Västergötland!!

Ända sedan Jesu tid har västgötarna satt sin prägel på historien. Nu var det kanske inte den bäste av Jesu lärjungar som var västgöte utan snarare värstingen, han som kom att förråda honom. Men vad då. Det gällde ju att tjäna pengar och då håller västgöten sig framme förstås. Lärjungen jag pratar om är Judas Iskariot. Det hörs ju på namnet att han kommer från Skara. Fast kanske inte ändå. Det står i Bibeln att han ångrade sig sedan han förrått sin mästare och fått sina 30 silverpenningar. Det är otänkbart att en västgöte skulle ångra en affär.

Nåväl, nu gör västgötarna rent hus under OS i Vancouver. Marcus Hellner som tog guldmedalj i går är nämligen västgöte. Nu väntar vi bara på Hanna Falk, också hon förstås västgöte (från Ulricehamn).

Vi västgötar gör rent hus även under schlagerfestivalen. I går vann fyra tjejer som kallade sig Timoteij i en trevlig låt som sågades rejält på förhand av sådana som begriper i tidningarna. Jag tyckte det var en väldigt trevlig låt, en korsning mellan Sarek och Nordman och några till. Och det är ett bra betyg, inte ett dåligt. Tjejerna i Timoteij kommer förstås från Västergötland. Förra veckan tog vi både första och andra platsen genom kompositörerna. Fredrik Kempe är från Vårgårda och Marcus Ubeda är från Ulricehamn. Fast bandet från Västergötland, Andra generationen, gick det något sämre förr. Vilket visar att svenska folket inte förstår västgötarnas storhet.

Nu behövs det bara att det sätts till några västgötar i Banverkets och Vägverkets ledning och gärna också i SJ:s ledning och ni skall se att tågen rullar och vägarna blir framkomliga igen. Kanske inte nu på en gång men i varje fall fram till sommaren.

Det kom en decimeter snö till i Borås i natt. Och mer skall det bli. Så nu finns här snö. Juniorbeaglen Pajo uppskattade detta förstås och minsann gjorde inte snön honom vänligt stämd också, så att han lugnt hälsade på två dvärgcollier vi mötte. Annars brukar han skälla på och morra åt mötande hundar.

Insnöad klass 2

Bilderna härovan har jag tagit från balkongen. Vill ni ha ännu mer snö så klicka på dem!

I går utfärdades en klass 2-varning för bland annat Sjuhäradsbygden. Vi skulle kunna få upp till 4 decimeter snö under lördagen och in på söndagen. Det fick vi fast vi fick det på fredagen och fram till lunch på lördagen. Att trava fram i 4 decimeter oplogad snö är inte det roligaste. Det blev att leta fram stövlarna och undvika de största drivorna när hundarna skulle ut. Fast åtminstone den juniorbeaglen Pajo gillade snön och hoppade omkring i den som en yster kalv. 15-årige seniorbeaglen August var dock måttligt road och gick i husses fotspår så långt som möjligt. Och han hade extra brått att bädda om sängen när han kom in igen så han kunde få en skön tupplur.

Det går väl an för mig som sitter hemma i värmen förutom den där knappa timmen jag följer med min far ut med hundarna. Mina tankar går till alla dessa tappra män och kvinnor som är ute i ovädret och röjer snö. Antingen det nu är på vägar eller järnvägar. I Dalsland driver snön i meterhöga drivor och där har man i stort sett fått ge upp. Det går inte att hålla järnvägarna rena, och inte blev det bättre av ett att godståg spårade ur i går vid Skälebol, just där banan från Norge förenas med den från Karlstad. Men trots väglaget fanns det bussbolag som ställde upp för att ersätta tågen, men att köra via Trollhättan, Öxnered och Ed är nog bara att glömma.

