Om en tågolycka

I söndags kväll inträffade det som inte får hända: en tågolycka. Det var en traktorgrävare, som användes vid banarbete, som kom så nära ett X2000-tåg att dess ena skopa slog mot tåget och studsade. Sidan av tåget blev delvis uppriven i drivenheten och de tre första vagnarna. En resande skadades så svårt att hon avled dagen efter. En SJ-anställd - ovisst om hon ingick i personalen eller åkte som passagerare - är svårt skadad. Även traktorföraren blev skadad om än inte så allvarligt som först befarades. Därtill fördes 15 resenärer till sjukhus med vad som brukar betraktas som lindriga skador. Övriga resenärer blev förstås rejält omtumlade och mår säkert inte så bra i dag.

Jag kanske inte skall föregripa utredningen men händelseförloppet som sådant framstår rätt klart. Traktorgrävaren, som hade små hjul så att den kunde gå på spåret, spårade ur och råkade komma alldeles för nära spåret bredvid där tågtrafiken gick som vanligt. Det var här som X2000-tåget kom i uppskattningsvis 100 km/tim. Lokföraren hade inte en chans eftersom han inte i förväg kunde se att skopan skulle slå i tågets sida. Det märkte han först när han hörde smällen och då var det försent både att bromsa och varningssignalera. Liksom att varna resenärerna.

Det var en tragisk olycka och den får nog tillskrivas sällsynt olyckliga omständigheter. Varför skulle traktorn spåra ur i exakt det ögonblicket och varför skulle den då komma så nära det trafikerade spåret. Frågor vi kanske aldrig får svar på - eller också kommer Statens Haverikommission fram till svaret i sin utredning. Men då får vi kanske vänta ett år eller mer.

Detta hindrade inte att spekulationer och hemgjorda slutsatser gick ut i går. Jag skall koncentrera mig på två av dem. Först har polisen en presstalesman i Norrköping som heter Mikael Skoog. Snabbt gick han ut med uppgiften att tåget hade kört för fort vid olyckan. Media nappade naturligtvis och det var den stora nyheten på drakarnas webbsidor i går förmiddag. Naturligtvis med Aftonblarret och Excessen som allra värst (jag vill inte peka ut någon särskild därför har jag fingerat namnen). Skoog grundade sin uppgift på att lokföraren hade sagt till räddningstjänsten att han kört i 100 - 110 km/tim. Inte blev det bättre av att Trafikverkets presstalesman gick ut med uppgiften att det var 70 km/tim som gällde på platsen. Jag kan förstå varför Skoog blev vilseledd, men var det verkligen nödvändigt att gå ut med detta. Olyckan berodde ändå inte på tågets hastighet.

Redan när jag hörde nyheten i radio klockan 08.30 i går insåg jag att detta kan inte stämma. Det är nämligen så att alla tåg i Sverige är utrustade med något som heter ATC (Automatic Train Control). Det fungerar så att om lokföraren kör för fort så varnar det och gör då lokföraren inget så nödbromsas tåget. Det går att stänga av men då går det inte att under några omständigheter köra tåget fortare än 80 km/tim. Att lokföraren kört för fort föll alltså på sin egen orimlighet. Ändå fortsatte media sitt mantra under förmiddagen att tåget kört för fort.

Då kan man undra vad SJ:s pressavdelning gjorde. Jag trodde först att de hade somnat men det visade sig att de använde hela förmiddagen på att stånga sig blodig för att få ut en rättelse. Utan att lyckas. Media trodde mer på polisen än på SJ. Först fram vid lunchtid dementerade Mikael Skoog och tog tillbaka sitt uttalande. "Det var dumt av mig att säga så". Det är möjligt att han bad om ursäkt, främst till den redan hårt drabbade lokföraren, men det framgick inte av någon tidningsartikel att han skulle ha gjort det. Inte heller gav sig Skoog helt: - Vi skall kolla på färdskrivaren. Om tåget har en sådan. Ja, alla tåg har färdskrivare även om det kallas registreringsutrustning.

Jag googlade på Mikael Skoog och fann att han egentligen var närpolischef i Norrköping men att han redan fått nytt jobb som chef för det nya polisdistriktet Söderköping-Valdemarsvik. Bra, i det distriktet finns inga järnvägar. Så nu behöver jag inte föreslå att han skall få annat jobb - det är redan klart.

Sedan har vi SEKO och dess ordförande Janne Rudén som också under gårdagen hade sin utredning klar. Olyckan berodde på avregleringen. Det är systemet med att man upphandlar banarbeten som ledde till den, enligt Rudén. Samt den järnvägspolitik som förts av Åsa Torstensson. Han till och med anklagade henne direkt för att vara ansvarig för olyckan.

Janne Rudén: har du tänkt på att uppskattningsvis hälften av dina medlemmar jobbar i företag som är resultat av att det finns avreglering på järnvägsområdet? Det är inte bara anställda i SJ AB och Infranord (gamla Banverket Produktion) som är medlemmar, som du tycks tro. Skall du inte som ordförande försvara också de andras intressen.

Att utnyttja denna tragiska olycka för sina politiska syften är lågt. Jävligt lågt. Men en sak är jag skyldig Janne ett tack för. Nämligen att han nu slutligen fått mig att bestämma hur jag skall rösta på söndag. Jag kommer att byta block. Och min röst kommer således inte att läggas på något röd-grönt parti.

För den som vill fördjupa sig något om olyckan och hur missförstånden uppstått kan jag bara hänvisa till Svenska Järnvägsklubbens debattforum Postvagnen. Där ger signaturen H Karlsson följande vad jag kan finna mycket sakliga redogörelse:
http://www.postvagnen.com/forum/index.php?id=348482