Veteranbussträff i Katrineholm

Katrineholm är en viktig stad för svensk busshistoria. Här fanns nämligen Svenska Karosseriverkstäderna (SKV), som byggde busskarosser och även några helbyggda bussar. I mitten av 1960-talet köptes SKV av Scania-Vabis och några år senare försvann SKV-märket men i den gamla fabriken byggdes fortfarande Scania-bussar.

Detta samt att en stor bussentusiast vid namn Tommy kommer från Katrineholm (även om han numera bor i Västsverige) är anledning till att en bussträff med tillhörande parad och möjlighet att åka veteranbuss på en särskild linje anordnas i samband med Katrineholmsveckan. I år kom elva bussar, vilket är något mindre än vad det brukar vara. Men det torde ändå vara Sveriges största veteranbussträff och man kan bara med avundsjuka titta på Norge, där liknande träffar brukar locka upp emot hundra bussar.

Låt oss titta på bussarna i den ordning de fastnade på minneskortet. Först blir då denna Volvo B58 från 1970 med kaross från Hägglunds i Örnsköldsvik. Den tillhörde tidigare Statens Järnvägar men i dag är Svenska Omnibusföreningen ägare.

Även detta är från början en SJ-buss men från 1966: Scania-Vabis BF76 med just en SKV-kaross. I dag är bussen privatägd.

Den här bussen kom till Uppsalabuss i samband med att högertrafiken infördes 1967. Det är en Scania-Vabis CR76, en typisk stadsbuss som fanns i många svenska städer. I dag är Svenska Spårvägssällskapet ägare. Även det ett Katrineholms-bygge.

Så har vi en buss som tillhört Postverket, som i många år också bedrev busstrafik under namnet Postverkets diligenstrafik. Det är en Scania-Vabis 2B22 med kaross från Mohlins i Eskilstuna. Den är ombyggd till skvader, det vill säga att bakre delen av bussen utgörs av ett flak. Även denna ägs av Svenska Spårvägssällskapet.

En Scania CR111M som rullade i Stockholm från 1978. Också den här tillhör nu Svenska Spårvägssällskapet.

Det här är en Scania-Vabis BF76 med kaross från norska VBK i Horten. Den ägdes från början av Rystadbuss och ägs i dag av en privatperson.

Den här bussen tillhörde från början Mellansvensk Omnibustrafik, ett av företagen i "busskungen" Knut Oskar Gustavssons stora koncern. I dag återstår bara AB Omnibus i Örebro av denna även om de mest sysslar med fastigheter. De är dock ägare till den här bussen, en Scania-Vabis 2B22. Chassit är från 1949 och karossen från 1960, tillverkad av SKV. På den tiden var det vanligt av man gav bussarna ett nytt liv genom att byta till ny kaross. Chassit höll nämligen betydligt längre än karossen .

Här har vi en Volvo B10 från 1938 med SKV-kaross. Den tillhör i dag en privatperson i Eskilstuna och namnet Lista Omnibustrafik är påhittat.

Ännu en Volvo B58 med Hägglunds-kaross. Denna var från början ägd av SJ men överfördes sedan till Storstockholms Lokaltrafik, som 1969 tog över SJ:s busstrafik i Stockholmsområdet. Bussen är från 1967 och dagens ägare är Svenska Spårvägssällskapet.

Svenska Spårvägssällskapet är också i dag ägare till denna dubbeldäckare från 1967, som Stockholms Spårvägar köpte från England. Det är en Leyland Atlanthean. Dubbeldäckarna blev inte så gamla i Stockholm. De sista togs ur trafik 1976, alltså efter bara nio år. Stockholm är den enda svenska stad som haft dubbeldäckare i stadstrafik. I de yttersta av dessa dagar har dock dubbeldäckare börjat bli vanliga i regionaltrafik som mellan Borås och Göteborg eller Stockholm och Norrtälje.

Sista bussen i den här visningen blir en Scania-Vabis BF76 med SKV-kaross från 1965. Den levererades alltså som omställningsbuss, det vill säga den hade vid leveransen dörrar på båda sidor. De på vänster sida sattes sedan igen i september 1967, när vi övergick till högertrafik. Bussen tillhörde från början BSBV, Busstrafiken Stockholm-Björknäs-Värmdö och är lackerad i deras gulsvarta färger. Kom sedan 1969 till Storstockholms Lokaltrafik, blev därefter museibuss hos Swebus och ägs nu av Svenska Omnibusföreningen.

Slutar med två översiktsbilder men alla bussar är inte med. En del var ute i trafik.


Bilderna blir större om du klickar på dem.