SMHI pratar om mer snö fram till i morgon samt i nästa vecka. Jag undrar om det inte är dags att konkurrensutsätta SMHI om de inte lyckas få till ett mer kundanpassat väder. Men fram till dess får jag väl passa på att njuta av den kanske sista vintern jag kommer att uppleva. Det var 23 år sedan sist och således kanske det dröjer till 2033 nästa gång. Då är jag 89 år om jag lever fortfarande. Och då skall jag sitta i gungstolen på hemmet och berätta för den unga personalen om hur duktiga vi var på min tid att bemästra vintrarna.
- Då var vi alla ute och skottade snö. Och då fungerade tåg och biltrafik utan minsta anmärkning. Men nu däremot så stannar ju alltsammans när vi får en normal vinter. Det var ju bara 23 år sedan sist. Men vi glömmer ju så fort.

Jag har blivit allergisk mot alla som säger "Tänk att det skall komma som en överraskning för Vägverket och Banverket att det blir vinter varje år". Medan det för dem själva kommer som en total överraskning att allt inte kan fungera som vanligt när det är massor med snö och halt på vägarna. I dag såg jag flera stycken stressade bilister som nödtorftigt skrapade av så mycket snö från bilen att de kunde se ut. Snön på biltaket fick vara kvar. Under tiden gick förstås bilen på tomgång. Nu gjorde det inte så mycket för de kom inte så långt i alla fall innan de ohjälpligt satt fast i snön. Sedan hörde jag en tjej i lågskor och kort kjol med tunna strumpor som klagade över att de inte fått bort snön.

Vad är vi för bortklemade typer egentligen. Vi klarade snön bättre förr för att det fanns lite jävlar anamma över våra förfäder. Man klädde på sig ordentligt och man gnällde inte på SMHI, FN, regeringen, SJ eller plogbilsföraren för att inte allt var som en vanlig sommardag. Jag blir kanske på lite bättre humör när snön är borta någon gång. Senast i juni skall den mesta snön vara borta hörde jag en politiker lova. Jag brukar inte lita på politiker och deras löften men den här gången tror jag nästan han hade rätt.

Det pågår visst något slags distriktsmästerskap i Vancouver just nu. Det är farligt att slå på TV-n dessa dagar för det är stor risk att man fastnar framför någon helt meningslös sportgren. I förrgår fastnade jag t ex vid damernas curling. När jag kollade på klockan hade jag suttit där 45 minuter till ingen nytta. Och då var curlingtjejerna inte särskilt snygga ut. Hade jag slötittat ännu mer hade jag nog trott att det var ett program om Marit Paulsen när hon gick hemma och sopade.

Det är ungefär som när man annars tittar på de där frågetävlingarna ni vet. Där det står G.teb.rg i rutan och programledaren undrar vilket svaret är.
- Ni skall få en ledtråd. Det är en svensk stad.
Så går det en kvart och ingen tycks komma på svaret.
- Ni skall få en ledtråd till. Det är en stor stad i Västsverige. Och så får ni en bokstav till.
Nu står det Göteb.rg men ingen kommer ändå på svaret. Trodde jag. Så jag ringde. Det kostade 19.90 för ett samtal. Men inte kom jag fram.
- Är det verkligen ingen som kan detta? När som helst kan någon ringa och jag får det rätta svaret och du har chansen att vinna fyra miljoner kronor (eller var det stenar).
Jag offrar 19,90 till. Uppenbart är det bara jag som kommit på svaret. Så säger en röst i telefonen att jag tillhör dem som utvalts. Inte att få fyra miljoner vad-det-nu-var utan att få vara med i lottdragningen om att få komma in i programmet. Förmodligen är vi 10 000 som får detta besked, för sedan kommer jag i alla fall inte in och vinner inga fyra miljoner. Men förutom pengarna har man offrat en timme av sitt liv.

Det är bara lite mer än fyra månader kvar till midsommar!

Bloggandet inställt på grund av snöhinder?

