanns ingen återvändo. Jag satte ihop brevet, rusade in på diariet en minut innan de slutade för att få det diariefört (tjejerna där var SJ:s hyggligaste så det gick bra) samt få ett frankostämplat kuvert. Mot alla regler lade jag det på en vanlig gul låda på väg hem. Så borde det vara framme på måndagen.

I Arboga hände sig att killen var nere på Posten för att tömma postboxen. Några anställda höll på att sortera och ropade på honom:
- Du har ett brev från SJ här också.
Han tog med det hem, formulerade ett svar, satte expressmärke på kuvertet (samt frankerade därefter) och lade det på en brevlåda mot alla regler. När jag kom till jobbet på måndagen vid 8-tiden låg hans svar på mitt skrivbord!

Förklaringen kom när min kollega Helge berättade hur det gått till. Han hade varit nere på Postkontoret på Centralen för att hämta ut pengar på väg till jobbet. När killen som jobbade där såg att han legitimerade sig med ett id-kort från SJ:
- Känner du någon som heter Sävenfjord och jobbar på SJ.
Jo, han kunde ju bara säga att han jobbade på andra sidan av korridoren. Så postkassören lämnade över expressbrevet till Helge som lade det på mitt rum.

Nu finns det en epilog till den här historien. I samband med att Posten fyllde 350 år 1986 hade jag haft en del att göra med dem. Så jag plitade ner ett brev till en av mina kontakter där och berättade hela historien. Nu slumpade det sig så att hon kontaktade mig i ett annat ärende veckan efter. Denna gång per telefon. Jag frågade då om hon fått brevet men det hade hon inte. Det hade tydligen inte kommit fram...

PS. Om ni undrar över de regelbrott som jag antyder så var det förbjudet att lägga frankostämplad post på vanlig brevlåda utan de skulle lämnas in över disk. Expressförsändelser skulle också lämnas in på Posten och inte läggas på brevlåda. DS.

PPS. Om ni undrar över vad frankostämpling innebär har Wikipedia som vanligt en bra förklaring.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Frankost%C3%A4mpel

Beaglebilder

Många söker sig tydligen till bloggen för att se bilder på beaglarna Sicko samt framlidna Pajo och August. För att de lättare skall hittas har jag satt etiketten "Pajo" eller "Sicko" på dessa inlägg. Du behöver alltså bara klicka på "Pajo" eller "Sicko" under etiketter i högra raden så slipper du läsa eller se på allt annat i bloggen.

Jag har fått ett anonymt brev

Det är inte ofta man får brev nuförtiden. Ni vet den där gamla sorten i kuvert med ett frimärke på. Så när ett sådant dyker upp blir man ju glad. Oftast förblir min glad när man öppnat det också men i det här fallet visade det sig innehålla en förolämpning. Anonym till på köpet. Se brevet i sin helhet längst ned.

Om du som skrev det här brevet läser detta så vill jag bara meddela att jag är villig att diskutera det jag skrivit i Bussnack och har jag förbisett några fakta kan jag tänka mig rätta till dem. Men nu är det inte lätt. Jag vet inte ens vad det gäller. Det enda jag kunnat utröna är att brevet är stämplat vid Uppsala postterminal. I övrigt känner jag mig som en kollega som såg ovanligt deppig ut vid morgonfikat.
- Vad är det med dig?
- Jo, i går ringde någon som inte presenterade sig och sa att om jag inte slutade träffa hans fru så skulle han mörda mig.
- Ja, men du får väl sluta träffa henne då.
- Jo, men han sa ju inte vem han var...

Bussnack är Svenska Omnibusföreningens debattforum http://www.omnibuss.se/forum/index.php

Borås Lokaltrafik har tagit rättelse

Jag skrev häromdagen om busstrafiken i Borås efter tidtabellsskiftet och att det fanns vissa linjer där det inte alls fungerade. När jag var nere på stan i dag var det en bussförare som kom fram till mig och tackade.
- För nu har vi fått en buss till på 4-an.

Jag vet ju inte vad min blogg har haft för betydelse för detta. Antagligen ingen alls. Men det är ju i alla fall kul när det händer saker åt rätt håll. Man har insett att det inte håller att låta en buss vända efter 15 minuter när det tar minst 17 minuter att köra sträckan. Efter några timmar måste man ställa in ett varv för att få det att gå ihop. Så nu är det två bussar men då kanske inte bussförarna uppskattar över att behöva sitt 25 minuter på Brotorp och vänta på nästa avgång. Dock skall 4-an snart göras om och sannolikt fortsätta till Södra torget från Sjukhuset. Och då blir det mer rimliga reglertider.

Även linje 2 har fått en buss till insatt. Det kunde behövas för när jag åkte från Trandared var bussen jag skull åka med 14 minuter sen till vändningen. Eftersom den tidigare var 2 minuter och nu ökat till 12 minuter så blev ändå min avgång lite sen. Och förseningen växte till sig innan Södra torget. Att ta sig förbi ICA Maxi en eftermiddag är inte det allra snabbaste.

