Napoleon på Napoleon

I Jönköping finns ett konditori som heter Napoleon. Här skulle jag väl ändå finna den ultimata napoleonbakelsen. Men dessvärre inte. Ja, det var väl inget större fel på själva bakelsen. Den kunde ha varit större men den smakade bra. Men 51 kronor för en napoleon och kaffe är lite väl mycket. Dessutom var miljön i konditoriet av det där plågsamt moderna slaget där man sitter som i ett tortyrredskap.


Det var inte bara jag som festade i Jönköping i tisdags. Det var också några som hade picknick på Vätterstranden mitt emot järnvägsstationen. Kunde där konstatera att det gamla trötta kaféet på andra våningen, som en gång i tiden hade alldeles utmärkta bakelser men blev sämre och sämre för varje gång jag besökte det, nu hade stängt och ersatts av ett Espresso House i bottenvåningen på stationshuset. Den hade också en uteservering med utsikt mot tågen och Vättern.

Toaletterna i stationshuset hade tagits i bruk igen. En längre tid har man varit hänvisad till toaletterna i bussterminalen intill. Förr i världen lånade man nyckeln till toaletten i biljettluckan och var tvungen att lämna sin färdbiljett i pant. Utan biljett inget kissande. Sedan blev det automater och man lade i en krona. Ibland fungerade det, ibland inte. Kronan höjdes till en femma och på senaste tiden har det också blivit en tia. Men nu kommer ett nytt påfund. För att komma in måste man numera ha mobiltelefon och ha planerat sitt besök. För en med nyopererad prostata som har cirka 30 sekunder på sig när det tränger på ordentligt är det inget alternativ. Man skall nämligen skicka ett SMS och så får man en kod som man slår in på låset till toaletten. Om man lyckas slå in rätt siffror medan man står där och hoppar på ett ben så kommer man in i paradiset. Inte gratis förstås: det kommer på telefonräkningen.

Men det var ju de som hade picknick jag skulle berätta om. Först kunde man från plattformen höra att de hade trevligt. Sedan blev det allt högljuddare och hotfullare allteftersom innehållet i medförda flaskor och kartonger försvann ned genom struparna. Undrar vad de drack? Kunde det varit hallonsaft. Nej, vinbärssaft var det nog för jag hörde någon prata om såväl vinbärs som bara bärs. När jag skulle åka hem gick jag förbi där igen eftersom jag parkerat vid stationen (för 14 kronor i timmen!) och då såg jag att de fått sällskap av några som kom i vackert målade bilar med stora bokstäver på. Festen slutade kanske inte som de tänkt.

Bilderna blir större om du klickar. Även bakelsen blir större.