Ja, jag vet inte vad det beror på men det är inte bara SJ som har problem dessa dagar. Jag har också. Jag kommer nämligen inte i gång med bloggandet på grund av snön - för det måste ju vara den det beror på. Nu skall genast sägas att jag har det förhållandevis bra. Jag bor i hyreshus och mitt enda kämpande för att få bort snön är möjligen att ringa till Bobutiken och fråga om de glömt bort att röja snö utanför mitt. Men hittills har jag avstått till skillnad från grannen:
- De lät rätt irriterade när jag ringde.
På området här är det två traktorer som sköter snöröjning och sandning. Området är stort så det är klart att om det snöat hela natten så dröjer det ett tag innan de fått bort snön utanför just mitt hus. I början på veckan fick vi så där 30 cm snö här i Borås. Tyvärr glömde snöröjaren bort planen framför mitt hus så i över ett dygn fastnade alla bilar som skulle köra in. Men så kom en traktor och började röja. Han hade fått undan två kilo snö när det började vräka ner mer av den vita varan och åkte därifrån. Men naturligtvis: när jag varit handlat och skulle köra in med bilen så var det röjt. Kanske det berodde på att jag inte ringt och klagat.

Annars tycker jag det gnälls alltför mycket på allt som inte fungerar på grund av snön och kylan.
- Det blir ju vinter varje år, säger de.
Jaså, blir det säger jag. Ja, lite lätt vinter kanske med några dagars kyla och några centimeter snö. Men nu har vi snart haft två månader när termometern inte varit på plus någon gång. Och i Borås har vi mellan 50 och 70 centimeter snö. En sådan vinter som nu får vi gå minst 23 år tillbaka i tiden för att hitta.

Ändå tycker många att det skall samhället vara berett på. Ni är bortskämda, säger jag. Och många gånger hänsynslösa. Om parkeringsplatsen är blockerad av snö är det förargligt men det motiverar ju inte att man ställer bilen så att den hindrar andra. Om det är oskottat på trottoaren så att fotgängarna måste gå i gatan kör jag inte bilen som vanligt och nästan kör på dem utan jag tar hänsyn. Ett leende är inte heller helt fel. Dessutom räknar jag naturligtvis med att allt kommer att ta längre tid om jag skall resa någonstans. Vi måste ju ändå själva anpassa oss till vintervädret, inte kräva att bara alla runt om oss skall göra det.

Järnvägen har naturligtvis haft problem, liksom flyget och sjöfarten. För att inte glömma vägtrafiken. Jag vet inte om jag är fokuserad som gammal järnvägare men det verkar som om folk accepterar de andra störningarna men inte järnvägens. Ett sorgligt exempel på detta var SVT:s program Debatt i torsdags. Jag ser inte Debatt i vanliga fall men nu handlade det om två intressanta ämnen. Först läkaren som dömdes för att ett barn dött på grund av påstådd felbehandling. Och så då just järnvägens vinterproblem. Den första delen var inte så mycket debatt. Det var mest ett föredrag av en dansk läkare. När han malt på i ett par minuter gick jag ut och pysslade med lite i köket och när jag återvände efter ett par minuter höll han fortfarande på och mala.

Det värsta var programledaren som var så otroligt dåligt påläst att man undrade om hon ens öppnat en tidning den senaste veckan. Under år 2009 var samtliga tåg i Sverige 88 000 timmar sena. Det är mycket men det var alltså inte bara SJ:s tåg, som torde ha svarat för mindre än hälften av denna siffra. Skit samma, tyckte programledaren. Så gjorde hon sig löjlig över att Banverket gått ut och bett om ursäkt för störningarna och att de använde sopkvast och skyffel för att göra ren växlarna. Det finns säkert någon uppfinnare som kan hitta på något datastyrt redskap som sägs klara detta, men här har vi redskap som visar sig överlägsna allt annat och 1 400 (!) tappra personer som hanterar dem. Bevare mig väl för ännu ett datastyrt system vid järnvägen som bara fungerar när det inte behövs.

