lördag 16 maj 2009

Sparris i Bahaus-krog

Så småningom var det i alla fall att gå in till Lars i den varma och sköna bussen och åka till lunchstället Kornhaus. Men o fasa: var inte också det byggt i Bauhaus. Bauhaus präglade också inredningen, men maten var god. Som huvudrätt serverade en av den här traktens nationalrätter - sparris med skinka. Mycket gott.

Lunchen avslutades med jordgubbar och glass. De 45 minuter som var anslagna för lunchen överstegs med en timme. Så den annars alltid punktlige Lars var nu försenad, och inte blev det bättre av att när vi kört en bit så var det trafikstopp på grund av en olycka. Lars gjorde dock på guidens inrådan en taxisväng på vägen och vi körde i stället gamla vägen. Därför kom vi förbi denna vackra ruin:

Den kallas Schwedenhaus och anledningen lär vara att på denna plats övernattade Gustav II Adolf på väg till Lützen. Vi var alltså inte de första svenskarna som övernattat i Sachsen-Anhalt fast vi andra klarade oss helskinnade hem. Våra guider var för övrigt imponerade över att vi kände till Lützen i delstatens sydligaste hörn så väl. Det verkade som om de fått bilden av G II A som en obetydlig kung, som ingen svensk känner till. Och kanske det ligger något i den bilden.

Så fortsatte vi mot den lilla trevliga byn Wörlitz, där Wörlitzer Park (jodå, på världsarvslistan!) var målet. Lars vände bussen och försvann men han dök snart upp igen.

Precis som vi gått av bussen hängdes solen upp på himlen och snålregnet upphörde. Det var nästan så man trodde att det var arrangörerna som låg bakom, för det var ju nu vi ville ha sol. Första besöket blev på ön Stein, en liten konstgjord ö i Wörlitzer See. Man hade till och med byggt en egen vulkan. Bygget gjordes 1788-1794 och det visar redan på den tiden att det fanns folk som hade mer pengar än vad de egentligen behövde. Han med pengarna var prins Leopold III. På ön lät också diplomaten Sir William Hamilton bygga en villa för att visa sin vänskap med prinsen. Villan bär således namnet Villa Hamilton:

Här möttes vi av två ilskna damer. Den här var den mest ilskna och strax innan hade den hotat att bita mannen, vars byxben vi ser, i benet.

I nästa avsnitt klättar jag upp till vulkanen med mitt onda knä. Häng med!
Klicka på bilderna och de blir större!

1 kommentar:

Sveriges Gladaste Man sa...

Vilken herrans tur att du inte förevigade mig när jag skrämde svanstackaren *s*
Såg den norske gutten spela taglet från stråken i går afton. Bra bit och damen Ernman hamnade där hon hör hemma. Flera små läckerbitar vimsade förbi och det hela var exakt lika tråkigt, som beräknat. Jag tröstade mig dock med en god wirreskvätt i skinnsoffan.