Nu väntar jag bara på att linje 6 skall få en buss till. Liksom linje 1, 5 och 7. Under den timme jag var vid Södra torget i dag var de flesta bussar på dessa linjer sena. Inte mycket men även ett par minuter är irriterande när man står och väntar. Det är inte heller roligt när bussföraren kör som en busstjuv för att försöka köra in tiden - eller i varje fall inte öka förseningen.

Statistik kan vara kul

Blogspot tillhandahåller en flik som heter statistik. Jag tror det bara är jag som kan se den. Men det är intressant att botanisera bland statistiken, där man kan se hur många sidvyer (alltså inte besökare) jag har per dag med mina egna borträknade. Där kan jag se att jag haft läsare i Sverige, Danmark, Tyskland och USA i dag. Jag kan också se att jag häromdagen hade 22 sidvyer till en (eller flera) läsare i Sydkorea.

Annat intressant är att se hur folk hittar till bloggen. De flesta av dem har den väl bland sina favoriter/bokmärken. Därutöver hittar de flesta den genom att jag länkar till den i alla mina inlägg i två debattforum men det finns också de som söker på Google och hittar hit. Jag kan se vilket sökord de använt och märkligt nog har någon hittat dit genom att söka via Christoffer Murray, den utmärkte medarbetaren i Sveriges Radio som är "hallåman" på nyårsafton och som jag skrev om av den anledningen. Undrar vem som söker på honom och sedan därför blir intresserad av min blogg.

Det finns de som tycker att statistik är tråkigt. Jag håller inte med. Den kan vara väldigt rolig. Och den kan användas till att bevisa det mesta. Men nu skall jag läsa dagens Borås Tidning. Det innebär att hundra procent av dem som bor i lägenhet 832 på Lars Kaggsgatan 45 nu läser Borås Tidning. Det är en ökning med 100 procent sedan klockan 10.30...

Att blogga på sig själv kan för övrigt vara trevligt. I höstas skickade jag en bild till Borås Tidning, men den kom aldrig in. I dag såg jag dock att den blivit publicerat på nätet. Alltid något.
http://www.bt.se/lasvart/lasarbilden/en-riktig-bjornkram%282167901%29.gm
(Bilden finns i mitten i andra raden bland de små bilderna.)

Busstrafiken i Borås

Den här bussen går på linje 4. En av de mer omdebatterade busslinjerna sedan linjeomläggningen i Borås den 12 december förra året. Felet är nämligen att linjen går i en helt obegriplig sträckning. Från Brotorp via Trandared och Hulta och Hässleholmen till Sjukhuset. Brotorp är en liten stadsdel där de flesta bor i miljonvillor. Trandared är ett område med främst hyreshus från tiden innan 1970. På Hulta bor man i radhus som ser ut som det ser ut på bilderna från Betlehem. På Hässleholmen bor man i hus som är ett exempel på bland det värsta som miljonprogrammet på 1970-talet kunde prestera. Sjukhuset är det som alla boråsare kallar lasarettet.

Nu är det tänkt så att den som bor på Hulta och skall till stan skall åka med linje 2 till Husbondegatan på Trandared och där byta till linje 4. Det kanske inte vore så farligt men 2-an går var tionde minut, 4-an varje halvtimme. Dessutom är inte tidtabellerna synkroniserade. Och hade de nu varit det så hade det inte spelat någon roll för 4-an skall klara den här sträckan på 15 minuter. Sedan vänder den tillbaka och efter 15 minuter vänder den igen etc.

När jag åkte med 4-an så tog resan 17 minuter. Då var jag ensam i bussen hela tiden och åkte från ändstation till ändstation. Bussföraren körde inte speciellt sakta, inte speciellt fort heller för den delen utan precis så som man skall köra och så fort som man vill åka. Hade vi varit fler resande hade det förstås tagit ännu längre tid. Förseningarna byggs ju dessutom på eftersom det inte finns någon reglertid vare sig vid Sjukhuset eller Brotorp. Bussen på bilden var cirka 7 minuter sen. Efter några timmar torde det ha vuxit till över en kvart och då får man reglera genom att ställa in en tur. Det är bara att hoppas att ingen skall åka med de turerna heller.

Kritiken mot Västtrafik har också riktats från Sörmarken, en annan del av Hulta. Där har man haft busstrafik sedan 1960-talet men nu togs den bort helt. Det är visserligen bara en dryg kilometer till närmsta hållplats men eftersom här mest bor gamla människor känns det långt. Det finns en enkel lösning. Linje 8 går till Hulta ängar, en tredje del av Hulta. Det är den som går ungefär en kilometer från Sörmarken. Den går varje kvart. Varannan tur skulle mycket väl kunna gå till Sörmarken. Men då säger Borås stads planeringschef Peter Skoglund stopp:
– Vi vill helst inte ha delade linjer, utan att varje tur ska gå samma väg.