Bland debattdeltagarna fanns Jan-Åke Bosell, idégruppen Vi resenärer. Det är Sveriges minsta grupp med en enda medlem. Bosell fick breda ut sig med en massa lögner som att SJ inte har några reserver och att det visst finns plats på spåren för fler tåg. Antingen är de i media som inte genomskådar honom dumma i huvudet eller också har de gjort det men de tycker det är kul att ha med honom. Prata kan han ju och han förefaller rätt sympatisk om man inte lyssnar på vad han säger.

Så var där några politiker. Politiker som vill glappa med käften finns det gott om. Naturligtvis råkade de genast i polemik med varann om vilken regerings fel situationen var. Den gamla eller den nuvarande. Åsa Torstensson sa att hon hade gett mer pengar än någon annan före henne till järnvägen. Jag skiter i hur mycket pengar Åsa privat gett järnvägen (det lär inte vara så mycket) utan jag ville veta hur mycket regeringen hon sitter i hade gett. Fast det vill jag veta när vinterproblemen är lösta. Så fanns där en representant från SJ och en från Banverket. De läste upp vad de lärt sig utantill utan att lyssna på de frågor de fick och programledaren läste upp de frågor som hon lärt sig utantill utan att lyssna på de svar hon fick. Så man blev inte så mycket klokare.

Men när programledaren först klagar på att SJ ställer in tåg och sedan Banverket säger att de bett operatörerna ställa in tåg och hon lakoniskt slår fast: "Och det har de inte brytt sig om" så undrar man om kravet för att bli programledare i Debatt är att kunna svänga på rumpan. Janne Josefsson, kom tillbaka.

Det har kommit snö förut också. Men inte lika mycket som den här vintern sedan 1987.

De ringde från TV4:s Talang

Att jag är en stor talang har jag länge vetat. Jag är dock den ende i världen som vetat det. Frågan är bara vad min stora talang är. Sjunga kan jag inte. När jag en gång skulle lära mig liturgisk sång för Henry Weman i Uppsala (låter efternamnet bekant så kan det bero på att hans son Gunnar blev ärkebiskop) så berättade jag att jag inte kunde sjunga. Detta ansåg Weman som omöjligt.
- Alla kan sjunga. Kandidaten har väl sjungit med sin mor eller farmor.
Min farmor var allergisk mot musik så det var uteslutet. Min mamma däremot sjöng gärna men ett stämbandsfel gjorde att hon lät som Bonnie Tyler.
- Ni har väl sjungit Mors lilla Olle eller Bä bä vita lamm åtminstone.
- Jo, det har vi förstås.
- Se där, då skall vi se.
Weman satte sig vid pianot och spelade Mors lilla Olle och bad mig sjunga med. Varvid jag klämde i med Bä bä vita lamm.
Jag blev befriad från undervisning i liturgisk sång. Jag hade kunnat blivit präst ändå.

Idrott är heller inte min stora talang. Mitt rekord i längdhopp är 2,90 meter och i höjd 1,20 meter. I stavhopp är det 1,10 meter. Jag är nog den ende i världen som hoppar lägre med stav än utan. Jag trodde dock ett tag att jag var nära världsrekordet i kortdistanslöpning. 10,9 sekunder var ju inte så långt ifrån. Tills jag förstod att de andra sprang 100 meter och jag bara 60. I fotboll blev jag alltid vald sist men jag gjorde faktiskt ett mål en gång. Det berodde på att en klasskamrat sparkade bollen på mig och den träffade mitt på - ja, men behöver ju inte uttrycka allt i klartext och studsade in i mål.

En talang jag hade förr var att äta. Hur mycket som helst utan att må illa. Men den talangen har gått förlorad med åldern. Så jag blev milt sagt lite förvånad när jag var ute med hundarna (apropå talangen att kunna äta hur mycket som helst) i det vackra vädret och mobiltelefonen ringde. Samtalet kom från TV4-programmet Talang. Han som ringde frågade om jag kände till programmet. Jo, jag har ju faktiskt träffat Zillah och Totte en gång så det gjorde jag. Men jag har inte sett det. Nu var man ute efter någon som kunde äta mycket. Det var bara att beklaga att jag inte hade kvar talangen på området från unga år. Det hade ju varit trevligt att ha slagit ut sångare, trollkarlar och eldslukare genom sin talang att kunna äta. Mer än Bert Karlsson till och med.

Nu var det dock inte mig de var ute efter utan killen som vann korvätartävlingen i Ullared, som jag skrivit om tidigare i min blogg och som också visats i TV på Kanal5. Jag sade vad jag visste och gav dem två kontakter som förmodligen kände honom bättre. Hur de hittat mig? Jo, Google förstås. Sök på korvätartävling och min blogg kommer fyra. Det är ett mycket bra resultat, ett av mina bästa.

Hoppas det går bra för Benny om han nu kvalificerar sig. Själv beklagar jag att det inte blev något genombrott den här gången. Heller.

Att lura folk på andras lidande

Man undrar hur samvetslösa folk kan vara. Vi ser bilder från Haiti och hur folk lider i den mån vi orkar se dem. Många har skickat pengar eller lagt dem i insamlingsbössor. Andra - som jag - skall ta oss samman och göra det i helgen. Frågan är bara vart jag skall skicka dem. Jag hade tänkt skicka dem till Svenska kyrkan men så kom det ett vanligt tiggarbrev från dem i går. Jag skickade nämligen 150 kronor dit för snart ett år sedan sedan jag hittat en gammal fastebössa och fann att den innehöll 75 kronor. Eftersom jag på sätt och vis hade förskingrat kyrkans pengar sonade jag mitt brott genom att dubbla detta. Sedan dess har jag fått så många tiggarbrev från kyrkan att min gåva gått med förlust - om vi antar att varje tiggarbrev kostar 10 kronor att skicka ut. Den här gången hade jag tänkt skicka ett belopp med tre nollor efter och jag tog för givet att pengarna skulle gå till Haiti. Men icke: jag läste igenom följebrevet och det stod inte ett ord om Haiti. Det var säkert ett behjärtansvärt ändamål i alla fall men hur många tänkte som jag och känner sig lurade?

Men värre är ju de samvetslösa typer i Falkenberg som gjorde inbrott hos Röda Korset och stal 20 000 kronor i insamlade medel genom att ta med sig hela kassaskåpet. Det är så man vill ha tillbaka den gamla lagen om att den som stjäl annans egendom mister handen. Sedan finns det ju de som använder Internet till att lura till sig Haiti-pengar. Avsändarna uppger sig representera Röda Korset eller Unicef men betalar man till de hemsidor som de länkar till hamnar pengarna i bedragarnas fickor. Här kan man ju dock undra hur folk som får dessa skräpmejl tänker. Är det desamma som går på att deras e-postkonton kommer att stängas om de inte meddelar bluffmakarna sitt lösenord? Så att bluffmakare sedan kan använda min e-postadress för att t ex skicka ut sådan här skit. I mitt namn dessutom, fast pengarna får jag ju inte.

Nåväl, bedrägerier i stor skala är ju lätta att avslöja. Vad skall man då säga om GT som i dag skänker 2 kronor på varje lösnummer de säljer till Haiti? Men samtidigt har man höjt lösnummerpriset från 11 till 12 kronor. Det finns bara ett råd: låt bli att köpa GT inte bara i dag utan hela veckan och skicka 84 kronor till Haiti i stället. Nej, tacka vet jag krögaren på Thai Silk i Borås som kommer att skänka hela dagskassan på måndag till Haiti.

Lägesrapport

Tja, vad skall man hitta på att skriva om i dag. Det händer ju inte så mycket i min stilla pensionärstillvaro. Och det som händer i Haiti är så långt bort från mig att jag inte orkar enagera mig. Men skall väl i alla fall skicka lite pengar, inte för att freda samvetet utan för att de behövs.

