Jag är en fri man

I dag känner jag mig som en fri man. Orsaken är att jag fick katetern bortryckt vid Södra torgets vårdcentral i förmiddags av en vänlig distriktssköterska. Det var rätt odramatiskt och gjorde inte heller nämnvärt ont. Katetern följde så snällt med ut samma väg som de stoppat in den. Inte blödde det något heller. Den och tillhörande påse hamnade i en sopsäck och också den strumpa jag använt för att förvara påsen i så att jag kunnat röra mig.

Jag hade då haft den i drygt tio dagar och det har ändå gått bättre än förväntat. Men att ha en slang utifrån kroppen kopplat med en behållare är ju alltid hämmande på något sätt, inte minst när man skall duscha. Det har också gällt att tänka sig för när man sätter sig så att inget kommer i kläm. Det konstiga är att trots att blåsan töms kontinuerligt känner man sig ändå kissnödig mest hela tiden. OK, man vänjer sig och ett par Alvedon minskar känslan men ändå lite irriterande.

Det tog en kvart innan jag fick gå hem igen med stränga förmaningar att dricka mycket och att om inte det vanliga kisseriet kommit igång senast efter tre timmar ringa journumret. Dock har det inte varit några problem. Så här långt kanske är bäst att tillägga. Jag har hittills kissat två gånger utan problem.

När jag låg där på båren med byxorna neddragna kom jag att tänka på en sak: jag har nog inte visat snoppen för så många kvinnor i hela mitt liv som jag gjort de senaste tre veckorna. Ingen har dock pekat och skrattat.