Jaha, tack och hej säger jag. Linje 6, som tidigare gick till Sörmarken, går i andra änden i två olika grenar där det är ett par kilometer mellan de båda ändhållplatserna. Antingen till S:t Sigfrids kyrkogård eller till Regementet. Det är inte ens så enkelt att varannan tur går dit och varannan hit. Utan på eftermiddagarna går tre turer av fyra till Regementet. Så när moster Agda nu skall till kyrkogården får att lägga en blomma på sin mans grav så får hon vänta två timmar innan hon kan åka hem igen. Tidigare gick bussarna varje halvtimme vilket var precis lagom för att hinna titta till graven. Den här gången går bussen till Regementet men går den till Sankt Sigfrids kyrkogård nästa gång?

Ja, det finns ett alternativ till. Hon kan åka med linje 955. Den går med en tur torsdagar och måste förbeställas. Avgången från Södra torget är 13.00. Vid den tiden på torsdagar äter moster Agda ärtsoppa och pannkakor på Duvan, boråspensionärernas motsvarighet till en trestjärnig krog. Så hon hinner inte med den bussen. Det tycker säkert Västtrafik är bra för då slipper de ju köra den.

Apropå linje 6 är det ett problem till. Den vände som sagt förut vid Sörmarken men nu går den ända till Sörbo i Brämhult. Det är väl nästan en halvmil längre i var riktning. Det skall dock klaras med samma antal bussar och samma turtäthet. Det var inte överdrivet långa reglertider förut. Nu finns det inga alls. Så fram på eftermiddagen är bussen ofta 10-15 minuter sen. Häromdagen åkte jag 6-an med en kille som nog hade stulit bussen. Åtminstone körde han så. Ändå var han 7 minuter sen från Södra torget. Dessutom går 6-an förbi Coop Forum på Bergsäter. Där borde man ha blixtlås på gatorna. Jag handlar ofta på Coop Forum och i snitt var tredje gången har de grävt upp någon del av vägen dit. Alltså samma väg som linje 6 går. En bil brukar kunna snirkla sig fram men för en buss är det inte lika lätt - eller tar åtminstone tid.

En av de tre nya MAN-bussar som Borås Lokaltrafik köpt. De går på BL:s längsta linje, Sjömarken-Ängsgården. Det tar ungefär 35 minuter om nu någon skulle få för sig att åka hela linjen. I så fall avrådes å det bestämdaste. Stolarna i dessa bussar saknar nämligen allt vad stoppning heter. En tunn liten tygremsa bara. Det kändes som att sitta på ett utedass (utan att öppna locket). Bygger man bussar för fakirer?

Dessutom är linjenumret fel. Det skall stå 5 och inte 2005. Men det är tydligen väldigt svårt att få skyltprogrammen rätt. 2005 är Västtrafiks interna nummer. Nu gjorde dock detta inte så mycket. För ett par timmar senare hade skyltarna på alla tre av dessa bussar lagt av och det var bara svart där destinationen skulle stå. Folk fick alltså gissa sig till vilken buss det var - eller fråga föraren. Som efter 50 sådana frågor vid Södra torget säkert glömt allt vad han lärt sig på charmkursen om hur man skall svara vänligt på kundernas frågor.
- Är detta 7-an.
- Nej det är 5-an för helvete, käringjävel.
Ja, nu hörde jag ingen förare svara så men jag skulle ha haft full förståelse för om han gjort det.

Det här är Kinnarumma kyrka. Där vänder bussarna på linje 154. Förut gjorde de det en gång i timmen. Numera gör de det två gånger i timmen. Men bara någon timme på morgonen och någon timme på eftermiddagen måndag-fredag i anslutning till skoltiderna. Däremellan går linjen inte alls. Det är klart det har blivit protester. Här skulle man kunna göra en smidig lösning. På riksväg 41 strax utanför Kinnarumma går nämligen bussarna på linje 450 mellan Kinna och Borås. De skulle kunna svänga in och det skulle ta ett par minuter längre tid. Men icke enligt Västtrafik och Borås stad. De tycker att kinnarummaborna kan gå ett par kilometer ut till riksväg 41 fast det varken finns gångbanor eller belysning.

I stort sett har det nya linjenätet i Borås blivit bra för de flesta. För dem där det inte blivit det kan man med relativt enkla medel rätta till. Men det verkar som om de inblandade inte vill erkänna att de gjort fel förut. För det kan väl inte vara så enkelt som att man tappat allt kundfokus.

Snacka om snövallar

I mitt förra inlägg skrev jag om snövallarna utmed vägen mot Strynefjell. Så här såg det ut. Uppe på fjället hade just sommarskidåkningen kommit i gång. I Stryn åker man skidor från slutet av maj till början av september. Sedan tar snön slut och när det börjar komma ny snö i oktober så underhåller man inte vägen. Det börjar man göra först i slutet av maj med ovan synligt resultat.