Vid den här tiden så ramlar det in besked i brevlådan varje dag om hur mycket i pension jag skall få nästa år. Jag får pension från fem (!) håll och så får jag dessutom timlön från Tågkompaniet. Så egentligen borde man ju leva furstligt men fyra av dem fem pensionsbeskeden innebär inte så många kronor. Nåväl, nu skulle vi pensionärer ju få sänkta pensioner och dra in på hundmaten i år. Hundmaten blir för övrigt allt dyrare så jag måste snåla genom att köpa kalvscnhitzel och fasan i stället. Hur gick det då i mitt fall? Jo, tackar som frågar. Från Försäkringskassan får jag cirka 200 kronor mer per månad efter skatt. Från de övriga får jag allt från sju kronor mindre till två kronor mer.

För övrigt är det helt otroligt hur mycket det är som skall betalas i januari. Jag är med i alldeles för många föreningar och prenumerar på alldeles för många tidningar. Men tidningarna är ju så här års fyllda av en mängd pigga tips på hur man skall överleva januari. Rök mindre, stod det. Hur skall jag kunna det? Jag har inte tänt ett rökverk de senaste 25 åren. Ät resterna du har i kylskåpet stod det också. Jag har inga rester i kylskåpet, jag köper hem så att det skall räcka en vecka.

Det är inte mycket ens på TV. Andra avenyn började en ny säsong i går, jag har tappat räkningen på vilken. Detta skall bli den sista, sades det. Det lät som om hallåmannen beklagade. Blir resten av avsnitten lika dåliga som gårdagens så är det nog bäst att serien läggs ned snarast. Ljuspunkten i TV nu är Damernas detektivbyrå på söndagskvällarna. Ni missar det väl inte. En fantastisk fin serie filmad i det vackra Botswana med vänliga och artiga människor. Kanske lite väl puttenuttigt i ett land präglat av svält men så rörande skildrat så att jag får tårar i ögonen.

I kväll ser jag Antikrundan. På något sätt lyckas de alltid göra det här programmet intressant och det är alltid lika roligt att höra värderingen. Jag brukar gissa - och hittills har jag alltid gissat fel. Den vackra ostindiska vasen jag trodde var vär 150 000 kronor visar sig vara värd 3 000. Det är också roligt att se hur ägarna tar besked om värdet. En del blir överlyckliga för att deras pryl är värd 1 000 kronor medan damen som visade upp ett skåp som var värt en halv miljon utbrast i ett besviket: - Inte mer. Sedan är det Anders och Måns. Får se om kvällens avsnitt är bättre än det första. Än sak är helt klar i alla fall: sämre kan det inte vara. Oavsett färgen på navelludd.

Infrusen

Så har vi då fått den värsta vintern på 23 år. Ja, man får gå tillbaka till 1987 när det var sådan kyla över hela landet senast, åtminstone så länge som nu. Inte ser det ut att bli bättre heller. Det lär bli lika kallt nästa vecka. Jag längtar till Färöarna, där vår lokalguide berättade att det nästan aldrig är kallare än 5 minusgrader eller varmare än 23 plusgrader. Det är ett klimat som skulle passa mig. Med tumvantarna på sitter jag alltså här i mörkret och skriver detta inlägg. Fan skall ha råd att ha ljuset tänd när strömmen kostar 10 kronor kilowattimmen. Eller ha på ett extra värmeelement.

Det är konstigt det här med vintern. Folk anklagar snörörjningen och andra viktiga samhällsfunktioner för att glömma bort vintern varje år. Själva har de glömt bort att vi de senaste tio åren har haft milda vintrar då det inte varit några större sådana problem. Så det kanske inte är så konstigt att inte allt är förberett för dessa temperaturer. Ärligt talat tycker jag att folk är alldeles för bortskämda. Det är ju bara att inse att allt inte kan fungera som normalt när det är så här kallt och att man inte skall ge sig ut i foppatofflor, t-shirt och shorts.

