Så har jag gjort min medborgerliga plikt: deklarerat. I dag är det ju normalt en enkel procedur som är avklarad på fem minuter. Man tittar igenom blanketten, tycker att det ser rätt ut med alla uppgifter som storebror har fört in redan så att jag slipper och undrar vart alla de pengarna tagit vägen. Sedan letar man fram rutan på hur mycket man skall få tillbaka och hittar att där står ett femsiffrigt belopp. Dock med ett minustecken framför. Ja, jag har enorma restskatter eftersom jag har många olika jobb och alla arbetsgivare drar för lite i skatt. Jag har alltså lärt mig detta och har pengar undanlagda till restskatten så det är inte så synd om mig. Det är ju faktiskt pengar som jag fått låna av staten.
När man hämtat sig är det bara att sms-a eller gå in på datorn och ge sitt godkännande. Sedan tar det 4,5 minuter att hitta koden på deklarationsblanketten och en halv minut att läsa genom vad man går med på och skriva in den och så är allt klart.
Nu tog deklarationen dock lite längre tid för mig i år. Jag hade nämligen sålt värdepapper. Aktier till ett nominellt värde av 20 000 kronor hade jag sålt för det nominella värdet 20 000 kronor. Eller rättare sagts tvingats sälja. Helt plötsligt fick jag ett meddelande från min bank att de där aktierna skulle lösas in och jag fick 20 000 kronor på ett annat konto. Nu tycker man ju att det där borde ha tagit ut vartannat men det var tvunget att deklareras. Jag läste genom broschyren för hur man deklarerar försäljningen av värdepapper och fann att jag skulle komma att påföras ett värde på nästan 18 000 på deklarationen. Som jag alltså skulle få skatta för.
Jag läste om igen men jag kunde inte få det till något annat. Så kom brevbäraren och där låg ett brev från min personliga bankman om att hon ville träffa mig. Inte för att deklarera utanför se till så att min "förmögenhet" placeras på ett så bra sätt som möjligt. För banken alltså. Men regnar det på prästen så stänker det också på klockaren. Därför kom jag ihåg att jag hade en personlig bankman och ringde direkt henne om deklarationsproblemet. Jodå, hon hjälpte mig att fylla i och se: det visade sig att jag fick göra mitt livs första förlustavdrag. Bara på en dryg tusenlapp men ändå. Tillsammans med RUT-avdraget, som före den 1 juli inte drogs direkt vid källan, så blir det några tusenlappar i återbäring trots allt.
Men tänk förr när man skulle fylla i blanketten med alla uppgifter. I mitten av januari fick man kontrolluppgift från sina arbetsgivare. Jag har aldrig varit en hoppjerka på arbetsmarknaden så för mig var det lätt. Men i ett svagt ögonblick lovade jag att hjälpa en kvinnlig kollega. Sedan hörde hon inte av sig mer men den 15 februari (som det var på den tiden) klockan 23.00 satt jag som vanligt på den tiden i baren på Hotell Continental när bartendern kom fram och sa att Kicki hälsade i telefon att hon var på väg med deklarationen som alltså skulle vara vid Skatteverket på Medborgarplatsen senast en timme senare. Jag skickade ut groggen som jag just fått in och bad bartendern att ta in den igen när jag var klar med deklarationen. Beställde i stället ett glas mjölk.
Sedan var det bara att kolla inkomstuppgifterna från hennes tolv (!) arbetsgivare det gångna året, hitta på några relevanta avdrag och yrka för dessa under rubriken inkomst under E. Och så summera. Miniräknaren var uppfunnen men det var inte mer än så. Det fanns sällan någon som fungerade. Snart bildade de andra gästerna i baren hejarklack och en annan kollega sprang ned och fixade en taxi när klockan var 23.45. Klockan 23.50 skrev hon under och den andra kollegan sprang ut till taxin och fixade betalning. Taxiföraren garanterade att det gick att köra centralen-Medborgarplatsen på 10 minuter. Och tydligen lyckades det. Det kanske inte blev min bästa deklaration men definitivt min snabbaste.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar