I Svenska Järnvägsklubbens debattforum Postvagnen meddelades i kväll att Sonny Hultberg har gått bort. Jag skrev därför följande minnesord om honom där, men jag vill hedra minnet av honom genom att även återge dessa på bloggen.
Sonny sålde tidningar och godis på tågen i 50 år. Först som ett av över 300 tågbud anställda av Pressbyrån men de sista åren som egen företagare i vad som mot slutet var ett enmansföretag. Alltid lika glad och lika vänlig. Hjälpte man honom ombord med tidningsvagnen, som han själv konstruerat, fick man alltid några tidningar som tack för hjälpen. Han var också på sin tid den som sålde flest lösnummer av tidningen järnvägar!, som jag var inbland i som redaktionssekreterare.
Sonny var med om ett par svåra tågolyckor men klarade sig oskadd från dem alla. Han hindrade också en olycka genom sin uppmärksamhet. Han tyckte inte det lät som vanligt i restaurangvagnen och drog därför i nödbromsen. Personalen där hade inte märkt något men det visade sig vara varmgång i ett lager och vagnen hade kanske klarat sig ett par kilometer till innan den spårat ur om inte Sonny stoppat tåget.
Sonny var också modellbyggare och han byggde bland annat en modell av en tågolycka vid Rörvik, där fler vagnar spårade ur. Han hade också planer på att bygga en modell av Getå-olyckan 1918 men jag vet inte om den kom till stånd.
Mest känd för allmänheten var nog Sonny för sin skåpmoped där fronten såg ut precis som ett Rc-lok. Ofta när han körde på plattformarna med den kunde man höra resande säga: - Nu kommer visst tåget. Nä, det var ju bara en moped.
Jag hade ingen kontakt med Sonny de senaste 20 åren. Det är sådant man ångrar nu. Det är ju rätt lätt att lyfta telefonen och ringa. Ändå känns det som en riktigt god vän har gått bort. Järnvägssverige borde sörja sin mest trofaste medarbetare. Sådana profiler kommer aldrig mer att jobba vid järnvägen.
Frid över Ditt minne, Sonny. Och tack för allt roligt och vänligt du sagt.
3 kommentarer:
Du har så rätt, såg på försommaren att några av hans byggen såldes på auktion i Sumpan. Hade också tänkt slå en signal på hans gamla nummer 280402, men det blev aldrig av. Det är många av som aldrig blivit, som Hasse Alfredsson sa.
Verkligen tråkigt att veta att jag aldrig kommer att träffa honom igen. Frid över hans glada minne.
Leo
Det är ju lite synd att hans många fina modellbyggen sprids ut men två av de bästa är i alla fall bevarade har jag fått veta. Hans modell av Rörviks-olyckan finns på Nässjö Järnvägsmuseum och hans modell av Getå-olyckan finns på Sveriges Järnvägsmuseum i Gävle. Eftersom jag själv sett den där och beundrat den borde jag ju ha tänkt på att den också kom till stånd.
Ha det så bra i Bangkok för resten för jag antar att du är där nu. Här i Borås har vi mycket snö men ändå inget jämfört med Skåne.
Som tågmästare, stationerad på Cst åkte jag många gånger med Sonny. Det var alltid en upplevelse. Tja, han blev 80 år - även alla gamla kollegor blir äldre och går bort, en efter en. Själv är jag pensionär (född 1942) men jobbar lite med bokföring i taxibranschen.
Dagens snöfall med inställda tåg är lika illa som vintern 1982 och 1987. På den tiden var jag ute i trafiken - känns skönt nu att sitta inomhus och gulla med katten.
Ha det bra Staffan och lycka till med bloggandet.
Ulf Haneryd
Skicka en kommentar