Tågtrafiken har haft problem med kylan. Även "mina" tåg som drabbats av fordonsfel. Tågen har inte velat starta i kylan. Dock: jag var med 1987 och då var det betydligt värre. Så det har trots allt blivit bättre med åren om än inte bra. Vintern 1987 bodde jag i Haninge och fick känna av den bistra Södertörns-vintern. SJ hade jätteproblem med frusna växlar samt lok och vagnar som inte villa vara med i den bistra kölden. Till sist fick de tåg som gick gå med de vagnar som råkade finnas tillgängliga. Ett norskt tåg, visserligen lite på villovägar i Gävle, men precis som Totte Wallin skrev om Enköpingståge': ibland så går de'

Till nästa år tog SJ lärdom. Man ställde in cirka 150 tåg efter trettondagen till mitten av februari. Detta var klart annonserat så det borde inte kommit som någon överraskning för resenärerna. Men det var illa nog att de inte kunde åka till eller från jobbet med det vanliga tåget. För att i viss mån lindra effekterna sattes bussar in på vissa delsträckor. Jag hade fått i uppdrag att övervaka bussarna första dagen de gick. Klockan var 6.00 på morgonen och det var 8 plusgrader ute. Ilskna resenärer kom och frågade varför tåget inte gick:
- Det är vinter, försökte jag, medan jag svettades i mina alltför varma kläder.
- Pyttsan, det är ju 8 plusgrader.
- Jo, men det skulle ha varit vinter, försökte jag igen.
Nåväl, lagt kort ligger och tågen var inställda. Men allteftersom satte man in tåg när klagomålen kom. Så småningom visade sig besparingen i lok och vagnar ha vänts till att det gick åt fler lok och vagnar än tidigare. Väsentligt sämre utnyttjade visserligen men ändå. Å andra sidan var tillgången på lok och vagnar bättre än någonsin tidigare.

Nu är i alla fall helgerna slut. Den här gången verkar helgplaneringen fö Tågkompaniet ha fungerat. Det vill säga att tidtabellerna och personalens turlistor har haft samma uppfattning om vad som skall gå och vad som inte skall gå. Det har varit lite problem att hitta helguppställning i Göteborg för de tåg som stått över länge då vissa tåg planerat varit inställda i helgerna. Men det har ordnat sig, som vanligt tack vare två trevliga tjejer på Banverket i Göteborg. Snart skall ju Banverket börja ta ut parkeringsavgifter för uppställda tåg så då kanske det blir bättre om bara de norska oljemiljonerna räcker.

Som gammal helgplanerare var min mardröm alltid att man skulle glömma någon helg. Bland annat nattrafiken som är mellan vissa dagar då det normalt inte är någon nattrafik. T ex mellan juldagen och annandag jul. Vad har förresten hänt med juldagen? När jag var ung var det årets tråkigaste dag näst långfredagen. Numera lär det vara årets största nöjesdag. Dock finns det en planerarkollega hos Nobina i Gävle som fått sin mardröm förverkligad. Så här kan det gå när haspen inte är på http://arbetarbladet.se/nyheter/gavle/1.1702860 Jag lider med både honom och med de drabbade resenärerna.

Det är väl konstigt att media har missat de två största nyheterna på sistone. Först att klimatkonferensen i Köpenhamn gav ett fantastiskt resultat. Man har inte bara stoppat temperaturhöjningen på 2 grader, man har sänkt temparaturen med ytterligare 6-8 minusgrader. Det andra är att någon på KTH tycks ha hittat ett enormt oljeförråd som skall räcka "i minst fyra miljoner år". http://www.nyhetskanalen.se/1.1423503/2010/01/03/oljan_kommer_att_racka_i_miljoner_ar Det låter ju betryggande nu när vi skall börja skicka upp oljan i rök från några oljekraftverk så att jag slipper skriva inläggen i mörker. Men de kanske inte blir bättre för det.