Pajo fick bara vara seniorbeagle i tre dagar. Pajo var i dag ute och drev tyskhare. Min fars gode vän, som är jaktledare och jobbar på Räddningstjänsten, ringde då och meddelade att polisen hört av sig om en påkörd hund. Lokföraren hade uppfattat det som en drever, men drever och beagle är ju ganska lika så vi anade det värsta. Jag gav mig ut för att leta men hittade först inget. Jag tog då bilen och såg att en bil från Infranord stod vid järnvägen. Antagligen eftersök av en påkörd hund. Jodå, visst var det Pajo som låg där med en krossad framtass och krossad käke. Döden torde ha varit ögonblicklig.
Här är Pajo när han bara var ett par månader gammal:
Och förra sommaren såg han ut så här:
Sävshults Pajo, född 9 juni 2006, död 26 augusti 2011:
Vi saknar dig! Vila i frid!
3 kommentarer:
Vad tråkigt. Jag förstår att du tyckte mycket om honom eftersom du skrivit så många inlägg om Pajo. Vi tar hand om en golden retriever för min sambos son så jag förstår hur fäst man blir vid en hund
Ragnar
Hej Staffan,
Vad tråkigt för dig, jag lider med dig. Jag vill också visa min uppskattning för att du skriver din blogg, jag tycker den är mycket läsvärd.
Vänliga hälsningar
Hej Staffan.
Det var tråkigt att höra.
Jag lider med dig, vet hur det känns, har själv haft flera hundar som gått bort
Skicka en kommentar