Valkommentar

Så var då valet över för den här gången. Det blir ungefär som vanligt från och med i dag. TV börjar sända andra program än valprogram igen och redan i kväll kan vi följa årets upplaga av Superstars i TV3. Och på onsdag börjar andra omgången av den danska TV-serien Brottet med fantastiska Sofie Gråbøl i huvudrollen. Danmarks bästa skådespelerska enligt min åsikt och då skall ni veta att konkurrensen är knivskarp. Om jag skulle utse Skandinaviens bästa skådespelerska skulle minst fyra danskor och en norska (Line Verndal i Himmelblå) för den första svenskan. Vem det nu skulle bli (Anna Ulrika Eriksson, Sofia Ledarp, Claudia Galli, Tuva Novotny, Suzanne Reuter och Lena Endre är bland kandidaterna).

Men i går var det alltså val. Det gick väl ungefär som väntat om än inte som önskat. Sverigedemokraterna kom in i riksdagen. Socialdemokraterna gjorde ännu ett katastrofval (skyll Sahlin för det). Moderaterna gjorde ännu ett framgångsval (tacka Reinfeldt för det) . Det stod tidigt klart att det skulle bli så trots att sju riksdagspartiers talesmän enstämmigt började sina förklaringar med "att det är bara en VALU" och vi kommenterar först när valresultatet är klart. Sällan har man upplevt sådan enighet mellan partierna. Det var bara det att VALU stämde i allt väsentligt överens med valresultatet. Åtminstone som det såg ut runt midnatt. Först på onsdag har vi det slutgiltiga svaret. Utan livlinor.

Ändå blev det spännande och det enda frågetecknet var om alliansblocket skulle få egen majoritet. Att Sverigedemokraterna inte skulle bli vågmästare har varit klart för alla utom mig, Bengt Westerberg och Lennart Hjertberg på Radio Sjuhärad (heder åt dem). Jag har länge förstått att Fredrik Reinfeldt skulle bli vågmästare. Sverigedemokraterna blir tungan på vågen. Den som sköter vågen är statsministern och det är han som kallas vågmästare. Det är märkligt att så gott som alla politiska kommentatorer - inlusive gamle K-G Bergström - ideligen säger fel. Fast som Fredrik Lindström brukar säga:
- Säger folk fel tillräckligt många gånger blir det rätt till sist.

För mig personligen blev det här valet en vändpunkt. För första gången sedan 1966 röstade jag borgerligt. Åren 1968 och 1970 röstade jag inte alls men sedan 1973 hör jag röstat socialdemokratiskt och inte missat ett val. Från början var det självklart för mig men sedan har det alltmer blivit en gammal vana, inte utan stor vånda. När jag så märkte att jag förra valet blev glad när Alliansen tog över förstod jag att jag nog röstat fel. Fast det gick ju bra ändå. Så i år blev det en röst på Alliansens störta parti. Skall man ta ett steg för människan kan man lika väl ta ett stort steg för människan. Eller hur det nu var Louis Armstrong sa?

Nu gäller det att se hur det går. Vi verkar ha fått ett nytt pajasparti i Riksdagen. Sverigedemokraten William Petzäll (undrar om man är släkt med bondkomikern Nils Petzäll - Böx i Kôvra - och därmed kontraktsprosten Petzäll som var Böx bror) från Borås har redan sagt sin första groda till Expressen:
- Wow. 60 000 om året och gratis övernattningslägenhet i Stockholm.
Han har tydligen inte fattat vad det handlar om. Eller också har han det.

Det blir nu spännande att se hur Fredrik och company skall klara fyra år utan stöd av Sverigedemokraterna. Jo, det finns en lösning. Miljöpartiet har sagt att de absolut inte kommer att stödja Alliansen. Om de inte får två ministerposter vill säga: miljöminister och infrastrukturminister. Den senare lär då bli Karin Svensson Smith. Fördelen med detta är väl att man kommer att tycka om något år att Åsa Torstensson var en förbaskat bra infrastrukturminister. Allt kommer att vara förlåtet utom det där med "vad har göteborgarna i Borås att göra". Men Maria Wetterstrand som miljöminister vore ju trevligt.

Sverige blir inte riktigt sig likt. Men det kan ju bli bra ändå. Och det är bara fyra år till nästa val. Då är det antingen så att Sverigedemokraterna åker ur riksdagen. Eller också har de skött sig så bara att de får bli kvar och blir ännu större. Jag vet egentligen inte vilket jag vill. Jag vet bara vad jag fruktar. För oss invandrare kan det bli rejält tufft. Fast det kanske inte räknas om släkten invandrade här på 1620-talet.