August 1995I dag slutade seinorbeaglen August sitt jordeliv. Han blev 15 år och en månad, en ansenlig ålder för en beagle. En hjärnblödning drabbade honom i förmiddags och sedan fungerade inte bakbenen. När han försökte gå ramlade han omkull. Han började också få problem med andningen och var frånvarande för omgivningen även om han tappert kämpade in i det sista. Vid 16-tiden fick han hjälp med att slippa sina plågor.
Han lever dock kvar i mitt minne för evigt. Det var våren 1995 som mina föräldrar frågade om jag ville följa med och titta på en hund. En beagle var givet, eftersom grannen hade haft en sådan som vunnit deras hjärta. Så vi åkte till en kennel vid Stensjön utanför Kungsbacka och vi fann varandra direkt där han tumlade runt bland sina syskon. Några veckor senare kom han hem med alldeles för stora tassar i förhållande till sin kropp. En livlig hund men redan från början väldigt tillgiven.
August har varit sjuk några gånger och vid sex års ålder blev han dödsdömd av en veterinär, som diagnosticerade hjärtfel. Men August tänkte leva länge till och hjärtfelet visade sig vara en feldiagnos. Men i dag orkade han alltså inte mer. Han lämnar min far, mig och juniorbeaglen Pajo i stor saknad. Vihoppas att han har det bra där han är nu. August, du kommer aldrig mer att ligga med huvudet i mitt knä.
August 2010
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar