Det har varit en helt vanlig dag. Ja, i Borås får man väl kalla en regnig dag för vanlig. Således har inte mycket hänt. Jag har dock drabbats av en lindrigare förkylning och den nyinköpta medicinen hos Fleggaards i Heiligenhafen har fått göra tjänst. Jag har väl inte blivit så mycket bättre men det har i alla fall varit roligare att vara förkyld. Skall man handla i de här affärerna, som är helt specialiserade på att sälja öl och sprit till svenskar, skall man tydligen komma vid 18-tiden. Det var helt tomt i affären förutom vår grupp. Sedan kan man ju undra över det vettiga i att Mariestads öl skickas i stora mängder till norra Tyskland och sedan körs hem igen i ett par hundra gånger så många fordon.
Sov länge i morse. Klockan stod på 09.30 när jag gick upp. Det var väl infektionen som bidrog. Men sedan satte jag i gång och jobbade undan en del mejl som samlats, gjorde några insatser för Tågkompaniet som blivit liggande och skall vara klara senast i fredags. Så ringde jag och bokade in besök ett par reportage. Det är bara att konstatera att numera uppskattar de som jag våldgästar att jag kommer. Det behövs ingen övertalning alls som på den tiden jag var ny på tidningen. Nu vet tydligen alla vem jag är och att jag inte kan vara elak. Inte alltför elak i alla fall.
Såg för övrigt på Daniel Olssons blogg http://www.ljungskilebuss.se/bussbloggenssenaste.html att han var glad över att jag ringt. Han till och med kallade mig artig. Det tror jag inte någon har gjort sedan farmor levde. Hon dog 1965 och brukade säga när man bugande tackade för det godis eller den 50-öring man fick "Nu var du riktigt artig". Daniel och hans bussbolag Ljungskilebuss har nämligen beställt en ny konferensbuss och jag hänger på tråden och - för att travestera en branschkollega - som första bussjournalist får jag tillfälle att se den.
Sedan gick jag igenom lite post som blivit liggande och fann att jag hade fått ytterligare restskatt på drygt 10 000 kronor. Men i nästa kuvert fanns besked från SEB Trygg Liv att min livförsäkring (som en gång tecknades av min mamma) nu har upphört och att jag kommer att få utbetalt cirka 12 000 kronor. Skattefritt. Så var det besked från AMF pension. Gud vare prisad: jag kommer att få ett pensionstillskott från mars nästa år då jag fyller folkpension och livet ut. Det blir på hela 52 kronor per månad! Nåväl, det visade sig att jag de första fem åren får ytterligare 1 836 kronor och de följande fem åren får jag ytterligare 735 kronor per månad. Men jag undrar vad får för 52 kronor år 2019. En kvällstidning? Så passade jag på att ansöka om folkpension också. Det är ju märkligt att man inte får den automatiskt utan måste söka. Myndigheterna vet ju lika väl som jag när jag fyller 65 år.
Slötittade lite på TV i kväll. Först den där frågetävlingen med Rikard Olsson, där det ställs hur många frågor som helst. Självklart kunde jag svaren på alla. Nä, jag bara skojar. Jag klarade mig ungefär lika bra (dåligt) som de som tävlade i TV. Men det är ju lika märkligt som trevligt att man i dag kan ordna frågesport utan alla krusiduller. De tävlande behöver inte ens inleda sina svar med "Vad är?". Fast i soffhörnet gör jag det ändå av gammal Jeopardy-vana.
Så var det en repris med Povel Ramel. Eftersom jag såg det första programmet tittade jag på en inspelning av Sommarkrysset i stället. Om det nu är många frågor i Vem vet mest som jag inte klarar så är det väl nästan omöjligt att missa frågorna i Sommarkrysset. Men Gry Forssell var slut, liksom mina öron, lagom till att Povel Ramel kommit fram till den mycket roliga historien om en ung Bertil Perrolf som ville att han skulle sjunga några "visårr" tillsammans med Evert Taube. Jag har hört den historien tio gånger nu, tror jag, men skrattar lika gott varje gång. Povel Ramel, varför skulle du ryckas bort från oss?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar