tisdag 16 augusti 2011

De vackra vyernas järnväg

I förra veckan passade jag på att åka med turisttåget mellan Bengtsfors och Mellerud. Det är inte för inte som banan kallas De vackra vyernas järnväg. Banan drivs ideellt och lokföraren i det tåg jag åkte med visade sig vara en gammal bekant, som normalt kör tåg på Kinnekullebanan.


Tågen vänder numera i Bengtsfors. Tidigare fortsatte dock banan till Årjäng och Arvika. Till Årjäng kan man ta sig via järnvägen än i dag men då får man trampa själv. Dressinerna står på rad i väntan på att någon äventyrare skall ge sig ut.

Men jag valde tåget. Föreningen som driver järnvägen har nyligen köpt två Y1-or från Småland. De är byggda för cirka 30 år sedan, och en och annan rullar fortfarande i vanlig järnvägstrafik. Det var en av dem som utgjorde dagens tåg. Vill man åka ännu äldre motorvagn så får man åka en lördag, då tågen utgörs av motorvagnar från 1950-talet.

Bengtsfors station är vackert belägen högt över samhället.

Redan kort efter avfärden får vi en fin sjöutsikt över Bengtsbrohöljen.

Det finns tio stationer eller snarare hållplatser utmed banan. Friluftsgården är en av dem som används mest men i dag var det ingen här. Enklare stationsutförande kan man väl knappast tänka sig. Observera plåtstinsen till vänster, som används av resenärerna när de vill att tåget skall stanna för påstigning.

Efter Friluftsgården går jag fram och pratar med föraren och får möjlighet att fotografera framåt genom förarhytten. Som synes är banan rätt sliten och gräset trivs bra mellan spåren.

Vid Långbron korsar vi Dalslands kanal. Det står folk som ser ut som om de skulle åka med tåget men det visar sig att de är på en bussresa och bussen har just rastat här.

Efter Tisselskog går banan utmed sjön Råvarp.

I Håverud stannade tåget till på bron över den välbekanta akvedukten, landets första och länge den enda.

Vi kunde också se kanalbåten Dalslandia som just höll på att slussa. Båten är byggd så att den precis skall passa i slussen.

Landsvägsbron i Håverud är nu cirka tjugo år gammal men brukar ändå kallas "den nya". År 1992 fick denna Vackra vägars pris. Det tycker jag den var värd.

Åka tåg är inte bara trevligt, det är miljövänligt också.

Efter en timme ankommer tåget till Mellerud. Vi har då åkt 44 kilometer. 40 km/tim är tågets största hastighet mellan Bengtsfors och Åsensbruk. Den sista dryga milen får lokföraren dock köra fortare. I Mellerud tittar jag in på Centralkaféet som ligger i stationshuset. Den glade kaféägaren och hans assistent Rosita tar emot. Rosita är vacker men tystlåten. Och lite lat.

I Mellerud gör tåget en halvtimmes uppehåll innan det återvänder till Bengtsfors. De flesta av de i och för sig rätt fåtaliga resenärerna följer med tillbaka men det kommer också en del nya. Här finns också anslutning till och från SJ:s tåg Karlstad-Göteborg.

Själv tog jag bilen som jag hade parkerat i Mellerud och åkte hemåt. Ditresan Mellerud-Bengtsfors åkte jag med buss.

Klicka på bilderna om du vill ha dem större.

Inga kommentarer: