Opererad!

Varning! Den som har operations- eller sjukhusskräck eller tycker blod är äckligt bör hoppa över detta inlägg.

Bilden ovan visar Skene sjukhus och som synes är det under ombyggnad. Lite tråkigt kanske för mig som fick stå ut med en del provisoriska förhållanden när jag nu genomgick min prostataoperation men det blir i alla fall bättre för dem som i framtiden skall göra samma sak.

Fast så illa var det inte. Att ligga på sjukhus tycker jag är rätt OK, åtminstone om det bara är två dagar. Trevlig personal och man blir omhändertagen. Men låt oss ta det från början.

I måndags var jag på Skene sjukhus för att förberedas för operationen. Jag skulle vara där klockan 08.00 och skulle vara klar vid lunchtid. Eftersom jag hade inbokat möte i Göteborg klockan 12.30 var det tveksamt om jag skulle hinna till detta. Men när jag väl lyckats skriva in mig, vilket var lite svårt eftersom de höll på att flytta, blev det dags för provtagning. Rätt lång kö och en ensam kille men det gick ändå snabbt. Vidare till EKG, där det gick supersnabbt. Och inte var det något fel på hjärtat heller.

Nu var klockan inte ens nio och jag hade kvar att träffa en planeringssköterska och mina två läkare: narkosläkaren och urologen som skulle utföra operationen. Jag lyckades komma mitt i kafferasten men även jag blev bjuden på kaffe. Sköterskan gick igenom hur operationen skall gå till och vad jag skall tänka på som att duscha ordentligt på morgonen och ta på mig rena kläder. Båda läkarna kom snabbt och nästan samtidigt varför jag fick ta narkosläkaren först. Han föreslog sövning framför lokalbedövning efter att han konsulterat EKG-diagrammet. Slutligen blev det dags att träffa urologen, som skulle utföra själva operationen. Jag har träffat honom vid mina tidigare besök och han utstrålade trygghet när han förklarade att han skulle gå in via urinröret och fila av lite på prostatan.

Det lät kanske inte så trevligt men jag hann i alla fall med god marginal till mötet i Göteborg.


I går tisdag var det så dags för operationen. Även då skulle jag vara där klockan 08.00 för att bli inlagd på vårdavdelning 8. Jag gick direkt dit, presenterade mig och det visade sig att jag var väntad. Jag fick snabbt en säng och kunde lägga mig att vila i väntan på operationen. Strax efter klockan 10 kom en sköterska och sa att nu var det dags. Hon gav mig ett par Panodil och en lugnande tablett och körde mig på sängen ned till källarvåningen och där fick jag flytta över till en operationsvagn (eller vad det nu heter). Jag fick också en grön mössa på huvudet. Sedan minns jag inte mer förrän två flickor stod bredvid och sa:
- Så, Staffan, då var allting klart.
Då var klockan 13.30 och jag hade inte märkt någonting. Men de hade satt in en kateter och det gjorde lite ont. Dessutom kände jag mig otroligt kissnödig trots att det inte fanns någon urin i blåsan. Den tog katetern hand om. Jag fick också dropp i form av koksalt, som skulle skölja genom kroppen. Totalt torde det ha blivit nästan 30 liter som rann genom och som sköterskorna fick tömma regelbundet. Förutom lösningen var det blod som rann ut.

Sedan fick jag ligga på postoperativa till klockan 18.00 då två trevliga tjejer från avdelning 8 kom och hämtade mig. Jag hade fått byta till fönsterplats eftersom vi bara var två på salen, som hade plats för tre. Så fick jag äntligen lite kaffe och två smörgåsar att äta. Då hade jag inte ätit något på hela dagen. Dricka fick jag inte göra från klockan 06.00 till dessa operationen var klar. Jag drack nog två liter saft under tiden jag väntade på postoperativa.

Jag mådde efter omständigheterna väldigt bra och läste en bok alltmedan sköterskorna kom in och tömde kärlet med koksalt som runnit genom mig och urin från katetern och frågade hur det stod till. Klockan 22.00 var det nattning och jag fick en sömntablett men hade ändå lite svårt att sova. Inte så konstigt när jag var i princip fastbunden med alla slangar i kroppen.


Klockan 04.00 i morse stängde nattsköterskan av koksaltslösningen och strax före 06.00 rev hon bort katetern. Det gjorde lite ont men det var skönt att bli av med den. En halvtimme senare kunde jag kissa på vanligt sätt, men det var mest blod som kom. Sedan tryckte det på något alldeles förfärligt hela morgonen och förmiddagen och jag fick gå och kissa flera gånger i timmen. Fortfarande mycket blod men också några droppar urin. Blodet i urinen lär jag få dras med i mellan 6 och 8 veckor och under den tiden skall jag dricka mycket.

Det värsta var att det uppmättes lite väl stora mängder urin som blev kvar i blåsan. Det gjordes tre mätningar och den andra visade mer än den första. Skulle det bli kateter igen? En tredje mätning visade också på en hög mängd men det var i alla fall på rätt sida om marginalen. Så efter det jag fått lunch kunde jag strax efter klockan ett lämna sjukhuset som en fri man. Lite trött naturligtvis men glad att operationen gått bra. Får väl bara hoppas att det inte tillstöter några komplikationer nu.

Nu återstod egentligen det värsta. Nämligen att besöka Apoteket Kronan i Skene där jag skulle hämta ut sprutor som jag skall ta själv för att tunna ut blodet och förhindra uppkomsten av blodproppar. Dessa fanns bara på just det apoteket. När jag kom in betjänades nummer 21 av en enda dam. De andra kassorna stod tomma. Jag fick nummer 41 på min nummerlapp. Strax efter kom dock tre damer till och öppnade var sin kassa. De hade tydligen haft lunch men nu gick det undan lite bättre. Fast det tog i alla fall en halvtimme innan jag blev expedierad. Jag som trott att apoteksköer försvann i samband med ett apoteken avreglerades.

Nu har jag just tagit en sådan spruta. Det gick bra. Men jag gjorde misstaget att läsa bipacksedeln och alla de biverkningar som kan uppkomma. Svår erektion t ex. Men det är mindre än en gång på 10 000 så det är nog rätt liten risk för min del.